Beskrivning

Jag tänkte nu försöka ge en beskrivning av den smärta som förföljt mig sedan mitt gall-anfall. Nej, det var ju inte så lyckat att allt försvann. Det gör bara lite mindre ont ibland. Hur som helst. Föreställ dig att du har den allra värsta sort av mjälthugg konstant. Den sorten som man bara ber om ska försvinna. Varje steg man tar känns och hur man än gör så finns smärtan kvar där. Inte som att en kniv skär i en, utan mer som att allt inuti kläms ihop. Ja som att man tar ett stort grovt rep, virar runt det under brösten och drar åt allt man kan. Varje suck man tar känns! Jag gör allt jag kan hålla andningen så jämn som möjligt, det känns mindre så. Tycker du att jag klagar? Det skiter jag faktiskt i! Detta är jag inte van vid.