är en helt fantastisk sak. På riktigt. Efter att ha gått från total fattigdom till ett liv fyllt av lyx och kostsamma onödigheter känner man sig som en gudinna. Äntligen kan man unna andra och sig själv saker som man för några dagar sedan bara kunde drömma om. Saker som godare dyrare viner, äta ute eller faktiskt köpa ett plagg eller två. Mat skulle man ju också kunna köpa om man vill det. Förra månaden köpte jag inte direkt någon mat. Det blev bara inte så. Tog det jag hade kvar i mina skåp. Jag kan meddela att det blev många konstiga rätter. För det mesta många mindre goda rätter. Jag och mat. Men denna månad ska jag handla och göra storkok. Grytor och soppor. Bjuda vänner på rejäla köttbitar. Missförstå mig inte nu. Många kronor kommer icke att läggas på mat. Nej herregud! Men ändå kanske 300-400 kr. Lyx.
Jag tror att denna månad blir en bra månad. Julstress finns inte riktigt på min karta. Snarare julfester och andra trevligheter. På tal om det: julfest hos oss den 15:e, det är bara att komma. Det kommer att bli jättekul. Kan det bli annat när man bor i en kanon korridor?
tisdag, november 28, 2006
Det där med att vakna upp ur pengakoma...
måndag, november 27, 2006
Musik: "med djur"
Fem artister:
Andrew Bird - “A Nervous Tic Motion Of The Head To The Left”
Modest Mouse - "Bukowski "
Patrick Wolf - "The Libertine"
Wolfmother - "Woman"
Wolf Parade - "Sons and Daughters Of Hungry Ghosts"
Fem låtar:
Belle & Sebastian - "Funny Little Frog"
Caesars - "Paper Tigers"
MUSE - "Butterflies & Hurricanes"
Und - "Fox In The Box"
Yeah Yeah Yeahs - " Gold Lion"
Tut... Tut... Tut... Tut..
Inget svar. Okej. andas ut för tillfället. Magknip igen om några timmar då vi gör ett nytt försök.
How do you sleep at night when you’re drowning in all those lies
Nu ska vi ringa här. Magknip som få. Ett tu tre, på de fjärde ska de ske...
Fuck Chloe Dao!
Det var otroligt bittert att upptäcka att Daniel Vosovic inte vann Project Runway i andra säsongen. Så som jag hejade på honom.
Första omgången följde jag varje avsnitt av första gången de gick. Till min lycka såg jag att andra säsongen gick för full rulle nu under helgen som var. Jag gillar den sortens av program, man blir så inspererad. De är så otroligt duktiga och kreativa, och jag vill också vara det. Jag ska sätta igång. Bli bättre på att måla kanske? Det skulle nog vara något! Eller kanske göra något så att jag kommer ur den skrivkramp jag är i. Vänta ni bara!
Kuken!
Det fuckade sig på jobbet för mig igår. jag vill aldrig aldrig aldrig återvända. Får jag ringa och sjukskriva mig för mitt pass på tisdag? Typ vinterkräksjukan?
Jag ska bli lös och dansig ikväll Jag ska bli grym och glammig ikväll
Så där satt jag. På femmans buss påväg hem från jobbet i lördags. Klockan började närma sig tio och bussen fylldes på med uppklädda ungdomar som var redo att festa loss. Jag hatade alla. Själv satt jag i mina mjukisbrallor och skulle hem och titta på tv och sura. Alla skulle ut. Alla utom jag. Men så går det när man inte har pengar kvar. Skulle jag gå ut så skulle jag behöva ta av mina sparpengar som jag slitit så för att spara ihop. De var inte värt det. Jag festade ju ändå i torsdags. H
mpf. Jag kunde ju försöka intala mig det i alla fall.
Så drog jag upp mobilen och hörde av mig till Elin. Hon hade nämligen inte varit så sugen på att hänga med resten då hon inte gillar att dansa på till techno. Jag hade en liten förhoppning om att hon kanske skulle vara hemma så jag skulle få träffa henne. Det visade sig att hon var hemma och otroligt partysugen. Det tog inte många sekunder för den bittra Julia på bussen att ändra sig. Nu handlade det inte längre bara om mig och mina sparpengar. Nu satt en av mina käraste vänner i sin lägenhet ensam och sugen på alkohol och dans. Och att hon var sugen kan man lugnt förstå, då hon inte hade varit ut på över två veckor. Några sms senare och jag hade nya planer: hem en snabbis och byta om och sminka mig. Sedan springa över till Elin så kunde vi förfesta där. Elin hade lyckats att leta reda på en 04-gask på smålands, så vi hade ju faktiskt tid på oss att förfesta.
Klockan kvart över tolv (?) begav vi oss i rasktakt till Smålands. På väg UT mötte vi vinglande ungdomar som var på väg HEM. Det var lite komiskt. Smålands bjöd på en härlig kväll. Väldigt lyckad. Efteråt när vi var på väg hem upptäckte vi att Johannesgrillen faktiskt var öppen. Så glada vi blev. Vi skrek ut vår glädje och tog några glädjeskutt innan vi kom på att vi kanske borde behärska oss. När vi fått våra burgare och strips fick vi sällskap hem med David och Viktor. Lite snack och käk i köket. Sedan en blick på klockan för att se att den närmade sig sex. Då vet man att det varit en bra kväll. Hell yeah!
torsdag, november 23, 2006
But I still have to go I've got to go, so here i go I'm going to run the risk of being free
Sitter hos min moster och spelar Patrick Wolf på datorn så att hon blir tokig. Hon ska snart iväg på spanskan och jag ska snart förflytta mig en trappa ner och se Garden State. En av mina favorit filmer.
Funderar på att göra något mer. Något mer som jag bli glad av. Höjdpunkterna är endast utgångar numera. Missförstå mig inte, de är ju väldigt kul att gå ut med finfina vänner. Men sen då? Nog ska man väl se fram emot annat också? Funderar på att anmäla mig till någon skrivarkurs igen. Blev dock lite uttråkad sist jag var med. Kanske har det något att göra med att det var något nykterhetsförbund som höll i det. Nej, förmodligen var det att jag inte gillade ledaren. Hon gav inget bra intryck då hon bara mumlade och sa att hon svettades så mycket nu för hon kommit i klimakteriet. Va fan? Det bryr jag mig inte om. Går man en kurs vill jag att ledaren ska ha massa erfarenhet. Det sista jag vill känna är att jag kan mer. Sedan att hon var så osäker gjorde mig irriterad. Jag hade kunnat köra över henne när som helt. Den jävla klimakteriekossan.
onsdag, november 22, 2006
Yeah, you think you have it all right, until the pain kicks in
Det finns inte mycket som klår ny bra musik. Att sitta en kväll och upptäcka låt efter låt som är så där otroligt bra. Denna kvälls guldkorn är bland annat dessa:
The Damnwells - Shiny Bruise
Paul Brill - Laydown Your Weary Head
Amastory - Constants
Aqualung - Strange And Beautiful
Doves - M62 Song
När jag nu har suttit här och lyssnat igenom massa musik så kan jag inte låta bli att tänka på hur det vore om man fick höra om sina absoluta favoritlåtar en gång till för första gången. De låtar som tog luften ur en och som man spelade om och om igen och undrade hur man i helvete kunde ha levt sitt liv utan att ha hört just den låten?!
Efter att ha tittat och lyssnat runt ett tag, hör jag en välbekant låt börjas spela. Då är det ju käre Janove Ottesens låt "Go Tell Her" som spelas. Har väl inte lyssnat igenom hans eget material riktigt så att jag kan uttala mig om det, men i Kaizers är han fantastisk. Fantastisk är dock inte hans engelska. Sjunger han på norska eller engelska? Man får spetsa öronen. Engelska! Okej. Men han är värd en chans. Någon kväll ska bli tillägnad honom. Vackre Janove.
Sedan har jag även tänkt att dra ner på rökandet. Att sluta röka så där abrupt tycker jag låter lite drastiskt. Jag kör mer på den där att tända ciggen, röka halva för att då panikslaget komma på att jag skulle ju dra ner och så slänger jag kvarstående biten av ciggen i närmaste vattenpöl.
Ring! Klocka! Ring!
Jag har börjat få lite ångest inför nyår. Denna högtid som det så ofta smids så många planer till. Det är ofta antingen eller: rejäll fest eller mys hemma. Jag känner inte för att mysa hemma. Efter förra året vill jag ut och fest igen. Ha lika roligt. Hamna på lika många konstiga efterfester. Snubbla hem vid åtta tiden på morgonen. Men det är svårt då alla är upptagna. Eller så struntar jag i allt och jobbar istället. Suck. Kan ju behöva extra pengar. Särskillt om jag ska dra mig vidare. Eller om det nu blir så att jag stannar kvar här. Tror att jag ska önska mig en framtidsplan i julklapp. Eller bara konsten att kunna ta beslut och genomföra dem. Det skulle hjälpa mig otroligt mycket. Vi få se hur det blir. Återkommer helt enkelt med det.
Nej, jag säger nej!
Det blev utgång igår. Snerkan såklart eftersom det var tisdag. Tyvärr är det bara att man måste börja inse (vissa har kommit till denna insikt tidigare än andra...) att Snerkan är ju inte så väldigt bra. På riktigt.
Dansgolvet på botten plan står alla brudar och skakar rumpan, killarna försöker sig på några "coola" danssteg till kass musik som Ushers låt "Yeah" (är inte den lite gammal och sönderspelad nu va?!). Det är inte min smak. Inte alls.
Så har vi dansgolvet på övervåningen. Då menar jag dansgolvet där det kan komma lite rolig musik, men igår måste de ha hatat mig då de envisades med att spela massa skitschlagers och tonvis med ABBA. Det är vissa saker jag inte dansar till. Så enkelt är det. Nej, det går bara inte. Då går jag hellre ut och röker.
Men! Det finns ett till dansgolv på den andra våningen som kan göra hela Snerkan till den mest fantastiska plats på jorden. Det vill säga om det är rätt folk där inne som spelar. Två tisdagar i rad har Kristoffer och Abraham spelat där. Efter att ha varit där inne och svängt om garanterar jag att man kommer att känna av sina ben flera dagar efter. Men men, igår spelade inte de och något dansgolv där inne existerade inte. Kuken.
"Julie Uggla -- "Jag dansar aldrig till Beyonces ålande gnyenden, inte en chans, att jag dansar hiphop..."" - Svanteman.
tisdag, november 21, 2006
Min vän Älin och jag.
Här är min kompis Elin och jag. På kortet är vi fulla och glada. Hon är mest glad när hon inte är full också. Hon är dock aldrig full när hon jobbar. Är det inte så att man hör hennes fina stämma på radion så skriver hon nu på aftonbladet.se. Vill du läsa vad min kompis Elin nu har skrivit om kan du läsa det här.
(Elin har egentligen inte svart lockigt hår. )
(...och jag har egentligen inte rakt hår. bara så att ni vet.)
We might die from medication, but we sure killed all the pain
Tänkte bara meddela att jag mår finfint nu. Var lite låg här ett tag, men det är bara att inse att om man tar tag i saker och ting blir det bättre.
Ännu ett meddelande är att jag klippt mig. Jag var helt okej förut, nu är mitt hår så rätt det kan bli. Dock inte längre någon 'lejonman', men försvann så fort jag färgade om håret. Saknar den inte. Det är bättre så här.
Sedan ser jag framemot Kaizers nya låtar, de körde några i torsdags. Ny skiva snart bitte!
For det er hans vin, det er hans damer og hans dans ...
Så var man tillbaka i vardagen efter sin mini-semester i Stockholm. Konstigt att vi inte är där mer, men vi har ju ofta så fullt upp här hemma. Men låt mig gå igenom mina kanon dagar:
Tisdag:
Snubblade av trötthet hem till Carros fina lägenhet i Hornstull vid 23.00-tiden. Helt slut efter att ha jobbat sedan tre på ett jobb jag avskyr. Efter lite snack föll båda i säng och somnade ganska direkt.
Onsdag:
Vaknade runt halv fem tiden av att Carros mobil väckte oss. Eftersom hon skulle dra iväg till Halmstad så behövde hon gå upp den tiden. Jag smackade belåtet och vände mig om och somnade om. Vaknade efter ett litet tag då hon slog på hårtorken. Somnade gott om. Vaknade yttligare en gång då hon tappade locktången som gav i från sig ett litet "duns". Tänkte att det kanske var bäst att hinna utbyta några ord med henne nu, för jag skulle inte få träffa henne förrän på söndag nästa gång. Hur fungerande samtalet blev vet jag inte, då jag var så pass nyvaken och yr. Så stängde Carro sin välpackade väska, klädde på sig och gick iväg mot sina äventyr. Kvar låg jag i sängen och tänkte på hur skönt det skulle bli att somna om. Somna om ja. Kul. Nu kunde jag inte somna om och klockan var inte ens sex på morgonen. Kuken. Zappade mig omkring på Carros alla kanaler innan jag bestämde mig för att fixa frukost. Som tur var tog det alla mina krafter och efter några timmar föll jag utmattad till sömn igen.
Vid fyra gick jag för att äntligen få träffa min underbara Cricke igen. vackre Cricke som jag ett tag trodde av någon anledning hatade mig då han aldrig hörde av sig. Det visade sig att han bara hade mycket i skolan. Jag var hembjden till honom, hans fine Hannes och lilla Sara. De bodde underbart vackert i Saltsjöbaden i en fin trea. Där i deras fräscha kök bjöde de på god kycklinggryta. Pling! Bjuden på första middagen.
Efter den trevliga vistelsen med massa skratt och historier drog jag mig mot Slussen där jag mötte upp Hannah. Vi drog hem och fixade snabbt till oss för en utekväll. Jag var sugen på en kväll på något hak där vi bara kunde sitta och öla. Inge dans. Hon var sugen att hänga med till Spy Bar. Jag fick som jag ville i början. Maria och Emilio väntade in oss på ett jättemysigt ställe. De hade redan druckigt någon öl. Det hade inte Hannah och jag. Men så snabbt som vi drog om dem, det måste vara rekord. Plötsligt hade vi klunkat i oss tre stora öl och våra munnar gick i ett. Jag fick förslaget att bli radiopratare. De tyckte att jag skulle fixa det lugnt. Så som jag kunde snacka. Suck. Sedan övertalade de små rävarna mig att hänga med till Spy Bar (jag är så lättövertalad när jag är full.. eller vafan: okej. Jämt! Nu vet ni det. Utnjyttja det så mycket ni kan bara. Gör det!). Maria försökte tala oss till lite vett: 'Är man full där åker man ut!' 'Men om man ärexalterad då?' undrade Hannah och Julia oroligt. 'Ja, jag skulle tro att ni åker ut om ni inte lugnar er...' svarade hon. Kuken. Jävla Piss. Vi sansade oss och traskade in på Spy Bar. Unge herr Kornél fyllde år och bjöd på kalas där. Vi tog en gratis drink och mummsade på annanasbitar. Fruktbitarna var nog godare än drinken. Fruktbitarna var nog även bättre än folket. Men vad vet jag. Jag passar bara inte där bland alla über-pop-trendiga flickor och pojkar. Men efter lite dans drog Maria och jag ändå oss hemmåt. Nog fick vara nog. Hannah blev kvar och kom inte hem under natten.
Torsdag:
Så kom dagen. Den stora dagen då Kaizers Orchestra skulle spela i dagen. Men det kommer vi till senare! 
Ingen går på en Kaizers Orchestra konsert utan att gå ut där ifrån svettig. Ingen kan gå dit för att sedan gå därifrån och säga att de inte gillade vad de såg. Grabbarna i bandet är otroliga på
scen. De ger allt. De bankar sig svettiga då de slår med all kraft mot de buckliga oljefaten. De delar publikhavet för att springa ner på golvet och spela. De har en kanon kontakt med publiken och leder allsången bättre än herr Berghagen. Rune Mink Kaizer kör på med trummorna lika hårt som vanligt. Helge Omen Kaizer är lika cool som vanligt när han sitter och spelar med gasmasken på. Terje Killmaster Kaizer får alla att kasta sig åt sidan när han vill ner i publiken och spela. Klart han ska få rum! Øyvind Thunder Kaizer så som han visslar i gång låt och bankar med sin stråke, sicken karl! Geir Hellraizer Kaizer som sjunger så bra och kör lika hårt med gitarren som Terje. Sedan då, sist men inte minst Janove Sjakalen Kaizer som leder hela bandet och kastar sig im
ellanåt ut i publiken och surfar runt fär en stund. Han gav mig ett kraftigt handslag då jag var där och hjälpte till att föra runt honom i publiken. Höger hand kommer aldrig att återhämta sig. Janove är inte helt fel. Hähä.Fick jag mig en smärre chock då jag såg att det var älskade Geoff Berner som var förband åt dem igen. Han föll för honom första gången jag såg honom live, och jag köpte såklart hans skiva direkt efter. Den har
gått varm hos mig kan jag berätta. Detta var tydligen sista gången han hängde med dem. Kuken. Men men, man kan ju se bara honom också.Hur som helst var konserten lika bra som alltid. allt var kanon... förutom: den snubben i röd tröja som luktade kattpiss och som roade sig med att dra med sig folk och hoppa rakt in i folkmassan. Vi hatade dig. Hatade!
Sedan var det väl inte för trevligt då de pojkar som dragit av sig tröjorna hoppade in i en. Tack, tack snälla för att jag fick din svettiga rygg rakt i ansiktet. Spotta svett i några sekunder, sedan var det bra igen.
Hannah övertalade mig sedan att jag kunde ju gå hem, för hon skulle gå till Mariatorget. Okej, sa jag. Det är ju inte så långt till Hornstull. Lätt att hitta fan. Helvete heller! Jag gick så vilse att jag bara ville lägga mig ner på den regninga gatan och gråta. Inte en enda jävel såg jag till heller. Inte EN människa. Var höll alla hus? Carro ringde och var orolig. Jag var helt slut. Och jag hatade Hannah. Tillslut haffade jag tag i en tjej och bad om vägbeskrivning. Hon den underbara berättade, och talade om för mig att jag hade en 20 mins gångväg framför mig. De gjorde verkligen ingenting. NU ville jag bara hem!
Fredag:
Jobbade hårt med att förflytta mig mellan: sängen-soffan. Soffan-toan. Toan-soffan. Soffan-köket. Köket-soffan. Soffan-sängen. Sängen-soffan. Soffan-ner till porten och låsa upp för Hannah sedan upp och kasta sig helt slut på soffan. Sedan var det dags att käka och byta om. Emilio, Maria, Linnea och 
Elin kom och vinboxen öppnades. Elin drog hem tidigt. Sedan maria. De skulle jobba imorgon. Jag hade blivit för trött, dels allt vin och sedan spelade nog min tuffa dag in. Hmm. Jag stupade i säng och de andra drog iväg på Spy Bar igen. När Hannah kom hem några timmar senare konstaterade hon att det stället är inget för oss. På riktigt!Lördag:
Slöade som gårdagen innan det blev dags att dra till Sebbe som skulle bjuda mig på middag.
Pling! Bjuden på andra middagen. 
Efter att ha avnjutit en fantastiskt god middag så anslöt sig Hannah, Linnea och Maria till oss. Flera glas senare och ett samtal från Sebbes kompis Jakob så bestämdes det att vi skulle dra på en korridorsfest i Västra Skogen. De kan ju iaf inte det där med sånna fester. Något som vi här i Uppsala är bra på. Men det var trevligt. Hannah och jag som trodde att vi skulle missa en rejäll fylla för att vi hade för lite alkohol med oss, upptäckte senare på kvällen att vi var riktigt yra. hur det gick till vet ingen av oss. Jag har mina funderingar om att det kanske 
försvann mer ut Jakobs likör flaska än vad vi trodde.Folket var ju hyffsat trevligt, men den jobbige indiern som envisades med att köra "Romeo & Julia"-grejen. "So you are Julia? I´m Romeo!". Tillåt mig kräkas. Vad tror killar som kör den grejen? Att jag aldrig hört det tidigare? Att jag ska bli helt till mig för de hört talas om dem? Jag jag ska tycka att det är smått gulligt? Jag vet inte hur killar tänker. Men jag vet att jag inte var den enda som var rädd för honom. Jag tog skydd i Jakobs rum och drack lite mer av hans likör innan Hannah och jag begav oss ut i kylan för att röka.
Stockholmarna kan mycket, men korridorsfester är de ingen höjdare på.
Söndag:
S L A P P A, och städa undan tills Carro kom hem.
Måndag:
Gick till Carros jobb innann jag gick till stationen och åkte hem. Slut på semestern.
torsdag, november 09, 2006
Up, down, turn around; please don't let me hit the ground
Bara att älska mig för dessa:
Tackar tackar tackar för tv och film. Vad skulle man göra utan det? Nej, men ärligt alltså? Hur skönt är det inte att bara sjunka ner i en soffa och slå på en film och glömma allt annat? Detta inlägg får bli en hyllning till det. Så där jag.
Fick två kanon länkar av Svanteman som jag tänkte vara snäll och dela med mig. Du kommer aldrig mer behöva ha tråkigt. Jag menar, kolla in denna och denna.
onsdag, november 08, 2006
I'm all alone all by myself there is no one here beside
Mamma är orolig för mig. Orolig för att jag inte klarar av att vara ensam, men vem vill egentligen vara själv? Hon menade att jag inte trivs med att vara själv eftersom jag då endast har mig själv och att jag inte ska vara nöjd med det. Att jag inte trivs med mig. Jag sa att jag inte vill vara själv för det första: för att jag är väldigt social av mig. Jag gillar att ha folk omkring mig. Sedan finns ju också den andra anledningen: är man själv tänker man lätt på framtiden. Nutiden. Och ja, det är ju inte alltid som det är så roligt. Mamma sa att det var ungefär det hon menade. Men jag vet inte. Hon föreslog att jag skulle gå och snacka med någon igen. Jag tyckte verkligen inte det var en bra idé. Jag orkar inte tänka på jobbiga saker. Jag viftar bort det och försöker kläcka ur mig ett skämt istället. Kasst. Egentligen. Jag kan knappt prata om allvarliga saker. När en kompis grät för att det var jobbigt med ett ex drog jag till med ett skämt. Jag fick henne att skratta och hon sa: "Det är bra Julia. Lite humor på det här." Hon menade väl, men jag insåg hur feg jag är. Allt går att skämta bort.
För ett år sedan fick jag rådet att tala med mina vänner om mina problem. Mina små problem. Jag lovade att jag skulle göra det. Ibland sviker jag så hårt. Som då. Jag vet att allt samlas på hög, men varför kippa efter andan när man pratar om något litet då man kan skämta bort det?
Nej, det är inget farligt. Det är bara jag som måste skärpa mig!
"You're no good, You're no good you're no good you're no good" Can't you tell that it's well understood
Ibland är man kass. Så enkelt är det ju. Vad vore ens liv utan ångest? Jag vet inte. Inte för att mina problem är stora...egentligen. Men det gör ju inte att jag inte funderar på att fly fältet för det. Har jag gjort innan, så jag kan göra det igen. Jag är ingen bra människa. Inte alls. Bläh.
Tell Mr. Man with impossible plans to just leave me alone
In the place where I make no mistakes
In the place where I have what it takes
Och jag var full och jag var dum och jag ramla på allt Och jag föll för nån på en fest nånstans Och det skulle ju va dans, dans, dans!
Sicken kväll gårdagen bjöd på. Efter att ha småstressat hem till Elin för att hinna dricka ett glas bubbel (i ett tjockt glas utifall jag skulle få för mig att tappa det eller ta sönder det på annat sätt) så drog vi iväg till Snerkan där Hannah, Linnea och Naima redan väntade. Några glas vin och vi begav oss upp till dansgolvet där de vackra pojkarna Abraham och Kristoffer spelade skivor. Och vilken musik de spelade. Så mycket jag dansade den kvällen var det riktigt länge sedan jag gjorde. Hannahs ben började krampa, Naima var tvunden att sätta sig och vila och jag kände hur varje muskel spändes till sin gräns i mina lår. Det har varit en pina att gå idag. Det smärtar för varje steg man tar. Men det är värt det. Så klart värt det! Utan en minsta förvarning slänger de på håkans 'Ramlar'. Hannah, Linnea och jag tittar på varandra. VARJE GÅNG man hör den låten är det bara till att leka 'Ramlar-leken'. Alltså varje gång Håkan sjunger just 'Ramlar' ska man ramla. Det gjorde vi. På dansgolvet på Snerkan. Om vi var omtyckta? That I Do Not Know!
Inflyttningsfesten:
Så blev inflyttningsfesten äntligen av. Så som jag hade tjatat. Det blev en riktigt rolig korridorsfest med många gäster, bjud-dricka och olika dansgolv. Det största var inne hos Jacob så klart, medan det mer mindra och alternativa fanns inne i mitt rum. Sedan är det ju så att jacobs säng är (var, nu mera) otroligt rolig att hoppa omkring i. Tror nog att alla på festen nån gång skuttade runt i den. Det resulterade så klart i att den gick sönder. Han kom in morgonen efter och frågade efter en hammare. Jag hade dåligt samvete. Snart blir det utflyttningsfest där för min del. Tjejen jag hyr mitt rum av har gjort slut med sin kille och behöver nu någonstarns att bo. Brud-fan! Men se alltid det positiva: Snart en korrefest igen. Alla är så klart bjudna! :)
måndag, november 06, 2006
söndag, november 05, 2006
Jag vet. Min blogg är död då och då. Imorgon kommer jag att uppdatera den. Nu är jag ett vrak. Efter att ha festat mycket hårt två nätter irad för att sedan dra direkt från efterfesten till jobbet gör att jag nu knappt kan hålla mig vaken. Jag ska hasa mig upp till tv och ringa Hannah. Hon drog till en kille hon snackat med på internet. Det visade sig vara riktigt fel. Hon skulle lyssnat på mig! Om mina internet-möten tar vi en annan dag. Kanske imorgon. Nu är det nostalgi tripp i musikväg. Tack och hej.
