Jag sitter hemma hos söta Emilie ikväll och har avnjutit en jättegod hamburgare och nu sitter vi och slökollar på idol (vissa mer intresserad och insatta än andra..). Till efterrätt har jag köpt upp det mesta av icas fruktutbud för att kunna bjuda på en god fruktsallad istället för kilovis med godis eller påsar med feta chips. Jag gör mitt bästa för att komma ifrån mitt sockerberoende som blivit helt okontrollerat nu! Mina försök till att ersätta choklad och julmust med extra-tuggumi och frukt har varit nu i en hel dag och jag gör mitt bästa att hålla mig positiv och leta i mitt inre efter något som ska inspirera mig. Jag menar en hel dag.. NEJ! Just fan! Mitt nya liv utan choklad eller annat godis får börja imorgon då jag faktiskt har käkat en kexchoklad idag. Ja herregud!
Det fina med vänskap är när man inte behöver jobba sig svettig med att underhålla varandra helatiden. Som nu. Emilie och jag sitter med varsin dator i knät och tittar halvt på tv.
Stoppa allt!
Bara här hos Emilie händer det de mest mystiska sakerna.
Just nyss så knackade det på dörren. Emilie som står i duschen trodde att de var jag som ville in på toa:
*Knack knack*
Emilie: Det är låst, så vänta.
Jag: Det är inte jag!
*Knack knack*
E: Vänta lite, behöver du gå på toa?
J: Det är inte jag! Det knackar på dörren!
*KNACK KNACK KNACK*
J: Ska jag öppna?
E: Var försiktig och kolla vem det är!
Så går jag iväg lite uppskrämd av Emilies uppmaning - för vem knackar på egentligen en fredagskväll så här oanmäld. Och varför säger hon att jag ska vara försiktig och kolla vem det är när hon inte har en kedja på dörren. Hur gör man då?
Utanför Emilies dörr står det ett dussin halvnakna killar. En liten tjej med bikini har hamnat i havet av naken manshud. Min första reaktion är dumt nog inte att dra med dem in och besudla dem på Emilies säng, utan jag skriker till och gör mig beredd att stänga dörren. Men inte ens jag vore så dum att gå den handlingen helt till väga, utan jag hejdade mig för att kolla vad de ville.
Det visade sig att de var påväg till en bastufest som de hade fått reda på skulle hållas här hos Emilie. Efter några minuters samtal så fick de gå vidare, och jag kunde då slappna av efter prövningen att inte klä av de små pojkarna deras handdukar.
Väldigt roligt i alla fall.
Och påtal om pojkar har jag suttit och googlat efter en. Blev så till mig efter att jag drömde inatt att jag var på hans bondgård. Ni vet hur man kan bli..
Jättefånig!
fredag, november 28, 2008
Emilies plays where it all happens
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar