Just nu önskar jag att jag inte hade tagit bort hans nr!

Over and over and over and over and over like a monkey with a miniature cymbal

Han hörde av sig på julafton. Eller egentligen på juldagen. Hans mess kom 00.21. Juldagen.
Jag hade gått och laggt mig och hade hunnit tänka att han egentligen var en sån som skulle höra av sig på sånna pass stora högtider. Jag kunde inte höra av mig, Jag har raderat allt av honom. Allt för utom vykortet han skickade i sommras. Vykortet jag höll i min hand under en förfest och ett glas rödvin i den andra handen och frågade ut i luften "varför?!" Haha. La på lite extra drama just för den stunden för skojs skull.

Jag svarade hur som helst på hans mess.

Nu har jag tagit bort det och det jag skickade. Numret ska inte sparas igen. Upp till honom att höra av sig, upp till mig om jag vill svara eller inte.

Jag önskar att jag kunde säga att jag inte hoppas på att det ska vara ett meddelande från honom nu varje gång min telefon piper nu. Jag hatar att jag är sån.

Varför envisas killar med att föra av sig så fort man glömt dem eller gått vidare?

Hur bara orkar vi!?

Addicted:

Jag fick hela första säsongen av 'Six feet Under' i julklapp. En serie som jag alltid vela se, men vägrat börja se mitt i utan har istället valt att inte se ett avsnitt förrän jag ser den från första avsnitt.

Nu är jag fast.

Och kär.

Jeremy Sisto är het.

Dock ett litet psyko i serien. Men vad gör det? Mig skadar han ju inte. Nu är det nog dags för ett avsnitt till! Ciao!

Napoleon XIV: 'They're coming to take me away'

"Jag har hittat min favoritlåt rfån när jag var ung!" kom mamma springade och berättade för mig. Sedan sa hon " De där youtube.. de är rätt bra va?!"

Min mamma har bra musiksmak, eller what say you?

God Jul!

Julaftons morgon.

Här sitter jag med uppsvällda ögonlock. Jag ser ut som ett mongo. Det var ju rätt väntat med tanke på hur hejdlöst jag grät efter att ha sett The Fountain igår.

Kan man gråta utan en klump i halsen?

När jag väl hade börja gråta så kunde jag inte sluta. Det gick inte. Familjen flydde ut från tv-rummet där jag låg i soffan och hulkade. Jag ver egentligen inte speciellt ledsen eller så, men det var så otroligt länge sedan jag grät så där på riktigt, så jag som passade på då. Jag kan inte minnas senast jag verkligen grät så där okontrollerbart, så det kändes jätteskönt att äntligen få göra det. Ja, och priset jag fick betala för det är att jag är rejällt uppsvälld kring mina ögon. Så här såg jag ut i mina ungdomsdagar då jag såg Armagedon om och om igen!

Men julafton nu då. Här är familjen som de senaste åren inte haaft någon gran eftersom det är barnens uppgift att hämta in en.. och barnen ifråga har varit för lat. Men denna jul kom ju jag hem med uppgift att fixa en finfin jul, så denna jul har vi inte en gran, utan TVÅ! Den "lilla" granen som Sanna hittade till andra våningen måste jag ju erkänna är bra mycket finare än min! Men jag hade inte tänkt att traska omkring i skogen i två timmar (som min vän Carro hade fått gjort) i jakt på den perfekta granen, så jag nöjde mig med en halvdan. INGEN har sagt att granen är fin. Inte ens när den blev smyckad, men det gör inget. Jag gillar den!

Under "min" gran i rummet intill mig nu ligger högar av julklappar, fast vi alla i familjen hade kommit överrens om "att i år köper vi INGA julklappar åt varandra!" Så tokigt det kan bli ni vet.

Bara så att ni vet så är det mitt namn som står på de största klapparna!

Undrar ni vad som finns i?

Tja, vad tros om målardukar, redan uppspända! Niiiice!

God Jul på er!!

Jul jul numera strålande jul (...med ljusslingan i fönstret)

Åker du hem över julen för att få julefrid? Packa väskan och dra hem för att komma hem till en julidyll? Ligga och fisa på hälarna hela dagarna?

Kul för dig. VI lever inte i samma värld.

Jag har tagit en paus nu medan mamma är och jobbar. Mycket väl förtjänt tycker jag då jag slitit som ett djur med julstädningen i två dagar nu. Här sattes man i arbete direkt när man kom hem. Men bor man i ett trevåningshus med över 17 rum så gäller det av alla i familjen att jobba på hårt. Nu skiner de rummen jag städat, och jag är svettig och dan. Slet just med att få upp en ljusslinga i hallen. Det kanske inte är så svårt tänker du, nähäne, men om jag då berättar att det är närmare tre meter från golv till tak och jag är max en 1,70 lång.. så kanske ni inser mitt problem om min vision var att hänga ljusslingan i fönstret. Men en pianopall och en mycket längre lillasyster hjälpte mig att fixa biffen!

Om två timmar kommer det närmare 20 gäster till den årliga julfesten som hålls här hemma. Just nu känner jag mer för att få ta en varm lång dusch (går inte eftersom varmvattnet lätt tar slut) och sedan lägga mig och vila i några i timmar (vilket som ni nog förstår inte heller går!).

Imorgon blir det lugnare. In till stan en snabbis för att handla de sista julklapparna och sedan ska det bli godistillverkning här! Nu måste jag dock sluta, för jag tycker att jag hör mamma i hallen. Ni kan själva tänka er vad som skulle hända om hon fann mig vid datorn!

Hehe.

Puss In Boots Christmas

Oh herregud så söt!

Haha.

Fann en skiva från första tiden jag bodde i Stockholm:

Knives - Heartbeat
Lars Winnerbäck - Kom Ihåg Mig
Head Automatica - Beating Heart Baby
The Tough Alliance - Holiday
Carpark North - Human
The Tough Alliance - Koka Kola Veins
Vapnet - Kalla Mig
Johnossi - Man Must Dance
Lars Winnerbäck - Solen i Ögonen (Live)
Damien Rice - Cold Water
Kultiration - Bakslag
Anna Ternheim - Shoreline
Jens Lekman - Julie
Lifehouse - Sky Is Falling
Lifehouse - Just Another Name
Jimmy Eat World - Pain
Chevelle - Send The Pain Below

Tycker fortfarande att Carpark North's video till Human är en av de bästa jag vet!

Blev en heldel nostalgi när jag fann skivan, och det som slog mig är att jag tycker fortfarande att dessa låtar är otroligt bra!

Åååh, när grannen står och ylar som en skållad katt Nåt om Stilla natt Ja då vet man att Nu är det juligen Ju-ju ju-bu-di juligen.

I år tänkte jag sattsa på att komma in i riktig julstämning. Min moster kan inte förstå varför, men det är mycket som hon och jag tänker olika angående.

Steg ett för att komma i stämning för mig är att julbaka. Så det ska bli den tradiotionella knäcken men även något nytt i år.

Jag har inte så mycket över för Leila som bakar så det står härliga till om i tv4plus, MEN, jag såg en reklam när hon gjorde julgodis. Vad tror ni om dessa Rocky Road? Inte ett dugg svåra att göra, men ser så otroligt goda ut!

Tur att jag kom på att göra dessa nu, eftersom förra julen skulle jag inte kunna njutit så mycket eftersom det bara var en massa rännande till akuten! Och vad skulle ha varit värre än att se alla andra käka upp det julgodis man slitit med att få till perfekt?!

Den snyft historien om min nära döden upplevelse kan man läsa här.

Visst är man så rolig på fyllan?!

Jag hade en tid då jag ofta filmade mycket på fyllan. Knäppa kort ska vi inte snacka om. NI som besökt min pixbox vet vad jag snackar om. Den är överfylld av bilder. Men nu har det inte varit så på en tid. Det har knäppts allt mindre och mindre bilder från min sida vilket gjort att min pixbox inte blivit allt för uppdaterad! Men nu är jag igång igen! Förra helgen mjukstartade jag med att knäppa runt 80 bilder, och då var det mesta posebilder på mig och mina vänner.

Varför ensvisas jag med att vara med på näst intill varenda bild?!

Men till min förvåning upptäckte jag på lördagsmorgonen att jag även hade spelat in två filmer på fredagsnatten få Hannah och jag hade gått till sängs efter att hon hade kört ut det lilla sundsvallsgrabben jag hade hittat och bjudit på mat. That's it!

Tillen början var det lite svårt att urskilja vad det var som hända och sades på dessa två filmer, men efter mycket jobb har jag fått fram denna underbara konversation: (vad beträffande händelserna i filmen så var det inget mer spännande att jag ligger i min säng och filmar en halvnaken Hannah som ligger på madrassen på golvet!)

Filmsnutt nr 1, 40 sek:

H: Tack.. JAG BEHÖVDE VERKLIGEN.. behövde verkligen vara bitchiwoman. Kan ju tacka dig själv att du tog med honom, annars skulle jag ha varit bitchig mot dig istället! Aaaaaah...! Hehehhehehehehe... uh.. Hahaha. Julia, filmar du mig nu eller?!

*SPRAK*

H: Du vet att jag är naken!

J: Filmar inte dig hurrudu.. *SPRAK* Kuken!

H: Hehehehe..Ååhh.. Jag är så kul..!

Filmsnutt nr 2, 37 sek:

*SPRAK*

H: Hehhehehehehe..

J: Va han än sa va fel!

H: Hahaha, ååh, va roligt!

J: Han ba, blå är fin, du ba nee!

H: Hahahahaha, Åh, hehehehehe!

*SPRAK*

J: Han ba, sommaren är den bästa tiden på året, du ba nee, hehe.

H: Hehehehe!

Louis, I think this is the beginning of a beautiful friendship.

Har just sett klart miniserien ' The Starter Wife' som går på canal +. Ganska lustig serie med många delar som säkert många uppfattar som fåniga och löjliga, men som jag gillade.

Scener från kända storfilmer visades men med nu Debra Messing i rollerna. Det var scenen från Titanic då Rose och Jack ligger och flytter på en dörr i det iskalla vattnet, fast nu då med Debra på dörren och istället för Jack är det Stephen Moyersom sjunker ner i vattnet. Inte heller var det stilige Ioan Gruffod som kom och räddade henne utan nu Joe Mantegna. Kanske inte lika fager, men vad gör det.

Slutscenen från Casablanca spelades även upp med ny rollista.

Se denna lilla miniserie om ni kan. Man behöver ju inte vara ett sådant hängivet Will & Grace-fan för att uppskatta Debra!

Innan jag slutar: Fan ta er tv4 som har envisats med att kört V A R T E N D A idolavsnitt på dagarna, istället för.. ja, till exempel W&G! Mina dagar har varit förstörda! Och varför fick inte SVT fortsätta att köra nobelfesten? Där rök ännu en dag av min älskade serie! Bläh!

NO more People people!

Så har helgen passerat. Hannah, Lina, Fia, Naima och jag traskade över i regnet på fredagen till Kristoffer för att förfesta innan vi skulle dra till People. Emilie hade skrivit att vi skulle komma fulla, eftersom det var mingel och alkohol gör det ju lättare med den biten. Allt känns inte så stelt!
Sagt och gjort. Jag gjorde mitt bästa. Med rödvinsläppar och ett riktigt bra jobb på Jäger-flaskan åkte jag tillsammans med dem i en taxi ner.
People ligger där forna Seven låg. Trots att jag aldrig satte min fot på Seven så avskydde jag det stället. Bara att gå förbi där gav mig rysningar. Folket, ljuset, inredningen och musiken fick mig att rysa.
Men nu var det alltså en ny klubb där. Varken Hannah eller jag hade så höga tankar om stället, men eftersom Discodarlig skulle spela där så valde vi det stället. Sedan att det bjöds på gratis rosa skumpa är en helt annan femma.
Men People var precis som jag trodde. Som så ofta händer så blir det en ny klubb, men folket och musiken tenderar att stanna kvar. Förutom Discodarlig då! De kan verkligen behöva två tjejer som Emilie och Jenny där!
Efter några glas skumpa och en gratis drink jag svepte som en shots så var det bäst att jag försvann från stället eftersom jag hade kunna orsakat en del pinsamheter där.

People blir det nog inte igen.

Min Pixbox är nu uppdaterad! Där av mitt bildval för detta inlägg! Vimelfotograf Oh Julie.

I used to hump my pillow at night. The type of silent prayer to help myself prepare for the light.

Ikväll blir det utgång. Det blir Avantgarde där Emilie och Jenny spelar så vi ska dit och mingla. Förre fredagen då de spelade låg jag hemma i min soffa och surade. Tyckte synd om mig själv och käkade Ben & Jerry's Phish food som är en av mina favoriter. Den tomma burken står fortfarande kvar på mitt skrivbord och sprider en unken lukt i mitt rum. Lite surfitta över sunklukten faktiskt! Mysigt värre. Bra där Julia att inte plocka undan sånt innan man åker iväg i en vecka.

Just nu är jag så långt ifrån festsugen som man kan komma, men det är ju några timmar kvar också! Ska iväg till Karin och fika om 1,5 timme. Tänkte gå till Floggan om det bara ville sluta regna. Fast det kanske har det. Har mina fönster fördragna, för jag blir så deprimerad av skitvädret ute.

Något som bör uppmärksammas är ju att Linnea är nu tillbaka i Svea Rike för att stanna. I alla fall för ett tag. Henne kommer ni att hitta i mitt rum, eftersom jag kommer att flytta till moster i några månader bara för att jag är så jävla pank! Fast jag kommer väl leva ut mitt innersta Vagabond-jag nu, genom att hänga hos olika vänner och sova på olika soffor och golv veckorna framöver!

Har du en soffa att erbjuda?

Läs artikeln om Discodarling (Emilie & Jenny)
http://uppsala.expressen.se/nyheter/1.956864/het-electro-och-retro-med-discodarling

there are things i'll do that could really hurt you don't you just love goodbyes?

Sitter på Qruiser och tittar runt. Vill att någon ska skriva någon rad till mig, men så fort jag får ett meddelande blir jag bara irriterad och mer trött. Blir även trött på att det är så jävla mycket sex där.

På tal om sex och sån shit så har jag slutat med det! Jag ska ge blod tre gånger om året och om tio år få hämta ut en märkes-skål! Det är vad jag ska ägna mig åt!

Hade ett litet avslut igår. Tog bort nummer och gamla sms. Nu får det räcka! Fröken Oh Julie ska minsan inte ha något tidsfördriv ens. Inte ens för att bevisa för sig själv och andra att hon insett sitt eget beteende och tagit tag i saken. No. Nu blir det bara träning jag ska ägna mig åt!

Man behöver något att fokusera på. Då försvinner ovälkomna tankar lättare. Ofta kan olika killar ta hand om den biten, men nu orkar jag inte med det. Har ingen energi för sådant!

Var på stamisstället Svantes igår och blev bjuden på käk och öl av Hannah. Hon, Fanny och jag satt och gick igenom händelser som hänt under året. Massor har hänt! Historier som vi har berättat om och om igen, men som fortfarande är lika hysteriskt roliga! Ofta var det alkohol inblandat. Så därför måste vi avsluta detta år med en stor nyårsfest med mängder av alkohol! Någon som vill komma? Våra festa är de grymmaste!

Jag hann inte så mycket mer än att lämna Göteborg för Stockholm innan jag blev uppring angående ett jobb. Nu behöver jag kanske inte gå närmare in på vad det är för jobb, men det blir några hundralappar. Nice!

Vad tycker ni om min nya bild på bloggen? Jag har gjort den alldeles själv.. I och för sig med en massa hjälp av Christoffer som suttit bredvid mig. Men nu är den klar. Så, respons?

I'm on a train it's insane

Jag har aldrig riktigt varit i Göteborg. Inte så där på riktigt. För att springa mellan tåg med en gigantisk packning räknas inte riktigt. Så jag har egentligen bara ett minne av Göteborg.

Det var för några år sedan som jag, som vanligt, hade tillbringat en vecka på 4H's rixläger. Jag var lika pank som vanligt så jag hade inte bokat biljetter med vännerna som jag åkte med, utan väntat in mig på en Just Nu biljett. Detta gjorde såklart att jag skulle få åka runt land och rike med intercitytåg i timmar medan mina vänner hade det bekvämt med x2000. Men är man fattig så får man finna sig med gamla tåg som envisas med att stanna på varenda obetydlig ort. Men fram kom jag i alla fall.

Så kom morgonen då vi skulle resa hem. Den sista natten är det aldrig någon som sover, så jag var ett vandrande vrak när jag fick ta mitt pick och pack och bege mig mot "tågstationen". Var väl mer ett tågstopp mitt ute i ingenstans. Eftersom jag hade mina billiga biljetter så var jag tvungen att åka några timmar före mina vänner.
Jag vacklade mig upp till "perrongen" och klev på tåget när det kom. Kånkade mig fram med min packning. Det ska väl tilläggas att jag såg förjävlig ut och nog inte luktade gott efter att ha suttit runt lägereldar i en hel vecka.
Jag satte mig hur som helst på min plats och kämpade med att inte somna innan konduktören kommit. Hon kom och jag räckte fram min biljett. Hon såg på den. Hon såg på mig. På biljetten, sedan slutligen på mig igen och så sa hon.

"Du, du ska till Stockholm va? För då är det här fel tåg!"

"Huh?!"

"Det tåg som du skulle ha tagit anländer till perrongen tre minuter senare än vad detta gjorde."

"Va? Var går det här då?"

"Det här går åt helt fel håll! Det här går till Göteborg. Och jag tror inte att det är någon idé att du hoppar av på nästa station, för här går inte tågen igen förrän om flera timmer. Det är nog bäst att du åker med till Göteborg och så får du försöka dig att ta dig till Stockholm därifrån. Jag skriver här på din biljett att du råkade kliva på fel tåg."

Jag såg olyckligt på henne. Hon märkte det och tillade:

"Det här kommer gå bra!"

Jag trodde på henne. Hon såg så snäll ut, och jag tänkte att världen är ju faktiskt full av vänliga människor, och alla vill mig nog inte illa. Och hur svårt kan det vara att lyckas komma på något tåg till Stockholm utan att betala?

Jag hann inte vara vaken många sekunder innan jag sjunk in i dvala som höll sig hela vägen till Göteborg. Väl framme stapplade jag nyvaket fram till informationen för att fråga hur jag skulle lösa detta. Jag berättade min lilla historia, och poängterade att det var inte mitt val att åka hela vägen hit. Kvinnan bakom disken tittade på mig med avsky i blicken (jag lovar!).

"Jaha. och vad ska jag göra åt det?" Fnös hon.

Ett vrak som jag var så var jag ju inte nära till tårarna då jag frågade:

"Men vad ska jag göra nu då? Hur ska jag komma hem?"

"Du, det är inte mitt problem. Du får väl gå och fråga konduktören på tåget. Det går ett tåg till Stockholm nu om tio minuter. Hej då!"

Jag tog min gamla tågbiljett och sprang ut till perrongen. Där bland allt folk fann jag mina vänner som nyss anlänt till Göteborg efter en behaglig tur på ett x2000. De var mäkta förvånade över att finna mig där. Jag förklarade fort vad som hänt för att sedan lyckas hinna finna någon som jobbade på tåget. Haffade en kvinnligkonduktör och berättade återigen allt som hänt. Hon sa att hon inte kunde göra något, men att jag skulle höra med en man som stod lite längre bort.
Jag slängde en blick på klockan och såg att tåget snart skulle gå, och om den där mannen inte kunde hjälpa mig skulle jag få stanna kvar.
Jag ursäktade mig och berättade allt igen, och la till att mina vänner nu också fanns på detta tåg.

"Det här tåget är faktiskt fullt" sa han, och jag kände allt hopp tyna bort och försvinna.

Jag började vifta med den gamla biljetten som konduktören hade skrivit en förklaring på, och försäkrade honom igen att det inte var min idé att jag skulle åka hela vägen till Göteborg. Han tittade på mig och tog fram papper och penna. Han skrev ner några nummer och gav lappen till mig. Så log han och sa:

"Mellan dessa sittplatser så finns det lediga stolar."

Jag tackade honom, och lyckades lugna mig så pass att jag inte kastade mig runt hans hals. Men nu var det bråttom. Det var knappt någon passagerare kvar på perrongen och tåget skulle alldeles strax slå igen sina dörrar och åka iväg till min dåvarande hemstad Stockholm.
Jag sprang förbi vagn på vagn och letade förbrilt den som han hade skrivit att det fanns plats i. Så fann jag den tillslut. Men det kunde väl ändå inte vara rätt? Jag tittade på papperslappen, och på tågvagnen igen. Jo det stämde faktiskt! så klev jag upp för trappan och in i vagnen. Det var första gången jag äntrade en Första Klass-vagn. Det var inte många som satt i den vagnen. Jag valde en stol (extra breda i 1:a klass!) så långt bort från alla andra. Jag ville inte förpesta deras lyxiga tillvaro med min unkna lukt och mitt slitna utseende.
Den kvinnliga konduktören kom och kollade på biljetten, men bara log när hon kom till mig. Sa att om jag ville sova så kunde hon väcka mig när vi närmade oss Stockholm. Så vände hon sig om för att gå vidare, men stannade till och såg på mig.

"Bara så att du vet så har du kaffe, te, juice, frukt och godis därborta som det bara är att ta av. Bara så att du vet!" Hon log och så gick hon iväg.

Den manlige konduktören kom och tittade till mig sedan också då jag satt där och glatt mumsade i mig ett gratispäron. Jag kunde inte tacka honom nog.
Senare gick jag för att kolla var mina vänner befann sig i tåget. Jag hittade dem i en proppfull vagn där det både fanns stora hundar och skrikande barn. Så mycket för bekväma x2000 för deras skull. Jag återvände sedan tillbaka till min lugna sköna vagn och njöt av resan hem.

När jag sedan kom hem kollade jag upp vad min 1:a klass resa skulle ha gått på. Den gick på tredubbelt så mycket som mina tur och retur biljetter hade gått på.

Detta var även samma sommar som jag åkte fast då jag försökte fuska med en biljett som inte tillhörde mig.. men det är som man brukar säga.. en annan historia!

Är man en lättövertalad och väldigt impulsiv person så kan det bli så att man är på väg till Göteborg en dag som denna.

Su upp alla goa jävla gubbar, här kommer jag!

Vanilla Sky - Umbrella (Rihanna Cover)

Nice. Mycket bättre än orginalet, right?! ;)

Hä hä hä.

I wish that we could give it a go, See if we could be something.

Jag har inte speciellt mycket för folk som enbart lever för sin stil. Som att det finns olika mallar tillhörande olika stilar. Att det enbart finns en väg att följa. Då man anpassar hela ens liv efter sin stil, då man inte tillåter en enda fläck. Allt och alla ska passa perfekt in i mallen!

Folk som inte kan gå till vissa ställen eller göra vissa saker för att det inte skulle passa in i deras perfekta tillvaro. Folk som väljer sin vänskapskrets efter sin stil. "Nej tack, dig kan jag inte ses tillsammans med. Vi matchar inte varandra över huvudtaget. Du faller inte in. Tack och hej!"

De som lätt ser ner på alla runt omkring som inte är som de själva. Att endast deras stil är den rätta!

Börjar ni förstå vad jag menar?

Jag hatar sånt!

Så.. Vad gör man då man upptäcker att man har några liknande tendenser? Vad fan händer då man till sin förskräckelse upptäcker att man har några liknande tankegångar?

Accepterar det och sätter igång för att göra något åt det hela? Så fort man insett det kan man väl sätta igång och ändra på sig?

Inte sant?

Eller?

Och när du badat mig så får du torka mig, och när torkat mig så ska jag i igen..!

Här är min vän Sadaf, hon är bara så himla söt att jag bara var tvungen att lägga upp den här bilden. Ja, ni förstår ju varför! :)

I'm your Venus, I'm your fire At your desire

Igår var dagen som jag hoppade ur trasorna, klev upp på podiet och satte igång och posa helt spritt språngande naken. Två timmar senare gick jag därifrån och hade tjänat runt 300 kronor.

Det var en rätt liten grupp på sex-sju som jag fick jobba med. Rätt bra för mig som var rookie. Men det var kul, riktigt kul faktiskt! I början var det lite konstigt för jag visste inte riktigt var jag skulle fästa blicken eller vilka poser som funkade, men Ylva läraren gav lite riktlinjer. Jag blev minsan så bekväm att jag ett tag var nära på att somna. Haha.

Vill man bli på bra humör räker det tydligen att åka upp till tornet och posa. Fick höra att jag var bra, rolig och välkommen tillbaka. Tydligen hade mitt hår blåst omkring lite ovanför mitt huvud vilket hade fått det att se ut som en gloria. Var ju inte så konstigt enligt mig, för alla vet väl vilken ängel jag är?!

Toppen var nog att jag fick höra av Ylva att jag såg ut som Venus. Jajjemensan, kurviga (hatar det ordet, vad sägs om småtjocka?) modeller är ju mer populära då tecknarna får mer att måla. Och ja, då passar ju jag utmärkt! Detta kommer jag göra igen. Helt klart!

Nakenfis Julie är redo att ta över världen!

Roligare än så blir det inte:

Så hade lillebror kommit för att hälsa på stora syster i staden där matställena envisas med att vara små: Lilla Asien, Lilla Huset, Little Italy och så vidare.
Samma dag som bror anlände så vankades det utgång. Det var Deniz födelsedag och det skulle firas med en överraskningsfest. Men innan vi drog iväg till Anna, där festen skulle hålla till, så kom Lina över till mig och Oliver för att käka och göra oss i ordning. Lina hade med sig en stor bag full av kläder som jag fick låna. Det steg ju mig helt åt huvudet. Här har jag gått med mina kläder, samma samma samma. Kläder att festa i har jag ju slutat köpt också eftersom jag inte gör sådant längre... typ.
Så där sprang jag omkring på mitt lilla rum och provade och provad. Allt var så fint, men vad passade jag bäst i? Det var bara till att prova lite mer. Joggade ut i köket för att se till att Lina och Oliver hade det bra, samt för att ta en klunk av Linas O'boy-glas. Reagerade lite över att Linas O'boy smakade lite stark, but hey, alla får blanda sin O'boy som de vill. För det kunde ju lika gärna vara mitt tuggummi som gjorde smaken lite konstig. Men då jag lite senare smakade igen, denna gång utan tuggummi, och fortfarande kunde konstatera att jag inte riktigt var van vid den smaken var jag tvungen att fråga om hon möjligen hade blandat ut den med något! Och sicken fuling, det hade hon minsann! Fast fuling och fuling, sedan blandade hon till små O'boyglas till mig och lillebror och då smakade allt så bra så!

Lite senare gav vi oss iväg till Annas korridor där festen för Deniz skulle hållas. Där hade hon förberett med tårta, ballonger, två brickor med små rosa jello shots, bål och såklart underbara gäster. Vi gömde oss i Annas rum för att kunna överraska Deniz när han kom. Det sjungs och hurrades för honom när han väl kom. Så blev det tårta och så skulle det skålas med jello shotsen. Problemet var bara att ingen viste hur de skulle få ut den rosa geggan. Den satt fast. Men festsugna glada människor, finner lätt sätt att få ut alkoholen. Och kanske var det inte så bra så här i efterhand. För fina flickor fick för sig att ha ett jello shots race. Hur det slutade? Jo att en fick dricka vatten i närmare en timme och att den andra spydde. Vackert.

Så blev det utgång. Oliver fick hjälp av Abraham att ta sig in. Och Abraham visade runt lillebror och presenterade runt honom. Sicken kille!
Det blev lite dans, någon öl, återseenden (dock inga obehagliga denna gång!!). Träffade Maria som var hemma på besök. Hade lämnat Danmark för en visit i fosterlandet. Jag hälsade henne välkommen hem genom att ha sönder hennes armband.

Sedan hemgång. Halkade oss förbi Orange där Hannah befann sig med mitt passerkort. Hämtade det och halkade oss vidare. Mellan V-dala och Svantes gick jag in i en mur och skrubbade mig på näsan, och halkade och landande på ryggen. Fick med mig Oliver i fallet, och när det sedan kom en kille för att hjälpa Oliver upp så blev jag sur på honom för att han inte hjälpte mig upp, så jag sprang iväg och gömde mig bakom några cyklar. Bra där Julia. Verkligen! Så var det bara ett stopp vid Johannesgrillen innan vi halkade oss hem!

Då Oliver hade slocknat höll jag mig vaken genom att ha en sms-konversation... på tyska! Dagen efter insåg jag att jag hade läst några mess fel. som till exempel läste jag: "Vem är du?" istället för "Var är du?" vilket gjorde mig upprörd. Efter en halvtimme plingade det till på min dörr och där befann sig den andra i sms-konversationen. Det var riktigt kul att se honom igen. Var ett tag sedan nu.

Runt en timme senare plingade Hannah på och la sig på soffan och slocknade. Så var alla samlade.
Dock fick lillebror en chock då han vaknade på morgonen för att upptäcka att det nu befann sig två nya personer i rummet som inte varit där när han hade somnat! Hihi.

Jäger en annan variant av hostmedicin? Kanske inte, men det lugnar min rethosta.

Rocky är min drog som jag lätt överdoserar!

Kärleken kommer, kärleken går...

Sadaf bjöd mig på en kopp te igår på 018. Jag surplade i mig mitt vaniljte (som mest smakade honung eftersom jag hade stått en mindre evighet och hällt i den flytande honungen i mitt te. Är det någon som vet om honung är bra för krassa halsar?!) och Sadaf åt en lasagne som för för starkt kryddad. Fick förklarat för mig att om hon hostade, betydde det att hon skrattade. Hon är också sjuk.

Efteråt drog vi och köpte lite godis för att sedan röra oss hemmåt till henne. Påvägen mötte vi en kompis till mig och hans vän. Vännen som var på väg att lägga sig inne i mitt rum för att sova (eller något) första gången jag träffade honom.
Vi stannade och snackade lite, Sadaff fick hälsa på grabbarna innan de var tvugna att skynda vidare. När vi kommit en bit utbrast lilla Sadaf: "VEM VAR DET DÄR?!" Jag såg nog lite frågande på henne. Vem snackade hon om nu? Men den där tonen på hennes röst lät det som att hon nyss träffat värsta hunken. "HAAAAN! Han som stod brevid mig! Vem ÄR DET?!" Happ. Det rådde då inte längre några tvivel om att hon menade min kompis kompis. Han som vägrade sluta snacka om London, där han då hade bott innan han flyttade till Uppsala, första gången jag träffade honom (ni börjar ana vilket första intryck han gjorde på mig va?).
Sadaf hade tydligen blivit blixtförälskad i denna långa grabb. Stått och tittat upp på honom för att varje gång han såg på henne blygt tittat åt ett annat håll. Sadaf. Min Sadaf.. Blyg! Herregud!
Resten av dagen tjatade hon om denna kille, och jag fick visa honom på facebook. Där blev hon lite kluven. Var det verkligen samma kille på korten som hon träffat för någon timme sedan? "Antingen gör han sig inte alls bra på kort, eller så.. sså såg han ut så där...!" Mummlade hon medan hon klickade fram mellan alla bilder. Det slutade med att hon konstaterade att han var nog inget för henne. så var det över. Kort men väldigt intensiv förälskelse där. Kom och gick på några timmar.
Hon är för underbar hon!

Senare på kvällen cyklade jag till Emelie. Där såg vi en film som jag inte riktigt vet vad jag tyckte om den.. Lite konstig, lite bra, lite lång. För att förhindra att jag skulle somna (visst, jag kan erkänna att jag slumrade till några gånger) så bjöd hon på kladdkaka och grädde. Det var så gott! Tyvärr reagerar inte min mage så bra på sånt utan gjorde mig jättefisig. Typiskt! Annars hade jag tryckt i mig hela kakan och slickat gräddskålen tills att det verkligen inte fanns en ända fäck grädde kvar. Typiskt!
Inne på hennes toa där jag roade mig med att läsa skvaller tidningar om opererade plastiga kändisar, så kom jag på att jag hade glömt tvätten i tvättstugan. Så det var bara att cykla hem. Väl framme vid tvättstugans dörr kunde jag inte komma in, för tydligen låser de jävlarna dörren på natten.

I Fönstret lyste det. Jag gick långsamt förbi. Persiennerna var nerdragna, så att jag såg bara skuggan från högarna av böcker. Det var inte skuggan jag ville se.

Det är bara minnen för livet, men Du tar allting för givet

Idag lyssnar jag på kent och sjunger med med samma innerliga djupa känslor som jag sjung med i samma texter under min mest intensiva kent-period då jag var 14-16 år. Detta är dagen då allt faller på plats och känns bra.

Vaknade klockan sju imorse av alarmet på mobilen, men förstod som vanligt inte vad det var som hände. När jag insåg att jag var tvungen att stiga upp lät jag mitt huvud dunsa tillbaka på huvudkudden. I mitt rum var det kallt och ute var det grått, regningt.. det vill säga förjävla trisst. Men upp kom jag, och iväg på min cykel trampade jag så det smuttsiga regnvattnet skvätte långt upp på mina mjukisbyxor. Det var sista gången på målarkursen som jag gått, och vi hade en trevlig modell där som vi ägnade timmar åt att avbilda. Lärarna bjöd på bullar och pepparkakor och berömde oss för vårt fina jobb. För ja, fan va vi är bra.
En tjej som gått kursen samtidigt som jag bytte nummer och planerar att åka till Wik på någon helgkurs för att måla mer. Utveckla vår sinne. Innan dess sa vi att vi skulle ta oss iväg till Slottet för att måla kroki de sista gångerna inna det slutar.

Så den riktigt stora nyheten är väl egentligen att jag ska vara modell nu! För att sattsa riktigt hårt så slår jag till på nakenmodell det första jag gör! Hur svårt kan det vara? Posera lite si och så. Ja, som ni nog förstod så är det inte till någon tidning med andra nakna små tuttfior som jag kommer att befinna mig, utan framför en grupp äldre som har intresse av att lära sig att teckna. Timmpenningen är inte dum heller: 150 kr/ timmen. Dock är det ju inte många timmar man står där och visar omvärlden vad gud(run) gav en, but hey, det är alltid något!

Så när sista lektionen var slut cyklade jag igenom regnet med ett stort leende på läpparna. Fnissande tänkte jag på om man kan skriva upp ´nakenmodell´i sitt CV mellan de två jobben jag hade innan: personligassistent och vikarie. Härliga tider!

Piss piss piss när man är så sjuk som jag!

Jobbigt när man inser att det inte är så synd om en som man går runt och tror. Jag sitter nu inne i mitt rum och fricker julmusten från igår som jag köpte för mina sista korvören. Läser några bloggar och irriterar mig på många. Inte många alls som fångar mitt intresse. Jag irriterar mig så mycket på många att under dagen kommer det säkert en lista på allt jag ogillar. Gamla mail och mess läser jag också och blir lika irriterad igen. Varför skriva saker som man tydligen inte menar? Jag blir så trött. Jag dricker mängder av te, med liter av honung i och inbillar mig själv om att min hals kommer att må jättebra av det.. men det ända som händer är att jag får springa tilla toan och läsa Rocky medan jag kissar. Det blir jag också irriterad över.
Dock blev jag lite glad då jag kom på att jag hade bokat en tvätt-tid (här ska det inte bli något mastodontstort tvättberg igen!). Jag letade fram all tänkbar tvätt jag kunde hitta, för man (dvs jag) hinner inte få så mycket smuttsigtvätt på mindre än en vecka, så jag tog kökshanddukarna i köket och dukarna. Fann till min lycka även en påse med jobbkläder som också fick åka in i tvättmaskinen. Så nu har jag inte ens en smutsig strumpa i mitt rum? Imponerande? Jo tack, jag vet!

Just de, en sista sak som jag blir så irriterad över är att iTunes envisas med att spela Håkan hela tiden. Jag är så less på honom, men har inte hjärta att ta bort honom helt från spellistan.. Så jag antar att jag får skylla mig själv.

Om ett tag ska jag träffa Sadaf som slitit sig från sin yngling för att kunna träffa mig.

Fast egentligen sitter de inte riktigt ihop..

Och sen så är han ingen riktig ynglig, men jag gillar att kalla honom det.

Bu-freaking-hu

Glömde att säga att mamma såklart ahade fixat tv-grejen på jul. När jag ringde helt förtvivlad till henne lugnade hon mig direkt och berättade att hon hade talat med Fia om att vi kunde komma till henne.

Jag tror sällan att folk är steget före mig.

taxi, dörrvakt, krossat glas, bergochdalbanan och lilla jag

Nu har jag tagit min tid och vila upp mig efter skräckjobbet som jag sa upp mig ifrån. Har försökt sova igen alla vakna nätter på jobbet, och på något sätt återfå min energi. Och energi har jag fått igen. I alla fall lite. Känner mig inte längre lika trött längre, och det är rätt fantastiskt. Även om det bara är en lite förändring så känns det. Verkligen.

Det har i och för sig varit några småjobbiga dagar nu. Min vapendragare Hannah (vi är ju de två lata bohemerna, remember?) och jag har fått det senaste dagarna att bli till en känslomässig berg-och-dalbana. Visserligen hade det varit jobbigt även om vi inte var med varandra, men tillsammans just dessa dagar blir vi en riktig röra. Nu är det ju så här att både Hannah och jag är sjuka och tycker väldigt synd om varandra. Det snoras, hostas, harklas, snyts, ojas och suckas. Båda her energinivå noll. För att göra detta lite mer känsloladdat så lägger vi till att både Hannah och jag har mens samtidigt. Så nu bland snorpapper och halstabletter två tjejer som snabbt kan pendla från jätteglada till snyftande vrak.

Jag ber Hannah att sluta smaska och hon tittar på mig och är nära på att börja gråta. Just ja. Vrak var det ja. Klart att du kan smaska Hannah. Senare på kvällen är det Hannah som stampar omkring i mitt rum och svär så ofta som ett mantra. Det är bara att låta henne vara. Man kan gripa in när hon börjar slita i sitt hår. Men annars är det bäst att hålla tyst, för ofta kan vad man än säger vändas i hennes känsliga skalle till något dåligt. Jag vet! För att jag är exakt likadan. Puh.

Det är fan inte lätt. Känslor hit och dit. Ett jävla påhitt det där med mens. Jag säger som min pappa skulle säga:

"Suck. Jag blir så trött Julia!"

"Om Berra går, då går jag med!"

Jag slogs just av en tanke. Eftersom mamma vägrat skaffa en sån där jävla tv-box så har ju vi inga kanaler hemma hos henne. Hur blir det på jul? Julen är ju endast ämnad för att stoppa i sig massa godsaker och softa framför tv:n! Jag struntar helt i Kalle, Karl-Bertil och all annan shit, men 'Kan du vissla Johanna?' är den sötaste filmen jag vet! Den missar jag aldrig. Den är nästan viktigare än knäcken! Hur, hur, hur kommer det bli i år?!

Fun Nice Life Youth Beautiful

Planer om Norge börjar kännas mer påtagliga nu. Får nästan en liten klump i magen av nervositet. Det blir inte en längre tid där, utan mer så att jag står mig ett tag.

Men vem är jag att börja planera då det är långt ifrån klart. Men nu ska jag dra. På riktigt. Jag kommer tillbaka, jag vet bara inte när.

Najs, bajs, life, beautiful, beautiful!

The White Stripes - Prickly Thorn (But Sweetly Worn)

Bara jag som tycker att White Stripes här påminner lite om Dungen och Garmarna?
Helt fantastiskt nytt album hur som helst av syskonparet!

Från sporttokig pojkflicka till hjältinna.

Jag ligger hemma sjuk i Carros lägenhet. Upptäckte till min förtjusning att hon hade 'Remember The Titans'. Oh vad är det jag upptäcker? Att det är ju Hayden Panettiere som är Coast Yoasts dotter. Lika söt då som nu.

Give me? Pleeease?

Tackvare Mos har jag nu uppdaterat min önskelista. Vad sägs huh?!

Kolla in hennes tips bluebox.

Final Fantasy VIII - Ballroom Dance Scene

Nostalgi.

Inspiration:

Vilka tyger! Jag vill bara ha och ha. Synd bara att min ekonomi dock bara sträcker sig till Ikea-tyger och inte dessa som man kan hitta på Svenskt Tenn AB och Marimekko.

Hard work work

De som känner mig vet att jag lätt får dåligt samvete över de mest simpla sakerna. Så nu har jag ju såklart funderat på om det var fel av mig att säga upp mig. De flesta minnen man har från allt präglas ju av något sorts ljust skimmer. Man kommer bara ihåg de bra sakerna. Så nu sitter jag och funderar på om det kanske bara var jag som överreagerade. Kanske var inte mitt jobb så farligt egentligen.

En jobbarkompis hörde av sig och underade hur det var med mig. Jag sa som jag kände och hon svarade:

"Du överreagerar absolut inte! Du gör helt rätt! Dessutom är hon värre än NÅGONSIN -om möjligt- så hon förtjänar inget hej då. Alla sjukskriver sig på löpande band nu. Ångestklumpen o tröttheten äter upp mig. (...)"

Exakt så som hon skrev det var ju så jag kände. Fruktansvärt hur man bara kände hur ångesten och tröttheten tog över mer och mer. Nu vet jag ju egentligen att jag har gjort helt rätt, men nu mår jag lite dåligt för min stackars arbetskompis som ska försöka härda ut året.. om hon orkar. Men det blir hon och jag och massa öl på vårat stammis hak Svantes den kvällen hon orkar.

Att säga upp mig var det bästa jag gjort på länge. kändes jätteskönt då en av cheferna ringde mig för att få veta hur det var med mig. Hon den enda som verkligen har gjort sitt bästa med att förstå och hjälpa oss i vår skitsits. Hon tyckte att jag skulle ta ett tag nu och vila upp mig. Jag blev så otroligt glad över att hon förstod så att jag var påväg att börja gråta. För nu ska jag vila upp mig lite. Jag är fortfarande sjukttrött. Skulle kunna sova dag ut och dag in. Har inte riktigt någon energi. Men det kommer väl. Ångestklumpen i min mage är i alla fall borta. Och det är en lättnad som är svår att beskriva!

Nu ska jag iväg och titta på en lägenhet som Hannah fann i tidningen igår. Ett första hand på en trea handlar det om.

Tänk om vi fick den...

Tänk om...

Your Life Miss Oh Julie:

Tänkte att jag skulle ta och berätta lite kort om helgen:
på fredag så samlades Hannah, Naima, Lisa, Tove och jag hemma hos mig. Fick även celebert besök av Deniz och Dylan (de två herrarna som sedan skulle komma att glömma en stor flaska Jäger i mitt lilla rum). Abraham och Kristoffer hade sin klubb Vigilante, på ÖG. Efter som det var värsta tänkbara vädret så lyxade vi till det och beställde en taxi. Jag hade lösa pengar och betalade taxin, vilket gjorde att alla mina pengar tog slut. Men lyxen med att stå på listan är att man inte behöver lägga ut massa pengar på inträde. Ja, man behöver ju heller inte stå i någon fånig kö och frysa fötterna av sig som de andra low-life-suckers. Men ut i den mindre snöstormen drog vi ju ändå då och då, bara för att kunna få stå och trängas under ett parasoll med de andra rökarna. Bland alla armbågar och rökmoln under parasollet hittade vi en lite liten gotländska. Hon berättade att på Gotland sa man inte milkshake, utan mjölk-ruske. Det tyckte vi var roligt.

Eftersom jag fixade taxin så blev jag bjuden på någon öl. Perfekt tyckte jag. När Tove sedan skulle köpa en öl så tog jag kommandot och skulle styra våra steg till den absolut bästa platsen i trängseln vid bardisken. När vi nästan var alldeles framme, var jag tvungen att tvärvända och schasa på de förbryllade vännerna mot andra sidan av bardisken. Jag hade som tur var nämligen upptäckt killen från i lördags stå bara några centimeter framför mig. Han hade jag absolut ingen lust att träffa. Istället fick Hannah träffa honom lite senare på kvällen. Stackars Hannah hade till en början inte den blekaste aning om vem killen framför henne var, då hon knappt hade lagt märke till honom i lördags. Men hon hälsade artigt ändå.

Resten av kvällen sprang jag emellan de två dansgolven med en ölflaska som var fylld med rödvin i min hand. En och annan rökpaus blev det också. Snyltade ouppfostrat på stackars Naima. När stället stängde blev det efterfest. Förbi en kiosk där Ida kunde köpa den obligatoriska folkölen. Vi svängde förbi mig och hämtade en vinbox, fortsatte i snön till Idas lilla studentrum. Innan vi gick in så la jag mig och gjorde en snöängel i den våta snön. Kanon idé av Julia som redan innan var förkyld.

Natten fortsatte med pepparkakor, sluttar av glödd, popcorn, bra musik och vin. Emilie och Kristoffer anlände till senare. Alltid lika fantastiska. Även om Kristoffer var lite för trött, men det var riktigt kul att försöka få honom att vakna! Heja!
Framåt småtimmarna blev det dags att dra sig hemåt. Någon måtta. Jag kom hem till rum där det redan låg två dekade tjejer. Tove på soffan, Hannah på madrassen. Jag slet av mig mina kläder, hann knappt under täcket innan jag hade satt igång att snarka.

Lördagen var mest ett ända stort illaluktande bakismoln. Hannah och jag låg i soffan hela dagen och såg på filmer. Den sämsta jag sett på mycket länge bland annat: 'The Break-up'. 'Livet Är En Schlager' var den sista vi såg och jag kunde såklart inte låta bli att gråta lite.
Efter det var det dags att dra till Inez som var hemma från Norge. Hon bjöd på pizza och fantastiskt goda drinkar. Freddy var där också. Så hon fick visa bilder och berätta om sin tripp till Frankrike som hon just kommit hem ifrån. Värst vad alla vänner är ute och far.
När vi alla skulle bege oss ner mot stan var Hannah trött och gick hem. Jag var också trött, men begav mig istället till Kristoffer. Vi drack vin, diskuterade Rocky, såg på 'Anders och Måns' och otroligt roliga klipp som detta och detta. Se dem ni med!!
Vid TVÅ gick vi iväg till Upplands där vi stod på listan eftersom Emelie och Jenny spelade där. Det visade sig ju senare att även Deniz spelade i källaren. Var en jättekul kväll. Massa massa dans. Massa rolig dans. Dans bland balklädda människor, tjejer i otroliga klänningar. Och där var jag i detta. Bruna skor med vita prickar på gjorde att jag stack ut lite. Som tur var hade jag Anna och Kristoffer att dansa med. VI dansade även på bänkar och bord nere i källaren. Fantastiskt!
Klockan fyra var det slut. Hade sällskap med Emelie och Kristoffer, som sa att det var ensak de båda kunde hålla med om. Och det var att jag var söt, tror jag att det var. Hehe. Lämnade dem på Johannesgrillen när jag sett till att de båda hade beställt något att käka. Halkade mig hem. Slet av mig kläderna och hann knappt under täcket innan jag satt igång och snarka.

Söndagen var väldigt lugn. På kvällen mötte jag upp Lina vid bussen och så gick vi till Abraham och Jenny som hade en lite överrasknings-hej-då-gather-round för Dylan som drog till Australien igår!

Som så då! Thats it!

We'll grow old together We'll grow old together And this love will never This old love will never die

Världens bästa Hannah och jag.

Jag och Lillebror:

zoom, kick, persuasion, tech, good night for you bad night for me

"really boring modern music, really boring modern girl
get me out of here, i’m drowning, i don’t like this modern world
anti-intellect and marketing, pretty, pretty, who needs talent
crying eyes, we’re so outnumbered, fight for the right to remain silent"

TENLIKE

WWW.BALCONYTV.DE

Tre bra saker med att Zingo går på tv nu:

1) Per Morberg är med

2) Han heter MOS

3) Det är en bra bakisfilm, den berör inte den bara är :)

Vaknade med ett konstigt humör idag. Lättretlig och irriterad. Muttrar och klagar på allt. Inte ens Hej Rymden kunde få mig på bättre humör. Kanske är jag inte riktigt van den effekt som det lätt blir på en efter två dagars festande. Men vilken helg det har varit. Ska berätta när jag blivit på lite bättre humör. Ska till Sadaf senare idag och då brukar man ju allt som oftast bli på bra humör!

Just det. En fantastisk nyhet: Nu har jag sagt upp mig från jobbet! Jag är som herr Winnerbäck sjunger: "Jag är arbetslös och meningslös, men jag lever glad ändå för jag har valt att för en tid få leva så".

Dykning ner bland hyllor eller folk.

Ni vet de där när man ser någon man verkligen inte vill träffa och vänder på en femtioöring och springer mot motsatt håll?

Det hände mig TVÅ gånger fredags!

Finns killar här i Uppsala jag gör mycket för att inte träffa igen.

Återkommer.

Without You Im Nothing:

Jag har världens bästa mamma och pappa som stöttar en i allt. Som aldrig slutar tro på en.
Det är värt att uppmärksammas!

Tack och hej!

Hur i helvete tänker de? Jag känner mig så otroligt besviken och ledsen. Mest av allt är jag nog egentligen arg och chockad! Orsaken till mitt utbrott är det mötet somjag hade med chefen nyss. Ett möte där jag verkligen berättade hur pass dåligt jag mår över att jobba där! att jag har ångest inför V A R J E arbetspass. Att vägen från bussen till min brukares lägenhet ger mig näst intill andnöd och en gigantisk knut i magen, eftersom jag vet inte hur förhållandet där är.. Hur natten kommer att utspela sig!

Jag har ringt nästintill gråtande till mamma och pappa efter att jag varit så nerbruten av jobbet, bara för att fråga om jag FÅR sluta. Men jag har inge gjort det bara av hänsyn till resterande personal som jag vet skulle ftt det otroligt mycket jobbigare då. Jag berättade allt det. Jag berättade om sommaren och hur jag och resten av personalen var i behov av en psykolog att snacka med, bara för att vi hade det så tufft. Jag bad inte ens om det, men tackade nästan gråtande ja till det när de erbjöd oss det. Men såg man skymten av någon att tala av sig med? Icke.

Det är inte bara vi i personalen som blir lidande, utan även vår omgivning. Så många har sagt åt mig att sluta och söka nytt jobb, men hur skulle jag kunna det då jag inte har den orken som behövs för det? Jag är helt slut. Jag orkar inte mer.

Tror ni att chefen sa något? Bara något litet för att underlätta vår arbetssituation? Någon som visade på att hon förstod vad jag menade? Någon som visade att hon brydde sig? Icke.

Jag skakar fortfarande i hela kroppen för att jag är så upprörd! Jag har har gett så otroligt mycket, offrat massor, mått dåligt så länge men hållt skenet uppe och gått till jobbet ändå. Men hon kunde inte bry sig mindre.

Jag blev nästan tårögd när jag satt och talade med henne om hur jag mådde, men det var som att tala till en vägg!

Jag förtjäner för fan inte att få sånna här jävla kassa jobb som bara struntar i sin personal GÅNG PÅ GÅNG! Detta är inte första gången! Varför jag inte bara slutar direkt är för att jag tror att situationer kan ändras och att det kommer att bli bättre. Att de högsta cheferna ändå menar vad de säger. Att de hör våra rop på hjälp! Men detta är fan i mej droppen. Detta blir min sista natt!

Så besviken. Att en människa kan höra på det jag säger utan att visa en min. MItt hopp på människor är nu dött! I alla fall för nu. Mina tankar om chefer och liknande är inte längre goda. Hon skiter totalt i mig. Och det känns jävligt tungt när jag verkligen gett så mycket. Till vilken nytta? Ett nerbrutet Jag? Thanks a lot!

The Soundtrack Of My Life:

Collide - White Rabbit

Att dricka en liter te alldeles innan man ska gå och lägga sig är kanske inte den bästa idé jag kläckt,

oavsett hur mysigt det är.

Återhämtningsdryck för ruttna bakismagar?

Jag må ha sagt att det bara skulle bli några glas vin i fredags.

Jag ljög.

Eller möjligen var jag lite mindre vetande.

Nu ljög jag igen.

Klart att jag fattade att det skulle bli mer än några glas vin. Blev TVÅ helkvällar denna helg. Pruttfull nätterna igenom och bakis och ömkande på dagarna som jag tillbringade på mitt jobb.

I min bakisdimma gick jag ner till Folkes för att köpa något som kunde få mig till liv igen. Där hittade jag ProViva Active. Jag har börjat dricka ProViva och inbillar mig själv att det hjälper min mage.
Hur som helst, det var den lilla texten på tetran som fångade mitt intresse: "Återhämtningsdryck" och "När du ansträngt dig". Visserligen var det nog tänkt till galningar som tränat musten ur sig, men jag ansåg att var det någon som hade ansträngt sig så var det jag! Jag menar, jag hade ju just lyckats att ta mig hem. Och klockan var halv ett. (Så just när man ska börja kunna ge blod är man tillbaka på tre månader igen. Så är det.)

Vet inte om drycken hjälpte. God var den i alla fall. Och jag kkänner mig nyttig som dricker något som inte smakar så gott. För alla vet väl att det som är nyttigt inte smakar gott!

Eller?

Ren och sann lycka är att komma hem prutt-trött och hungrig efter en hård dag på jobbet, och finna upptinad gulaschsoppa som jag hade tagit fram igår men glömt bort att käka. Riktigt god hemlagad mat till en bakistrött, frusen och less Julia. Ibland älskar jag verkligen mig själv!

Fy fan vad jag är bra!

Black Stacey

Sitter nu i mina stulna sjukhusbyxor i mitt rum och lyssnar på Saul Williams och Buck 65. Grym musik som lillebror presenterat mig för. Har just skickat en liten beställning till Kristoffer. Han ska få komma och käka min gulaschsoppa om ett tag här, så då får han ta med sig lite cola till fröken Julie. Kan ju erkänna att jag är lite bakis. Kom inte isäng förrän klockan sex imorse. Bra där, var nog hemma halv fem, men sedan satt jag och drygade mig på Qruiser trots att jag knappt kunde hålla mina ögon öppna.

Var på Snerkan igår och såg två fulla typer ragla omkring på en liten scen. TTA såklart. Om det inte vore för att deras musik är så grym skulle man lätt dissa dem direkt. Fanny hade nog inte blivit riktigt varnad för hur deras framträdande är, så hon var lite chockad när hon väl stod där i den svettiga publiken.

Mindre svettigt var det innan då vi var hos mig. Emilie och Fanny kom till mig. Det blev lite Idol i bakgrunden, drinkar med 80 %-ig vodka och tranbärsjuice. Emilie stod för musiken, men även av vandaliseringen av min toa. Henne kan man ju inte släppa ur sikte en sekund. Hehe.

Det var otroligt kul att gå ut med de två flicorna, man blir riktigt glad och lycklig av dem. Det bara spritter i kroppen!

Hur som helst, det var som en stor hemmafest på Snerkan. ALLA VAR DÄR! Hur kul som helst. Fick tillfälle att träffa många man inte sett på mycket mycket länge. Fantastisk kul kväll. Men nu blir det inge utgång på länge. Eller få se vad som händer ikväll. Ska höra av mig till älskade Hannah som återvänt från Skåneland och sköna Babak som också har vettet att befinna sig i Uppsala.. och inte i borås eller Gävle, eler var han nu brukar flänga runt. :)

Sockerpiller och gulasch(schumasch)soppa.

Oh Julie har just bokat en helkroppsmassage. Yr av "umma mig självs"-anda. Frågan är nog varför jag inte gör detta ofta? Alltså inte unnar mig själv saker, för det gör jag förjämnan: äta ute, en snygg sjal (för man kan aldrig ha för många sjalar!), dyrt "naturgodis" istället för gammalt lösgodis, kläder, smycken, Rocky böcker, ta bussen istället för att cykla eller gå, en dip till stripsen som kommer med hamburgaren, en 30 KRONORS cola att sippa på medan man bowlar, smärtsam vaxning, köpa nya snygga trosor istället för att masa sig till tvättstugan och boka tid, bio, godis eller saker till rummet. Ni vet. Men jag snackar om massage. Man är så himla snabb på att vara elak med sin kropp genom att förgifta den med alkohol och cigg. Det kostar sin del. Sedan för att strö på lite mer jävulskap så kan man frysa ner sin kropp, genom att ha på sig för lite kläder påväg till festligheter. Skrubba upp den genom att tro att MAN KAN cykla i onyktert tillstånd! Suck.

Ja, ni som inte vet, så är jag i bra period nu när det gäller min kropp. Jag tränar (om än lite för lite än vad jag vill), äter NÅGOLUNDA rätt men framför allt festar jag inte lika mycket längre. Cigg har jag laggt på hyllan också. Rensar kroppen lite. Detta är nog första gången min kropp inte har ett uns gift i kroppen på.. ÅR! Visserligen har jag rätt fri massa skit under min sjukhusvistelse (snart ett år sedan) men då var jag istället hög på alla mediciner som de proppade i mig. Eller jag var ju inte så sen med att säga JA! Var ju faktiskt snarare jag som maniskt tryckte på knappen vid min säng för att kalla in en sjuksyster för att få en spruta för att döva mina smärtor. "I HELVETE MED PILLER! ALVEDON! JÄVLA SOCKERPILLER!!! GE MIG EN SPRUTA NUUUUUU!" Nåväl.

Nu kanske jag framstår som helylle. Inte en droppe alkohol? Eller? Ikväll blir det nog något glas rödvin med Fanny. Jag fick nämnligen en biljett till Snerkan ikväll av Abraham och Kristoffer. TTA spelar, och det kommer att bli grymt. Lite extra grymt blir det då jag insåg för några minuter sedan att jag inte jobbar ikväll som jag hade ställt in mig på.
Några glas vin blir nog perfekt. Ingen svinfylla här inte.

Förmiddag: Sova, träna, städa (möjligen tvätta. Suck.)

Eftermiddag: Bjuda på Gulaschsoppa.

Kväll: Vin med Fanny. Sedan Snerkan.

Va säger ni om de va?! Huh?! :)


Förresten, hört de sötaste smeknamnen en flicka som jag kan få?

Ljuvliga Ljuvlia

Julia Schmulpaj.

Jesus! Dude!

Systeryster och fröken Julie var och bowlade idag. Jag vann. Hell yeah! Dock gick jag inte in i spelet fullt ut som herr Quintana!

Buck 65 - Kennedy Killed The Hat

Första låten jag hörde med Buck 65, fastnade direkt. Resten av låtarna är väl inte direkt lika denna, men inte mindre bra för det.
Buck 65 är Oh Julie Soundtrack Just Nu!

I need some sleep

Jag är konstant trött. Det börjar bli rätt TRÖTTsamt (haha) att städigt gå runt och vara dimmig i huvudet. Mitt humör påverkas helklart av mina röda svidande trötta ögon. Jag blir kort, sur och irriterad.

Detta suger.

Jag sover. Jag sover hur många timmar som helst varje natt, men ändå: jag går runt hela dagen och är sur och trött. Skulle lätt kunna börja gråta över ingeting också.

Trött efter tio timmars sömn, trött under dagen och stupar i säng vid tidiga timmen. Hur ska jag piggna till?

Btw, detta är jag om jag inte bli piggare snart. You like?

I need some sleep

You can't go home like this

I try counting sheep

But there's one I always miss

Everyone says I'm getting down to low

Everyone says, "You just gotta let it go"You just gotta let it go

You just gotta let it go

You just gotta let it go

You just gotta let it go

You just gotta let it go

Av lillebror:

Kennedy Killed The Hat

Så kom dagen då jag avsa mig att hjälpa till att planera och ordna en fest. De som känner mig vet att jag älskar att dra ihop folk och hitta på saker.

En dag, för ett tag sedan, upptäckte jag att Halloween närmade sig, och helt naturligt satte jag igång och planera lite inför denna fåniga "högtid". Ringde några samtal, gjorde några listor.. sedan.. ingenting. Jag stannade upp för en stund och insåg, att oavsett hur mycket jag än älskar att planera tillställningar, inte hade någon lust med det nu. Jag kände mig uttråkad. Hela grejen var en stor axelryckning. Jag kunde inte bry mig mindre om att folket runt omkring mig skulle ha en bra fest. Fast jag är ju trött på det mesta som fest innebär: alkohol, cigg, dans, struntprat, ovisheten om folk ska dyka upp på just Den Där festen och musiktjafs. Visst, jag vill jättegärna träffa alla vänner samlade.. men jag bara orkade inte fixa något.

Nu är det ju inte så att allt faller samman med mitt avhopp. Trot eller ej, hehe.

Jag ringde Fanny för att höra om hennes planer inför den kommande helgen. Dock hann jag inte fråga henne, eftersom hon nästan grät av lycka i telefonen då hon berättade att hon hade hittat en lägenhet. En etta. Hennes etta. Älskade lilla Fanny. Såklart att du ska ha en lägenhet! jag sa ju att allt skulle ordna sig! Inge mer vagabond liv för dig fröken!

Ja, Halloween då. Fanny föreslog en kväll på Hijazz. Det var ett bra förslag tycker jag. Inte så oväntat då Fanny har en fallenhet att säga bra saker.

Nu känns det lite konstigt att avstå från en stor fest och allt runt omkring. Konstigt men mest skönt. Lättad över att göra något som jag känner för, och inte göra det som jag annars helt självklart skulle ha gjort på grund av att jag alltid gjort det. Skönt att tänka lit på hur man faktiskt mår och känner. Konstigt men skönt.

Första bilden hade jag inte i orginal, men detta är alltså Innan Photoshop:

Jag har just upptäckt Photoshop:

Jag är inte kanske i mitt bästa skick. Det går finfint med vänner omkring mig men så fort jag blir ensam blir jag helt annan.

Känns som att jag bara står och trampar vatten. Nu när allt festande är slut har det lämnat ett rätt stort hål efter sig, som ja, jag gör mitt bästa med att fylla med nya saker. Men det går inte så bra som jag hade tänkt mig.

Sedan var väl det kanske inte den bästa idé att sluta käka godis och cigg samtidigt?!

Bidragande effekt till mina jobbiga humörsvägningar?

Kuken.

En kvart kvar innan jag ska åka iväg till jobbet. Sitter och funderar på om jag ska svänga förbi Folkes först. Köpa godis? Köpa cigg? Eller inget? Svårt.

Sedan ska jag inte sluta röka helt, det ska man inte säga, för om man tar sig en cigg på fest eller liknande kan man få elaka kommenater. Men festande och rökandet går ju liksom ihop. Utan mängder av alkohol varje vecka, behövs heller inte ciggen.

Sedan ska jag väl inte röka då en kvinna berättade för mig att man mår bara sämre om man mår dåligt och röker. Att röka gör en knappast gladare. Men.. det får en att tänka på något annat.. för i alla fall några minuter.

Det är en sak när man bara hatar sitt jobb, men det blir ännu svårare när man känner att det på jobbet går en helt ur händerna. Att man inte har utbildning nog för att ta det som händer med ett lugn som behövs. Utanpå kanske jag verkar kolugn, men inut i mig är det kaos. Jag är torr i munnen, gör mitt bästa för att inte stamma fram orden, försöker lugna mitt bankande hjärta som håller pulsen uppe i skyhöga takter. Jag kan inte vara kvar!

Fröken Bohman, en mästare gå roliga miner.

Det här är min vän Elin. Hon är mästare på roliga miner, så jag tänkte ta en av de alla roliga bilder på henne, än en snygg bild.

Ringde henne igår för att snacka lite och komma igen och bli uppdaterad om det senaste i hennes liv. Det är trist när vänner flyttar och man ses mer sällan. Ändring på det nu. Därför bokade vi in onsdag. Då hoppar jag på tåget för att träffa älskade fröken Bohman! Nu ska vi nämnligen planera en liten mini-road tripp! Om det bara är jag som ska köra?! Nej men gud! Har ni missat att hon har fixat körkort!?

Jag blir så stolt.

Umeås uppmaning:

Hissnande:

Schindlers Hiss / Schindlers List.

Möjligen inte så lika, men det fick mig fnittra till varje gång i hissen.

Men samtidigt.. alla är kanske inte lika lätt road som jag.

A Sunday Smile

Ja herregud! Sicka känslostormar som kan komma och passera på bara ett dygn! Jag är helt slut nu. Visst är jag nu för tiden trött hela dagarna igenom, men detta har ju tagit musten ur mig totalt! Nu känns allt bra. Fint. Kul. Men mest av allt.. skönt!

Det bästa med allt är nog att jag slapp ta några egna beslut. Frågade vänner om deras åsikter och fick såklart blandade svar. Ja, vilket ledde till att jag blev om möjligt ännu mer förvirrad. Hann fråga ännu en vän, hann få ännu ett svar, innan allt bara föll sig på plats. Skönt att jag kan hålla på mig och inte bara göra förhastade beslut. Fast nu i efterhand förstår jag ju att jag skulle gjort som jag själv tänkte, och som några rådde mig. Men man tänker inte så klart i virrvarv av känslor. Men som sagt nu är allt löst!

Sadaf var glad över att vi var jämnlika. Nu är jag över henne igen. Men lugn Sadaf, du kommer snart på rätt kärl igen. Hehe.

Nu ska jag bara öva mig på att återfå någon sorts normal andning. Kan tyckas lätt. Men när är små simpla saker så jävla lätt för mig och så många andra?