Vilsen i mig själv:

Jag har tagit en liten paus från bloggen och resten av mitt liv just nu. Gräver bara ner mig i Twilight-böckerna och har inte mycket till övers för den kalla tråkiga verkligheten. Fick en släng av försenad höstdepression för någon dag sedan då det slog mig att inget stort händer i mitt liv just nu. Om någon frågar vad jag håller på med, skulle jag inte ha något att berätta för dem. Lina påpekade att jag har ju faktiskt på riktigt flyttat in i Hildur nu, och det är väl alltid något, men annars händer inget. Alls. Och det är så fruktansvärt tråkigt.

Mamma försökte få det som att det var en "mellan-fas", som nä man ska växla upp till femman på bilen. Då måste man först ta sig från fyran, mellan-läget för att sedan gå mot femmans växel. Jag tycker att det känns som att jag bara går på tomgång. Jag har mycket roligt med mina fina vänner, men allt det faller lätt till glömska när man deppar ihop. Om det ändå hade varit som förut hade jag lätt festat bort, så gott jag kunde, den här förbannade tomheten.. men nu är det nya tider. Att festa är verkligen det SISTA jag vill göra. Så uttråkad på det hela. Och jag gör ändå bara illa mig hela tiden. Redan tackat nej till en storfest med mina gamla vänner i brist på lust och ork. Känner mig stressad och irriterad inför den kommande kryssningen som alla andra laddar för fullt inför. Jag vill bara strunta i den. Strunta i allt och bara ligga i min säng (eller de två gamla madrasserna på mitt rum) och läsa. Och muttra. Över att det känns som att jag har slösat bort tre år på festande. Det är allt jag gjort. I tre år. Tre år. Jobbat för att överleva och festa. Humor eller hur? Vad gjorde jag mer? Jobbade mig in i väggen och fick spendera månader som arbetslös och luspank medan jag försökte komma ikapp livet igen.

Nu känner jag att jag aldrig bättre skulle kunna citera min älskade vän Hannah än nu:

(Hannah ringer Fanny en lördagsnatt.)
"H: Jag är vilsen.....!
F: Men älskade vän, var är du någonstans? Känner du igen några hus?
H: VILSEN I MIG SJÄLV!"