For det er hans vin, det er hans damer og hans dans ...

Så var man tillbaka i vardagen efter sin mini-semester i Stockholm. Konstigt att vi inte är där mer, men vi har ju ofta så fullt upp här hemma. Men låt mig gå igenom mina kanon dagar:

Tisdag:
Snubblade av trötthet hem till Carros fina lägenhet i Hornstull vid 23.00-tiden. Helt slut efter att ha jobbat sedan tre på ett jobb jag avskyr. Efter lite snack föll båda i säng och somnade ganska direkt.

Onsdag:
Vaknade runt halv fem tiden av att Carros mobil väckte oss. Eftersom hon skulle dra iväg till Halmstad så behövde hon gå upp den tiden. Jag smackade belåtet och vände mig om och somnade om. Vaknade efter ett litet tag då hon slog på hårtorken. Somnade gott om. Vaknade yttligare en gång då hon tappade locktången som gav i från sig ett litet "duns". Tänkte att det kanske var bäst att hinna utbyta några ord med henne nu, för jag skulle inte få träffa henne förrän på söndag nästa gång. Hur fungerande samtalet blev vet jag inte, då jag var så pass nyvaken och yr. Så stängde Carro sin välpackade väska, klädde på sig och gick iväg mot sina äventyr. Kvar låg jag i sängen och tänkte på hur skönt det skulle bli att somna om. Somna om ja. Kul. Nu kunde jag inte somna om och klockan var inte ens sex på morgonen. Kuken. Zappade mig omkring på Carros alla kanaler innan jag bestämde mig för att fixa frukost. Som tur var tog det alla mina krafter och efter några timmar föll jag utmattad till sömn igen.
Vid fyra gick jag för att äntligen få träffa min underbara Cricke igen. vackre Cricke som jag ett tag trodde av någon anledning hatade mig då han aldrig hörde av sig. Det visade sig att han bara hade mycket i skolan. Jag var hembjden till honom, hans fine Hannes och lilla Sara. De bodde underbart vackert i Saltsjöbaden i en fin trea. Där i deras fräscha kök bjöde de på god kycklinggryta. Pling! Bjuden på första middagen.
Efter den trevliga vistelsen med massa skratt och historier drog jag mig mot Slussen där jag mötte upp Hannah. Vi drog hem och fixade snabbt till oss för en utekväll. Jag var sugen på en kväll på något hak där vi bara kunde sitta och öla. Inge dans. Hon var sugen att hänga med till Spy Bar. Jag fick som jag ville i början. Maria och Emilio väntade in oss på ett jättemysigt ställe. De hade redan druckigt någon öl. Det hade inte Hannah och jag. Men så snabbt som vi drog om dem, det måste vara rekord. Plötsligt hade vi klunkat i oss tre stora öl och våra munnar gick i ett. Jag fick förslaget att bli radiopratare. De tyckte att jag skulle fixa det lugnt. Så som jag kunde snacka. Suck. Sedan övertalade de små rävarna mig att hänga med till Spy Bar (jag är så lättövertalad när jag är full.. eller vafan: okej. Jämt! Nu vet ni det. Utnjyttja det så mycket ni kan bara. Gör det!). Maria försökte tala oss till lite vett: 'Är man full där åker man ut!' 'Men om man ärexalterad då?' undrade Hannah och Julia oroligt. 'Ja, jag skulle tro att ni åker ut om ni inte lugnar er...' svarade hon. Kuken. Jävla Piss. Vi sansade oss och traskade in på Spy Bar. Unge herr Kornél fyllde år och bjöd på kalas där. Vi tog en gratis drink och mummsade på annanasbitar. Fruktbitarna var nog godare än drinken. Fruktbitarna var nog även bättre än folket. Men vad vet jag. Jag passar bara inte där bland alla über-pop-trendiga flickor och pojkar. Men efter lite dans drog Maria och jag ändå oss hemmåt. Nog fick vara nog. Hannah blev kvar och kom inte hem under natten.

Torsdag:
Så kom dagen. Den stora dagen då Kaizers Orchestra skulle spela i dagen. Men det kommer vi till senare!

Jag började dagen med att dra hem till Elin W. Hade inte träffat henne sedan i våras. Eller i vintras. Det var i alla fall för långt mellan. Vi gick hem till henne och fick uppdatera varandra om hur våra olika liv såg ut. Hon hade så klart rest runt massa och var på väg till hamburg nu snart. Denna tjej. Så hon far omkring. Hon bjöd på en fantastiskt god lunch. Pling! Bjuden på första lunchen! Tack Elin! Efter flera timmar i hennes etta drog jag mig hem för att vila lite innan kvällens konsert. Väl hemma började jag städa undan och kom på den fantastiska idéen om att bjuda Hannah (såklart) och Sebbe på middag. Det blev pasta med en riktigt lyckad sås till. De tycktes vara nöjd. Efter middagen drog vi till Elin igen där vi förfestade lite och hon bjöd på en riktigt god snapps. Den tackar vi för! Sedan var det dags:

K A I Z E R S !

Ingen går på en Kaizers Orchestra konsert utan att gå ut där ifrån svettig. Ingen kan gå dit för att sedan gå därifrån och säga att de inte gillade vad de såg. Grabbarna i bandet är otroliga på scen. De ger allt. De bankar sig svettiga då de slår med all kraft mot de buckliga oljefaten. De delar publikhavet för att springa ner på golvet och spela. De har en kanon kontakt med publiken och leder allsången bättre än herr Berghagen. Rune Mink Kaizer kör på med trummorna lika hårt som vanligt. Helge Omen Kaizer är lika cool som vanligt när han sitter och spelar med gasmasken på. Terje Killmaster Kaizer får alla att kasta sig åt sidan när han vill ner i publiken och spela. Klart han ska få rum! Øyvind Thunder Kaizer så som han visslar i gång låt och bankar med sin stråke, sicken karl! Geir Hellraizer Kaizer som sjunger så bra och kör lika hårt med gitarren som Terje. Sedan då, sist men inte minst Janove Sjakalen Kaizer som leder hela bandet och kastar sig imellanåt ut i publiken och surfar runt fär en stund. Han gav mig ett kraftigt handslag då jag var där och hjälpte till att föra runt honom i publiken. Höger hand kommer aldrig att återhämta sig. Janove är inte helt fel. Hähä.

Fick jag mig en smärre chock då jag såg att det var älskade Geoff Berner som var förband åt dem igen. Han föll för honom första gången jag såg honom live, och jag köpte såklart hans skiva direkt efter. Den har gått varm hos mig kan jag berätta. Detta var tydligen sista gången han hängde med dem. Kuken. Men men, man kan ju se bara honom också.

Hur som helst var konserten lika bra som alltid. allt var kanon... förutom: den snubben i röd tröja som luktade kattpiss och som roade sig med att dra med sig folk och hoppa rakt in i folkmassan. Vi hatade dig. Hatade!
Sedan var det väl inte för trevligt då de pojkar som dragit av sig tröjorna hoppade in i en. Tack, tack snälla för att jag fick din svettiga rygg rakt i ansiktet. Spotta svett i några sekunder, sedan var det bra igen.

Hannah övertalade mig sedan att jag kunde ju gå hem, för hon skulle gå till Mariatorget. Okej, sa jag. Det är ju inte så långt till Hornstull. Lätt att hitta fan. Helvete heller! Jag gick så vilse att jag bara ville lägga mig ner på den regninga gatan och gråta. Inte en enda jävel såg jag till heller. Inte EN människa. Var höll alla hus? Carro ringde och var orolig. Jag var helt slut. Och jag hatade Hannah. Tillslut haffade jag tag i en tjej och bad om vägbeskrivning. Hon den underbara berättade, och talade om för mig att jag hade en 20 mins gångväg framför mig. De gjorde verkligen ingenting. NU ville jag bara hem!

Fredag:
Jobbade hårt med att förflytta mig mellan: sängen-soffan. Soffan-toan. Toan-soffan. Soffan-köket. Köket-soffan. Soffan-sängen. Sängen-soffan. Soffan-ner till porten och låsa upp för Hannah sedan upp och kasta sig helt slut på soffan. Sedan var det dags att käka och byta om. Emilio, Maria, Linnea och Elin kom och vinboxen öppnades. Elin drog hem tidigt. Sedan maria. De skulle jobba imorgon. Jag hade blivit för trött, dels allt vin och sedan spelade nog min tuffa dag in. Hmm. Jag stupade i säng och de andra drog iväg på Spy Bar igen. När Hannah kom hem några timmar senare konstaterade hon att det stället är inget för oss. På riktigt!

Lördag:
Slöade som gårdagen innan det blev dags att dra till Sebbe som skulle bjuda mig på middag. Pling! Bjuden på andra middagen. Efter att ha avnjutit en fantastiskt god middag så anslöt sig Hannah, Linnea och Maria till oss. Flera glas senare och ett samtal från Sebbes kompis Jakob så bestämdes det att vi skulle dra på en korridorsfest i Västra Skogen. De kan ju iaf inte det där med sånna fester. Något som vi här i Uppsala är bra på. Men det var trevligt. Hannah och jag som trodde att vi skulle missa en rejäll fylla för att vi hade för lite alkohol med oss, upptäckte senare på kvällen att vi var riktigt yra. hur det gick till vet ingen av oss. Jag har mina funderingar om att det kanske försvann mer ut Jakobs likör flaska än vad vi trodde.
Folket var ju hyffsat trevligt, men den jobbige indiern som envisades med att köra "Romeo & Julia"-grejen. "So you are Julia? I´m Romeo!". Tillåt mig kräkas. Vad tror killar som kör den grejen? Att jag aldrig hört det tidigare? Att jag ska bli helt till mig för de hört talas om dem? Jag jag ska tycka att det är smått gulligt? Jag vet inte hur killar tänker. Men jag vet att jag inte var den enda som var rädd för honom. Jag tog skydd i Jakobs rum och drack lite mer av hans likör innan Hannah och jag begav oss ut i kylan för att röka.
Stockholmarna kan mycket, men korridorsfester är de ingen höjdare på.

Söndag:
S L A P P A, och städa undan tills Carro kom hem.

Måndag:
Gick till Carros jobb innann jag gick till stationen och åkte hem. Slut på semestern.