Kärleken kommer, kärleken går...

Sadaf bjöd mig på en kopp te igår på 018. Jag surplade i mig mitt vaniljte (som mest smakade honung eftersom jag hade stått en mindre evighet och hällt i den flytande honungen i mitt te. Är det någon som vet om honung är bra för krassa halsar?!) och Sadaf åt en lasagne som för för starkt kryddad. Fick förklarat för mig att om hon hostade, betydde det att hon skrattade. Hon är också sjuk.

Efteråt drog vi och köpte lite godis för att sedan röra oss hemmåt till henne. Påvägen mötte vi en kompis till mig och hans vän. Vännen som var på väg att lägga sig inne i mitt rum för att sova (eller något) första gången jag träffade honom.
Vi stannade och snackade lite, Sadaff fick hälsa på grabbarna innan de var tvugna att skynda vidare. När vi kommit en bit utbrast lilla Sadaf: "VEM VAR DET DÄR?!" Jag såg nog lite frågande på henne. Vem snackade hon om nu? Men den där tonen på hennes röst lät det som att hon nyss träffat värsta hunken. "HAAAAN! Han som stod brevid mig! Vem ÄR DET?!" Happ. Det rådde då inte längre några tvivel om att hon menade min kompis kompis. Han som vägrade sluta snacka om London, där han då hade bott innan han flyttade till Uppsala, första gången jag träffade honom (ni börjar ana vilket första intryck han gjorde på mig va?).
Sadaf hade tydligen blivit blixtförälskad i denna långa grabb. Stått och tittat upp på honom för att varje gång han såg på henne blygt tittat åt ett annat håll. Sadaf. Min Sadaf.. Blyg! Herregud!
Resten av dagen tjatade hon om denna kille, och jag fick visa honom på facebook. Där blev hon lite kluven. Var det verkligen samma kille på korten som hon träffat för någon timme sedan? "Antingen gör han sig inte alls bra på kort, eller så.. sså såg han ut så där...!" Mummlade hon medan hon klickade fram mellan alla bilder. Det slutade med att hon konstaterade att han var nog inget för henne. så var det över. Kort men väldigt intensiv förälskelse där. Kom och gick på några timmar.
Hon är för underbar hon!

Senare på kvällen cyklade jag till Emelie. Där såg vi en film som jag inte riktigt vet vad jag tyckte om den.. Lite konstig, lite bra, lite lång. För att förhindra att jag skulle somna (visst, jag kan erkänna att jag slumrade till några gånger) så bjöd hon på kladdkaka och grädde. Det var så gott! Tyvärr reagerar inte min mage så bra på sånt utan gjorde mig jättefisig. Typiskt! Annars hade jag tryckt i mig hela kakan och slickat gräddskålen tills att det verkligen inte fanns en ända fäck grädde kvar. Typiskt!
Inne på hennes toa där jag roade mig med att läsa skvaller tidningar om opererade plastiga kändisar, så kom jag på att jag hade glömt tvätten i tvättstugan. Så det var bara att cykla hem. Väl framme vid tvättstugans dörr kunde jag inte komma in, för tydligen låser de jävlarna dörren på natten.

I Fönstret lyste det. Jag gick långsamt förbi. Persiennerna var nerdragna, så att jag såg bara skuggan från högarna av böcker. Det var inte skuggan jag ville se.