Svarta Pilen och Oh Julie.

Det är konstigt det där med pengar. Hur siffrorna på kontoutdraget kan lysa upp ens tillvaro så mycket. Plötsligt så känns det som att de där drömmarna man sitter och fantiserar ihop utifall man skulle vinna massa pengar, plötsligt inte känns helt omöjliga. Det kan nog låta löjligt då det inte är några miljoner som rullat in på mitt konto, utan en summa som någon kan lägga på ett par skor, eller spendera under en natt på krogen. Men ibland är några tusen helt perfekt!

Nu är det väl inga stora drömmar jag ska avverka, men bara kännslan av att jag äntligen kan lägga pengar på något som jag tänkt under en tid men inte haft råd till känns bra. Som ett par skor som jag kan ut och gå i nu. att gå och springa runt i ett par vans i skogen funkade inte riktigt. Inte för mig i alla fall. Men nu står ett par bra skor på inköpslistan, så jag kan börja gå ut och röra på mig igen. Det behövs. Jag känner mig så äcklig att självförtroendet mer och mer är på botten och rotar runt. Skönt att inbilla sig att ett par skor ska göra susen, men.. det hjälpte mer än jag någonsin vågat hoppas på förra gången så omöjligt är det inte.

Sedan kommer jag att lägga några hundra på Svarta Pilen. Det är min cykel som stått död på stationen under hela hösten och vintern. Där har den stått och varit helt övergiven och dammat igen. Förmodligen skulle jag ha låtit den stå kvar där om det inte var för att jag råkade se att det satt en röd lapp på den. Det var komunen som hotade med att ta den som hittegods om jag inte tog bort den.
Innan Svarta Pilen blev så pass obrukbar så hade vi ett svajigt förhållande. Den orsakade mig oändligt mycke smärta och svårmod genom att den envisades att slänga av mig på marken i tid och otid. Dens tillstånd förvärrades och förvärrades tills den tillslut gav upp en dag. Jag var pank och och sårad över alla skrapsår den givit mig, så jag lät det stå lämnad kvar på stationen. Jag kunde inte bry mig mindre.

Men så såg jag lappen nu et halvår senare och då mindes jag lilla farmors engagemang och arbete för att få ner Svarta Pilen till mig. Så som hon hade kämpat för att göra den cykeln så bra som möjligt åt mig. Litet hugg i hjärtat och en dag senare hade jag hämtat det och dragit med mig den till stan nära till en cykelaffär. Det är egentligen inte så stora fel på den, men jag vet inte. jag får väl höra det idag.
Jag antar att vi får försöka börja om från början. Ett steg är väl att jag kan erkänna at jag hade möjligen något att göra med alla brutala fall mot marken. Kanske kan jag dra mitt strå till stacken genom att lämna Svarta Pilen hemma då när det har intagits alkohol från min sida. Kanske.