Death On Wednesday

Igår när jag var påväg för att möta upp Cricke som hade slutat jobba hände en liten sak. Jag klarade mig nämligen ur en dödsfälla (förklätt till ett övergångställe) med livet ur behåll. Väl på andra sidan gatan var jag lite chockad, vilket man nog är då man just klarat sig ur en en jobbig knipa fortfarande vid liv. Jag fyllde mina lungor med luft och tänkte att livet är rätt gött att leva. Och den första låten som kom i mitt huvud efter den nära döden upplevelsen jag hade då jag skulle ta mig över vägen var: "Hare Krishna Hare Krishna Krishna Krishna Hare Hare Hare Ram " Ni vet den. Vad säger det om mig egentligen? Att dolt i mig är jag en liten lakan-klädd Hare Krishna tok? Jag såg döden (nästan, hoppas att ni förstår att jag som vanligt har en tendens att förstora upp saker!) och det första jag kommer att tänka på är den sången. Det här bådar inte gott. Kanske dags att lägga sig på en soffa hos en psykolog Eller jag vet inte. Men rädd blir jag!