Röda ögon och herr Drake

Var på bio igår och såg Farväl Falkenberg. Känslosamma Julia fällde tår på tår och Hannah skickade över en toarulle.
Först tyckte jag att den var lite kostig, men sedan blev den riktigt bra. Jag kunde inte släppa den när jag cyklade hem. Den satt fast även när jag var hemma. Kände mig fortfarande lite rörd så jag slog på Nick Drake och satt och rökte i mitt fönster. Gick igenom filmen flera gånger, och tänkte på Stöde. Tänkte på mina vänner. Tänkte på sommaren. Tänkte på att växa upp.

Mest tänkte jag nog på att dra hem till Stöde igen. Här är jobbet slut, så nu måste jag leta nytt. När jag berättade det för mamma föreslog hon att jag kunde ju alltid komma hem och jobba medan jag letade jobb här i Uppsala. Hade hon sagt det för någon månad sedan så hade jag slängt på luren och undrat vem främligen var som föreslagit något så korkat! Men nu kändes det som en helt okej grej. Eller ja, en till fyra veckor kanske. Mer står jag nog inte ut. På riktigt. Men är jag hemma ett tag kommer jag ha tid att träffa alla vänner som jag annars behöver stressumgås med. Jag kan ta tid för farmor. Har inte riktigt haft tid för henne när jag varit hemma. Nåväl, det känns inte överdrivet skrämmande längre. Skulle vara kul om någon vän från Uppsala kunde hälsa på i Sundsvall så vi kunde gå ut och festa. Vi skulle kunna hata alla på varje ställe vi besökte. Underbart!