Julie är sjukligt svag för smicker:

"emilie säger:
skulle jag lista de fem vackraste människorna jag känner skulle du vara en av de!
Oh Julie. säger:
Snälla du!
Oh Julie. säger:
emilie säger:
du har ett speciellt glitter
emilie säger:
och så jävla fotogenique som FÅ"

Emilie kan smickra. Så enkelt gjorde hon min kväll!

God Jul

Man kan ju undra om man är självmordsbenägen då man ger sig ut i julstöket för att hitta de sista julklapparna dagen innan julafton. I och för sig är det bara tre saker som jag ska köpa och som jag tror att jag kan få tag i med livet i behåll. Mer troligt är nog att jag somnar i ett hörn, eller i ett omklädningsrum för just nu svider mina ögon av trötthet. Eller så svider dem för att jag har suttit i över en timme och läst Stephenie Meyers nya projek då hon skriver om första boken, Twilight, fast ur Edwards ögon. Det har läckt ut över 200 sidor som man kan läsa här. Fantastiskt!

The Soundtrack Of My Life:

Datarock - Computer Camp Love (filmed in Supelec)

(Kattis soundtrack egentligen.)

Trerätters i tingsalen:

Kom nyss hem från farmor där jag varit med en trött bror (då han återigen tvingdes kliva upp enligt honom "okristligt tidigt" för att julstäda) och en som vanligt stressad far. Familjidyll. Puh. Jag kom hem och upptäckte till min lycka att det stod massa godis framme som jag skyndade mig att trycka i mig två nävar av. Att jag redan var mätt från allt det goda vi fick hos farmor stoppar ju knappast mig när det finns något gott hemma hos mamma, för där vet man inte hur länge det finns kvar. Ni vet, bättre att trycka i sig så mycket som möjligt själv (även om man mår illa på köpet) än att låta någon annan få. Överlevnadsstrategi.
Medan jag tuggade frenetiskt för att lyckas svälja allt det söta så kom mamma och tonårssyster hem. Hon hälsade med ett: "Men håll käften! Jag kan inte fattarrrrrr du väll!?" som hon skrek till min mamma som kom efter henne. Hon slängde av sig kläderna och klampade upp för trappan och smällde igen sin dörr. Jag ska aldrig ha en tonåring! Jag kommer att lämna bort kidsen när de är 12-13 år kanske och ta tillbaka dem när de är 17-18 år ungefär? Internat.. det är väl helt okej va? Ska kolla upp det när de börjar komma upp i den åldern. När jag väl har barn. Så det behöver jag ju inte bekymmra mig om de närmsta 20 åren.

Ikväll ska Gohde och vi, Ödmark-Söder, bjuda Engström-Eriksson på middag. Vi ska tydligen göra förrätten som blir avokadosoppa. Jag tror att mamma och lillebror håller på med den nu nere i köket, så jag tänker att stanna här uppe och låssas vara upptagen med viktiga saker tills att de ropar att det är dags att åka! Och med viktiga saker menar jag så klart att göra mig själv ännu vackrare än vad jag redan är. Jag vet vad ni tänker, svårt. Ja, svårt, men inte omöjligt!

Kattis & Mos

Kul i jul sa tomten och pissa i luvan

Ikväll är det julfest här hemma hos mamma. Lillebror klagar på att han klev upp i ottan (klockan nio) och struntar i mamma och mig som försöker förklara för honom att "vanliga" människor går upp vid den tiden och inte halv ett på förmiddagen som han gör. Nu ligger han ihopbruten över köksbordet och beklagar sig över köttbullesmeten som han anser inte blev lyckad.
Lillasyster tonåringen har barikerat sig på sitt rum där hon totalt ignorerar mitt bankade på hennes dörr. Hon stänger helt av öronen då jag ber henne hjälpa till. Mamma får tala med henne, och då kommer hon ut en snabbis och hjälper till i några minuter innan hon smiter in på sitt rum igen.
Själv blir jag påkommen här vid datorn då jag tagit en otillåten paus. Idag är bättre än igår i alla fall för min del, eftersom jag idag klarat mig utan att börja blöda näsblod. Muttrar över att jag inte kan få kura ihop mig i soffan med Eclipse, utan får istället drömma mig bort till soundtracket som jag även använder för att inte höra allt som angår städningen.
Mamma springer runt och hjälper till där det behövs: brors köttbullesats, hallen som jag vägrar städa och det ständiga rännandet till systers låsta rum.

Tre timmar kvar innan gästerna kommer, och jag måste ändå säga att vi ligger i god tid. Kanske hinner vi alla duscha med innan vi slår upp våra dörrar. Jag kan lova att våra gäster skulle uppskatta det i alla fall.

Notes About Freedom

Att åka hem inför jul är ju inte för att slappa och skaka av sig all stress man samlat på sig under året. Nej man åker ju hem för att slita med julstädningen och få höra oroväckande sanningar. Tydligen. Det med städningen var jag ju inställd på så klart. Jag har med mig massor av grym musik (Frank The Baptist, Parken, MSTRKRFT och sedan hela soundtracket till Twilight såklart!) som jag kan pumpa omgivningen full med när jag sätter igång och putsa varje vrå.
Men det där med sanningar var jag inte beredd på. Eller det är inte så farligt som det låter, det var mer att mamma upplyste mig angående några detaljer som fick mig fundera på att stänga ner den här bloggen totalt. Vi får se hur det blir. Kanske helt fortsätter med min andra blogg.
Hur som helst så berättade hon något som får mig att tro att läsarna på den här medelåldern är en aning äldre än vad jag har trott. Det är ju inget som Googel Analytics visar. Tack vare den sidan får jag reda på mycket angående de få som besöker denna sällan uppdaterade sida. Men som sagt ålder, personnummer, civilstånd eller något annat intressant får jag ju inte direkt veta. Det har jag tydligen min mamma till. Det är nämligen så att de få själar som tittar in (förutom mina vänner Mos, Cricke, Lisa, Lina och nu Kristina som läser detta blaj i hopp om att jag skrivit något fint om dem) så är det mammas väninnor som läser. Eller mina äldre släktingar.

Det är kanske bra att mitt liv står stilla just nu, eller att jag aldrig har tid att skriva ner alla smaskiga detaljer när det väl rullar på. Jag vet inte hur många hjärtattacker jag skulle kunna skapa genom att skriva mer och personligt. Så, vi får se hur vi gör. Dags att liva upp den andra bloggen eller icke?

Den som lever få si, sa Anne-Mari.

The Soundtrack Of My Life:

MSTRKFRT - 'Ceolakanth Is Android' (Polysics) remix

Det var då:

"Oavsett om jag sätter igång och tracka ner på allt och kör igång med mitt vanliga beteende så är han ändå där och lugnar mig. Han säger allt som jag vill veta och måste få höra. Han spelar inget spel, och det är så skönt för då kan även jag bara släppa allt.

Sedan får vi se hur allt går, men just nu är jag i en känslomässig berg och dalbana. Typiskt. Men han står stadigt i alla fall! Puh."

Jag skrev det för över ett år sedan. Läste några gamla dagboksinlägg nyss. Många jobbiga inlägg om andra som mådde dåligt och jag som kände mig som en simpel medelmåtta. Men så hittade jag det här. Fick mig att brista ut i skratt. Det gick ju så klart åt helvete, men just då.. just då hade jag ändå lite hopp och var glad. Skönt att jag har känt så en gång. Underbart är kort som lille Uggla sjung.

Vilsen i mig själv:

Jag har tagit en liten paus från bloggen och resten av mitt liv just nu. Gräver bara ner mig i Twilight-böckerna och har inte mycket till övers för den kalla tråkiga verkligheten. Fick en släng av försenad höstdepression för någon dag sedan då det slog mig att inget stort händer i mitt liv just nu. Om någon frågar vad jag håller på med, skulle jag inte ha något att berätta för dem. Lina påpekade att jag har ju faktiskt på riktigt flyttat in i Hildur nu, och det är väl alltid något, men annars händer inget. Alls. Och det är så fruktansvärt tråkigt.

Mamma försökte få det som att det var en "mellan-fas", som nä man ska växla upp till femman på bilen. Då måste man först ta sig från fyran, mellan-läget för att sedan gå mot femmans växel. Jag tycker att det känns som att jag bara går på tomgång. Jag har mycket roligt med mina fina vänner, men allt det faller lätt till glömska när man deppar ihop. Om det ändå hade varit som förut hade jag lätt festat bort, så gott jag kunde, den här förbannade tomheten.. men nu är det nya tider. Att festa är verkligen det SISTA jag vill göra. Så uttråkad på det hela. Och jag gör ändå bara illa mig hela tiden. Redan tackat nej till en storfest med mina gamla vänner i brist på lust och ork. Känner mig stressad och irriterad inför den kommande kryssningen som alla andra laddar för fullt inför. Jag vill bara strunta i den. Strunta i allt och bara ligga i min säng (eller de två gamla madrasserna på mitt rum) och läsa. Och muttra. Över att det känns som att jag har slösat bort tre år på festande. Det är allt jag gjort. I tre år. Tre år. Jobbat för att överleva och festa. Humor eller hur? Vad gjorde jag mer? Jobbade mig in i väggen och fick spendera månader som arbetslös och luspank medan jag försökte komma ikapp livet igen.

Nu känner jag att jag aldrig bättre skulle kunna citera min älskade vän Hannah än nu:

(Hannah ringer Fanny en lördagsnatt.)
"H: Jag är vilsen.....!
F: Men älskade vän, var är du någonstans? Känner du igen några hus?
H: VILSEN I MIG SJÄLV!"

Addicted:

Jag håller på att låta Twilight ta över min vardag. Så fort jag får en chans så tar jag tillfälle att läsa de böckerna. Där ett kapitel lätt blir ett till, och sedan sitter man där och har läst i timmar tills att ögonen går ihop. Nu sitter jag i Crickes mysiga julpyntade lägenhet och kollar igenom alla klipp jag kan med scener ur filmen. I 99 % av alla klipp eller trailar får jag rysningar och nästan ont i magen. Jag är en av alla de hysteriska fjortingåringarna som ger dessa böcker och filmen sådan framgång. Behöver jag ens nämna att jag även lyssnar kanske lite för mycket på filmen soundtrack? Vad kan man göra? Som tur är har jag min vapen dragare när det gäller att bli helt uppslukad i diverse böcker och filmer: Mos. Hon och jag talade idag och båda var helt hysteriska när vi diskuterade första boken i detalj, och hon tipsade om massa snygga bilder.

Så, jag tror jag fortsätter att ta en paus i mitt liv för att fortsätta förgylla det med Bella och Edward.

Me! Me! Me!

Satt och kollade igenom min pixbox och hittade den här gamla bilden. Jag gillar den. Gamla bilder rostar aldrig!

Harry Potter:

En ny trailer för nästa Harry Potter-film!

Men nu: läsa Twilight.

Åker hem till Stöde imorgon. Har massa saker att berätta, men tar det en annan dag.

En bild från en kväll:

(tog den från Emilie)

Emilies plays where it all happens

Jag sitter hemma hos söta Emilie ikväll och har avnjutit en jättegod hamburgare och nu sitter vi och slökollar på idol (vissa mer intresserad och insatta än andra..). Till efterrätt har jag köpt upp det mesta av icas fruktutbud för att kunna bjuda på en god fruktsallad istället för kilovis med godis eller påsar med feta chips. Jag gör mitt bästa för att komma ifrån mitt sockerberoende som blivit helt okontrollerat nu! Mina försök till att ersätta choklad och julmust med extra-tuggumi och frukt har varit nu i en hel dag och jag gör mitt bästa att hålla mig positiv och leta i mitt inre efter något som ska inspirera mig. Jag menar en hel dag.. NEJ! Just fan! Mitt nya liv utan choklad eller annat godis får börja imorgon då jag faktiskt har käkat en kexchoklad idag. Ja herregud!

Det fina med vänskap är när man inte behöver jobba sig svettig med att underhålla varandra helatiden. Som nu. Emilie och jag sitter med varsin dator i knät och tittar halvt på tv.

Stoppa allt!

Bara här hos Emilie händer det de mest mystiska sakerna.

Just nyss så knackade det på dörren. Emilie som står i duschen trodde att de var jag som ville in på toa:

*Knack knack*

Emilie: Det är låst, så vänta.

Jag: Det är inte jag!

*Knack knack*

E: Vänta lite, behöver du gå på toa?

J: Det är inte jag! Det knackar på dörren!

*KNACK KNACK KNACK*

J: Ska jag öppna?

E: Var försiktig och kolla vem det är!

Så går jag iväg lite uppskrämd av Emilies uppmaning - för vem knackar på egentligen en fredagskväll så här oanmäld. Och varför säger hon att jag ska vara försiktig och kolla vem det är när hon inte har en kedja på dörren. Hur gör man då?
Utanför Emilies dörr står det ett dussin halvnakna killar. En liten tjej med bikini har hamnat i havet av naken manshud. Min första reaktion är dumt nog inte att dra med dem in och besudla dem på Emilies säng, utan jag skriker till och gör mig beredd att stänga dörren. Men inte ens jag vore så dum att gå den handlingen helt till väga, utan jag hejdade mig för att kolla vad de ville.
Det visade sig att de var påväg till en bastufest som de hade fått reda på skulle hållas här hos Emilie. Efter några minuters samtal så fick de gå vidare, och jag kunde då slappna av efter prövningen att inte klä av de små pojkarna deras handdukar.

Väldigt roligt i alla fall.

Och påtal om pojkar har jag suttit och googlat efter en. Blev så till mig efter att jag drömde inatt att jag var på hans bondgård. Ni vet hur man kan bli..

Jättefånig!

Edward Cullen: [to Bella] You are my life now.

Isabella Swan: How old are you?
Edward Cullen: Seventeen.
Isabella Swan: How long have you been seventeen?
Edward Cullen:...awhile.

I'm addicted. Twilight kommer att förgylla min vinter!

Jag går väl på den jävla spelningen själv då!!!

Oh Julie:

Jag är tydligen en person som man måste förklara.

Utomstående förstår tydligen inte mig.

Min ironi och sarkasm är ofta inte så tydliga.

Nu tror jag även att jag är en son person som folk behöver en paus ifrån.

Väldigt passande att jag har ett rum i exil där jag går i regnet och känner mig som en rysk sliten kvinna.

Sett klart hela 'Six Feet Under', grät hela kvällen. Grät så att jag inte kunde andas. Det är den bästa serien någonsin. Nu vet jag inte vad jag ska göra.

Tar en liten paus från vänner som nog behöver det.

Är nog lite för mycket.

Ofta.

Men vad kan man vänta sig av en person som man måste förklara för nya vänner och bekanta?

Uppdatering: Oh Julie 12 November 2008.

Jag tenderar väldigt ofta att skjuta upp saker och "jag gör det sen" är ett av mina vanligaste använda uttryck. Delvis är det väl ren och skär lathet, men sedan vill jag ofta inte sluta upp med vad jag just gör (även om det så är just ingenting jag gör) för att utföra en ny syssla. Detta gäller även bloggningen. Särskilt när det händer väldigt mycket i mitt liv och jag inte bloggar om det direkt, så blir det så mycket att jag vet inte var jag ska börja när jag väl ska blogga. Men jag gör ett försök att kort sammanfatta några små bitar ur livet den senaste tiden:

Jag vann utklädningstävlingen på halloween och fick mitt pris även om domarna misstänkte valfusk. Jag har aldrig kännt mig så politiskt aktiv som nu då det var val i USA. Var ute med sjöfolket i Göteborg och fick på riktigt fly undan i en taxi då det var en man som var så otroligt beroende av mig. Det var HöstValborg, Lina och jag kände oss besvikna på vänner som inte dök upp men roade oss själva. Det blev många citat i Hildur-boken. "Ska man bara stoppa in fingret? Vad händer där inne liksom?" "De är som två siamesiska tvillingar" "Det finns ingen annan som jag skulle vilja vara med i den här situationen än du Julia!". Underkvällen försökte jag spela cool men är i alkoholens yra en usel skådespelerska och gav istället alla mördande blickar. Sov inte hemma utan i en säng fylld av viktiga papper och böcker samt med en man. Dagen efter släpade jag min sönderslagna kropp till huset Hildur igen. Jag har flyttat till Floggan, trots de att jag svor på att aldrig bo där. Har aldrig bott så minimalistiskt som nu då det enda som finns i rummet är en madrass, någon flaska sprit och fyra små ljusstakar. Jag är pank (fast jag inte ens får tänka på det) och spenderar dagarna med att kolla igenom alla säsonger av 'Six Feet Under'. Blev lite oväntat lite ovän med en kär vän, men är för konflikträdd för att ta tag i det. Hade roliga, nya och djupa diskussioner med en ny vän. Har inte betalat min min mobilräkning (igen) och kan inte ringa. Har fått låna ett nytt kort till min andra mobil, och är nu viktig med två mobiler och två nummer. Blev glatt överraskad från en kille från förr. Undrar om en annan kille kommer. Och vill egentligen ha den tredje. Även om killar inte har lika mjuka läppar som tjejer. Särskillt små turtles-spöken. Har förstått att omvärlden inte är ett dugg intresserad av att höra mig sjunga. Som när jag skulle städa hytterna kring kontoret på båten och jag gick och sjung för mig själv. Istället för att cheferna bad mig att vara tyst skickade de mig istället ner TVÅ däck under sig där jag helt ensam fick gå och städa i två dagar utan en annan person i sikte. Den 19 november spelar Wolf Parade i Stockholm. Då kommer min broder och jag att befinna oss där.

Så. Det var lite. Och det får räcka för nu.

The Soundtrack Of My Life:

Emil Jensen - Hör dåligt fattar trögt (Live)

Death On Wednesday

Igår när jag var påväg för att möta upp Cricke som hade slutat jobba hände en liten sak. Jag klarade mig nämligen ur en dödsfälla (förklätt till ett övergångställe) med livet ur behåll. Väl på andra sidan gatan var jag lite chockad, vilket man nog är då man just klarat sig ur en en jobbig knipa fortfarande vid liv. Jag fyllde mina lungor med luft och tänkte att livet är rätt gött att leva. Och den första låten som kom i mitt huvud efter den nära döden upplevelsen jag hade då jag skulle ta mig över vägen var: "Hare Krishna Hare Krishna Krishna Krishna Hare Hare Hare Ram " Ni vet den. Vad säger det om mig egentligen? Att dolt i mig är jag en liten lakan-klädd Hare Krishna tok? Jag såg döden (nästan, hoppas att ni förstår att jag som vanligt har en tendens att förstora upp saker!) och det första jag kommer att tänka på är den sången. Det här bådar inte gott. Kanske dags att lägga sig på en soffa hos en psykolog Eller jag vet inte. Men rädd blir jag!

Morgonstund har guld i mun...

Kan en dag börja bättre än att käre Cricke ringer och fråga om jag vill ha en ansiktsbehandling imorgon på hans skola? OM jag vill. Klart att jag vill! Vem skulle tacka nej till något sådant? Efter förra ansiktsbehandlingen kunde jag inte få nog av att känna på min då fantastiska hy.

Vilken fredag det kommer att bli!

Untz! Untz! Untz!

The Soundtrack Of My Life:

Kings Of Leon - Sex On Fire

Det är mest jag oh grabbarna i Kings Of Leon på dagarna

Det lustiga med att jobba till sjöss är ju att man kan få vara ledig lite längre perioder. Jag är i en sån period nu. Gick av båten i måndags och går på igen på söndag. Woo! Ledighet! Fan va skönt! Eller? Hur jävla roligt tror ni att jag har det då jag inte har en krona att roa mig för? Det värsta är att det redan är minus på mitt konto utan att jag har en aning om hur det blev så. Annars är det ju min backup. Jag vill nämligen minnas att jag hade 40 kronor kvar på mitt konto, och att jag skulle handla för 39 kronor och sedan övertrassera (övrtrakasera) mitt konto på en hundring. Men när det väl skulle ske så gick det inte, då var de sista korvörena redan veck. Ingen aning om var de tog vägen.
Varje dag ringer jag och kollar mitt saldo för att höra om jag möjligen ligger på plus igen, men kärringen i luren påpekar att ständigt att jag fortfarande ligger minus. Jag har inte råd att köpa mat ens. Så jag får leva på Cricke som den fästing han sa att jag var för någon vecka sedan. Han får tillbaka allt på fredag. Men fredag är så långt borta!

But hey, jag har ju hur mycket som helst att göra fast jag är så prutt-pank. Först är det ju 'Days Of Our Lilfe' sen är det ju 'Top Model 6' och massa andra crap-serier emellan

Men som min mamma brukar säga så ska man inte ha det så roligt hela tiden. Jag kanske behöver gå runt här i Crickes lägenhet och fisa för mig själv bara för att ladda upp inför fredagen då det inte bara blir till att sätta sprätt pengarna på diverse strunt saker utan även utgång med självaste Cricke. Untz! Untz! Untz!

Monsters in the dark Blood lost feel the mark Contrast no sedate Love lost losing faith

Man skulle nog kunna säga att Cricke och jag tog vår vänskap några steg längre igårkväll i hans nedsläckta lägenhet. Ingen av oss hade väl kunna tro att vi skulle bli så uppspelta på en vanlig måndagskväll. Men nu blev det så.

Vi satt alltså i hans otroligt sköna soffa (där jag allt för ofta spenderar min lediga tid zappandes på tv:n) med varsin speldosa i våra händer. Spelet var 'ObsCure' ett spel som alla vana nerds skulle himla med ögonen åt. Men vi är inte så vana. Vi älskar skräckfilmer och gillar läskiga tv-dataspel men inget av det hjälper när även båda två har oförsvarbart lätt för att gripas av panik! Igår skrek vi oss hesa samtidigt som vi hoppade i soffan och kastade oss ner på golvet samtidigt som vi gjorde vårt bästa för att hålla våra rollfigurer vid liv. Det var det värsta jag har varit med om. Det var till och med värre när min bror gav mig 50 konor om jag vågade spela några minuter in i 'Silent Hill'. Då var jag i alla fall ensam med min panik, men nu satt Cricke bredvid mig och bidrog till att den ökade! Att ingen av grannarna runt om i byggnaden knackade på vår dörr och kollade hur det stog till, när vi skrek så fruktansvärt av skräck, är nästan lite.. oroväckande.

That's life, that's what all the people say.

"Men snälla Julia" sa min kompis ragg med en riktig hopplös stämma när jag spelade Vive La Fetes "Noir Desir" på förfesten i onsdags då låten hade spelats över fyra minuter. Då jag tycker att den blir några steg extra cool men det fantastiska skriket. Han tyckte att det var det värsta han hade hört. Jag struntade i det. Daniela och jag älskade den låten.

Daniela fortsatte spela Vive La Fete- En härligt småsnuskig låt fylld med stönande. Då spelade jag The Tough Alliances "Now That's What I Call Indulgence" som jag finner otroligt mycket bättre än The Embassys "Some Indulgence". Föredrar en låt men "manligt" stönande än att höra någon tjej.

Sedan var det ju igång. Från stön på låtar till snusk i "Jag har aldrig". Jag anser att Daniela och jag vann eftersom vi blev fullast (vi har aldrig aldrig). Vissa fick en drama-fylla med mycket gråt, andra som jag blev bäst i världen. Jag stutsade omkring på dansgolvet och dansade mig svettig och sprang och tröstade en vän om vart annat. Slutade återigen med att det blev bugg på dansgolvet. Jag kan inte uttrycka hur mycket jag egentligen hatar den dansen, men på fyllan tycks jag älska den och känner mig grym. Fånigt värre!

Annars älskar jag ju efterfester men dissade i onsdagsnatt en men tankarna på dagen efter då det var jobb igen. Är ju inte längre 21 år och åker direkt från efterfester till jobb. Det var tider det.
Beslöt mig istället för att ta sällskap på vägen med min nya vän lära känna honom lite mer. Dock slutade det med att jag sov över hos honom istället för hos Cricke. Det var ju inte riktigt så jag hade tänkt det när jag tyckte att vi skulle knyta vårt kontaktband. But that's life...

Eh.. jo så atte..

Jag tog just en paus ifrån att desperat försöka finna någon sorts outfit för kvällen, det kan bli vdigt svårt. Tänk er själv att bo i en liten resväska. Det är inte mycket kläder man får plats i där. speciellt inte kläder för utekvällar. Inte för att jag brukar klä upp mig till tänderna men ändå.

just som jag satt frustandes och rev upp kläder ur väskan så skickade Mos en bild på oss två. Jag blev väldigt uppmuntrad av den, för hur jag än kommer att se ut ikväll.. så kan det bara inte bli värre än det där lilla träskmonstret!

Mer vin!

The Soundtrack Of My Life:

Vive La Fete - Noir Desir

Strax blir det fest med Daniela och då hör såklart denna låt till!

Rödvinsläppar åt folkt!

The Soundtrack Of My Life:

White Rabbits - While We Go Dancing

Oh when I noticed for Josh Hartnett I prayed for 40 nights

Kan. Inte. Låta. Bli. Att. Lägga. Upp. Dessa. Bilder!

Fann en skvallertidning i min hytt. Och nu är jag lite kär. Det går ju inte att förneka att killen är het het het. Nu ska jag byta ut "alla-som-slutar-på-itch" mot mer ouppnårliga män! (om man nu kan säga så. Och många kanske inte förstod, men vissa.. gjorde det!)

Jag bor på denna jorden, jag lever, jag finns till Jag super, sjunger, äter när jag vill

Ni vet när man får en låt på hjärnan som man bara inte kan få ur huvudet? Den cirkulerar runt runt och man börjar sjunga på den utan att man ens tänker på det. Ofta är det ju inte hela texten man sjunger, utan mer bara en rad eller fras.
Nu när jag var hemma hos mamma berättade jag om en teori som jag nyligen hade kommit upp med:

Detta slog mig veckan innan då jag hade varit ombord på båten och jobbat i buffén med bland annat Carro. Vi gick båda runt med en varsin låt på hjärnan. Hon hade bara hört sin låt en gång innan och hon avskydde den för den var alldeles för smörig för hennes smak, men ändå satt den kvar. Eller närmare bestämt fem ord.

"I want to go home"

De var det enda hon kunde minnas ur den låten. Jag tyckte att det var väldigt passande att de just var den frasen då hon lite tidigare hade berättat att hon var så sjukt trött på att jobba och bara ville hem.

Börjar ni se var jag är påväg med denna än så länge poänglösa historien?

Det var då jag kom på att det: de fraser som fastnar i vårt huvud är vårt undermedvetna (eller rätt medvetande) som talar. Carro var trött och ville bara hem. Frasen hon sjung på kunde inte uttrycka det bättre. Allt blev sedan glasklart då jag tänkte till på vad jag sjung på. Bakis och fest-fet gick jag nämligen runt och sjung på Fred Åkerströms låt 'Vissångarvisa' och raderna som kom ur mig var:

"Mens jag går runt med svullbuk och rapar upp en sång
Om Spanien, Belfast, Grekland och Vietnam"

Kan det stämma mer?!

Annat var det på min tid...

Jag har ju jobbat här så pass länge och kommit mig upp, så nu är jag en av dem som har kontakter här på båten. Igår nyttjade jag en av mina kontakter och fick låna en dvd-spelare att ta med ner till min hytt. Vilken vardagslyx. Där låg jag och käkade godis (såklart! Mens! Wtf!) och såg på flera avsnitt av 'Six Feet Under'. En av de bästa serier någonsin!

Men.

Sen, när jag hade tittat klart så slog jag över till de vanliga kanalerna så att jag skulle ha något strunt att titta på när jag bytte om och borstade tänderna. Och gissa om jag fick något strunt att titta på! Det var nämligen den nya gräsliga versionen av 'Snacka Om Nyheter' med fruktansvärda Kajsa Ingemarsson. Jag vill minnas att jag gillade den tidigare 'Snacka Om Nyheter' då det var Stellan Sundahl som var programledare. Men nu... Nu är det bara en otroligt dålig light-version av blandningen mellan 'Parlamentet' och 'Extra Extra'. Och vad gör Ingemarsson där? Hon är ju inte rolig någonstans!

(Henne gillar vi förresten även inte sedan den dagen hon klev in i en butik där min kompis jobbade och jag var och hälsade på. Fröken Ingemarsson hade nämligen väldiga attitydproblem och var väldigt snorkig och massivt otrevlig. Som sagt, inte rolig någonstans!)

Så, jag kommer aldrig i hela mitt liv kolla på det där programmet igen! Hur kan någon kanal någonsin låtit sig luras att sända det?!

Ja, jag är i chock!!

Hellre bostadslös än att jag betalar deras semester!

Det är kanske inte många som har undgått nyheten att jag är bostadslös och varit det ett tag nu.

(Nu talar vi inte bostadslös som i att jag sitter på storgatan och tigger slantar för att sedan få sova under några väl funna kartonger. Jag är lite som Snusmumriken som kör sitt eviga vandrande. Jag sover hos vänner. Cricke kallade mig för en fästing, något jag tyckte var förfärligt elakt och nu förnekar han att han någonsin kallat mig det.)

Jag letar alltså efter lägenheter. Mängder av dem. Fast ändå inte då jag är rätt kräsen med var jag vill bo. De lägenheter jag söker i Uppsala ska vara ganska centrala. I alla fall samma avstånd från stan som Rackarberget är. Så chansen att jag skulle bosätta mig i Stenhagen (igen) eller liknande är lika med noll. I Göteborg är jag också ganska kräsen, men inte alls i samma utsträckning.

Imorse hade jag fått ett mail angående en av lägenhetsannonserna som jag hade svarat på. För det första var hela mailet jävligt snorkigt och stank översittare om det, men droppen var ändå:

"Efter de första 6 månader om allt är som det ska så finns det möjligheter till att hyran sänks."

Herregud! Då undrar man ju bara hur mycket de har lagt på hyran egentligen? Hur mycket finns det att dra av för dem? Kommer de sitta på Mallis och surpla paraplydrinkar för alla extra pengar som någon stackars människa betalar till dem i hyra?! Jävla idioter! Hoppas de inte får någon hyresgäst innan de sänkt hyran några tusen.

Jag blir så trött!

Det är något som inte stämmer här...

Your friends have voted on your strengths and weaknesses:

STRENGTHS:
most generous
best travel companion
craziest

WEAKNESSES:
smartest
best dinner companion

Jag fick just ett mail från Facebook om att mina vänner hade röstat på mina positiva och negativa egenskaper. Det var ju bra läsning i början, men sen. Vafan! Jag kan väl hålla med om att jag inte är smartast, men kom igen! Och sen då, skulle jag vara dåligt middagssällskap?! Herregud! Vad menas med detta? Kan någon ge sig själv tillkänna!?

Nu får det räcka ansiktsboken!

La la laaa I bleed my self dry...

Allt löste sig för mig trots att jag satt och grät mestadels av torsdagskvällen. Egentligen var det ju ingen stor sak, så jag skyller de mesta av det känsloutbrottet på det faktum att jag snart skulle ha mens. (Jag älskar att vara kvinna. Jag älskar mensen. Jag skyller allt på den! Det bästa är ju att man kan skylla på den fast att man inte har den just för tillfället också. Javisst. Vi har ju pre-mens. Tiden innan. Jag hade en pre-mens period som höll i sig i två veckor nu denna gång. Jag åt allt som kom i min väg och mumlade mellan tungorna: "Jag ska snart ha mens. Min kropp behöver det här!". Sedan har vi ju efterarbetet också, efter mensen. Då kan man , jag, ju vara helt slut. Det är ursäkternas paradis. Kanske skulle testat den när jag åkte fast för fortkörning?)

Hur som helst. Pappa ringde när jag satt gråtandes framför datorn och utbrast titt som tätt: "Jag ooooooorkar bara inge meeer!" Jag lugnade mig och gjorde mitt bästa för att föra ett normalt samtal, men då pappa började fråga om hur det gick med sökandes av biljetterna (eftersom det var det som var det jobbiga. Jag hittade inga billiga biljetter till Göteborg.) då satte jag igång och börja gråta igen. I luren blev det först tyst innan jag hörde pappa lite obekvämt säga att jag inte skulle gråta mer. "Jag g-g-g-gråååååter hu-hu-hu-huuur mycket jag viiiiill" Blev mitt svar. Pappa kunde inte trösta. Heller inte mamma. Det var bara att acceptera att biljetterna inte gick på under en hundring som jag i vanliga fall kan nosa fram.

Nu är jag på båten och har det soft. Denna resa jobbar jag i mässen (för er som inte såg Rederiet som små, så är mässen där allt båtfolk äter sin mat.) så jag slutar halv åtta på kvällarna. Vilket då gör att jag får en helkväll ledig. Jag kan gå på bio, hänga med resten av the crew eller göra som igår: Jag gick ner till butiken och köpte massa godis och gick till min hytt och la mig framför tv:n. Självklart tryckte jag i mig allt nästan som jag hade köpt, började må illa och somnade av godis-koma klockan nio. Precis vad jag behövde.

Obs: tjejerna på bilden har inget med texten att göra.

Lillasyster Sanna:

"Pappa ringde. Han ville att jag skulle kolla om jag hade låst mopeden eftersom knarkarna är igång ikväll!"

Mamma och Fia börjar funderar var knarkarna har börjat sitt rövartåg denna gången. Jag kan inte hålla mig utan utbrister:

"Alltså, gud va gulligt!"

Alla tystnar och tittar frågande på mig.

"Ja, men alltså" börjar jag och fortsätter:

"Det här är ju verkligen landet! Obygden! Det är inte att det är några knarkare, vilka som helst som är pågång och stjäl, utan här är det knarkARNA. I Bestämd artikel. Haha. Här vet alla allt om alla! Så gulligt. Jasså dom! Knarkarna!"

Jag blir så less. Och ledsen. Jag kommer se ut som ett mongo imorgon. Jag blir så trött! Mest hatar jag bara SJ.

De va då ett jävla tjat!

Ett tjat på att jag ska skriva något. Jag kan inte förstå varför då denna blogg är blott en fis.

Men visst:

Jag sitter nu för andra timmen och söker mig igenom varje tänkbar sida där jag tidigare gånger lyckats att hitta biljetter till hyggliga priser, men i dag finns inget. Befinner mig hemma hos mamma och imorgon klockan fyra börjar jag att jobba. Hade jag börjat klockan fem så hade jag haft en biljett för 400 kr mindre. Men så är alltså inte fallet. Saken hör ju till att jag inte ens HAR 400 kronor! Jag börjar få lite panik nu eftersm biljetterna verkar försvinna väldigt snabbt och jag har inte komit på någon lösning. Jag har redan hunnit brista igråt en gång och det blir nog några fler gånger innan kvällen är slut.

Jag har fått två erbjudande om "lägenheter". Det är mer två olika rum på 17 kvm med en liten hyra på 1607 kr i månaden. Men vad sägs om detta som står med:

"Detta rum kan passa dig som är väg att flytta hemifrån! Enkelrum utan dusch som är utrustat med kylskåp och kokplatta (ingen diskbänk). Toalett med WC och handfat. Duschmöjlighet finns i området."

"Duschmöjlighet finns i området" - Vad menas med det egentligen? Det finns en sunkig liten dusch 500 meter bort i källaren i ett annat hus? I Eriksberg ligger det också, inte nära någon av mina vänner och ingen kommer orka sig att ta sig bort till mig. Prutt.

Hur ska jag göra?

Med allt?

Biljett?

Bostad?

De?

I Uppsala? Eller Göteborg?

Dags för att gråta lite igen då kanske!

Bilder från fredagen, va tycks om de snygga partyhattarna som vi hade gjort?

Sen dricker vi tillsammans med systrar och bröder. Vi super i kapp tills våra hjärnor blöder.

Jag ligger på soffan i kollektivet Hildur. Jag är ensam och känner mig tjock och äcklig efter att just kommit till liv igen efter den pizzakoma som kom över mig då jag tröck i mig en stor pizza. Detta är den andra bakisdagen irad och jag känner mig otroligt lat!

Min födelsedag i fredags var grym! Jag hade sjukt roligt. Jag menar det blev dans på led igenom hela villan. Hur ofta händer det? Kvällen tog dock en oväntad dramatisk vändning då fröken J (inte jag denna gång) sladdade med cykeln och föll till marken och slog i huvudet. Det var lite läskigt då hon till en början låg livlös på marken. Det var nog första gången jag fick ringa 112.

När ambulansen anlände hoppade en kameraman ur med kamera i högsta hugg. Ni vet serien Sjukhuset som går på trean? Den spelas ju in här i Uppsala. Men Hannah och jag var snabba med att tala om för den sprätten att det minsann inte skulle filmas något där. Han var en idiot och frågade flera gånger om vi var säkra på att vår vän inte ville bli filmad. Linnea fick åka med fröken J till akuten. Dagen efter ringde jag upp fröken och hon kunde lugna mig då hon berättade att hon hade fått komma hem samma kväll.. bara en massa timmar senare.

Lördagen hängde jag med Kristoffer till en förfest hos hans vän Jonas som visade sig vara en hejare till värd. Jag träffade lite nytt folk och när jag var i mitt essä och var sjukt trevlig kom jag på att jag inte alls har ork för att träffa nytt folk egentligen. Det hade jag glömt bort. Men då var det lite försent. Jag drack min nya favorit drink och fortsatte att vara trevlig och glad.

En mycket trevlig helg, och tusen tack för all uppvaktning!


Ge mig
ALKOHOL det gör mig till en man det ger mig vad jag tål.
ALKOHOL Då slipper jag se klart då fördunklas mina mål.
ALKOHOL jag tar och höjer mitt glas och dricker djävulen en skål.
ALKOHOL som i mitt hjärta det fanns ett hål.

Min hårt arbetande karl och jag är helt klart den lata hemmafrun. Eller?

Dagen innan lön och i plånboken finns det 31,50 kronor kvar. Kortet är sedan länge övertrasserat och visar på MINUS 81 kronor. Så vad gör man om man har lovat att en god middag ska stå på bordet när ens hårt arbetande man (konstnären som tvingas ha ett nio till fem jobb för att försörja sig) kommer hem om en timme. Det kan orsaka vissa problem för vissa. Men jag är något annat. Jag menar, jag har ju inte varit i Metro för att ha varit slösaktig och välbärgad. Nope, artikeln handlande ju faktiskt om fantastiska Julia som roade sig i livet trots att det var den jobbigaste månaden på året. Där jag skulle ge tips på vad man kunde göra eller hur man kunde gå tillväga om man inte hade mycket pengar kvar.
Tyvärr blev det ju hela lite fel och jag lät som en alkis. Jag såg ut som en hobo. En person som så snällt kommenterade artikeln eller framförallt bilden som låg på hemsidan tyckte att jag såg ut att vara tagen från programmet 'Outsider'. Och det mina vänner, är aldrig bra!

Hur som helst, så blev det wokgrönsaker och nudlar som jag inhandlade. Väldigt enkelt och väldigt billigt.

När jag har pengar är jag (om jag får säga det själv) otroligt duktig på att spendera dem! Lägger så mycket jag kan på mina vänner. Denna sommar har det dock nog mest endast tagit form av alkohol Jag jobbar på båt! Det vill säga ju allt! Men, jag är även en jävel på att leva enkelt och snålt när det väl gäller. Pengar har aldrig varit viktigt för mig. Det är självklart kul att ha, men jag lever väldigt gott utan dem också.

Medan jag springer mellan datorn och spisen så lyssnar jag på den sedvanliga höstmusiken som Nick Drake och Elliott Smith, men nu även Vampire Weekend och.. jäkla Veronica Maggio. Det går verkligen inte att neka längre: hon är grym! Åh så jag avskyr att ändra åsikt i frågor.

Om tio minuter ska jag väl börja tända alla värmeljus som jag har ställt fram och slå av vad Cricke kallar deppmusik (= Nick och Elliott) och istället göra en bra och passande playlist.

En av de bästa av vänner, god mat, bra musik, höstmörker och kyla. Mys på hösten är verkligen aldrig fel!

The Soundtrack Of My Life:

Exit Music (For A Film)-Vampire Weekend

Båtliv:

För det första:

Will & Grace har börjat igen! Ni kan inte ens ana lyckan som spred sig snabbt i min kropp när jag upptäckte det. Mina vardagar är räddade!

För det andra:

Vad ni heller inte kan ana är hur otroligt mina fingrar smärtar när jag skriver nu. Jag har nämligen jobbat i buffén två dagar nu och jag hade helt förträngt hur jobbigt det är där. Under hela sommaren har jag kanske sprungit med nerkletade tallrikar två gånger. Jag har istället haft andra underbara arbetsuppgifter och till och med fått sluta tidigt på kvällarna. Och visst såg jag hur slut alla var som hade jobbat i buffén. De släpade sig upp för trappen från buffén till mässen och damp ner i soffan i rökrummet och satt som ett gäng zombies. Nu är jag en av dem. Med undantag att jag inte sitter i rökrummet eftersom jag fortfarande inte nyttjar cigaretter.

Men buffén alltså. Idag var det en tysk brat som raggade på mig. "Sexy damen" sa han om och om igen och jag skakade på huvudet och sa ursäktande: "Ich verstehen nicht". När han sedan slog över till engelska och började ställa frågor om någon pojkvän ursäktade jag mig igen och gav mig ut i havet av disk som hade belägrat min station. Det såg nämligen ut som en krater. Ett bombnedslag. Men jag skyller allt på att min station var den största av de fem idag. Inte konstigt att mina armar, händer och fingrar värker så!

Fast det var nästan värre igår. Då blev jag uppskickad till nattklubben för att plocka lite disk, och där var det knökfullt av fulla dansande tyskar. Eller ja, de dansade ju inte bara utan vissa satt ju och drack öl medan andra.. satt och fyllehånglade upp varandra i hörnen! Herregud! Jobbigt nog att se unga människor sluka upp varandra men äldre folk.. gamlingar Jag fruktade en natt av grymma mardrömmar, men som tur var va jag så slut att jag däckade så fort jag hade lagt huvudet på kudden.

Nu ska jag försöka att plugga lite nere i min hytt. Försöka att stå emot den inbjudande sängen och tv:n. Fast inget kan väl vara direkt svårt för den som har slutat att röka?! Eller hur?!

Wooha!

Nu: Velvet Revolver.

Tror ni att de bjuder in mig om jag kommer i mina sjukhus-mjukisbyxor? Jag kanske kan muta dem med några öl?!

He he.

Åh! Nu blev det lite SOAD! Trevligt!!

I lägenheten ovanför Crickes spelar några killar Muse, Wolfmother, QOTSA och RATM.

Funderar seriöst på att gå upp och presentera mig. Det vore något va?!

Det var Uno och jag..

Det är många som ofta frågar mig om det är lika mycket drama på min båt som det var i Rederiet. Rederiet var helt klart en av mina favorit serier som liten, men jag måste ju tyvärr medge att vi inte alls kommer upp i närheten av lika mycket dramatik som i den serien. Men visst händer det saker. Som första kvällen jag var ombord denna resa fick vi höra att vi hade blivit kontaktade av polisen. Vi hade nämligen med oss en passagerare runt 50 år som ämnade att ta sitt liv. Hans anhöriga hade kontaktat polisen efter att ha hittat ett avskedsbrev från honom i hans hem. Så informerade polisen oss. Ja, och med oss menar jag ju såklart att de inte ringde upp en obetydlig buffist som jag, utan då de mer högt uppsatta på båten. Polisen och de anhöriga var oroliga att han skulle ta sitt liv på vår båt. Men dessvärre fick de inte mycket att gå på för att leta rätt på mannen ifråga. Egentligen var det endast de de visste: att han var en man på 50 år något. Och tro mig, vi hade med en hel del av män i den åldern.

Men det slutade gott (vilket det nog inte hade gjort i Rederiet då det med all säkerhet hade spårat ur ordentligt och Uno hade blivit indragen i något han behövde Joker för att ta sig ur) och det trollades fram en präst. Jag har ingen aning om var han kom ifrån om han var en passagerare eller om han alltid sitter gömd på båten i väntan på att få rycka ut och rädda människoliv som vilken annan superhjälte som helst.

Annars har det varit en väldigt lugn resa. Jag har som sagt jobbat inne i buffén. Det vill säga att jag svettas och sliter med att langa upp käk till alla hungriga gäster som trängs som höns vid maten. Desutom gör jag vissa kockar galna då jag måste sringa iväg till dem och utbrista att all mat är påväg att ta slut. Så ja, det är jag som synar och dömmer dig som gäst efter vad du lägger på din tallrik.

Folk alltså!

The Soundtrack Of My Life:

The Potbelleez - Don't Hold Back

Hörde den här låten i en affär i Tyskland igår och den hängde kvar. Nu när jag kom hem var jag tvungen att googla rätt på den med hjälp av den lätta refrängen som jag hade gått och nynnat på.

Kollade upp dem på Wikipedia och blev väl inte särskillt imponerad, men vad gör det? Mina vänner, denna låten kommer vi att festa till i höst!

Om någon möjljigtvis vet om någon lite hårdare remix av den här låten, låt mig veta!

Haaaaiiiiiiiir:

Jag tror alltid att mitt hår.. helt enkelt inte växer. Samma nedrans längd oavsett hur lång tid det går. Men tydligen växer det. Första kortet är från min födelsedag (26 sep *hint hint*) förra året då mitt hår var kort och blått. Nu är det riktigt långt och fortfarande svart som ni er på andra bilden. Härligt värre!

Nu händer det igen, du ringer mig igen...

Så händer det igen. Jag är inte förvånad. Jag vet att de liksom många andra har snappat upp snackat som gått i kultur-svängarna. Närmare bestämt i kroki-svängarna. Det talas såklart om modeller, och de är nu de rings upp. När allt drar igång igen. Och vems mobil är det som ringer då? Jo, just det! Min!

Det var väldigt passande att de ringde just då jag hade att i mig sjukt mycke chokladglass, eftersom jag vet att många gillar.. låt mig säga modeller med former när det handlar om kroki. Men det har jag skrivit om innan. Jag ska iväg på möte imorgon och kolla in deras lokaler för att se om jag vill ställa upp.

Nu ska jag lägga mig och däcka ett tag så att jag är pigg tills ikväll då The Magic Bling spelar!

Kom till hijazz ni med jao!

Kräftskiva 080906

Emilie har varit kreativ. Nu får ni en insyn i hur det var...

tror jag.

Det är fonem, vibranter, hyponymer, lexfraser och de jävla huvud- och bisatserna! UH!

Hannah och jag på SVC inför grammtik-tentan för ett år sedan.

Jag gör mitt bästa för att fixa de två delkurser som jag har kvar. Det går verkligen upp och ner. Det ÄR väldigt intressant och iblnad väldigt roligt. Men. Ofta är det bara pisstråkigt och allt känns bara hopplöst och som ett enda stort sömnpiller!

"Men Julia, är det inte konstigt att du kan allt det där, men inte kan lära dig huvudsatser och bisatser!?"

Utbrast min moster när jag lätt hjälpte henne med hennes dataproblem.

The fabulous girls in:

The Magic Bling

The Magic Bling spelar på Hijazz imorgon där det är klubb Agaton. Kom förbi och ta en öl och avnjut deras fantastiska musik. Det här är spelningen där alla kommer att vara, kan Du missa det?

"Doktor Greene kliver ur graven"

Det är inte direkt en hemlighet att när jag upptäcker serier som jag gillar går jag in i dem rätt rejält. Sedan kan ju serierna väcka en hel del känslor inom mig:

Som att få mig att fundera på att bryta upp som tjej och slå mig fram som man, få mig att rasa, att gråta, skratta, bli rörd, tröttna, gråta ännu mer.

Men nu är jag väldigt misstänksam. Läste idag att Dr. Greene ska komma tillbaka till ER inför sista säsongen. Det hade ju varit underbart om det inte vore så att han DOG i serien. Jag vill verkligen inte att det ska bli någon lame återuppståndelse över det hela. Jag hoppas att Anthony Edwards har tänkt igenom det här noga.
Sedan att Noah Wyle och kanske George Clooney kommer tillbaka glädjer bara mitt lilla hjärta. Men det är ju en sak som skiljer John Carter och Doug Ross från Mark Greene i serien.. nämligen att de är i livet!

Jag blir så trött!!

Så mot sjukhuset igen!

Om jag ska vara helt ärlig så kan jag erkänna att jag sitter fortfarande med torkatblod i mitt hår och en ömmande skalle sedan lördagens kräftfest hos kollektivet Hildur. Blodet finns kvar eftersom jag är så rädd för att tvätta håret då jag tror att det kommer inte att vara helt smärtfritt att göra det. Man ska inte strö salt i sår, man ska inte få tvål i ögonen och man ska inte schamponera sår. Sånt gör ont. And I don't do pain.
Eller tja, smärta är ju något som jag är ganska van vid. Förutom hålet i mitt huvud är min kropp även prydd av stora blåmärken mest kring höfterna. Sedan har jag skapligt stora rivsår på min vänstra axel och hand samt på min högra underarm. Och jag har absolut ingen aning om hur de har lyckats hamnat där.

Kräftfesten var i alla fall väldigt lyckad. Jag känner mig lite snuvad på själva kalaset då det sista jag mins är att jag hälsade Babak om de välkomna, att jag var ute i köket med Kristoffer, Emelie, Ida och Mattias. och att jag var på övervåningen. Nästa sak jag minns är flera timmar senare då jag sitter på trappen och Sanna envisas med att hålla is mot mitt bultande bakhuvud. Det hon inte tycks förstå, eller helt bara ignorerar, är att det isen gör smärtan i mitt huvud 100 gånger värre. Sedan är det taxi mot akuten. Jag gråter och ber Sanna att vi inte ska åka dit. Jag har ju inte så bra erfarenheter av sjukhus.
Men inget behövs sys, och jag är sur för att det aldrig någon tänker på (utom jag, men mig lyssnade ingen på) är att det inte är helt kostnadsfritt att äntra sjukhusens värld. Taxiresa (även om hemresan stod min nyfunna sjukhus vän för) och själva undersökningen kostar pengar. Det blir flera hundra kronor. Något jag inte alls var pigg på att lägga ut då jag nyss blivit tagen för fortkörning och ska betala 2800 kr till de nedrans poliserna.

Men men, sånt är livet. Det blev ju ett blogg-inlägg av saken. Jag är inte den som surar över något länge. Detta kommer att bli en historia som jag lägger till massa detaljer till. Om någon av deltagarna på festen som såg hur det hände får höra mig berätta detta någon gång, kommer de inte förstå att vi talar om samma sak. Här ska mer dramatiska detaljer läggas in. Förmodligen kommer det att sluta med att det var en stor skrurk som överföll mig med kniv och skar upp mitt huvud. Men som tur var lyckades jag slå ner honom, band honom och släpade mig själv blodig till akutens mottagning. Jag kommer att slå alla med häpnad!

Men tack ALLA ni som kom på festen, vi blev nog närmare 50 personer. Om jag betedde mig konstigt är det väl inte så konstigt då jag hade ett hål i huvudet!

Ett gammalt ordspråk säger:"En kvinna som säger nej menar kanske.En kvinna som säger kanske menar ja,o en kvinna som säger ja,de är ingen sann kvinna"

Jag blir så trött! Och förbannad! Mest av allt känner jag mig förvirrad och lite ledsen över att det finns folk där ute som verkar att vara hel oförmögna på att förstå. Att fatta. Överhuvudtaget!

Igår läste jag Metro om hur en 22-årig man blev friad från våldtäkt trots "att han erkänt att han bände isär kvinnans ben och att hon sa nej till sex." Bände isär. Herregud. Hur mer tydligt kan det bli? Och ändå blir domaren, som ville fälla mannen, nedröstad av nämndemännen. Hur tänkte de? Tänkte de överhuvudtaget?

Jag hoppas verkligen att domen kommer att ändras av hovrätten. För sånt här gör mig så galet arg!

Den låten som jag har haft i huvudet sedan jag läste artikeln är Röda Bönors låt 'Sången om sexualmyterna'. Förstår ni varför?

Har ni läst sexualbrottsutredningen
om inte ska ni veta att enligt den
är alla kvinnor små våp som inte vet
ett enda dugg om sin sexualitet.

Ty en kvinna är så attraktiv och utstuderad
att en stackars man kan bli vådligt frustrerad
då ska väl kvinnorna ta konsekvensen
om inte männen kan se gränsen.

Och alla måste inse att sexualitet
alltid hänger samman med aggressivitet
och det kan inte vara brottsligt att ta för sig
när nån så skamlöst bjuder ut sig.

Dessutom vet ju inte kvinnorna vad dom vill
har hon sagt ja till en sak vill hon lite till
för ett nej från en kvinna är aldrig riktigt nej
det vet väl varje karl och låter inte lura sig.

Så tjejer om ni blir utsatta för våldtäkt
efter att bara ha pratat med en kille
så är det för att ni så våldsamma känslor väckt
eller för att ni egentligen ville.

Vilken bild som utredarna vill ge oss
att män har lustar som dom inte kan betvinga
om det är så får vi börja springa
eller också får vi lära oss att slåss.

On the road again Just can't wait to get on the road again...