La la laaa I bleed my self dry...

Allt löste sig för mig trots att jag satt och grät mestadels av torsdagskvällen. Egentligen var det ju ingen stor sak, så jag skyller de mesta av det känsloutbrottet på det faktum att jag snart skulle ha mens. (Jag älskar att vara kvinna. Jag älskar mensen. Jag skyller allt på den! Det bästa är ju att man kan skylla på den fast att man inte har den just för tillfället också. Javisst. Vi har ju pre-mens. Tiden innan. Jag hade en pre-mens period som höll i sig i två veckor nu denna gång. Jag åt allt som kom i min väg och mumlade mellan tungorna: "Jag ska snart ha mens. Min kropp behöver det här!". Sedan har vi ju efterarbetet också, efter mensen. Då kan man , jag, ju vara helt slut. Det är ursäkternas paradis. Kanske skulle testat den när jag åkte fast för fortkörning?)

Hur som helst. Pappa ringde när jag satt gråtandes framför datorn och utbrast titt som tätt: "Jag ooooooorkar bara inge meeer!" Jag lugnade mig och gjorde mitt bästa för att föra ett normalt samtal, men då pappa började fråga om hur det gick med sökandes av biljetterna (eftersom det var det som var det jobbiga. Jag hittade inga billiga biljetter till Göteborg.) då satte jag igång och börja gråta igen. I luren blev det först tyst innan jag hörde pappa lite obekvämt säga att jag inte skulle gråta mer. "Jag g-g-g-gråååååter hu-hu-hu-huuur mycket jag viiiiill" Blev mitt svar. Pappa kunde inte trösta. Heller inte mamma. Det var bara att acceptera att biljetterna inte gick på under en hundring som jag i vanliga fall kan nosa fram.

Nu är jag på båten och har det soft. Denna resa jobbar jag i mässen (för er som inte såg Rederiet som små, så är mässen där allt båtfolk äter sin mat.) så jag slutar halv åtta på kvällarna. Vilket då gör att jag får en helkväll ledig. Jag kan gå på bio, hänga med resten av the crew eller göra som igår: Jag gick ner till butiken och köpte massa godis och gick till min hytt och la mig framför tv:n. Självklart tryckte jag i mig allt nästan som jag hade köpt, började må illa och somnade av godis-koma klockan nio. Precis vad jag behövde.