Jag spenderar ju som sagt de soliga dagarna vid ån och gottar mig i solen. Jo, jag vill ha lite färg i ansiktet vilket jag fått nu. Men eftersom mina solglasögon är lite större så är nu jag även blek på näsan. Man märker inte så mycket kring ögonen, men man märker på min näsa att jag aldrig tar av mig mina glajor. Jag tar inte av mig dem förrän jag går in, eller om det är så mörkt ute att det börjar bli fånigt va lite jag ser när jag har på mig dem. Någon dag här nu ska jag väl ta av mig dem för att inte få en mer markerad blekhet.. eller nått i mitt ansikte. Nåväl, större problem skulle man ju kunna ha.
Idag klev jag upp och satte igång och städa mitt rum. Det har varit fruktansvärt stökigt de senaste veckorna och varje gång innan någon kommer in i mitt rum möts den personen av varningen om att passa glassplittret som legat alldels innanför min dörr. Det låg väl där i över två veckor efter att Hannah ramlade ner från min säng och krossade ett glas. Tydligen var det upp till mig att ta upp alla bitar och allt splitter. Men jag har helt enkelt varit för lat, och alla lärde sig förvånansvärt snabbt att ta ett ordentligt hopp in i mitt rum. Men nu är det alltså borta. Nu skulle man kunna lägga sig ner och slicka på mitt golv utan att skära sig eller få tungan full med damm.
Mitt rum blev riktigt sågat av en tjej nu i veckan också. hon såg in i mitt rum och utbrast i en förskräckt ton: "Men herregud! Hur kan någon leva så här?!". Eftersom jag var på toa då försvarade Lina mitt rum med att förklara att jag ändå aldrig är hemma. Att jag bara sover i mitt rum. Vilket är helt sant. Det är inte många vakna timmar som jag befinner mig på mitt rum. Men den här tjejen som då sågade mitt rum var även hon som var så torr om sina händer eftersom hon städade varje dag. Låt oss inte glömma att det var hon som VÄGRADE att sätta sig på filten i parken eftersom hon ville inte förstöra sina kläder. De var för dyra för sånt! Va fan! Hon hade jeans på sig! Det hade varit en annan sak om det varit någon liten kläning som skulle spräckas om hon satt sig.. men jeans! Jag tittade frågande på henne där hon stod med armarna i kors. Hon skulle verkligen inte sätta sig. Och där hade jag suttit i minst fyra timmar. Skulle vara roligt och veta vad hon tänkte om mig och mina kläder. En sista sak måste jag bara ta upp om denna flicka innan jag slutar. Hon var korkad! Det går inte att komma ifrån. Jag skulle kunna fylla upp hela min citatbok med saker hon sa bara under den kvällen. En av mina favoriter måste nog vara: "Du, det är många som står i kö för att äga mig!" Vi bara: WHAT?! Hur tänker hon? Tänker hon alls? "äga mig". Say no more.
lördag, mars 31, 2007
"Du, det är många som står i kö för att äga mig!"
fredag, mars 30, 2007
Snart valborg:
torsdag, mars 29, 2007
They tried to make me go to rehab I said no, no, no.
Jag blir inte klok på alla grabbar. Eller, egentligen är de kanske inte de som gör något. Snarare att det är jag som inte är riktigt klok. Jag virrar runt och yrar på. Förstår inte så mycket, men jag kör mest på ändå. Var kan man skaffa sig någon kunskap? Kanske skulle fråga ut mina killkompisar. De kanske vill berätta någon liten ledtråd. Fast om det nu är jag själv som gör mig smått galen, var ska jag vända mig då? Kanske till hon Lena som jag ska åka till den andra april för att få framställt ett riktigt horoskop av. Kanske hon kan svara på någon av alla de frågor som skvalpar runt i min hjärna. Jag har sällan skrivit så mycket i min lilla svarta bok som nu. Citaten jag brukade skriva ner där har minskat och alla mina förvirrade tankar tar nu mer och mer plats. Just typiskt att jag ska gå runt och vara så förvirrad nu när allt är så bra. Så bra på så många sätt. Livet är på ett sätt så enkelt just nu! De dagar jag inte jobbar kliver jag upp någorlunda tidigt, käkar och drar mig ner till bryggan vid ån. Sitter där i några timmar och sedan drar vi vidare till någon park där det klunkas öl och röker cigg. Ofta i mängder. Ska bli riktigt skönt att jobba i natt så att det inte blir någon fest!
Jag borde hålla mig lugn så att jag blir helt frisk, men jag är så fruktansvärt dålig på det. Blir jag inte frisk snart kan jag inte träna. Och så här äcklig som jag är nu har jag inte känt mig på flera år. Tycker att det är fruktansvärt. Vill bara komma igång och träna igen, men det lär inte bli så länge jag håller på så här. Kanske nästa vecka kan bli en lugn vecka? Lounge utan öl? Utan cigg? Sitta där och dricka saft och knapra morötter? Allt går ju bara man vill. Det vet ju jag med.
Glad men förvirrad. Det är nog så jag skulle beskriva mig just nu. Det kunde ju varit värre. Jag menar, det är inte ens dåligt nu.. det är bara lite.. våryra kanske?
They say you cant judge a man Until you walked a mile in his shoes So I stole your shoes And I walked a mile in them
Nu har fröken Julie äntligen fixat upp bilderna. Det känns som att det var jättelänge sedan som jag tog dem, men nu när jag tänker efter var de äldsta från i fredags. tiden går så fort när man har roligt! De nya bilderna hittar du här.
Tack mamma!
Fick post i veckan. Ett stort tjockt brev av mamma och en räkning från sjukhuset. Mamma skickade ICA Bonuscheckar. Smart drag där av henne. Skickar hon pengar har hon ingen aning om vad jag använder dem till. Hon skickade även lite homeopatpulver. Det ska tydligen vara bra för min hals, men det såg lite misstänksamt ut bara. Pappa lovade att betala min sjukhusräkning. Jag gillar mina föräldrar! De är bra! Mycket bra!
tisdag, mars 27, 2007
I tried to be like Grace Kelly ( mmmm ) But all her looks were too sad (ahhh ahhh) So I tried a little Freddie (MMMM) I've gone identity maaaad!
På fredagen var vi i Floggan där Kaddes kompis hade en födelsedagsfest. Där fanns även Singstar. Ni vet Singstar? Det spelet där man ska sjunga en låt och får mer poäng ju mer man kan hålla tonen. Det är ett spel som jag vägrar delta i förrän några öl är avklarade. Det gick ju som sagt väldigt fort att dricka, så snart stod jag där med en mick i min hand. Den andra micken höll Hannah i. Det var väl egentligen redan förutbestämt hur den matchen mellan oss skulle sluta. Min underbara Hannah är otroligt bra på att sjunga. Ja... och jag då? Jag kan ju inte direkt säga att sjunga bra är en av mina starka egenskaper! Till råga på allt hade jag ju spenderat veckan som gått i min säng och hostat sönder min hals. Så där stod jag med alla tänkbara odds emot mig, men hey! Det är ju kul ändå! Låten satte igång och vi började sjunga (läs skråla från min sida!). Jag kämpade mig igenom hela låten, och när den var slut så var det väl ingen som kunde tro sina ögon! Jag, skrålhalsen-Julia, hade vunnit! Över Hannah! In your face! WOW!
Min lycka över att besegrat Hannah i Singstar höll i sig hela kvällen (och tja, jag kan ju säga att jag fortfarande letar nya tillfällen för att få berätta om min seger till vänner) och vi drog oss iväg mot ÖG efter att ha missat några bussar. På bussen vi slutligen hann med fördelades de kvarstående ölen ut. Vilket såklart egentligen inte hade behövts, men man dricker ju upp det man har. Så är det ju bara. Jag var även fullt upptagen med att knäppa kort på Viktoria och Rika. Inne på ÖG var det märkligt nog mer öl, dans och oändligt många rökpauser. Under en av alla pauser så dök fagre Adam upp. Han hade en underbart skön tröja(jacka?) på sig som jag stod och gosade med en hel del. Hur lycklig han var över det vet jag inte, men jag gillade det!
Så gav någon tecken på att vi skulle dra vidare. Snubblandes ifrån ÖG drog vi och med i sällskapet fanns nu även Linneas sista ragg innan hon lämnade oss för tyskland. Han var en rätt rolig kis. Så kom vi fram till Fredmans. Jag hann inte stå länge i kön innan vakten kom fram till mig: "Nä, du kommer inte in här! Du är ju alldeles för full!" Jag älskade honom för det. "Jaaaa! Det är jag verkligen! Hej då!". Tror inte jag hade orkat mig in på ett nytt ställe. Den roliga kisen kom inte heller in, han var tydligen också rätt yr. Vi gick och satte oss på andra sidan gatan och jag halade upp min telefon och ringde Simeon. Han och de andra var på väg hem och de skulle komma förbi och hämta upp mig. Så fort de kom så begav vi oss hemåt, och vad som hände med den roliga kisen har jag ingen aning om. Han kanske satt kvar där själv på gatan?
Jag var så trött och orkade inte riktigt gå, så i protest så la jag mig ner på marken som jag så många gånger innan har gjort. Simeon gick lite in i rollen som den-besvikne-pappan-som-hittar-sin-fulla-tonårsdotter-ute-på-äventyr. Han tog ett hårt grepp om min arm och sa åt mig på skarpen: "Kom nu Julia! Nu ska du hem!" Mina protester vägde föga och mina invändningar om hur skönt det faktiskt var på marken struntade han helt i! Ena handen höll han i sitt kloliknande grepp om min arm och den andra handen höll han en full Flexan. Han släppte inte min arm förrän vi stod utanför min port. Han gick inte hem till sig förrän han såg att jag satt på sängen i mitt stökiga rum. Jag vet inte alls när jag skulle kommit hem om det inte vore för honom. Tack Simeon!
Lördagen kom och jag låg i min säng de få lediga timmarna innan jag skulle iväg och jobba. Efter vad som kändes som oändligt många timmar på jobbet så satt jag på bussen på väg till Naima, Linas och de andra vackra flickornas inflyttningsfest. Jag gick lite vilse efter att jag hoppat av bussen och lyckades komma in i en mindre skog och gick och halkade omkring på den leriga marken där. När jag väl kom ut på en gata igen så var det bara att ringa på hjälp och fina Lina kom till min undsättning och hjälpte mig till festen. Temat för festen var att man skulle klä ut sig till en artist. Där fanns bland annat Lina som den bedårande Dolly Parton, Kristoffer som John Lennon och Abraham som snygge Jimi Hendrix. Själv kom jag tråkigt nog som Julia-som-kommit-direkt-från-jobbet. De fina flickorna bjöd en törstande Julia på massa vin.
Det var en mycket trevlig kväll, och jag fick höra igår att jag varit en av dem som ramlat in i en buske som står på deras gård. Själv hade jag inget minne från den incidenten, utan hoppas fortfarande på att de bara såg lite fel! Men.. ja... det skulle inte förvåna mig. Inte alls.
Förresten är det överreklamerat att ge blod! Haha!
måndag, mars 26, 2007
We're dancing all around Let's give it to me, give it to me now
Just nu sitter jag på SVC och funderar på när jag ska gå ut i vårsolen. Samtidigt som jag är överlycklig över att den kommit fram igen känner jag mig lite.. sviken av den. Jag som blev så lycklig för två veckor sedan, då den tittade fram och gav oss en kanon vecka med bara fint väder. Lyckan var gjord för min del och jag satt bänkad på bryggan vid ån inne istan och njöt av värmen. Vad fick jag för det? En rejäll förkylning som måtte duga. Hela förra veckan var det trist väder, men det gjorde ju inte mig något eftersom jag tillbringade så gott som hela dagarna i sängen och tittade på Scrubs. Jag börjar bli bättre nu. Jag får visserligen nån hostattack så att jag tror att jag ska svimma då och då, men det är mer och mer sällan nu. Nu är det mer hela kroppen som gör ont. Jag förstår inte hur man kan få så mäkta ont i kroppen efter EN utgång! Det är fredagens kalasande som fortfarande gör sig påmind när jag rör mig fortfarande. När jag klädde på mig imorse råkade jag komma åt ett av de två såren (?!) som jag tydligen hade lyckats fått på mitt smalben på fredag. Inte en aning hur, när, var de uppkom. Kan tyckas att jag klagar mycket. Mamma tyckte det engång när hon fällt några tårar efter att ha läst min blogg. "Du skriver bara hur dåligt allt är Julia, folk kan ju tro att vi alla är så hemska när du skriver på det där viset..." sa hon med den där besvikna tonen bara ens föräldrar kan få till så bra. Bara att jag skriver bäst om jag skriver om lite deppiga saker. Har jag iaf själv tyckt. Linnea sa en gång: "Julia, du skrev så roligt att jag började att fundera på om jag verkligen var med själv!" det var ju kul att höra. Ska försöka med det en annan gång. Jag har tillbringat den senaste timmen med att läsa igenom de bloggar som jag har länkade. några av dem är riktiga pärlor, och de skriver så roligt att jag sitter och småfnissar för mig själv här i den långa korridoren som är fylld med datorer.
Ringde och kollade mitt saldo idag och väntade mig att höra att jag minsan inte hade mer än de 68 örena som jag har haft på mitt konto de senaste veckorna. Men till min förvånad hade jag 100,68 kr. Det kan knappast vara min lön som kommit in och är så förfärligt låg. Det måste ju helt enkelt vara så att någon har satt in de pengarna på mitt konto. Men vem? Vem är den vänliga själ som jag ska tacka? Spänningen är ooooolidlig!
onsdag, mars 21, 2007
MUSE
Okej. Det kommer några bra band till Roskilde, men jag kunde bli gladare när jag såg att älskade MUSE skulle ta och komma. Jag har ångrat mig så många gånger att jag inte tagit tillfälle att se dem, men nu. Nu! Antar väl att de kommer köra mest nya låter, vilket är lite synd då jag gillar deras andra plattor bättre. Men what ever! jag ska äntligen få se dessa grabbar live!
Förra veckans vår:
tisdag, mars 20, 2007
Google: Julia Ödmark
"På gårdsplanen har det plötsligt blivit tomt. Kvar finns Julia Ödmark med minigrisen Gismo. "Snurra" säger hon och gör en cirkelrörelse med handleden. Gismo snurrar runt ett varv och tittar uppfordrande på Julia som sträcker ner handen och ger honom en morot. Han slänger sig belåtet framför hennes fötter för att bli borstad på magen." - Lilla Gismo som alltid är lika populär då grupper eller personer kommer till gården. Gismo hamnar alltid i centrum!Lunginflammation nästan som döden. Eller ja. Tja...
Min morbror kom nyss in och skrämde upp mig och sa att jag måste till en doktor. Han anser att jag har hostat för länge och kan få lunginflammation. Där ser man. Några ord ifrån honom och jag är nu livrädd. Har aldrig haft lunginflammation, men det låter ju hur läskigt som helst. Ska ringa studentkåren det första jag gör imorgon! Lunginflammation!!!
Sprängda öron, tjock näsa och för litet huvud. Sjuk igen.
I hela mitt liv har jag varit en av dem som så sällan bli sjuk. Nästan aldrig. Inte ens en förkylning. Men så måste något ha hänt. Nu är jag jämt sjuk. Mer eller mindre. Eller så är det så att jag inte har hunnit blivit frisk en enda gång på ett halv år? Jag vet inte. Nu är jag jättesjuk...igen. Denna otroliga förkylning fick jag nog för att jag gick in så hårt för att det var vår förra veckan och för att jag stod ute i regnet och snackade med den förrvirrade unga mannen i fredags. Jaha, där får man för att man äntligen blir lite glad då solen tittar fram, eller för att man hjälper någon hem. Är du nöjd nu gud jävel?!
Är nu också även inne på min tredje rökfria dag nu. Varför? För det första för att jag som sagt är så sjuk och vill hjälpa min hals. Håller då borta röken och hoppas på ett snabbare tillfrisknande. fast det där är ju egentligen bull shit. Vet inte hur många som gick på den. För den andra anledningen (och egentligen den enda rätta) är att jag inte har pengar till ett ynka paket. Hittade fyra kronor i en väska igår. Det är allt jag äger. Inga pantflaskor heller. Jag gav min colaflaska till Hannah när hon gick och handlade. Fyra kronor räcker inte långt om man vill införskaffa ett ciggpaket. Bittra sanningen.
Eller ja, jag lånade 1000 kr av min moster för att fördela på denna månad och den kommande. Köpte mat för första gången på.. jag vet inte, två och en halv månad tror jag. Mina skåp i köpet har gapat tomma länge länge nu. Förstår inte hur jag har fått i mig mat vissa dagar. Summan på Willy:s gick på någon krona över 300. Det kändes tungt i mitt hjärta att jag skulle lägga ut så mycket pengar på käk! Och ändå var det bara basvaror jag köpte. Saker som potatis, ris och pasta. Inget till frukost köpte jag dock, men jag får väl göra som nu att strunta i frukosten och gå direkt på lunchen. Vad gör man inte då man inte har råd med annat? Honung var nog det bästa jag köpte. Nu ska jag knarka te med honung. Vet inte om det hjälper mot smärtande halsar, men man kan ju intala sig själv det!
Kanske borde passa på nu att be om ursäkt för mitt beteende nu dessa dagar då jag varit som sjukast. Mitt humör är varken stabilt, pålitligt eller särskillt roligt att ha att göra med för andra. Inte för mig heller egentligen. Ena stunden är jag sprudlande glad, och i nästa kan jag falla ihop och gråta över en textrad i en låt. Att lyssna mig fuckad på Elliott Smiths låtar är väl inte det bästa i mitt tillstånd då jag älskar hans musik så otroligt mycket. Jag kan inte ens skylla på att jag har mens när jag får mina utbrott. Eller att jag snart ska ha det. Eller nyss haft det. Kuken också! Till allt och alla.
PQ och jag gick över till Abraham nu ikväll. Kändes skönt att låssas vara en vanlig frisk människa. Få dricka lite te. Naima och Kristoffer var också där. Skönt att träffa lite folk och lyssna på bra musik. Och ja.. dansband. Abraham har som så många andra fått en liten knäpp efter 'Leende Guldbruna Ögon'.
Ska nog sova nu. Mer sömn så kanske jag vaknar upp ur min dvala där jag bara tycker synd om mig själv.
Just det.. I helgen ska jag på en fest där man ska klä ut sig till en artist, något förslag på vem jag kan vara?
söndag, mars 18, 2007
First the mic then a half cigarette Singing 'Cathy's Clown'
Det går bara att älska dessa:
Ännu någon fylla, ännu en helg.
Jag vet! Jag skriver mycket om fylla och utgångar. Jag har sagt att jag ska skriva om annat, men jag måste nog bara skriva om denna helg.
Fredag:
Sadaf kom till Hannah och mig med hennes kille Micke och hans vän.. Micke. Sadaf gav mig en smärre utskällning då jag mumlade något om att jag kanske inte alls ville gå ut. "Julia, hur ofta får du äran att gå ut med mig? MED MIG!" typ. Så okej, jag grabbade tag i ännu en öl och bestämde mig för att hänga med till Orange där några vänner hade klubb. Nu var det ju bara så att Sadaf var lite för mycket på g. Så mycket på gång att hon klunkade i sig sin grogg i fascinerande fart och sedan försvann hon. Vi hittade henne senare däckad på Hannahs säng. Va i heeelvete?! Det var bara att dra upp henne på benen och släpa med henne till Orange. Nu var det ju bara så att hon inte tyckte längre att det var en sån strålande idé att gå ut. Nähe, så hem åkte hon tillsammans med Mickarna. Jag var inne och svängde på Orange i 1,5 timme kanske innan jag bestämde mig för att dra mig hemåt.
På vägen hem blir jag omsprungen av en kille som raglar till och börjar gå istället. Han virrar runt och försöker ta sig framåt vilket se ut att vara en aning svårt då han är så långt ifrån nykter man kan komma. Någon sorts moderskänsla dök upp i min egna berusade kropp. Stackars lille kille som ragglade omkring i en tröja i regnet. När jag kom fram till honom frågade jag hur det var med honom. Han mumlade fram något att han skulle göra något för samhället, för han hade inte gjort något för samhället, men nu måste han göra det. Jag undrade exakt vad han skulle göra men det visste han inte. Så stod vi och snackade i minst 40 minuter under ett tak. Om honom, vad han hade gjort, var han var på väg nu, om greenpeace, om vad jag ville göra med mitt liv och tillbaka till honom om att allt inte är så hopplöst som det verkade. Han var en trevlig grabb, och jag kände att det var upp till mig att få honom hem. Han gjorde några försök att själv ringa en taxi, men sedan tog jag över hans telefon och slog enkelt numret till en taxi. Beställde en och berättade för honom att den var beställd och var vi skulle gå för att komma till den. Innan han hoppade in i taxin fick jag en kram och många tack och han bekräftade att det jag nu hade gjort var helt klart dagens goda gärning. Ett tag insisterade han på att få köra mig hem när han ändå var på väg, men eftersom jag bodde bara 300 meter därifrån sa jag tack, men det gick bra ändå. Så åkte taxin iväg och jag skyndade hem för att undvika regnet. Jag gick hem med ett leende på läpparna. Den lille lille mannen som tyckte att allt var hopplöst. Jag tror han inte ens hade fyllt 18 men han kände redan att allt var kört. Du lilleman med så många idéer. Du kom nog inte ihåg mig på morgonen då du vaknade, men jag kommer hålla tummarna för dig ett bra tag till!
Så kom jag hem. Öppnade porten och började släpa mig upp för alla trapporna. När det var en trappa kvar ser jag tre personer som sitter i fönstret och röker. Två killar och en tjej. Vi hälsar på varandra och frågar artigt hur kvällarna har varit. Så är jag framme vid min dörr då tjejen säger: "Du är ifrån Sundsvall va!?". jag stelnar i min rörelse då jag håller på att få upp dörren. Vänder mig sakta om. "Öh, ja. Jo det är jag. Hur vet du det?" Så sitter vi och försöker på hur hon kan känna igen mig. Vi går igenom vilka skolor vi gått på, vilka program och när vi tog studenten. så plötsligt tystnar vi båda och utbrister sen samtidigt: "Du är Moas kompis!" Jag har just precis känt igen henne. Moas kompis som jag hade träffat en gång och sedan sett i skolkatalogen någon gång. Väldigt mysko. Så skrattar vi och pratar en stund om vår gemensamma vän. Jag tar hennes nummer och lovar att föra det vidare till Moa. Sedan bjöd hon mig på korridorsfest nästa helg. Trevligt! Jag kanske går!
Lördag:
Elin hade föreslagit att jag kunde komma till henne på lite middag och sedan utgång. Jag var på! Elin bjöd på finfint käk. kyckling och klyftpotatis med en festlig svampsås. Sedan blev det rödvinsläppar och quiz om 90-talet! Elin var grym och kunde det mesta. Jag kunde saker om djur. Frågorna om pojkband kunde vi nog ganska bra båda två, även om Elin var bäst där med. Hehe. Vi beslöt oss för att inte gå ut, utan istället stanna kvar hos henne och snacka och fortsätta dricka rödvin. Klockan var ändå halv tolv och nationerna har inte öppet så mycket längre än ett. Men så ringde hennes kille M och sa att han och hans tre vänner var påväg till Flustret (ett av Uppsalas värsta ställen. Det stället jag blev varnad av alla för när jag flyttade hit. En större köttmarknad finns inte. Eller som Elin sa: "Det första som är konstigt är att vi är på stan största köttmarknad. Det andra konstiga är att vi är på stans största köttmarknad för de över 35 år!" På Flurran dansar unga sminkade tjejer på samma dansgolv som tjocka gamla gubbar med flint.) Tanken på att gå till Flustret skulle vi ju själva aldrig ha kommit på, men nu tänkte vi" att va fan! Här sitter vi och är fulla. Vi kan lika gärna gå dit och dansa med han och hans vänner i några timmar". Sagt och gjort. Jag kom in utan problem trots att jag inte har åldern inne. Jag var nog den yngsta där. Helt klart. I kön in snackade vi med en snubbe som sedan bjöd oss på varsin drink som tack för att Elin betalade hans garderobs avgift. Jag är så ovan att dricka drinkar (jag är ju en öltjej nu!) så jag kände mig lite obekväm med den färgglada drinken i min hand. Men det fans ju ett sätt att lösa det, och det var att klunka i sig den så fort som möjligt.
Många gånger stod jag där på flurran och skrattade så att jag knappt fick luft. Elins kille M och hans vänner var jätteroligt, och de var kul att dansa med dem. Lite skrämmande var det dock när aspackade äldre damer och herrar snubblade in i oss. På övervåningen var det dansgolv med en något yngre skara. Där dansade Elin och jag en del, men när Sean Paul spelades vägrade jag att dansa.
Jag.
Kan.
Inte.
Dansa.
Till.
Vad.
Som.
Helst!
Stod stilla till Sean Paul på övervåningen och kräktes på Abba på undervåningen. Någonstans måste man dra sin gräns! Men kul var det att vara där då man inte tog något seriöst. Inget alls.
torsdag, mars 15, 2007
En död krukväxt mer eller mindre
Igår så traskade Hannah och jag över till Kristoffer och hämtade hans gamla dator som jag nu har fått övertagit. Han påpekade om och om igen att den inte är speciellt bra, men det gör inte mig något. För den kan inte vara sämre än den jag redan hade. Sen ska bara min kusin få kolla till den och hjälpa mig lite, så fram tills dess är jag utan internet. Det gör inte mig så mycket. Det blir mer att läsa på alla bloggar när man inte kollar dem varje dag. Som nu. Sitter i en av datasalarna på SVC och fnissar tyst för mig själv till allt underbart som folk har skrivit. Överlycklig att Linnea börjat blogga nu också om sina öventyr i Berlin.
Förresten.. jag färgade mitt hår i går. Mörkare. Det är nästan svart just nu och luktar så där nyfärgathår som håret gör ibörjan. Jag skulle vilja gå runt och sniffa på det hela dagarna, men nu är det också förkort för att jag ska lyckas få en tuss får under min näsa. Vi har ju nämnligen klippt det också! Med en vanlig pappersax, något som frisörerna brukar rysa av när jag glatt berättar det för dem. Ofta mummlar de i samma vevea om att jag måste ta bättre hand om mitt hår. "Inpackningar! Det är vad du behöver. Ditt hår är torrt!" Jaja, jag tar hand om det jättemycket ibland. Ja, och ibland får det mindre kärlek. Antingen eller ungefär. Som min blommor. Antingen är jag jätte duktig och vattnar dem med jämna mellan rum så som man ska göra, eller.. eller så blir de utsatta för extrema torrperioder så de inte får en enda droppe vatten (skulle väl möjligen vara om någon skulle råka spilla öl eller vin över blommorna som de skulle få i sig vätska!). Sedan när jag såg hur mina stackars blommor håller på att torka ut, så var jag alltid där med mängder av vatten. Fick sedan höra att man ska aldrig dränka en blomma med vatten (som jag brukade göra) då den varit utan vatten länge. Det klarar den tydligen inte. Det är så lite man vet. Det är så lite man bryr sig om. På rikigt.
Äntligen på väg Jag förlänger mina steg Luften smakar som en jordgubbspaj En solig dag i maj
Det är verkligen vår nu. De soliga dagarna som varit nu har jag varit ute i stort sett hela tiden som solen varit uppe. Vill inte missa en sekund av den! Ut och gå med Hannah och leta vårtecken. Vi fann några "riktiga" men sedan spårade det ur en aning och allt blev vårtecken; en plastpåse, en vante, en fimp, en flaska och ett par slängda kallingar. Kallingarna är ju inte så svårt att förstå att det är ett vårtecken. Jag menar, om det börja blivit så varmt nu att folk har sex i buskarna och glömmer kallingarna där så må ju det vara ett större vårtecken än mycket annat. Hähä.
Är vi inte ute och går sitter vi på en av alla bryggor längs Fyrisån och bara njuter av solen. Folk kommer och går, men det är alltid ett gäng av vänner där på bryggan. Skönt att bara sitta där utan jacka, snygga i solglasögonen, dricka kaffe och röka. Självklart sitter vi på den delen där vi även satt i sommras. Det vill säga den delen av alla bryggor där just de äldre sitter. De som pluggar på universitetet. På andra sidan bron sitter fjortisarna och punkarna. Det är skilland. En tydlig sådan, och det är väldigt kul att se, men framförallt väldigt skönt!
Snart ska jag ut i solen igen. Jag har lånat min mosters cykel och flyger nu fram över gatorna. Det är underbart. Verkligen underbart! Det är vår och det är soligt och varmt ute. Imorgon blir det grillning och sedan utgång. Några vi känner ska ha klubb på Orange så vi ska dit och festa. Blir nog kul då det inte är en nation vi ska till, eftersom våra vänner utan kårleg då äntligen kan följa med ut!
måndag, mars 12, 2007
Livet är en fest Håll med om det, folk och fä Och om livet är pest Fyllan värmer bäst
Att jag mer och mer sällan har tillgång till dator syns ju här på bloggen. Så, vad har jag gjort sedan sist? Jag har jobbat massor. Att jobba är inte helt fel då man är ute och går vårpromenader och stannar och röker där solen lyser som starkast. Sedan att komma en timme sent till jobbet är inte uppskattat. Men så kan det gå. Jag hade roligt den natten innan (vilket nog var en liten orsak till min sena ankommst. Det var två inflyttningsfester den kvällen. Vi tog början hos Andreas som har flyttat till ett otroligt snyggt rum. Han trivs att bo där, och jag trivs att hälsa på där. Andreas stod helt klart för den bra musiken den kvällen! För hela natten! Det var trevligt där, men fina människor. Sedan cyklade vi vidare till Floggan där Flexan höll sin inflyttningsfest. När vi just stigit in i deras vardagsrum möts vi av en väldigt full ung man som ramlar fram och sedan stupar ner på golvet. Och där blir han liggandes i någon timme innan han förflyttar sig till soffan och däckar återigen där.
Ute på deras balkong utkämpades poesi-battle. En kille (som förövrigt såg ut som en rödhårig Moneybrother!) och jag. I och för sig var det en ganska kort kamp, men det viktigaste här är att det var jag som vann. Han var ganska kass. Förlåt, men det var han! Jag kan ju bara säga att det var min kväll den kvällen. Någon timme senare upptäckte jag att några snubbar satt och spela tv-spel. Jag vet inte vilket det var, men ett spel i samma stil som Tekken. Jag fick överta en av doserna av en kille med rutig skjorta. Nu var det killen med glasögonen som skulle tävla. Första omgången vann han. Av förklarliga skäl. Jag hade aldrig innan spelat Xbox som vi nu spelade. Men så fort jag hade vant mig så vann jag over and over and over and over again. Totalt utklassad. Jag fick till och med en liten hejarklack. Killen med den rutiga skojrtan satt nu och hejade på. Vem skulle inte gjort det då de såg en sån begåvning som jag? Pah!
Sedan inne på Flexans rum började det att spelas 'Livet är en fest' och jag tror det var då han så fint sa att vi fick hoppa sönder hans säng, då han själv studsade omkring som en galning på den. Sagt och gjort. En hel hög av människor studsade också sedan omkring i hans säng och sjung med för fulla muggar till låten. Jag tänkte så pass klart att jag fick upp mobilen och filmade alltihopa. Så klart. Tyvärr upptäckte jag dagen efter att kvaliteten på filmen inte blev den bästa. Konstigt.
Sedan bar det av mot Norrlands med Hannah, Lilla Jonas och hans kompis. Mötte upp några klasskompisar där. Trevligt. Sedan gick vi och smygdrack av den sprit som underbara PQ och Apan hade gett oss tidigare under kvällen. När klockan närmade sig fyra tog vi och begav oss hem. När jag dunsade i säng och insåg att jag skulle upp om 1,5 timme så var det nog mitt undermedvetna som gjorde att jag inte ställde klockan. Mitt undermedvetna behövde sömn. Och sömn blev det.
fredag, mars 09, 2007
Oh Julie. Oh hold me, hold me through the sleep we're after.
Ibland tänker man på hur mycigt det vore att få ligga och mysa i ett varmt bad. Det är i alla fall något jag ofta tänker på. Gärna som i dessa tider då man hoppar runt på gatorna och försöker att undvika alla vattenpölar och all snöslask. Här traskar man runt och är kall och blöt om fötterna förjämnan. Har man dessutom inget badkar hemma utan man delar en skabbig dusch med fyra andra i en korridor är ett varmt upphällt bad blott en dröm! Men så händer det: man befinner sig hos vänner som faktiskt har ett riktigt badkarl i sin lägenhet. Som i tisdags. Jag var ensam hemma hos (numera bara) Hannah och Fanny. Förena nytta med nöje tänkte jag då jag låg där i soffan och kände mig så där äcklig man bara kan känna sig ibland. Då man tackar för att man är ensam och ingen behöver stå ut med elendet. Vraket.
Så bestämde jag mig för att ha det så där gott man har det i mina små drömmar. Skummbad, bra musik, underbar bok och kanske levande ljus. Gärna frusen till max ska man krypa ner i det varma vattnet. Känna hur det sticker till i sin kalla kropp när man sänker sig ner och sedan känna hur ens stelfrusna kropp sakta men säkert börjar tina upp.
Så jag tog och satte igång och fylla karet och slängde i lite schampo för att få det efterlängtade skummet. Tog in en liten stereo med musik och fram kom även den helt underbara bok som jag då läste ('Hål I huvudet' av Jenny Jägerfeld). Jag skippade de levande ljusen, det kändes lite överdrivet. Alla kläder på golvet och jag i badet. Hetta! Det som jag inte riktigt hade tänkt på var att jag inte riktigt var stelfrusen. Tvärt om faktiskt. Hela förmiddagen hade jag legat och småsvettas i soffan och snyftat mig igenom hela serien om Hornblower. Eller nja, inte hela serien mer bara den delen då den unge mannen dör. Jag hade glömt att det var i just den delen han gick och dog. Han som offrade sig för sin kära vän. Ingen galje skulle göra honom någon skada. Oh! Så går han och dör. DÖR! Så jag grät. Och så jag grät. Jag har älskat den serien från första början... eller så är det Ioan Gruffudd jag älskat. Hur som helst! (Eller förresten, ni vet väl att det är Ioan som räddar Rose i kassa Titanic. Hur hade den filmen slutat om inte han vore med? Hä hä)
Nåväl, jag hade i hade legat och små svettats som sagt i soffan hela dagen. Kurat ihop min under täcket. Att ta av sig det för att slippa bli så varm fanns ju inte på kartan! Tog jag av mig det så skulle jag ju frysa. Någon måtta får det ju vara. Fryser gör jag ju så fort jag kliver utanför ytterdörren.
Att kliva ner redan varm i ett kokande bad var inte en god idé. Jag klarar inte av sån värme. Jag kan inte ens basta. Jag är den som ligger på golvet med ansiktet tryckt mot dörrspringan och kippar efter sval luft. Tydeligen förstörs hela grejen med att basta om man låter dörren stå helt öppen, vilket jag så ofta föreslår.
Att jag inte kan bada så varmt är något jag gång på gång glömmer i mina romatiserade drömmar om skummbad! Men då när jag väl låg begraven bland allt skum så tvingade jag mig att ligga kvar där ett litet tag. Jag hann väl läsa 4-6 blad ur min bok innan jag helt gav up. Hällde ur allt ångande vatten och stälde mig under duschens kalla strålar. Jag blev människa igen. Då var det vara att ta tag i projektet med att raka benen. När jag som bäst höll på upptäckte jag att jag inte hade klarat mig så bra undan den otroliga vurpa Elin och jag gjorde i lördagskväll. Röda skrapsår prydde nu mina redan ärriga knän! Oh fan. Där ser man. Det blev alltså mer än det pyttelilla skrapsåret som jag upptäckte på min hand redan dagen efter.
Detta blev ett inlägg om bara nonsens, men jag har inte skrivit om någon fylla. Ingen fest. Tänkte att jag kanske skulle skriva om något annat också. Som att bada i badkarl. Till exempel.
torsdag, mars 01, 2007
I'm coming home!
Hannah och jag drar mot obyggden imorgon. När mamma ringde idag sa jag att planerna var ändrade och att vi skulle komma en annan helg. För det var bestämt så tills bara några minuter sedan. Men nu blir det alltså till att spendera helgen ute i skogarna. Passar egentligen finfint då jag inte har några pengar alls att leva upp här.
Dags att ta upp luren och ringa lite vänner dådå. Vi hade väl tänkt att gå ut någon kväll i Sundsvall. Måste ju visa Hannah hur kasst (hehe) det är där uppe. Hur som helst blir det nog roligt! Vi ska besöka våran gård också, så stads bruden Hannah kan få klappa grisen, mata fåren, jaga bort getterna, mata hönsen, kela med kaninerna och rida på hästarna. Haha. Well well. Ede/Stöde/Sundsvall - here I come!
Hast Du etwas Zeit fuer mich Dann singe ich ein Lied fuer Dich Von 99 Luftballons Auf ihrem Weg zum Horizont
Linnea drar till Tyskland.
