Done with this?

Snart bär det av upp till Ede. Hem till Ede och på besök i Sundsvall. Sundsvall har kanske aldrig riktigt kännts som "hemma" men nu känns det som en stad där det inte finns något att hämta. Jag är klar med Sundsvall. Jag bor ju här nu. Detta är mitt hem. Jag funderar på att flytta hem i någon månad för att spara lite pengar för nu måste jag vidare. Kanske är det bara en smärre höstdepression som får mig att känna mig så här tom. Har ingen egentligen lust till något. "Vad är killar?" "Festa? okej då..". Egentligen trivs jag ju här otroligt mycket. Kanske återfår jag inte min energi av att flytta igen. Kanske får jag det. Just nu känns det som att den är borta för att aldrig återvända. Visst har jag kul. Visst gör jag saker och tycker att det är kul med alla vänner och alla fester. Visst, det gör jag. Men det är inte lika som förr.
Att flytta hem kommer knappast att hjälpa, men jag kanske behöver vara hemma ett tag. Ta igen lite förlorad tid med vänner och familj där. Vem vet, kanske drar till England ändå. Eller Tyskland. Eller Norge. Eller var fan helst egentligen. Det enda som riktigt känns är att något måste hända igen. Ja, jag vill ha det så intensvit som jag haft det här. Jag behöver en ny kick. Uppsala finns kvar, och många vänner här kommer att plugga i några år till. Men det ger mig inte den påfyllningen jag behöver just nu. Men vad ger mig det?
Det här med att komma hem då? Jag gruvar mig för att ta mammas volvo till ica för att köpa något till middag för att se att det är samma människor där som det var när jag drog. Allt finns kvar. Allt står stilla. Vilket egentligen är det sista jag behöver. Just nu känner jag mig som då jag bodde i min fina dyra etta i Haga i Sundsvall. Den etta som jag sa upp eftr ett samtal från Carro som sa att jag kunde komma och bo hos henne i Stockholm. Jag behöver ett telefonsamtal nu med. Något oväntat. Någon ny form av kick. Jag behöver det nu. Nu!

Den mest passande låtkoma på länge: The Whitest Boy Alive - Done With You