Charmen med landet

Man måste ju medge att Ede har sin charm. Här hälsar man på varandra när man möts när man är ute och går. Oavsett om man känner varandra eller inte.
Jag hade dragit på mig jackan och tog med mig Hero för en lång promenad. Men bara efter ett tag var jag helt slut. Jag skyller allt på att jag fortfarande är sjuk, och att faktiskt det mesta gör mig helt slut. Så det fick bli en avsevärt kortare promenix än vad som hade varit tanken i början, men både Hero och jag fick komma ut en stund så det var väl inte helt bortkastat. Men så går vi där på vägen. På andra sidan kommer en gubbe lunkade. Vi tittar upp, ler och hälsar. Oavsett vem man möter så hälsar man. Så är det bara. Jag går på vidare och möter en kvinnan när jag närmar mig hemmet. Vi tittar upp, ler och hälsar. Det är faktiskt riktigt trevligt. På riktigt.

Jag hörde nyss Casandra med hennes låt Miracle, och den låten påminner verkligen om den sista tiden då jag bodde hemma. Då Mos och jag körde timmar efter timmar omkring i våra olika bilar och lyssnade på liknande musik. Ganska kass musik, men som funkar finfint att ha som bilmusik.