Oh!

Nämnde jag att jag blir sjukskriven i en månad typ? Jag jobbar som timanställd. Mycket pengara att hämta ut? Don't think so! EN MÅNAD!

Så.

Nu har jag klagat färdigt.

På riktigt!

I'm in no fit state I'm in no fit shape

Ja. Jag klagar. Idag är iallafall bättre än igår, så det är jag mer än tacksam för! Spv nästan hela natten inatt och drömde massa drömmar om herr Svensk. (hehe, you know how Mosing!) Konstiga drömmar. Nästan så att jag fortfarande är förrvirad över hur det egentligen är-eller inte är mellan oss. Konstigt är allt.
Flytten gnager på mitt samvete. Ska egentligen vara ute därifrån den sista, men hon jag hyrde rummet av sa att det var lugnt att ha kvar sakerna till den 6:e. Men hur ska jag kunna flytta? Jag känner ju att jag knappt skulle kunna ta mig till Uppsala med tåg! Som tur är har jag underbara vänner där borta, ni måste nog hjälpa mig mer än vad vi trott. Sorry. Men ringer er om det. Nu ska jag försöka vanka omkring här ett tag till, och försöka räta ut kroppen. P A I N !

Living dead

Alive? Nja. Snarare living dead. Det blev mer smärta än vad vi anade.
Ang. köttet Mos, jag ville ha det i ca fem minuter, sedan blev det bara massa smärta. Tog en mindre överdos av alvedon. Men vad kan man göra? Vad kan man göra?

Alive

Nyss hemkommen från sjukhuset. Operation och shit. Smärtan infinnes. Kommer med redogörelse sedan. Mer smärtstillande någon?!

Beskrivning

Jag tänkte nu försöka ge en beskrivning av den smärta som förföljt mig sedan mitt gall-anfall. Nej, det var ju inte så lyckat att allt försvann. Det gör bara lite mindre ont ibland. Hur som helst. Föreställ dig att du har den allra värsta sort av mjälthugg konstant. Den sorten som man bara ber om ska försvinna. Varje steg man tar känns och hur man än gör så finns smärtan kvar där. Inte som att en kniv skär i en, utan mer som att allt inuti kläms ihop. Ja som att man tar ett stort grovt rep, virar runt det under brösten och drar åt allt man kan. Varje suck man tar känns! Jag gör allt jag kan hålla andningen så jämn som möjligt, det känns mindre så. Tycker du att jag klagar? Det skiter jag faktiskt i! Detta är jag inte van vid.

Hell yeah!

Jul igen då

Så var det julafton idag. Japp. Det känns ju. Verkligen. Julstämningen är på topp, eller? Hur som helst, jag klagar inte. Jag bryr mig inte så mycket. Jag lider mer och ligger mest isoffan och tycker synd om mig själv. Igår morse vid sju tiden fick jag mig ett rejält galla-anfall. Kasst! Jag kröp omkring på alla fyra och grät coh skrek som en galning. Tack för den. Vågade knappt gå och lägga mig igår natt för jag var så rädd att jag skulle vakna upp av ännu ett anfall. Men natten gick bra. Nu har känner jag bara av min högra sida, är förkyld och har mensvärk. Haha! Varför nöja sig med en sak? Men klaga gör jag inte. Jag tycker mer bara synd om mig själv.

Igår samlades vi hos Mos. Hela gamla gänget: Mos, Carro, Kattis, Elin och jag. Var kul att få lite uppdateringar om de fina flickorna. Lika kul som alltid att höra att en ung pojke FORTFARANDE hänger efter en av dem. När ska han förstå att inget kommer att hända? That I do not know.

Nu blir det Scrubs i någon timme till. Sedan ska man väl slita sig upp och göra sig julfin. Känns så nödvändigt. Nåväl.

Is This It

Nu sitter jag i min brorsas rum och lyssnar på Rammstein. Det är kul. Det var länge sedan jag lyssnade på dem. Ja, jag är alltså hemma igen nu. Annkom till Sundsvall som vanligt sur och mådde inte allt för bra. Fick kånka runt på min väska hit och dit medan Mos och jag gjorde ärenden på stan innan vi drog hem med Kattis.
Hemma var det julbord. Vårat Kråkslott var fullt med folk. Jag tog min tallrik med mat och gömde mig med Lisa och mina syskon i tvrummet. Det var kul att alla ville höra hur det var med mig. Not! Det ALLA sa efter att de fått sin kram var att nämna min frisyr! Inget intresse där inte att få veta hur det var med mig. No way José. Men det kan jag leva med.
Efter att ha hamnat i matkoma några gånger om satte vi oss mer osociala personer och maraton-kollade på Scrubs. Tack Naima för lånet! Så nu är jag hemma igen. Allt är som vanligt. Man får lite uppmärksamhet just när man anländer med sen back to basic!

Badly Drawn Boy - Something To Talk About

Bra musikvideor gillar vi.

There's nothing to do here some just whine and complain in bed in the hospital

Hannah inlagd på dårhus?

Over and over and over and over and over... Like a monkey with a minuture symbol.

Jag är sjuk och har inte mycket evttigt att skriva. Ska försöka ta och lägga in alla bilder på PIXBOX från våran julfest.

Tack Kristoffer och Abraham för ni är bäst på att spela!

Over and out.

Kissingsexcasiopoke-kissingsexcasiopoke-Kissingsexcasiopoke-cuntassbumsexnow-Kissingsexcasiopoke-youmei

haha!

Julia and Goran sitting in a tree. K I S S I N G.

First comes love, then comes marriage, then comes Goran with the baby carriage.

"På med luvan grabben! Vi är off nu!"

Det bästa sättet att klara en bakfylla är att skaffa en rejäll framfylla. Det vet väl alla?

Jag hade ju tänkt att ge det ett försök. Vem vet. Jag kanske kan fixa det? Men det gick inte. Stopp direkt. Det var i och för sig ganska skönt att det inte han gå längre. Eller så försöker jag ändå. Får åka hem till obyggden och fundera ut hur jag ska göra.

Pratade med den fagra tjej jag var kontaktperson åt förut. Hon verkar ha ordnat upp sitt liv nu. Jätteroligt att höra. På riktigt!

Knytnävsslag på lyckad fest!

Så har den varit. Årets julfest. Känns nästan lite tråkigt. Man har inget att se framemot. Vadå julafton? Lugn nu. Så... Var ska jag börja? Efter att jag varit hos Maggan åkte jag och mötte upp Moa och hennes kompisar. Att träffa Moa var helt sjukt. Vi båda kunde knappt kontrollera oss. Vi har ju inte träffat varandra sedan i våras/somras. (Nu ska jag väl poängtera att det inte var Moa som i Mos, Mosing eller Pyskolog M som alla är smeknamn på min kära vän uppe i Umeå.)

Festen innehöll allt som förväntades av den: mängder av alkohol, håll igång till åtta på morgonen, nya bekantskaper, matcher, hångel, vandalisering (min toa.. tack Jonas! och vårat marsvins nya lya pepparkakshuset totalförstördes. Hmpf.), dans, olika dansgolv, återföreningar, humor, drama drama, en dansande tärna, bra musik, missförstånd, minnesluckor, dansuppvisning, julmusik och planer som gick iverket. Med andra ord en väldigt lyckad fest.

Jag fick så snällt ta emot ett rejällt knytnävsslag av min kära vän Hannah. Hennes hårt knytna näve gav min haka, läppar och näsa ett bevis på att de finns. Smärta. jag lovar att den här gången hade jag inte gjort något för att förtjäna det. Pang! Smäll till Julie. Aj aj aj.

Julfesternas julfest!

Okej. Jag är helt pirrig i hela kroppen. Julefesten (ser du Svanteman?!) börjar om si så där sex timmar! SEX TIMMAR! Och alla kommer! Verkligen alla. Anton från Kina. Moa från Torsåker. Petter från Stockholm. Sedan alla underbara från Uppsala. Mika från Luleå. Hannah och jag funderade på det där hur lång tid man kommer hinna att socialisera med var och en när det kommer så många som man vill hinna med? I don't know. Jag återkommer väl om någon dag med en liten story. FAAAAAAAAAAAN! Va kul det kommer att bli ikväll! Puh!

Gå raaaakt Julia!

"Nej, jag ska inte gå ut i veckan för att jag måste vara friskt till på fredag!" BULLSHIT! Men ja Julia, du försökte iallafall...
I onsdags drog jag ner till Hijazz där Hannah, Linnea, Lisa och Hanna skulle sjunga några julsånger. Det var så vackert. Anja och jag satt och nästan fick tårar i ögonen och talade sedan om att vi kanske borde försöka sjunga. Ta några lektioner. Vi är kanske inte så hopplösa som vi tror. Kanske.
Efter uppträdandet så fick de begåvade flickorna mat och öl. Jag snikade öl. De beställde mer öl, och jag snikade lite till. Gruppen splittrades och Hannah och jag bestämde oss för att gå ut och fortsätta dricka öl. Vi hamnade på ett ställe där gratisdrickandet fortsatte med stormsteg. Öl på öl på öl på öl. Det tackar vi för! Stället stängde och vi fortsatte vår färd genom natten. Snerkan hade 04 så vi drog dit. Det var ju bara det att efter som jag inte hade tänkt att gå ut så var jag ganska soft klädd. Det vill säga: kjol, tjocka leggins, en enkel svart tröja och... tjocksockar. På snerkans gask var det kostym som gällde. Haha. Låt mig säga som så att Hannah och (mest) jag stack ut från mängden. Det gjorde inte så mycket. vi beställde mer öl så var det problemet löst.
Jag ramlade hem vid 04.30 tiden, efter att ha gått hem. Under hela promenaden tänkte fulla lilla Julia: "Gå rakt Julia! RAAAAAKT! Tänk nyktert! Gå INTE in i staketet... AJ! Fan! Jävla staket! Men gå rakt nu Julia. Gå på linjen där! Gå Raaakt! Jävla linje! Strunta i linjen. Ta tag i staketet kanske? Dum idé. Nåväl. Snart hemma. Gå fort och rakt. Men va faaan Julia.. RAAAAAAAAKT!" Min tillfriskning avbröts lite. Men det var det värt.

Bästa citatet under kvällen var lilla Anja:
"Nä, nu ska jag gå på toooa! Haha, hörde du? Tooooa!? Jag har varit för mycket med dig julia. haha: tooooa!" Nåväl.

Aaaaaatschhhoooooooooo! Kuken!

Det känns som om jag är konstant ledsen. Ett vrak som inte gör annat än att sitta hemma och gråter. Bara att det inte riktigt är så. Men mina ögon är som mest tårögda hela tiden (av alla nysningar. Slog nyss rekord: sex nysningar irad!) och jag är alldeles snorig. Idag har jag ätit frukost, suttit vid datorn, spelat lite spel med Hannah som är ännu mera sjuk (moahahaha), sett på film och beställt hem pizza. Hannah ligger och snarkar i soffan iklädd sin pyjamas. Ja, jag sitter här och har bara dragit på mig ett par mjukisbrallor och till det har jag linnet jag sov i. Gud så heta vi är.
Man säger ju att det är killar/män som är så sorgliga när de blir sjuka. En lätt förkylning kan för dem upplevas som en nära döden upplevelse... Har man ju hört. Jag tyckte att killar var otroligt mesigt släkte. Herregud. Vad gör det om man är lite sjuk? Själv blev jag aldrig sjuk. Verkligen aldrig. Nu är det andra tider. Nu är jag sjuk lite nu och då. Ofta bryr jag mig inte om det, utan förtsätter på med mitt vardagliga liv. Men ibland stannar man upp (som nu) och inser hur segt det är att vara sjuk. Suck. Inte bara att det känns som att jag sitter hemma och gråter över någon obesvarad kärlek, så känns det som om jag befinner mig i klimakteriet! Jag är så varm! Gud så hett det är! Kasta av sig alla överflödiga kläder. Någon stund senare är det så kallt! Herregud! KYLA! På med allt som finns i närheten. Så låter vi det gå ett tag sedan är det bara att börja om. FAN va hett det är.

Justin Theroux

Såg nyss Charlies Änglar 2. Bara för att jag är sjuk och behövde något hjärndött at se på. Då blev jag ju påmind om Justin Theroux. Ta nu och se Muse´s video Mysteria där den vackre mannen är med i. Oooh. Bilder ovan från musikvideon. Nedanför från CA2.

Muse - Hysteria

Tjockis-ljuden skalla, mera mat åt alla!

Fredagen närmar sig med stormsteg. Vissa ser fram emot vår kommande julfest. Andra är exalterade som jag. Alla har sagt att de kommer att befinna sig där, sedan hur många som väl dyker upp får vi väl se sen. Hur som helst är min korridor en bra korridor att festa i. Det blir aldrig tråkigt. På inflyttningsfesten var det bara Jakobs och mitt rum som folk befann sig i, denna gång kommer fler rum behövas vara öppen för folket! För denna gång kommer många många fler. We like!
Vad vi inte gillar är den jävla kärringen jag jobbar åt. Jag kan inte vara kvar där. Jag måste bort! Blir bara bitter då jag tänker på den sura kärringen. Bläh.

Just nu sitter jag hemma hos Hannah och Linnea där vi nyss har käkat en förträfflig middag. Jag hamnade först i matkoma och ålade mig till Anjas säng som stå bredvid köksbordet. Där låg jag och ojade mig i flera minuter över att jag var så mätt. De förstod bara inte hur mätt jag var. Och varför kan man inte få röka inne? Jag hade minsan ingen lust att ställa mig vid dörren i tv-rummet och stå där och huttra med en cigg mellan läpparna. Nej, men man fick inte röka inne för då kan man dö en så tragisk död som Monica Z. Nåväl. Då kände jag att jag blev sötsugen. Stunden senare var min matkoma glömd och jag låg nu och lapade i mig glass. Herregud.

Pete, Kate och jag.

Jag sitter och surfar runt lite planlöst. Läser lite om mitt favoritpar (Pete & Kate) och va de har haft för sig på sista tiden. De fascinerar mig de där två.

Jag vill sitta i ett alldeles eget städat studentrum i min nuvarande korridor. Jag vill kunna sitta där inne och röka, lyssna på musik och skriva massa shit. När det kommer att hända har jag ingen aning om. Jag hoppar bara runt från rum till rum med sketna andrahandskontrakt. Röka göra jag väl iofs ibland i dem ändå. Hoppas att de ska fastna lite lukt i tapeterna eller något, bara för att jag inte gillar dem jag hyr av. Brudfan.
Skulle kunna nöja mig med att sitta ute och röka lite nu när det är så mörkt. Men min jävla halsbränna hindrar mig. Livet leker. Bläh.

Kanske går ut och smygröker ändå?
Vad gör en ondhals?

The Soundtrack Of My Life:

Israel Kamakawiwo Ole' - Somewhere Over The Rainbow

(så jag grät då Dr. Green dog i cityakuten. Tur att jag var ensam!)

Citat:

Jag har en liten svart bok där jag skriver ner låttips, tankar, låttexter, dikter och citat. Citaten är av kända och mindre kända. Det kan vara saker som folk sagt som gjorde mig glad. Det är även saker som bara är så sköna. Tänkte nu dela med mig av några. Gillar ni dem inte, så är det okej. De gör mig glada:

"Om folk reagerar så är jag ju faktiskt feminist!" - Carro ang. att hon hade glömt att raka sig under armarna när hon skulle till jobbet.

"Men gud va dåligt, eller, hade DU kommit på det? Då var det ju faktiskt bra, haha!" - Mos ang. mina egna ordspråk.

"Piff paff puff Daddy, eller va nu han heter!?" - Mos som försöker komma på vad (då kallad) Puff Daddy hette.

"Ja, alla se lika glad ut som hon i den gröna halsduken!" - ropade en sångare i ett band ut när jag var på deras spelning. Jag var tjejen i den gröna halsduken. Jag snackade med honom efter spelningen. Jag gillade deras låtar, han gillade att jag såg så glad ut.

"Hoppas de orkar med dig! Men du lever ju på din charm" - Sanna F ang. att jag skulle bo som inneboende.

"Jag lär mig mer på Oprah!" - Elin som lessnat på en föreläsning.

"ja men du verkar ju vara lite sådär...
varnar man dig för något så ska su rusa på det" - Beskrivning av mig.

"nehej, du kommer aldrig bli vuxen, sådär med parmiddagar och ett duktigt liv med villavovvevolvo"..."du kommer sätta dig i en bil med schysst musik dunkande och köra runt i världen och leva livet. I can see it!" - Sanna F åter igen. Den flickan får til det ibland.

"Det är en av anledningarna till att du är så himla rolig. Du överraskar mig ta mig sjutton jämt..." - Elin om att jag ser på Våra Bästa År ibland.

Das is super über kalas!

Flickorna för kvällen:

I vårat kök finns det inte längre några spår efter någon brand. De enda som vet att det faktiskt ägde rum en brand där i torsdags är Linnea, Hannah, Naima och jag. Eftersom vi senare skulle till stockholms så släckte vi elden som vilket brat som helst skulle ha gjort: vi lät släcka den flammande elden med... skumpa. Eller rättare sagt Linnea som snabbt reagerade. Min idé var att slå på elden med ica's ketchupflaska som stod på bordet. Bra där Julie. Champangen förresten hade redan innan orsakat pust av lättnad. Ja det var förstås efter alla skrik. Ska jag ta den lilla anekdoten från början? Jo. Det var Linnea som firade. Hon har kommit in på utbildningen i Tyskland, och hade i torsdags köpt en flaska skumpa att fira med. Men det är ju det där med att öppna en sån. Är man inte van kan det sluta lite hur som helst. Jag menar, man hör ju så ofta hur många som dör av en Champagnekork! En kork! Tyvärr var inte Linnea en av de bästa på det där. I sina försök att få upp korken förde hon flaskan förbi våra skräckslagna ansikten, i sin kamp. Jag vet inte hur mycket hon tänkte på att vi svävade i livsfara (tänk om korken drog iväg mot någon av oss) men det tänkte vi absolut på. Elin, Hannah, Naima och jag skrek och böjde oss med händerna framför ansiktet. Gud låt oss inte dö denna decemberkväll. Låt oss verkligen inte dö av en champagnekork. Men så hördes "POFFFF":et och korken for iväg mot taket för att sedan dimpa ner bredvid mig. Så. Faran var över. Vi kunde alla pusta ut.
Hur som helst. Det här med att behöva gå ut på sthlm's är ju ingen höjdare, men vad gör man då man vill gå ut en torsdag och dansa? Då är det ju bara sthlm's (stocken) som har öppet. Pubar finns det ju massor av. MEN, man kan gå ut där och ändå ha det trevligt. Som jag hade i torsdags. Hemligheten är att ha ett fullt paket cigg och se till att få i sig mängder med alkohol i sin kropp. Då blir allt trevligt. Jag gjorde mitt bästa. Tequila på tequila. Det funkar finfint!
Sedan är det ju det där med att träffa gamla ragg ute. "Julia! Ser du vem som står där borta? Ditt gamla ragg. Han med det raka håret." Tack Hannah. Jo jag såg honom. Hur ska man bete sig? Hälsa, inte hälsa? Snacka, inte snacka? Jag valde att daska till honom på rumpan när jag gick förbi honom på dansgolvet. Han vände sig om och jag vinkade. Jag fick en gladvinkning tillbaka. Så hade man klarat dilemmat denna gång.
Innan vi drog oss hemåt blev det gratisdrinkar. Jag tog en 'Vargtass' som vanligt. Bara för att det är kul. Jag mumlade något om att det var så mycket lingonsylt, och fick höra tillbaka att jag inte skulle klaga när jag fick den gratis. Jag bad aldrig om att få den gratis. Jag var beredd att betala. Snubbar. Suck.

Bjuder på en sunkbild:

Brat-brud?

Förresten, vad kallas den kvinnliga motsvarigheten till brat?
Förslag bitte!

De två vännerna och den lilla grisen

Ena stunden snackar jag om att jag ska till Norge. Sedan Tyskland. Eller varför inte England? Mycket snack men inget har ju hänt än. Jag är kvar i Uppsala och jag trivs ju här. Grejen är att jag är så rädd för att jag just trivs så bra. Jag är rädd att jag kommer att fastna i Uppsala resten av mitt liv. Eller ja, där tog jag i lite kanske. Men jag är rädd att jag missar massa genom att vara kvar. Man blir så trygg av att stanna kvar att man inte drar sig därifrån. Jag är så fånig som håller på så här. Uppsala finns kvar om jag vill iväg efter sommaren. Ja, för under våren måste jag ju vara kvar. Uppsala är som bäst då. Sedan gör det inget om man trivs på ett ställe och stannar till där något år. Faktiskt.

Julfesten närmar sig. Jag var och handlade massa julsaker till korridoren idag. Ska dokumentera det och lägga up bilder så ni får se vår fina korridor. Det är ju bara det.. att när gräsmattorna är gröna utanför fönstret blir det lite svårt att skapa stämning. Det är väl bara att göra så gott det går. Nu ska jag bege mig hem till korridoren och laga lite mat så att jag inte slocknar efter en öl sen ikväll. Hey hoo alla brats på sthlms, ikväll kommer vi!

What The Hell Is Love?

Ta och kika in på Naimas och min blogg: All Lovers' Hell.

Everything going so well

Idag är det en sån där bra dag. Allt är så där underbart fantastiskt. Varför vet jag inte egentligen.
Naima och jag har snackat om att börja blogga ihop. Så snart kanske ni får läsa om våra åsikter om relationer och annan shit.
Egentligen har jag inte så mycket att berätta nu. Sitter här och funderar och funderar men jag har lite skrivkramp. Ska kanske istället sätta liv i vår andra blogg så den åtminstone är startad.
Btw, här till vänster är min vän Hannah. Hon har hittat lite accessoarer på H&M. Är tanken den att det är något så där vi ska se ut nu denna "vinter"? Bläh.

Jag, bror och herr Einstein...

..på mammas anslagstavla.

In the morning

Gah. Det är något med att behöva masa sig upp denna tid på morgonen. Det är kolsvart ute och jag sitter fortfarande och skakar efter att ha lämnat den varma duschen. Om två timmar sitter jag på bussen in till stan där jag ska fördriva två timmar på stan. Som tur är valde Angelica att hänga på. Schysst tjej det. Men, tillbaka till Uppsala alltså. Kanon. Imorgon ska jag kolla på ett nytt rum. Håll tummarna för mig. Bitte!

This is my home town song, a how it's like at home song

Eleanor, Put Your Boots On

Hittade ett par av mammas skor nu när jag vandrade omkring här hemma. De är jättesnygga tycker jag. Möjligt, mycket möjligt har hon haft dessa i stallet men det bryr jag mig inte om. Jag vill ha dem. Jag tänker ta de. Tror de kommer att passa mig coh Uppsala väldigt bra! De är slitna, inte så jävla tjejiga och lite "ruff". Precis sånna jag letat efter. De närmaste jag hittade var några skor på herr avdelningen för flera flera hundralappar. Nej tack. Inte om jag kan hitta detta perfekta par hemma. Imorgon börjar övertalningen mot lilla mamma. Hur det kommer att gå? Jag återkommer. Men jag ska, jag bara SKA ha dem!

F.E.A.R. (You got the fear)

Tänkte berätta att jag aldrig behövde ta mig i kragen och ringa det där magknipande samtalet. Nope. Istället fick det bli "face to face". Så mycket värre, men så mycket bättre. Något som konflikträdda Julia försökte hålla sig borta ifrån jämt. Men nu gick det alltså inte. Det var egentligen inte en så stor grej. Det är bara det att jag har en ovana att förstora upp saker och få smärre ångestattacker över småsaker. Kul Julia. Skärp dig för fan. Hur som helst. Allt är bra nu. Andas ut. Fina Mos ringde till och med upp och undrade hur det var och vad som hade hänt. Det var inte meningen att skrämmas.

Stöde Öde

Tillbaka i obyggden. Kul? Nja. Humor? Njä.

I onsdags var jag i sthlm och drack öl med Hannah, Petter, Mattias, Gry och Emilio. DET där emot var kul. Konstaterade om man som jag kläcker ur sig: "Kuken! Jag ser ut som en fitta!" har man ett rätt fattigt språk. Vet inte riktigt när det hände. Ska väl försöka att bättra mig. Fast.. inte än. Har ju massa annat att fixa innan. Som ett nytt boende. Hon jag hyr av kommer tillbaka i januari och då måste jag lämna den toppen korridoren där jag bor nu. Ingen som har ett rum på Rackarberget att hyra ut? Bitte!

Det där med att vakna upp ur pengakoma...

är en helt fantastisk sak. På riktigt. Efter att ha gått från total fattigdom till ett liv fyllt av lyx och kostsamma onödigheter känner man sig som en gudinna. Äntligen kan man unna andra och sig själv saker som man för några dagar sedan bara kunde drömma om. Saker som godare dyrare viner, äta ute eller faktiskt köpa ett plagg eller två. Mat skulle man ju också kunna köpa om man vill det. Förra månaden köpte jag inte direkt någon mat. Det blev bara inte så. Tog det jag hade kvar i mina skåp. Jag kan meddela att det blev många konstiga rätter. För det mesta många mindre goda rätter. Jag och mat. Men denna månad ska jag handla och göra storkok. Grytor och soppor. Bjuda vänner på rejäla köttbitar. Missförstå mig inte nu. Många kronor kommer icke att läggas på mat. Nej herregud! Men ändå kanske 300-400 kr. Lyx.

Jag tror att denna månad blir en bra månad. Julstress finns inte riktigt på min karta. Snarare julfester och andra trevligheter. På tal om det: julfest hos oss den 15:e, det är bara att komma. Det kommer att bli jättekul. Kan det bli annat när man bor i en kanon korridor?

Musik: "med djur"

Fem artister:
Andrew Bird - “A Nervous Tic Motion Of The Head To The Left”
Modest Mouse - "Bukowski "
Patrick Wolf - "The Libertine"
Wolfmother - "Woman"
Wolf Parade - "Sons and Daughters Of Hungry Ghosts"

Fem låtar:
Belle & Sebastian - "Funny Little Frog"
Caesars - "Paper Tigers"
MUSE - "Butterflies & Hurricanes"
Und - "Fox In The Box"
Yeah Yeah Yeahs - " Gold Lion"

Tut... Tut... Tut... Tut..

Inget svar. Okej. andas ut för tillfället. Magknip igen om några timmar då vi gör ett nytt försök.

How do you sleep at night when you’re drowning in all those lies

Nu ska vi ringa här. Magknip som få. Ett tu tre, på de fjärde ska de ske...

Fuck Chloe Dao!

Det var otroligt bittert att upptäcka att Daniel Vosovic inte vann Project Runway i andra säsongen. Så som jag hejade på honom.
Första omgången följde jag varje avsnitt av första gången de gick. Till min lycka såg jag att andra säsongen gick för full rulle nu under helgen som var. Jag gillar den sortens av program, man blir så inspererad. De är så otroligt duktiga och kreativa, och jag vill också vara det. Jag ska sätta igång. Bli bättre på att måla kanske? Det skulle nog vara något! Eller kanske göra något så att jag kommer ur den skrivkramp jag är i. Vänta ni bara!

Kuken!

Det fuckade sig på jobbet för mig igår. jag vill aldrig aldrig aldrig återvända. Får jag ringa och sjukskriva mig för mitt pass på tisdag? Typ vinterkräksjukan?

Jag ska bli lös och dansig ikväll Jag ska bli grym och glammig ikväll

Så där satt jag. På femmans buss påväg hem från jobbet i lördags. Klockan började närma sig tio och bussen fylldes på med uppklädda ungdomar som var redo att festa loss. Jag hatade alla. Själv satt jag i mina mjukisbrallor och skulle hem och titta på tv och sura. Alla skulle ut. Alla utom jag. Men så går det när man inte har pengar kvar. Skulle jag gå ut så skulle jag behöva ta av mina sparpengar som jag slitit så för att spara ihop. De var inte värt det. Jag festade ju ändå i torsdags. Hmpf. Jag kunde ju försöka intala mig det i alla fall.
Så drog jag upp mobilen och hörde av mig till Elin. Hon hade nämligen inte varit så sugen på att hänga med resten då hon inte gillar att dansa på till techno. Jag hade en liten förhoppning om att hon kanske skulle vara hemma så jag skulle få träffa henne. Det visade sig att hon var hemma och otroligt partysugen. Det tog inte många sekunder för den bittra Julia på bussen att ändra sig. Nu handlade det inte längre bara om mig och mina sparpengar. Nu satt en av mina käraste vänner i sin lägenhet ensam och sugen på alkohol och dans. Och att hon var sugen kan man lugnt förstå, då hon inte hade varit ut på över två veckor. Några sms senare och jag hade nya planer: hem en snabbis och byta om och sminka mig. Sedan springa över till Elin så kunde vi förfesta där. Elin hade lyckats att leta reda på en 04-gask på smålands, så vi hade ju faktiskt tid på oss att förfesta.
Klockan kvart över tolv (?) begav vi oss i rasktakt till Smålands. På väg UT mötte vi vinglande ungdomar som var på väg HEM. Det var lite komiskt. Smålands bjöd på en härlig kväll. Väldigt lyckad. Efteråt när vi var på väg hem upptäckte vi att Johannesgrillen faktiskt var öppen. Så glada vi blev. Vi skrek ut vår glädje och tog några glädjeskutt innan vi kom på att vi kanske borde behärska oss. När vi fått våra burgare och strips fick vi sällskap hem med David och Viktor. Lite snack och käk i köket. Sedan en blick på klockan för att se att den närmade sig sex. Då vet man att det varit en bra kväll. Hell yeah!

But I still have to go I've got to go, so here i go I'm going to run the risk of being free

Sitter hos min moster och spelar Patrick Wolf på datorn så att hon blir tokig. Hon ska snart iväg på spanskan och jag ska snart förflytta mig en trappa ner och se Garden State. En av mina favorit filmer.

Funderar på att göra något mer. Något mer som jag bli glad av. Höjdpunkterna är endast utgångar numera. Missförstå mig inte, de är ju väldigt kul att gå ut med finfina vänner. Men sen då? Nog ska man väl se fram emot annat också? Funderar på att anmäla mig till någon skrivarkurs igen. Blev dock lite uttråkad sist jag var med. Kanske har det något att göra med att det var något nykterhetsförbund som höll i det. Nej, förmodligen var det att jag inte gillade ledaren. Hon gav inget bra intryck då hon bara mumlade och sa att hon svettades så mycket nu för hon kommit i klimakteriet. Va fan? Det bryr jag mig inte om. Går man en kurs vill jag att ledaren ska ha massa erfarenhet. Det sista jag vill känna är att jag kan mer. Sedan att hon var så osäker gjorde mig irriterad. Jag hade kunnat köra över henne när som helt. Den jävla klimakteriekossan.

Yeah, you think you have it all right, until the pain kicks in

Det finns inte mycket som klår ny bra musik. Att sitta en kväll och upptäcka låt efter låt som är så där otroligt bra. Denna kvälls guldkorn är bland annat dessa:

The Damnwells - Shiny Bruise
Paul Brill - Laydown Your Weary Head
Amastory - Constants
Aqualung - Strange And Beautiful
Doves - M62 Song

När jag nu har suttit här och lyssnat igenom massa musik så kan jag inte låta bli att tänka på hur det vore om man fick höra om sina absoluta favoritlåtar en gång till för första gången. De låtar som tog luften ur en och som man spelade om och om igen och undrade hur man i helvete kunde ha levt sitt liv utan att ha hört just den låten?!

Efter att ha tittat och lyssnat runt ett tag, hör jag en välbekant låt börjas spela. Då är det ju käre Janove Ottesens låt "Go Tell Her" som spelas. Har väl inte lyssnat igenom hans eget material riktigt så att jag kan uttala mig om det, men i Kaizers är han fantastisk. Fantastisk är dock inte hans engelska. Sjunger han på norska eller engelska? Man får spetsa öronen. Engelska! Okej. Men han är värd en chans. Någon kväll ska bli tillägnad honom. Vackre Janove.

Sedan har jag även tänkt att dra ner på rökandet. Att sluta röka så där abrupt tycker jag låter lite drastiskt. Jag kör mer på den där att tända ciggen, röka halva för att då panikslaget komma på att jag skulle ju dra ner och så slänger jag kvarstående biten av ciggen i närmaste vattenpöl.

Ring! Klocka! Ring!

Jag har börjat få lite ångest inför nyår. Denna högtid som det så ofta smids så många planer till. Det är ofta antingen eller: rejäll fest eller mys hemma. Jag känner inte för att mysa hemma. Efter förra året vill jag ut och fest igen. Ha lika roligt. Hamna på lika många konstiga efterfester. Snubbla hem vid åtta tiden på morgonen. Men det är svårt då alla är upptagna. Eller så struntar jag i allt och jobbar istället. Suck. Kan ju behöva extra pengar. Särskillt om jag ska dra mig vidare. Eller om det nu blir så att jag stannar kvar här. Tror att jag ska önska mig en framtidsplan i julklapp. Eller bara konsten att kunna ta beslut och genomföra dem. Det skulle hjälpa mig otroligt mycket. Vi få se hur det blir. Återkommer helt enkelt med det.

Nej, jag säger nej!

Det blev utgång igår. Snerkan såklart eftersom det var tisdag. Tyvärr är det bara att man måste börja inse (vissa har kommit till denna insikt tidigare än andra...) att Snerkan är ju inte så väldigt bra. På riktigt.

Dansgolvet på botten plan står alla brudar och skakar rumpan, killarna försöker sig på några "coola" danssteg till kass musik som Ushers låt "Yeah" (är inte den lite gammal och sönderspelad nu va?!). Det är inte min smak. Inte alls.
Så har vi dansgolvet på övervåningen. Då menar jag dansgolvet där det kan komma lite rolig musik, men igår måste de ha hatat mig då de envisades med att spela massa skitschlagers och tonvis med ABBA. Det är vissa saker jag inte dansar till. Så enkelt är det. Nej, det går bara inte. Då går jag hellre ut och röker.
Men! Det finns ett till dansgolv på den andra våningen som kan göra hela Snerkan till den mest fantastiska plats på jorden. Det vill säga om det är rätt folk där inne som spelar. Två tisdagar i rad har Kristoffer och Abraham spelat där. Efter att ha varit där inne och svängt om garanterar jag att man kommer att känna av sina ben flera dagar efter. Men men, igår spelade inte de och något dansgolv där inne existerade inte. Kuken.

"Julie Uggla -- "Jag dansar aldrig till Beyonces ålande gnyenden, inte en chans, att jag dansar hiphop..."" - Svanteman.

Min vän Älin och jag.

Här är min kompis Elin och jag. På kortet är vi fulla och glada. Hon är mest glad när hon inte är full också. Hon är dock aldrig full när hon jobbar. Är det inte så att man hör hennes fina stämma på radion så skriver hon nu på aftonbladet.se. Vill du läsa vad min kompis Elin nu har skrivit om kan du läsa det här.

(Elin har egentligen inte svart lockigt hår. )

(...och jag har egentligen inte rakt hår. bara så att ni vet.)

We might die from medication, but we sure killed all the pain

Tänkte bara meddela att jag mår finfint nu. Var lite låg här ett tag, men det är bara att inse att om man tar tag i saker och ting blir det bättre.

Ännu ett meddelande är att jag klippt mig. Jag var helt okej förut, nu är mitt hår så rätt det kan bli. Dock inte längre någon 'lejonman', men försvann så fort jag färgade om håret. Saknar den inte. Det är bättre så här.

Sedan ser jag framemot Kaizers nya låtar, de körde några i torsdags. Ny skiva snart bitte!

I am the victim

And the murderer

You speak of love

But I’ve never heard of her

I am fucked

And I am fucking too

My name is Tristan

And I am alive

The Soundtrack Of My Life:

Arcade Fire - Neighborhood # 1 (tunnels)

For det er hans vin, det er hans damer og hans dans ...

Så var man tillbaka i vardagen efter sin mini-semester i Stockholm. Konstigt att vi inte är där mer, men vi har ju ofta så fullt upp här hemma. Men låt mig gå igenom mina kanon dagar:

Tisdag:
Snubblade av trötthet hem till Carros fina lägenhet i Hornstull vid 23.00-tiden. Helt slut efter att ha jobbat sedan tre på ett jobb jag avskyr. Efter lite snack föll båda i säng och somnade ganska direkt.

Onsdag:
Vaknade runt halv fem tiden av att Carros mobil väckte oss. Eftersom hon skulle dra iväg till Halmstad så behövde hon gå upp den tiden. Jag smackade belåtet och vände mig om och somnade om. Vaknade efter ett litet tag då hon slog på hårtorken. Somnade gott om. Vaknade yttligare en gång då hon tappade locktången som gav i från sig ett litet "duns". Tänkte att det kanske var bäst att hinna utbyta några ord med henne nu, för jag skulle inte få träffa henne förrän på söndag nästa gång. Hur fungerande samtalet blev vet jag inte, då jag var så pass nyvaken och yr. Så stängde Carro sin välpackade väska, klädde på sig och gick iväg mot sina äventyr. Kvar låg jag i sängen och tänkte på hur skönt det skulle bli att somna om. Somna om ja. Kul. Nu kunde jag inte somna om och klockan var inte ens sex på morgonen. Kuken. Zappade mig omkring på Carros alla kanaler innan jag bestämde mig för att fixa frukost. Som tur var tog det alla mina krafter och efter några timmar föll jag utmattad till sömn igen.
Vid fyra gick jag för att äntligen få träffa min underbara Cricke igen. vackre Cricke som jag ett tag trodde av någon anledning hatade mig då han aldrig hörde av sig. Det visade sig att han bara hade mycket i skolan. Jag var hembjden till honom, hans fine Hannes och lilla Sara. De bodde underbart vackert i Saltsjöbaden i en fin trea. Där i deras fräscha kök bjöde de på god kycklinggryta. Pling! Bjuden på första middagen.
Efter den trevliga vistelsen med massa skratt och historier drog jag mig mot Slussen där jag mötte upp Hannah. Vi drog hem och fixade snabbt till oss för en utekväll. Jag var sugen på en kväll på något hak där vi bara kunde sitta och öla. Inge dans. Hon var sugen att hänga med till Spy Bar. Jag fick som jag ville i början. Maria och Emilio väntade in oss på ett jättemysigt ställe. De hade redan druckigt någon öl. Det hade inte Hannah och jag. Men så snabbt som vi drog om dem, det måste vara rekord. Plötsligt hade vi klunkat i oss tre stora öl och våra munnar gick i ett. Jag fick förslaget att bli radiopratare. De tyckte att jag skulle fixa det lugnt. Så som jag kunde snacka. Suck. Sedan övertalade de små rävarna mig att hänga med till Spy Bar (jag är så lättövertalad när jag är full.. eller vafan: okej. Jämt! Nu vet ni det. Utnjyttja det så mycket ni kan bara. Gör det!). Maria försökte tala oss till lite vett: 'Är man full där åker man ut!' 'Men om man ärexalterad då?' undrade Hannah och Julia oroligt. 'Ja, jag skulle tro att ni åker ut om ni inte lugnar er...' svarade hon. Kuken. Jävla Piss. Vi sansade oss och traskade in på Spy Bar. Unge herr Kornél fyllde år och bjöd på kalas där. Vi tog en gratis drink och mummsade på annanasbitar. Fruktbitarna var nog godare än drinken. Fruktbitarna var nog även bättre än folket. Men vad vet jag. Jag passar bara inte där bland alla über-pop-trendiga flickor och pojkar. Men efter lite dans drog Maria och jag ändå oss hemmåt. Nog fick vara nog. Hannah blev kvar och kom inte hem under natten.

Torsdag:
Så kom dagen. Den stora dagen då Kaizers Orchestra skulle spela i dagen. Men det kommer vi till senare!

Jag började dagen med att dra hem till Elin W. Hade inte träffat henne sedan i våras. Eller i vintras. Det var i alla fall för långt mellan. Vi gick hem till henne och fick uppdatera varandra om hur våra olika liv såg ut. Hon hade så klart rest runt massa och var på väg till hamburg nu snart. Denna tjej. Så hon far omkring. Hon bjöd på en fantastiskt god lunch. Pling! Bjuden på första lunchen! Tack Elin! Efter flera timmar i hennes etta drog jag mig hem för att vila lite innan kvällens konsert. Väl hemma började jag städa undan och kom på den fantastiska idéen om att bjuda Hannah (såklart) och Sebbe på middag. Det blev pasta med en riktigt lyckad sås till. De tycktes vara nöjd. Efter middagen drog vi till Elin igen där vi förfestade lite och hon bjöd på en riktigt god snapps. Den tackar vi för! Sedan var det dags:

K A I Z E R S !

Ingen går på en Kaizers Orchestra konsert utan att gå ut där ifrån svettig. Ingen kan gå dit för att sedan gå därifrån och säga att de inte gillade vad de såg. Grabbarna i bandet är otroliga på scen. De ger allt. De bankar sig svettiga då de slår med all kraft mot de buckliga oljefaten. De delar publikhavet för att springa ner på golvet och spela. De har en kanon kontakt med publiken och leder allsången bättre än herr Berghagen. Rune Mink Kaizer kör på med trummorna lika hårt som vanligt. Helge Omen Kaizer är lika cool som vanligt när han sitter och spelar med gasmasken på. Terje Killmaster Kaizer får alla att kasta sig åt sidan när han vill ner i publiken och spela. Klart han ska få rum! Øyvind Thunder Kaizer så som han visslar i gång låt och bankar med sin stråke, sicken karl! Geir Hellraizer Kaizer som sjunger så bra och kör lika hårt med gitarren som Terje. Sedan då, sist men inte minst Janove Sjakalen Kaizer som leder hela bandet och kastar sig imellanåt ut i publiken och surfar runt fär en stund. Han gav mig ett kraftigt handslag då jag var där och hjälpte till att föra runt honom i publiken. Höger hand kommer aldrig att återhämta sig. Janove är inte helt fel. Hähä.

Fick jag mig en smärre chock då jag såg att det var älskade Geoff Berner som var förband åt dem igen. Han föll för honom första gången jag såg honom live, och jag köpte såklart hans skiva direkt efter. Den har gått varm hos mig kan jag berätta. Detta var tydligen sista gången han hängde med dem. Kuken. Men men, man kan ju se bara honom också.

Hur som helst var konserten lika bra som alltid. allt var kanon... förutom: den snubben i röd tröja som luktade kattpiss och som roade sig med att dra med sig folk och hoppa rakt in i folkmassan. Vi hatade dig. Hatade!
Sedan var det väl inte för trevligt då de pojkar som dragit av sig tröjorna hoppade in i en. Tack, tack snälla för att jag fick din svettiga rygg rakt i ansiktet. Spotta svett i några sekunder, sedan var det bra igen.

Hannah övertalade mig sedan att jag kunde ju gå hem, för hon skulle gå till Mariatorget. Okej, sa jag. Det är ju inte så långt till Hornstull. Lätt att hitta fan. Helvete heller! Jag gick så vilse att jag bara ville lägga mig ner på den regninga gatan och gråta. Inte en enda jävel såg jag till heller. Inte EN människa. Var höll alla hus? Carro ringde och var orolig. Jag var helt slut. Och jag hatade Hannah. Tillslut haffade jag tag i en tjej och bad om vägbeskrivning. Hon den underbara berättade, och talade om för mig att jag hade en 20 mins gångväg framför mig. De gjorde verkligen ingenting. NU ville jag bara hem!

Fredag:
Jobbade hårt med att förflytta mig mellan: sängen-soffan. Soffan-toan. Toan-soffan. Soffan-köket. Köket-soffan. Soffan-sängen. Sängen-soffan. Soffan-ner till porten och låsa upp för Hannah sedan upp och kasta sig helt slut på soffan. Sedan var det dags att käka och byta om. Emilio, Maria, Linnea och Elin kom och vinboxen öppnades. Elin drog hem tidigt. Sedan maria. De skulle jobba imorgon. Jag hade blivit för trött, dels allt vin och sedan spelade nog min tuffa dag in. Hmm. Jag stupade i säng och de andra drog iväg på Spy Bar igen. När Hannah kom hem några timmar senare konstaterade hon att det stället är inget för oss. På riktigt!

Lördag:
Slöade som gårdagen innan det blev dags att dra till Sebbe som skulle bjuda mig på middag. Pling! Bjuden på andra middagen. Efter att ha avnjutit en fantastiskt god middag så anslöt sig Hannah, Linnea och Maria till oss. Flera glas senare och ett samtal från Sebbes kompis Jakob så bestämdes det att vi skulle dra på en korridorsfest i Västra Skogen. De kan ju iaf inte det där med sånna fester. Något som vi här i Uppsala är bra på. Men det var trevligt. Hannah och jag som trodde att vi skulle missa en rejäll fylla för att vi hade för lite alkohol med oss, upptäckte senare på kvällen att vi var riktigt yra. hur det gick till vet ingen av oss. Jag har mina funderingar om att det kanske försvann mer ut Jakobs likör flaska än vad vi trodde.
Folket var ju hyffsat trevligt, men den jobbige indiern som envisades med att köra "Romeo & Julia"-grejen. "So you are Julia? I´m Romeo!". Tillåt mig kräkas. Vad tror killar som kör den grejen? Att jag aldrig hört det tidigare? Att jag ska bli helt till mig för de hört talas om dem? Jag jag ska tycka att det är smått gulligt? Jag vet inte hur killar tänker. Men jag vet att jag inte var den enda som var rädd för honom. Jag tog skydd i Jakobs rum och drack lite mer av hans likör innan Hannah och jag begav oss ut i kylan för att röka.
Stockholmarna kan mycket, men korridorsfester är de ingen höjdare på.

Söndag:
S L A P P A, och städa undan tills Carro kom hem.

Måndag:
Gick till Carros jobb innann jag gick till stationen och åkte hem. Slut på semestern.

Up, down, turn around; please don't let me hit the ground

Jag flyr nog till sthlm nästa vecka. Carro har en tendens att ringa bra samtal.

Each way I turn

I know I'll always try

To break the circle

That has been placed round me

Bara att älska mig för dessa:

Tackar tackar tackar för tv och film. Vad skulle man göra utan det? Nej, men ärligt alltså? Hur skönt är det inte att bara sjunka ner i en soffa och slå på en film och glömma allt annat? Detta inlägg får bli en hyllning till det. Så där jag.

Fick två kanon länkar av Svanteman som jag tänkte vara snäll och dela med mig. Du kommer aldrig mer behöva ha tråkigt. Jag menar, kolla in denna och denna.

I'm all alone all by myself there is no one here beside

Mamma är orolig för mig. Orolig för att jag inte klarar av att vara ensam, men vem vill egentligen vara själv? Hon menade att jag inte trivs med att vara själv eftersom jag då endast har mig själv och att jag inte ska vara nöjd med det. Att jag inte trivs med mig. Jag sa att jag inte vill vara själv för det första: för att jag är väldigt social av mig. Jag gillar att ha folk omkring mig. Sedan finns ju också den andra anledningen: är man själv tänker man lätt på framtiden. Nutiden. Och ja, det är ju inte alltid som det är så roligt. Mamma sa att det var ungefär det hon menade. Men jag vet inte. Hon föreslog att jag skulle gå och snacka med någon igen. Jag tyckte verkligen inte det var en bra idé. Jag orkar inte tänka på jobbiga saker. Jag viftar bort det och försöker kläcka ur mig ett skämt istället. Kasst. Egentligen. Jag kan knappt prata om allvarliga saker. När en kompis grät för att det var jobbigt med ett ex drog jag till med ett skämt. Jag fick henne att skratta och hon sa: "Det är bra Julia. Lite humor på det här." Hon menade väl, men jag insåg hur feg jag är. Allt går att skämta bort.
För ett år sedan fick jag rådet att tala med mina vänner om mina problem. Mina små problem. Jag lovade att jag skulle göra det. Ibland sviker jag så hårt. Som då. Jag vet att allt samlas på hög, men varför kippa efter andan när man pratar om något litet då man kan skämta bort det?

Nej, det är inget farligt. Det är bara jag som måste skärpa mig!

"You're no good, You're no good you're no good you're no good" Can't you tell that it's well understood

Ibland är man kass. Så enkelt är det ju. Vad vore ens liv utan ångest? Jag vet inte. Inte för att mina problem är stora...egentligen. Men det gör ju inte att jag inte funderar på att fly fältet för det. Har jag gjort innan, så jag kan göra det igen. Jag är ingen bra människa. Inte alls. Bläh.

Tell Mr. Man with impossible plans to just leave me alone
In the place where I make no mistakes
In the place where I have what it takes

Cigg
dämpar
ångest,
så
klaga
inte
på
oss!

Julie i plural

Stor-Julia och Lill-Julia

Och jag var full och jag var dum och jag ramla på allt Och jag föll för nån på en fest nånstans Och det skulle ju va dans, dans, dans!

Sicken kväll gårdagen bjöd på. Efter att ha småstressat hem till Elin för att hinna dricka ett glas bubbel (i ett tjockt glas utifall jag skulle få för mig att tappa det eller ta sönder det på annat sätt) så drog vi iväg till Snerkan där Hannah, Linnea och Naima redan väntade. Några glas vin och vi begav oss upp till dansgolvet där de vackra pojkarna Abraham och Kristoffer spelade skivor. Och vilken musik de spelade. Så mycket jag dansade den kvällen var det riktigt länge sedan jag gjorde. Hannahs ben började krampa, Naima var tvunden att sätta sig och vila och jag kände hur varje muskel spändes till sin gräns i mina lår. Det har varit en pina att gå idag. Det smärtar för varje steg man tar. Men det är värt det. Så klart värt det! Utan en minsta förvarning slänger de på håkans 'Ramlar'. Hannah, Linnea och jag tittar på varandra. VARJE GÅNG man hör den låten är det bara till att leka 'Ramlar-leken'. Alltså varje gång Håkan sjunger just 'Ramlar' ska man ramla. Det gjorde vi. På dansgolvet på Snerkan. Om vi var omtyckta? That I Do Not Know!

Inflyttningsfesten:

Så blev inflyttningsfesten äntligen av. Så som jag hade tjatat. Det blev en riktigt rolig korridorsfest med många gäster, bjud-dricka och olika dansgolv. Det största var inne hos Jacob så klart, medan det mer mindra och alternativa fanns inne i mitt rum. Sedan är det ju så att jacobs säng är (var, nu mera) otroligt rolig att hoppa omkring i. Tror nog att alla på festen nån gång skuttade runt i den. Det resulterade så klart i att den gick sönder. Han kom in morgonen efter och frågade efter en hammare. Jag hade dåligt samvete. Snart blir det utflyttningsfest där för min del. Tjejen jag hyr mitt rum av har gjort slut med sin kille och behöver nu någonstarns att bo. Brud-fan! Men se alltid det positiva: Snart en korrefest igen. Alla är så klart bjudna! :)

History of dance

Fest i helgen? Kolla in denna favorit i repris här.

Jag vet. Min blogg är död då och då. Imorgon kommer jag att uppdatera den. Nu är jag ett vrak. Efter att ha festat mycket hårt två nätter irad för att sedan dra direkt från efterfesten till jobbet gör att jag nu knappt kan hålla mig vaken. Jag ska hasa mig upp till tv och ringa Hannah. Hon drog till en kille hon snackat med på internet. Det visade sig vara riktigt fel. Hon skulle lyssnat på mig! Om mina internet-möten tar vi en annan dag. Kanske imorgon. Nu är det nostalgi tripp i musikväg. Tack och hej.

"Åh, kära nån, vilken dag. Jag är så full av intryck."

Ernst. Det är väl bara att älska honom och alla hans små uttryck. Läs igenom alla hans bästa citat här.

"Färgen är som en mogen äldre kvinna som klarar sig på egen hand."

She said "shhh please be quiet I know you don't want me but please deny it"

Singing the cold Swedish winter is right outside and I just want somebody to hold me through the night.

Julies onsdag:

Det är ju bara att smått konstatera att jag inte riktigt klarar av när mina vänner går ut utan mig. Jag vill inte missa något. Jag vill också ha roligt och dricka drinkar. Inte sitta hemma och muttra. Det är bara så att jag gör det mesta för att inte missa en utgång. Om det inte är så att man är hemma i hålan. Suck. Men det man uppskatar då är ett fint mess där det står att man är saknad. Jag saknar er med! Hua.

Det har varit en hektisk dag i dag. Var i stan och shoppade massor. Mamma var snäll och gav mig ett par jättesnygga vinterskor och en finfin svart klänning (invigning av den i helgen?). Träffade Ida idag också. Vi gick till de som förr var vårt stammis café, där vi satt medan resten av klassen befann sig på skolan. Där satt vi och bläddrade i skvaller tidningarna och snackade skit. Detsamma gjorde vi idag. Vi hade en del att ta igen..

Kom nyss hem från Angelica. Otroligt skönt att få umgås med någon som röker. Har saknat mitt lilla plåtetui. Härligt när man inte är den enda som uppskattar socialtumgänge istället för att bara sitta ensam hemma och ruttna.

Imorgon fyller lillebror år. Den egentliga orsaken till att jag är hemma. Jag ska få fixa tårtan imorgon (eller ja.. om fem timmar ska jag kliva upp och fixa den...) och det är min älsklingsgrej.

Imorgon bär det även av till Ånge där jag ska se till farmor. Älskade lilla farmor Barbro.

Så, det var nog en uppdatering. Nu ska det sovas. Natt natt.

Farmor!

Farmor ringde precis. Hon hade rammlat i trappen och slagit sig rejällt. Jag känner mig så otroligt hjälplös där jag sitter nu. Egentligen skulle jag ha kommit till henne imorgon, men nu sa hon att hon inte skulle vara så mycket till sällskap om jag kom. Jag är så glad att hon inte slog sig värre, så jag tänker minsan ta mammas bil och dra dit imorgon.

To svall please!

Snart bär det av in mot Sundsvall. Känns skönt att få ta på sig andra kläder än avlagda softarkläder som jag går runt i här hemma. På bussen in får jag sällskap av Elin, som jag var hos igår kväll igen och fick sitta och sukta efter Luka när vi tittade på Cityakuten. Elin var väl inte så förtjust men jag var överlycklig.
In till stan skulle även tydligen Angelica, så då får jag sällskap ett tag innan jag ska träffa Ida. Men nu när jag väl är i Sundsvall så får jag hålla ögonen öppna och hoppas på att inte träffa på Cam eftersom hon inte vet att jag är här. Det är nämnligen fest för henne på lördag. En överaskningsfest. Och jag? Jag är som en hemlig gäst. Hä hä.
Nu kan det ses som att jag har name-droppat lite namn här, men jag är så glad över att äntligen få träffa lite vänner.

Förresten, vi ska ut och öla på fredag. Någon som är på? :)

Charmen med landet

Man måste ju medge att Ede har sin charm. Här hälsar man på varandra när man möts när man är ute och går. Oavsett om man känner varandra eller inte.
Jag hade dragit på mig jackan och tog med mig Hero för en lång promenad. Men bara efter ett tag var jag helt slut. Jag skyller allt på att jag fortfarande är sjuk, och att faktiskt det mesta gör mig helt slut. Så det fick bli en avsevärt kortare promenix än vad som hade varit tanken i början, men både Hero och jag fick komma ut en stund så det var väl inte helt bortkastat. Men så går vi där på vägen. På andra sidan kommer en gubbe lunkade. Vi tittar upp, ler och hälsar. Oavsett vem man möter så hälsar man. Så är det bara. Jag går på vidare och möter en kvinnan när jag närmar mig hemmet. Vi tittar upp, ler och hälsar. Det är faktiskt riktigt trevligt. På riktigt.

Jag hörde nyss Casandra med hennes låt Miracle, och den låten påminner verkligen om den sista tiden då jag bodde hemma. Då Mos och jag körde timmar efter timmar omkring i våra olika bilar och lyssnade på liknande musik. Ganska kass musik, men som funkar finfint att ha som bilmusik.

Måste vara en av de bästa:

"Här - Danmark, utskitet av kalk och vatten. Där - Sverige, hugget i granit. Danskdjävlar!" .

Antar att jag inte är den enda som sett tv3's program 'Du är vad du äter'. Jag ser det varje gång jag jobbar, och jag måste säga att jag verkligen börjar lessna på det nu. Liksom 'Extreme Home Makeover'. Jag är less på Ty och hans vänner som gör om hus på hus. Jag är less på alla überfeta typer som går ner massa genom att förstå att man ska inte käka massa skit och faktiskt träna. NÄHÄ?!

Hur som helst har man väl tagit in en hel del. Efter att ha sett de programmen ringde jag mamma när jag var på väg hem och meddelade att hon måste köpa något med B-vitamin i. Jag behövde B-vitamin. Och zink. Om detta kommer att funka vet jag inte, om inte annat så blir det kanske en vacker placeboeffekt. Det gör mig inget, det enda jag är ute efter är förändring. Nu. Gärna för några veckor sedan. Månader? Jag får helt enkelt återkomma om det blir någon förändring. Blir det inte det kan jag lika gärna lägga mig ner och dö. Tack för den här tiden.

Jag var hos Elin igår. Kul att komma ifrån hemmets trista väggar och faktiskt träffa någon. Man behöver inte umgås hysteriskt. Att ligga och se på tv ihop är bättre än mycket annat.

Idag, tisdag, känns det att man inte är hemma i Uppsala. Tisdagarna, snerkes dagar. Vilka tisdagar går man inte ut? De fina flickorna i Uppsala kommer att gå ut och ha så roligt, jag sitter hemma med skitit hår och gamla avlagda mjukisbyxor som jag hittade på vinden här. Jag känner mig sunkig och trött. Idag kommer jag inte att göra annat än att sitta här, eller sova i soffan till någon film jag redan sett så pass många gånger att jag kan alla repliker. Skulle kunna ta med Hero ut på en promenad och hala upp någon cigg nu när jag är ensam hemma, men inte ens det känns lockande.

Jens Lekman - The Cold Swedish Winter

Pysseldag resulterade i:

Min fågel Galf. Pop-Galf. Dock blev det ingen röd lite stjärna, utan en röd liten knapp. Alltid något. Galf. Min pop-fågel i manchesterjacka och rutig skjorta.

killing time

Dödar tid med bra musik:

Muse - Hysteria

Muse - Plug In Baby

Stay or leave

Det blev ingen bilfärd in till stan för att öl med Carro och Martin. Ganska skönt ändå. Verkligen nu så jag bytt om till mina slapparkläder igen. Funderar på att ta lite mer kladdkaka.

Ah! Ser ni hur allt kretsar kring mat så fort man kommer hem?!

Angelica, om vi fixar date i veckan, snälla, låt oss göra vad som helst utom att äta!

Tre skivor som räddar vistelsen hemma:
Albert Hammond, Jr - Yours To Keep
Whitest Boy Alive - Dreams
The Libertines - The Libertines

Lillebror, käre lillebror.

"Men varför?!" frågade mamma fortfarande chockat.
"Men för att jag ville ut och gå. Jag hade så tråkigt." svarade jag.
"Och Oliver då? Följde han bara med?" frågade mamma skeptiskt.
"Ja.."
"Det var som tusan!"

Lilla mamma som fann det otroligt osannolikt att jag skulle få min bror från datorn och ut på en promenad. Vissa fixar de omöjliga! Hehe.

Jag drömde mardrömmar å dansade med spöken, ja de va ÖKEN!

Var det någon som hörde att jag nämnde att jag kanske skulle flytta hem ett tag för att spara pengar? Glöm det. Detta är andra dagen jag är hemma, och då har jag inte ens befunnit mig i Ede i 24 timmar, och jag är redan less. Jag sitter och trummar med mina fingrar. Jag hoppar upp från min stol, går runt lite och försöker hitta på något att göra, men hittar inget utan får återvända till datorn. Jag går upp till lillebror och kollar på när han spelar sitt tråkiga spel. Jag lyssnar på musik. Jag försöker finna något att göra. Har till och med funderat på att gå ut i regnet och hoppa runt på min lillasysters stora studsmatta. Det har man ju sett på tv att det är jättebra träning. Synd bara att jag är jättesjuk och att jag förmodligen skulle halka på den jävla mattan och bryta nacken. Annars hade det ju alltid varit något.

Men kanske går det över. Jag menar, det kanske bara är jättetråkigt att komma hem ett tag och att man sedan vänjer sig.. Och det blir bra. Ja men, som när man tar ett uppehåll med att röka. De första dagarna är man ett monster, men sedan går det helt okej. Stöde är som en cigg. En äcklig jävla Level Red. Jag hatar dem. Jag hatar Stöde.

Fick i alla fall ett recept av Elin som lillebror och jag nog ska göra senare. En kladdkaka. AH! Det är så skrämmande. Det är precis som innan, det som fanns att glädjas över då var också mest bara mat! Inte konstigt att man såg ut som man gjorde! Skrämande. Som sagt: Var det någon som hörde att jag nämnde att jag kanske skulle flytta hem ett tag för att spara pengar? Då säger jag som rare Johan Glans i Parlamentet: " Neeeej, jag tror inte det!"

Noll Drama

Blickar som inte drar handlingen framåt.

En vardag utan drama.

Är det inte så att man ibland önskar

att de finns någon man gråter sig till sömns för?

Hemma igen.

Kul. Bara kul att dra hem när man möts av jävla piss väder. En fem timmars (!) bussresa utan en sekund av sömn eftersom jag var rädd att kvävas att mitt snor. Nämt att jag är ruskigt förkyld? Det var inte jag som vanligt som satt längst bak i bussen och hatade alla för sina onödiga ljud de gav ifrån sig.. Utan nu tror jag att åtminstonde halva bussen hatade mig och mina hostattacker. Piss. Nåväl. Hemma igen. Ska det fortsätta att vara sånt här väder kommer det att bli mycket bloggande. Nu ska jag slå mig ner i soffan med mamma och brorsan och se på film. Man måste ju vara social nu när man äntligen är hemma. Alla var så glada att jag var hemma, men efter middagen sa min syrra att nu kändes det som om jag hade varit hemma en vecka. Alltså inte lika överväldigad att jag är hemma längre. Svåra att behaga. Suck.

Good shit:

Deprimerande hösten. Bra musik krävs. Här är tre mycket bra lugna låtar låtar (en annan dag kommer mindre lugna!):

Patrick Wolf - Wind In The Wires

Antony And The Johnsons - You Are My Sister

Koop - Koop Island Blues

Eleganta är väl typ överklassdamer?

Jag är sjuk. Igen. Eller blev väl aldrig frisk, kanske för allt festande. Sa till Hannah att jag hade ju faktisk dragit ner mitt festande nu. Hon svarade med et skratt och påminnde mig om att jag var nog ut fyra gånger förra veckan. Hon sa att det inte räknades med att jag var pank nu och att lillebror kommer, och det är därför jag inte kommer att festa lika hårt denna vecka. För... man blir kanske friskare utan festerna? Nåväl.

En kompis ringde mig igår (förutom att försöka att lura på mig att jag hade röstat fram den borgliga alliansen) så sa hon att en annans kompis mamma hade sagt till henne att jag såg elegant ut. Elegant! Min kompis hade blivit lika chockad som jag och sett skeptisk ut. Hon tänkte att mycket kunde beskriva mig, men elegant?! När hon väl kom hem berättade hon för sin mamma att jag hade blivit kallad för elegant. Hennes mamma instämde: "Jo, men Julia är väldigt elegant." What? Jag tror att de och jag har otroligt skillda uppfattningar om vad elegant är. Jag? Elegant? Näfan, nu har det gått för långt!

Done with this?

Snart bär det av upp till Ede. Hem till Ede och på besök i Sundsvall. Sundsvall har kanske aldrig riktigt kännts som "hemma" men nu känns det som en stad där det inte finns något att hämta. Jag är klar med Sundsvall. Jag bor ju här nu. Detta är mitt hem. Jag funderar på att flytta hem i någon månad för att spara lite pengar för nu måste jag vidare. Kanske är det bara en smärre höstdepression som får mig att känna mig så här tom. Har ingen egentligen lust till något. "Vad är killar?" "Festa? okej då..". Egentligen trivs jag ju här otroligt mycket. Kanske återfår jag inte min energi av att flytta igen. Kanske får jag det. Just nu känns det som att den är borta för att aldrig återvända. Visst har jag kul. Visst gör jag saker och tycker att det är kul med alla vänner och alla fester. Visst, det gör jag. Men det är inte lika som förr.
Att flytta hem kommer knappast att hjälpa, men jag kanske behöver vara hemma ett tag. Ta igen lite förlorad tid med vänner och familj där. Vem vet, kanske drar till England ändå. Eller Tyskland. Eller Norge. Eller var fan helst egentligen. Det enda som riktigt känns är att något måste hända igen. Ja, jag vill ha det så intensvit som jag haft det här. Jag behöver en ny kick. Uppsala finns kvar, och många vänner här kommer att plugga i några år till. Men det ger mig inte den påfyllningen jag behöver just nu. Men vad ger mig det?
Det här med att komma hem då? Jag gruvar mig för att ta mammas volvo till ica för att köpa något till middag för att se att det är samma människor där som det var när jag drog. Allt finns kvar. Allt står stilla. Vilket egentligen är det sista jag behöver. Just nu känner jag mig som då jag bodde i min fina dyra etta i Haga i Sundsvall. Den etta som jag sa upp eftr ett samtal från Carro som sa att jag kunde komma och bo hos henne i Stockholm. Jag behöver ett telefonsamtal nu med. Något oväntat. Någon ny form av kick. Jag behöver det nu. Nu!

Den mest passande låtkoma på länge: The Whitest Boy Alive - Done With You