Man skulle nog kunna säga att Cricke och jag tog vår vänskap några steg längre igårkväll i hans nedsläckta lägenhet. Ingen av oss hade väl kunna tro att vi skulle bli så uppspelta på en vanlig måndagskväll. Men nu blev det så.
Vi satt alltså i hans otroligt sköna soffa (där jag allt för ofta spenderar min lediga tid zappandes på tv:n) med varsin speldosa i våra händer. Spelet var 'ObsCure' ett spel som alla vana nerds skulle himla med ögonen åt. Men vi är inte så vana. Vi älskar skräckfilmer och gillar läskiga tv-dataspel men inget av det hjälper när även båda två har oförsvarbart lätt för att gripas av panik! Igår skrek vi oss hesa samtidigt som vi hoppade i soffan och kastade oss ner på golvet samtidigt som vi gjorde vårt bästa för att hålla våra rollfigurer vid liv. Det var det värsta jag har varit med om. Det var till och med värre när min bror gav mig 50 konor om jag vågade spela några minuter in i 'Silent Hill'. Då var jag i alla fall ensam med min panik, men nu satt Cricke bredvid mig och bidrog till att den ökade! Att ingen av grannarna runt om i byggnaden knackade på vår dörr och kollade hur det stog till, när vi skrek så fruktansvärt av skräck, är nästan lite.. oroväckande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar