Kennedy Killed The Hat

Så kom dagen då jag avsa mig att hjälpa till att planera och ordna en fest. De som känner mig vet att jag älskar att dra ihop folk och hitta på saker.

En dag, för ett tag sedan, upptäckte jag att Halloween närmade sig, och helt naturligt satte jag igång och planera lite inför denna fåniga "högtid". Ringde några samtal, gjorde några listor.. sedan.. ingenting. Jag stannade upp för en stund och insåg, att oavsett hur mycket jag än älskar att planera tillställningar, inte hade någon lust med det nu. Jag kände mig uttråkad. Hela grejen var en stor axelryckning. Jag kunde inte bry mig mindre om att folket runt omkring mig skulle ha en bra fest. Fast jag är ju trött på det mesta som fest innebär: alkohol, cigg, dans, struntprat, ovisheten om folk ska dyka upp på just Den Där festen och musiktjafs. Visst, jag vill jättegärna träffa alla vänner samlade.. men jag bara orkade inte fixa något.

Nu är det ju inte så att allt faller samman med mitt avhopp. Trot eller ej, hehe.

Jag ringde Fanny för att höra om hennes planer inför den kommande helgen. Dock hann jag inte fråga henne, eftersom hon nästan grät av lycka i telefonen då hon berättade att hon hade hittat en lägenhet. En etta. Hennes etta. Älskade lilla Fanny. Såklart att du ska ha en lägenhet! jag sa ju att allt skulle ordna sig! Inge mer vagabond liv för dig fröken!

Ja, Halloween då. Fanny föreslog en kväll på Hijazz. Det var ett bra förslag tycker jag. Inte så oväntat då Fanny har en fallenhet att säga bra saker.

Nu känns det lite konstigt att avstå från en stor fest och allt runt omkring. Konstigt men mest skönt. Lättad över att göra något som jag känner för, och inte göra det som jag annars helt självklart skulle ha gjort på grund av att jag alltid gjort det. Skönt att tänka lit på hur man faktiskt mår och känner. Konstigt men skönt.