"Åh, kära nån, vilken dag. Jag är så full av intryck."

Ernst. Det är väl bara att älska honom och alla hans små uttryck. Läs igenom alla hans bästa citat här.

"Färgen är som en mogen äldre kvinna som klarar sig på egen hand."

She said "shhh please be quiet I know you don't want me but please deny it"

Singing the cold Swedish winter is right outside and I just want somebody to hold me through the night.

Julies onsdag:

Det är ju bara att smått konstatera att jag inte riktigt klarar av när mina vänner går ut utan mig. Jag vill inte missa något. Jag vill också ha roligt och dricka drinkar. Inte sitta hemma och muttra. Det är bara så att jag gör det mesta för att inte missa en utgång. Om det inte är så att man är hemma i hålan. Suck. Men det man uppskatar då är ett fint mess där det står att man är saknad. Jag saknar er med! Hua.

Det har varit en hektisk dag i dag. Var i stan och shoppade massor. Mamma var snäll och gav mig ett par jättesnygga vinterskor och en finfin svart klänning (invigning av den i helgen?). Träffade Ida idag också. Vi gick till de som förr var vårt stammis café, där vi satt medan resten av klassen befann sig på skolan. Där satt vi och bläddrade i skvaller tidningarna och snackade skit. Detsamma gjorde vi idag. Vi hade en del att ta igen..

Kom nyss hem från Angelica. Otroligt skönt att få umgås med någon som röker. Har saknat mitt lilla plåtetui. Härligt när man inte är den enda som uppskattar socialtumgänge istället för att bara sitta ensam hemma och ruttna.

Imorgon fyller lillebror år. Den egentliga orsaken till att jag är hemma. Jag ska få fixa tårtan imorgon (eller ja.. om fem timmar ska jag kliva upp och fixa den...) och det är min älsklingsgrej.

Imorgon bär det även av till Ånge där jag ska se till farmor. Älskade lilla farmor Barbro.

Så, det var nog en uppdatering. Nu ska det sovas. Natt natt.

Farmor!

Farmor ringde precis. Hon hade rammlat i trappen och slagit sig rejällt. Jag känner mig så otroligt hjälplös där jag sitter nu. Egentligen skulle jag ha kommit till henne imorgon, men nu sa hon att hon inte skulle vara så mycket till sällskap om jag kom. Jag är så glad att hon inte slog sig värre, så jag tänker minsan ta mammas bil och dra dit imorgon.

To svall please!

Snart bär det av in mot Sundsvall. Känns skönt att få ta på sig andra kläder än avlagda softarkläder som jag går runt i här hemma. På bussen in får jag sällskap av Elin, som jag var hos igår kväll igen och fick sitta och sukta efter Luka när vi tittade på Cityakuten. Elin var väl inte så förtjust men jag var överlycklig.
In till stan skulle även tydligen Angelica, så då får jag sällskap ett tag innan jag ska träffa Ida. Men nu när jag väl är i Sundsvall så får jag hålla ögonen öppna och hoppas på att inte träffa på Cam eftersom hon inte vet att jag är här. Det är nämnligen fest för henne på lördag. En överaskningsfest. Och jag? Jag är som en hemlig gäst. Hä hä.
Nu kan det ses som att jag har name-droppat lite namn här, men jag är så glad över att äntligen få träffa lite vänner.

Förresten, vi ska ut och öla på fredag. Någon som är på? :)

Charmen med landet

Man måste ju medge att Ede har sin charm. Här hälsar man på varandra när man möts när man är ute och går. Oavsett om man känner varandra eller inte.
Jag hade dragit på mig jackan och tog med mig Hero för en lång promenad. Men bara efter ett tag var jag helt slut. Jag skyller allt på att jag fortfarande är sjuk, och att faktiskt det mesta gör mig helt slut. Så det fick bli en avsevärt kortare promenix än vad som hade varit tanken i början, men både Hero och jag fick komma ut en stund så det var väl inte helt bortkastat. Men så går vi där på vägen. På andra sidan kommer en gubbe lunkade. Vi tittar upp, ler och hälsar. Oavsett vem man möter så hälsar man. Så är det bara. Jag går på vidare och möter en kvinnan när jag närmar mig hemmet. Vi tittar upp, ler och hälsar. Det är faktiskt riktigt trevligt. På riktigt.

Jag hörde nyss Casandra med hennes låt Miracle, och den låten påminner verkligen om den sista tiden då jag bodde hemma. Då Mos och jag körde timmar efter timmar omkring i våra olika bilar och lyssnade på liknande musik. Ganska kass musik, men som funkar finfint att ha som bilmusik.

Måste vara en av de bästa:

"Här - Danmark, utskitet av kalk och vatten. Där - Sverige, hugget i granit. Danskdjävlar!" .

Antar att jag inte är den enda som sett tv3's program 'Du är vad du äter'. Jag ser det varje gång jag jobbar, och jag måste säga att jag verkligen börjar lessna på det nu. Liksom 'Extreme Home Makeover'. Jag är less på Ty och hans vänner som gör om hus på hus. Jag är less på alla überfeta typer som går ner massa genom att förstå att man ska inte käka massa skit och faktiskt träna. NÄHÄ?!

Hur som helst har man väl tagit in en hel del. Efter att ha sett de programmen ringde jag mamma när jag var på väg hem och meddelade att hon måste köpa något med B-vitamin i. Jag behövde B-vitamin. Och zink. Om detta kommer att funka vet jag inte, om inte annat så blir det kanske en vacker placeboeffekt. Det gör mig inget, det enda jag är ute efter är förändring. Nu. Gärna för några veckor sedan. Månader? Jag får helt enkelt återkomma om det blir någon förändring. Blir det inte det kan jag lika gärna lägga mig ner och dö. Tack för den här tiden.

Jag var hos Elin igår. Kul att komma ifrån hemmets trista väggar och faktiskt träffa någon. Man behöver inte umgås hysteriskt. Att ligga och se på tv ihop är bättre än mycket annat.

Idag, tisdag, känns det att man inte är hemma i Uppsala. Tisdagarna, snerkes dagar. Vilka tisdagar går man inte ut? De fina flickorna i Uppsala kommer att gå ut och ha så roligt, jag sitter hemma med skitit hår och gamla avlagda mjukisbyxor som jag hittade på vinden här. Jag känner mig sunkig och trött. Idag kommer jag inte att göra annat än att sitta här, eller sova i soffan till någon film jag redan sett så pass många gånger att jag kan alla repliker. Skulle kunna ta med Hero ut på en promenad och hala upp någon cigg nu när jag är ensam hemma, men inte ens det känns lockande.

Jens Lekman - The Cold Swedish Winter

Pysseldag resulterade i:

Min fågel Galf. Pop-Galf. Dock blev det ingen röd lite stjärna, utan en röd liten knapp. Alltid något. Galf. Min pop-fågel i manchesterjacka och rutig skjorta.

killing time

Dödar tid med bra musik:

Muse - Hysteria

Muse - Plug In Baby

Stay or leave

Det blev ingen bilfärd in till stan för att öl med Carro och Martin. Ganska skönt ändå. Verkligen nu så jag bytt om till mina slapparkläder igen. Funderar på att ta lite mer kladdkaka.

Ah! Ser ni hur allt kretsar kring mat så fort man kommer hem?!

Angelica, om vi fixar date i veckan, snälla, låt oss göra vad som helst utom att äta!

Tre skivor som räddar vistelsen hemma:
Albert Hammond, Jr - Yours To Keep
Whitest Boy Alive - Dreams
The Libertines - The Libertines

Lillebror, käre lillebror.

"Men varför?!" frågade mamma fortfarande chockat.
"Men för att jag ville ut och gå. Jag hade så tråkigt." svarade jag.
"Och Oliver då? Följde han bara med?" frågade mamma skeptiskt.
"Ja.."
"Det var som tusan!"

Lilla mamma som fann det otroligt osannolikt att jag skulle få min bror från datorn och ut på en promenad. Vissa fixar de omöjliga! Hehe.

Jag drömde mardrömmar å dansade med spöken, ja de va ÖKEN!

Var det någon som hörde att jag nämnde att jag kanske skulle flytta hem ett tag för att spara pengar? Glöm det. Detta är andra dagen jag är hemma, och då har jag inte ens befunnit mig i Ede i 24 timmar, och jag är redan less. Jag sitter och trummar med mina fingrar. Jag hoppar upp från min stol, går runt lite och försöker hitta på något att göra, men hittar inget utan får återvända till datorn. Jag går upp till lillebror och kollar på när han spelar sitt tråkiga spel. Jag lyssnar på musik. Jag försöker finna något att göra. Har till och med funderat på att gå ut i regnet och hoppa runt på min lillasysters stora studsmatta. Det har man ju sett på tv att det är jättebra träning. Synd bara att jag är jättesjuk och att jag förmodligen skulle halka på den jävla mattan och bryta nacken. Annars hade det ju alltid varit något.

Men kanske går det över. Jag menar, det kanske bara är jättetråkigt att komma hem ett tag och att man sedan vänjer sig.. Och det blir bra. Ja men, som när man tar ett uppehåll med att röka. De första dagarna är man ett monster, men sedan går det helt okej. Stöde är som en cigg. En äcklig jävla Level Red. Jag hatar dem. Jag hatar Stöde.

Fick i alla fall ett recept av Elin som lillebror och jag nog ska göra senare. En kladdkaka. AH! Det är så skrämmande. Det är precis som innan, det som fanns att glädjas över då var också mest bara mat! Inte konstigt att man såg ut som man gjorde! Skrämande. Som sagt: Var det någon som hörde att jag nämnde att jag kanske skulle flytta hem ett tag för att spara pengar? Då säger jag som rare Johan Glans i Parlamentet: " Neeeej, jag tror inte det!"

Noll Drama

Blickar som inte drar handlingen framåt.

En vardag utan drama.

Är det inte så att man ibland önskar

att de finns någon man gråter sig till sömns för?

Hemma igen.

Kul. Bara kul att dra hem när man möts av jävla piss väder. En fem timmars (!) bussresa utan en sekund av sömn eftersom jag var rädd att kvävas att mitt snor. Nämt att jag är ruskigt förkyld? Det var inte jag som vanligt som satt längst bak i bussen och hatade alla för sina onödiga ljud de gav ifrån sig.. Utan nu tror jag att åtminstonde halva bussen hatade mig och mina hostattacker. Piss. Nåväl. Hemma igen. Ska det fortsätta att vara sånt här väder kommer det att bli mycket bloggande. Nu ska jag slå mig ner i soffan med mamma och brorsan och se på film. Man måste ju vara social nu när man äntligen är hemma. Alla var så glada att jag var hemma, men efter middagen sa min syrra att nu kändes det som om jag hade varit hemma en vecka. Alltså inte lika överväldigad att jag är hemma längre. Svåra att behaga. Suck.

Good shit:

Deprimerande hösten. Bra musik krävs. Här är tre mycket bra lugna låtar låtar (en annan dag kommer mindre lugna!):

Patrick Wolf - Wind In The Wires

Antony And The Johnsons - You Are My Sister

Koop - Koop Island Blues

Eleganta är väl typ överklassdamer?

Jag är sjuk. Igen. Eller blev väl aldrig frisk, kanske för allt festande. Sa till Hannah att jag hade ju faktisk dragit ner mitt festande nu. Hon svarade med et skratt och påminnde mig om att jag var nog ut fyra gånger förra veckan. Hon sa att det inte räknades med att jag var pank nu och att lillebror kommer, och det är därför jag inte kommer att festa lika hårt denna vecka. För... man blir kanske friskare utan festerna? Nåväl.

En kompis ringde mig igår (förutom att försöka att lura på mig att jag hade röstat fram den borgliga alliansen) så sa hon att en annans kompis mamma hade sagt till henne att jag såg elegant ut. Elegant! Min kompis hade blivit lika chockad som jag och sett skeptisk ut. Hon tänkte att mycket kunde beskriva mig, men elegant?! När hon väl kom hem berättade hon för sin mamma att jag hade blivit kallad för elegant. Hennes mamma instämde: "Jo, men Julia är väldigt elegant." What? Jag tror att de och jag har otroligt skillda uppfattningar om vad elegant är. Jag? Elegant? Näfan, nu har det gått för långt!

Done with this?

Snart bär det av upp till Ede. Hem till Ede och på besök i Sundsvall. Sundsvall har kanske aldrig riktigt kännts som "hemma" men nu känns det som en stad där det inte finns något att hämta. Jag är klar med Sundsvall. Jag bor ju här nu. Detta är mitt hem. Jag funderar på att flytta hem i någon månad för att spara lite pengar för nu måste jag vidare. Kanske är det bara en smärre höstdepression som får mig att känna mig så här tom. Har ingen egentligen lust till något. "Vad är killar?" "Festa? okej då..". Egentligen trivs jag ju här otroligt mycket. Kanske återfår jag inte min energi av att flytta igen. Kanske får jag det. Just nu känns det som att den är borta för att aldrig återvända. Visst har jag kul. Visst gör jag saker och tycker att det är kul med alla vänner och alla fester. Visst, det gör jag. Men det är inte lika som förr.
Att flytta hem kommer knappast att hjälpa, men jag kanske behöver vara hemma ett tag. Ta igen lite förlorad tid med vänner och familj där. Vem vet, kanske drar till England ändå. Eller Tyskland. Eller Norge. Eller var fan helst egentligen. Det enda som riktigt känns är att något måste hända igen. Ja, jag vill ha det så intensvit som jag haft det här. Jag behöver en ny kick. Uppsala finns kvar, och många vänner här kommer att plugga i några år till. Men det ger mig inte den påfyllningen jag behöver just nu. Men vad ger mig det?
Det här med att komma hem då? Jag gruvar mig för att ta mammas volvo till ica för att köpa något till middag för att se att det är samma människor där som det var när jag drog. Allt finns kvar. Allt står stilla. Vilket egentligen är det sista jag behöver. Just nu känner jag mig som då jag bodde i min fina dyra etta i Haga i Sundsvall. Den etta som jag sa upp eftr ett samtal från Carro som sa att jag kunde komma och bo hos henne i Stockholm. Jag behöver ett telefonsamtal nu med. Något oväntat. Någon ny form av kick. Jag behöver det nu. Nu!

Den mest passande låtkoma på länge: The Whitest Boy Alive - Done With You

The Soundtrack Of My Life:

Albert Hammond Jr. - In Transit

Oh it's such a perfect day, Im glad I spent it with you.

Jag älskar söndagar... när det är bra söndagar. Som denna:
Vaknar upp av ett mess där det står att ett vän gick hem med en finfin-kille igår. Vilket inte förvånar mig då hon är så vacker och en så underbar person. Nåväl. Tittar över mot soffan där Linnea också vaknat till. Hon ligger där med alla kläderna på efter att ha somnat där efter den lilla efterfesten som var på mitt rum inatt. Andreas hade hasat sig hem till själv för några timmar sedan efter att ha sovit sittandes i min soffa. Efter lite kuk-Idol bar det av ner till stan för att njuta av goda vänners sällskap på ett café. men då tet hade kallnat och det började bli jävligt kallt så begav vi oss. Jag hem för att hämta lite grejer och cyklade sedan till Hannahs och Linneas lägenhet där vi ska mysa nu ikväll. Jag sitter nu och lyssnar på Albert Hammond Jr.´s skiva. Kanon bra! Hannah jobbar. Linnea ligger ibadet och jag njuter av en bra dag och bra musik. Nu ska jag avsluta detta inlägg och sätta mig och röka och fortsätta att avnjuta denna underbart bra skiva. Oh it's such a perfect day, I'm glad I spend it with you.

Julie at Café Opera

Så kom dagen då Julia satte sina slitna skor på Café Opera. Innan hade hon och sina kära vänner druckit öl med Petter som de inte sett på länge. De dracks öl, röktes och snackades dynga. Som förr. Vackert. Sedan lämnade Petter oss för att dra vidare och se någon match som tydligen spelades. Jävla Fotboll. Ska förstöra kvällar för vanligt folk.
Nåväl, Café Opera, här kommer vi! Hannah, Freddy och Julia begav sig mot sin destination. De gick, de gick, de rökte, drack sin öl (alltid Kung, billigast: 8.80 kr) gick och gick för att sedan komma fram. De gick in och hängde av sig och satte sig i första bästa rum för att sedan upptäcka att de var nog inte där alla skulle vara. I det rummet de befann sig i satt gamla män och käkade. De var unga flickor som ville dricka. Fel, fel fel! In mot den mer coola delen av det fina stället där alla tre kände sig... vad heter det nu igen? Malplacerad! De beställde en öl (60 kr!) men ju mer klockan blev, ställdet fylldes på, alkoholen flödade så skapades en ganska rolig stämning. Sebbe kom och anslöt sig till gruppen. Freddy var nykter och trött och lämnade gruppen. dansgolvet tog form och vi dansade oss svettiga, gick ut och svalkade oss med en cigg mellan läpparna. Frisk luft är underbart. Sedan bar det av hem till Sebbe med ett stopp på donken. Nyttiga Julia avstog från deras plastiga burgare. High five! Väl hemma hos Sebbe skrattade vi så vi grät till kvarteret Skatan. Sebbe slocknade så Julia stod för att leta upp på mer alkohol för att släcka sin egen men även Hannahs och Sebbes kompis törst. sedan var det natt även för de tre tappra. Så var dagen slut. Dagen då Julia blåste två bimbos på Café Opera på deras drinkar. äckliga brudfan!

Stil

I sommras steg Carro och jag på en av de stekheta bussarna som skulle ta oss till Ikea. Jag hade kommit någon dag innan, och skulle tillbringa några dagar hos Carro i stockholm. Medan svetten pressades fram hos oss medan vi stod och trängdes på bussen fastnade våra blickar på samma kille. Vi båda hade otroligt svårt att bestämma oss för hur hans stil var. Hur han tänkte angående den. Antingen var han helt totalt ointresserad om vad han tog på sig, utan tog något han hade hittat hemma i någon garderob. Eller, så var han en riktigt cool kille som hade lyckats hitta sina kläder kanske hemma eller på någon second-handbutik. Att stå och viska och fundera om det tog all koncentration, och vi glömde nästan bort den otroliga hettan.

Det är roligt det där med allas personliga stil, och hur man smått tar efter lite stil efter hur ens vänner klär sig. Min egna stil nu och den i sundsvall är helt olika. Men det beror ju även på personligutveckling. Jag älskar att sitta och titta på folk. Sedan är det ju alltid lika roligt att börja brainstorma om hur de är som personer. Efter tio minuters filosoferande tror man att man känner dem på riktigt. Blir nästan lite farligt det där. Men som man säger, man behöver ju lite spänning i vardagen.

Jo, killen på bussen. Vi enades tillslut om att han inte tänkte så mycket på sin stil. Han tog det han fann.

Vuxen?

(Kusinbarnet Linus till Julia)
- Hur gammal är du?
- Gissa!
- 19?
- Nära, jag är 21 år.
- 21!? Då är ju du vuxen!

Vänta här nu! Vadå vuxen? Vuxen? Smaka på ordet. Vuxen. Det var nästan så att jag tappade andan. Jag är ju bara barnet. Än. så. Länge.

Har någon dött?

Jag har tagit upp det förut, men gör det igen: Mystiska fyllesms. Vissa är så duktiga på fyllan att de faktiskt lyckas skicka iväg sina meddelanden. Det kan tydligen vara en pina att kolla in sin Utkorg morgonen efter för att upptäcka att man skickade iväg många pinsama sms. Jag där emot, får kolla in min Utkast. Där sammlas mina mystiska fyllesms på hög. Förra gången jag tog upp detta hade jag lyckas skriva ihop ett väldigt intressant mess som aldrig skickades. Det stod: "Är du hon". Jag har ännu inte lyckats lösa det hela, även om Elin har en teori som låter riktigt vettig. Nåväl, nu har jag ännu ett mess som aldrig har blivit ivägskickat. I det står det: "Dog". Skapade det förra messet förrviring är det ju ingenting emot detta. Vadå dog? Vad dog? Min logik? Dog, som i någon har dött, låter ju mycket mer spännande än att jag har varit på väg att skriva något på engelska om någon hund. Dog. Vilket konstigt ord det är förresten: DOG. D. O. G.

Blev lite förrvirad och började undra om DOG verkligen var ett ord, så jag var tvungen att slå upp det. Hehe. Man kan bli helt borta av att stirra på ett ord förlänge. Nu ska jag lägga mig ner och kolla på Trainspotting. En film jag aldrig sett men tror att jag koller att gilla väldigt mycket. Vi får väl se.

Dog

The Soundtrack Of My Life:

VNV Nation - Perpetual

Torka skit eller surrpla te?

Jag är sjuk. Ni vet såndär otroligt irriterande hosta som river upp halsen och vägrar att försvinna. Jaja, det blir väl inte bättre av att man festar och röker. Men ska man sluta leva bara för att man är sjuk? Nej du!

Hur som helst, ringde och sjukanmälde mig idag för första gången på mitt jobb. Visst är jag sjuk, men jag överdrev en aning. Jag lät nästan dödssjuk. Egentligen skulle jag kunnat jobba, men min sjukanmälan var mer en hämdaktion för att de inte satt upp mig på fler tider. Jävla kärringar. Jag mår mycket bättre av bara tanken på att någon annan ska få torka upp spyor, få kväljningar och torka bajs istället för mig idag! Själv ska jag surrpla te under täcket till någon bra film. De ni.

Free Hugs

Lite ledsen? Kolla in denna då: Free Hugs Jag satt i alla fall och smålog.

Förresten, utmaningen jag antog Elin... den kommer snart. Jag måste finnas i rätt miljö för att slutföra den. Hehe.

Ett ansikte mer eller mindre bara?

Anja kommer tillbaka och ansluter sig till gruppen efter att ha snackat med en kille.
- Vem var det där då? undarde Julia.
- Han var från en efterfest, svarade Anja.
- Ohfan! När då?
- I sommras nångång, efter Snerkan.
- Jaha, var jag med?
- JA! Vi var hemma hos dig men du gick och knullade med någon kille!

Kul det där med efterfester då man bara har ögonen för en grabb. Från just den efterfesten kommer jag ihåg att jag som vanligt satt i fönstret, Karlavagnen spelades på radion. Vin och cigg åt folket. Jag var full och skrattade högt och hårt och mittemot mig satt Killen som mina ögon drogs tillbaka till om och om igen. Runt omkring oss satt vännerna och några killar de träffat under kvällen. De hette alla något på J.. tror jag. En av dem var jättedeppig... tror jag. Efter några väldigt långa blickar med Killen gick jag in på mitt rum, och en stund senare kom han efter. Vi låste in oss och lät mina gäster få gå ut och kissa i buskarna.

Jag MÅSTE börja komma ihåg hur folk ser ut. Ansikten Julia! Ansikten! Och när vi ändå är pågång: Namn! Jag måste verkligen börja minnas namn. Detta är bara pinsamt.

En av de bästa komplimanger:

"Jag tror att du kommer att åldras väldigt vackert"

Jag har egentligen så mycket jag vill skriva om, och det gör att jag inte kan få ur mig något alls. Jag måste nog träna upp mig igen. Piss.

Med risk för att detta blir en bild-blogg:

Tavlan Gråtande Barn

I lived my dream today I lived it yesterday...

And I'll be living yours tomorrow So don't look at me that way!

Man behöver inte gå ut för att komma in

Helt klart besvisat att man behöver inte komma in på det tänkta stället för att det ska bli en bra kväll!

In the dark night

Tillbaka hos galna kärringar!

Okej. Då har det börjat! Vad? Jo, viktminskningen.. Eller, den kommer att ske. Igår skrev nämnligen hannah och jag in oss på ViktVäktarna igen. Jag hatar deras möten. Jag hatar alla idiotkärringar. Jag hatar ledarna som talar till gruppen som om vi gick på lekis. Igår satt Hannah och jag och fnissade hela träffen igenom. Jag bryr mig inte om tanterna blev störda. De stör mig. med sin närvaro. Blä.
Alldeles strax ska jag låna min mosters bil och åka och stor handla. låt mig, snälla bara låt mig få tala om vad som står på min inköpslista bla:

- Broccoli
- Purjolök
- Grönsaksbuljong
- Timjan (färsk)
- Persilja (helst färsk)
- Kålrabbi
- Palsternacka
- Kålrot
- Fänkål
- Grönkål

Haha! Hej, jag heter Julia och nu börjar det! Viktväktarna jag hatar er, men nu fan gäller det... igen!

Röda ögon och herr Drake

Var på bio igår och såg Farväl Falkenberg. Känslosamma Julia fällde tår på tår och Hannah skickade över en toarulle.
Först tyckte jag att den var lite kostig, men sedan blev den riktigt bra. Jag kunde inte släppa den när jag cyklade hem. Den satt fast även när jag var hemma. Kände mig fortfarande lite rörd så jag slog på Nick Drake och satt och rökte i mitt fönster. Gick igenom filmen flera gånger, och tänkte på Stöde. Tänkte på mina vänner. Tänkte på sommaren. Tänkte på att växa upp.

Mest tänkte jag nog på att dra hem till Stöde igen. Här är jobbet slut, så nu måste jag leta nytt. När jag berättade det för mamma föreslog hon att jag kunde ju alltid komma hem och jobba medan jag letade jobb här i Uppsala. Hade hon sagt det för någon månad sedan så hade jag slängt på luren och undrat vem främligen var som föreslagit något så korkat! Men nu kändes det som en helt okej grej. Eller ja, en till fyra veckor kanske. Mer står jag nog inte ut. På riktigt. Men är jag hemma ett tag kommer jag ha tid att träffa alla vänner som jag annars behöver stressumgås med. Jag kan ta tid för farmor. Har inte riktigt haft tid för henne när jag varit hemma. Nåväl, det känns inte överdrivet skrämmande längre. Skulle vara kul om någon vän från Uppsala kunde hälsa på i Sundsvall så vi kunde gå ut och festa. Vi skulle kunna hata alla på varje ställe vi besökte. Underbart!