Jag är tydligen en person som man måste förklara.
Utomstående förstår tydligen inte mig.
Min ironi och sarkasm är ofta inte så tydliga.
Nu tror jag även att jag är en son person som folk behöver en paus ifrån.
Väldigt passande att jag har ett rum i exil där jag går i regnet och känner mig som en rysk sliten kvinna.
Sett klart hela 'Six Feet Under', grät hela kvällen. Grät så att jag inte kunde andas. Det är den bästa serien någonsin. Nu vet jag inte vad jag ska göra.
Tar en liten paus från vänner som nog behöver det.
Är nog lite för mycket.
Ofta.
Men vad kan man vänta sig av en person som man måste förklara för nya vänner och bekanta?
tisdag, november 18, 2008
Oh Julie:
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Jag tycker du är toppen i alla fall.
Hälsningar Anders
jag vill aldrig ta en paus från dig iallafall, söt-schmuul
<3
Pssss...
Vem sprider dessa lögner?!
Skicka dem till mig så ska jag inte förklara dig.
En uppmuntrande sång till din ära:
Oh, oh no, you've heard it all wrong
Na na na na na na na na, Chewing gum
Nu har jag googlat dig. Jag hittade din blogg. Du ska inte vara lessen (inte för att jag hittade din blogg, utan för det andra) Sarkasm är roligt. Ironi likaså. Kom och gå på Liseberg med mig! Och baka pepparkakor. Julkul. Julorgie...!
/Kristina
Kom hit till mig i Umeå i helgen. Kattis kommer nog. Kom du med! Vi får aldrig för mycket av våran Huli! :D
hälsa på mig i örebro snart =0)
Du är välkommen till Sundsvall oxå...Jag kan nog inte heller bli less på dig <3
Söta ni är :) Och Kristina, kul att någon googlar mig :D
Skicka en kommentar