Så mot sjukhuset igen!

Om jag ska vara helt ärlig så kan jag erkänna att jag sitter fortfarande med torkatblod i mitt hår och en ömmande skalle sedan lördagens kräftfest hos kollektivet Hildur. Blodet finns kvar eftersom jag är så rädd för att tvätta håret då jag tror att det kommer inte att vara helt smärtfritt att göra det. Man ska inte strö salt i sår, man ska inte få tvål i ögonen och man ska inte schamponera sår. Sånt gör ont. And I don't do pain.
Eller tja, smärta är ju något som jag är ganska van vid. Förutom hålet i mitt huvud är min kropp även prydd av stora blåmärken mest kring höfterna. Sedan har jag skapligt stora rivsår på min vänstra axel och hand samt på min högra underarm. Och jag har absolut ingen aning om hur de har lyckats hamnat där.

Kräftfesten var i alla fall väldigt lyckad. Jag känner mig lite snuvad på själva kalaset då det sista jag mins är att jag hälsade Babak om de välkomna, att jag var ute i köket med Kristoffer, Emelie, Ida och Mattias. och att jag var på övervåningen. Nästa sak jag minns är flera timmar senare då jag sitter på trappen och Sanna envisas med att hålla is mot mitt bultande bakhuvud. Det hon inte tycks förstå, eller helt bara ignorerar, är att det isen gör smärtan i mitt huvud 100 gånger värre. Sedan är det taxi mot akuten. Jag gråter och ber Sanna att vi inte ska åka dit. Jag har ju inte så bra erfarenheter av sjukhus.
Men inget behövs sys, och jag är sur för att det aldrig någon tänker på (utom jag, men mig lyssnade ingen på) är att det inte är helt kostnadsfritt att äntra sjukhusens värld. Taxiresa (även om hemresan stod min nyfunna sjukhus vän för) och själva undersökningen kostar pengar. Det blir flera hundra kronor. Något jag inte alls var pigg på att lägga ut då jag nyss blivit tagen för fortkörning och ska betala 2800 kr till de nedrans poliserna.

Men men, sånt är livet. Det blev ju ett blogg-inlägg av saken. Jag är inte den som surar över något länge. Detta kommer att bli en historia som jag lägger till massa detaljer till. Om någon av deltagarna på festen som såg hur det hände får höra mig berätta detta någon gång, kommer de inte förstå att vi talar om samma sak. Här ska mer dramatiska detaljer läggas in. Förmodligen kommer det att sluta med att det var en stor skrurk som överföll mig med kniv och skar upp mitt huvud. Men som tur var lyckades jag slå ner honom, band honom och släpade mig själv blodig till akutens mottagning. Jag kommer att slå alla med häpnad!

Men tack ALLA ni som kom på festen, vi blev nog närmare 50 personer. Om jag betedde mig konstigt är det väl inte så konstigt då jag hade ett hål i huvudet!