Jag bor på denna jorden, jag lever, jag finns till Jag super, sjunger, äter när jag vill

Ni vet när man får en låt på hjärnan som man bara inte kan få ur huvudet? Den cirkulerar runt runt och man börjar sjunga på den utan att man ens tänker på det. Ofta är det ju inte hela texten man sjunger, utan mer bara en rad eller fras.
Nu när jag var hemma hos mamma berättade jag om en teori som jag nyligen hade kommit upp med:

Detta slog mig veckan innan då jag hade varit ombord på båten och jobbat i buffén med bland annat Carro. Vi gick båda runt med en varsin låt på hjärnan. Hon hade bara hört sin låt en gång innan och hon avskydde den för den var alldeles för smörig för hennes smak, men ändå satt den kvar. Eller närmare bestämt fem ord.

"I want to go home"

De var det enda hon kunde minnas ur den låten. Jag tyckte att det var väldigt passande att de just var den frasen då hon lite tidigare hade berättat att hon var så sjukt trött på att jobba och bara ville hem.

Börjar ni se var jag är påväg med denna än så länge poänglösa historien?

Det var då jag kom på att det: de fraser som fastnar i vårt huvud är vårt undermedvetna (eller rätt medvetande) som talar. Carro var trött och ville bara hem. Frasen hon sjung på kunde inte uttrycka det bättre. Allt blev sedan glasklart då jag tänkte till på vad jag sjung på. Bakis och fest-fet gick jag nämligen runt och sjung på Fred Åkerströms låt 'Vissångarvisa' och raderna som kom ur mig var:

"Mens jag går runt med svullbuk och rapar upp en sång
Om Spanien, Belfast, Grekland och Vietnam"

Kan det stämma mer?!