Notes About Freedom

Att åka hem inför jul är ju inte för att slappa och skaka av sig all stress man samlat på sig under året. Nej man åker ju hem för att slita med julstädningen och få höra oroväckande sanningar. Tydligen. Det med städningen var jag ju inställd på så klart. Jag har med mig massor av grym musik (Frank The Baptist, Parken, MSTRKRFT och sedan hela soundtracket till Twilight såklart!) som jag kan pumpa omgivningen full med när jag sätter igång och putsa varje vrå.
Men det där med sanningar var jag inte beredd på. Eller det är inte så farligt som det låter, det var mer att mamma upplyste mig angående några detaljer som fick mig fundera på att stänga ner den här bloggen totalt. Vi får se hur det blir. Kanske helt fortsätter med min andra blogg.
Hur som helst så berättade hon något som får mig att tro att läsarna på den här medelåldern är en aning äldre än vad jag har trott. Det är ju inget som Googel Analytics visar. Tack vare den sidan får jag reda på mycket angående de få som besöker denna sällan uppdaterade sida. Men som sagt ålder, personnummer, civilstånd eller något annat intressant får jag ju inte direkt veta. Det har jag tydligen min mamma till. Det är nämligen så att de få själar som tittar in (förutom mina vänner Mos, Cricke, Lisa, Lina och nu Kristina som läser detta blaj i hopp om att jag skrivit något fint om dem) så är det mammas väninnor som läser. Eller mina äldre släktingar.

Det är kanske bra att mitt liv står stilla just nu, eller att jag aldrig har tid att skriva ner alla smaskiga detaljer när det väl rullar på. Jag vet inte hur många hjärtattacker jag skulle kunna skapa genom att skriva mer och personligt. Så, vi får se hur vi gör. Dags att liva upp den andra bloggen eller icke?

Den som lever få si, sa Anne-Mari.