"Oavsett om jag sätter igång och tracka ner på allt och kör igång med mitt vanliga beteende så är han ändå där och lugnar mig. Han säger allt som jag vill veta och måste få höra. Han spelar inget spel, och det är så skönt för då kan även jag bara släppa allt.
Sedan får vi se hur allt går, men just nu är jag i en känslomässig berg och dalbana. Typiskt. Men han står stadigt i alla fall! Puh."
Jag skrev det för över ett år sedan. Läste några gamla dagboksinlägg nyss. Många jobbiga inlägg om andra som mådde dåligt och jag som kände mig som en simpel medelmåtta. Men så hittade jag det här. Fick mig att brista ut i skratt. Det gick ju så klart åt helvete, men just då.. just då hade jag ändå lite hopp och var glad. Skönt att jag har känt så en gång. Underbart är kort som lille Uggla sjung.
torsdag, december 18, 2008
Det var då:
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Menar inte att förstöra ditt fina inlägg... men jag läste i min dagbok i helgen som jag skrev för något år sen:
Onsdag: Jobbig dag, har en svidande känsla i mig... en orolighet som vill ut. Fort har det gått från att allt var stilla o lugnt.
Varför ska jag ha diarré?!
Jag menar....herregud... om folk läste i min dagbok så skulle de tro att jag var helt sjuk i huvudet. Här skriver andra om kärlekar, känslor och glada dagar... Medan jag gör dikter av magkrämpor.
Cricke: Hahahaha!! Det är väl rätt fint? :) Jag menar.. att det inte var några "större" smärtor i ditt liv?! ;)
Skicka en kommentar