Så nu är jag hemma då. Pappa ska käka surströmming. Mamma ska på kurs och lillebror mår dåligt. Men det gör inte så mycket. Ganska skönt att bara vara hemma. Imorgon ska jag vara den där toppen-syrran och ta väl hand om min lilla långa lillebror. Måste få tag i en bil för att åka till Stödes centrum (Ica) och handla förnödenheter till den lilla stackaren. Hans önskan inför mogondagen var att ligga i soffan kolla på video (vilket betyder att jag måste fixa en sån också eftersom våran är trasig) och äta glass. Så jag måste komma på något sätt att lösa det, men det fixar jag nog.
Var hos Mos idag och Kattis hann komma dit i någon timme. Sedan var hon tvungen och åka hem och packa. Hon skulle ha runt en halv timme på sig att packa ihop alla sina saker innan hon åkte tillbaka till Luleå. Kattis är en otroligt tidsoptimist. Jag kan bli fruktansvärt galen på henne då jag är är minst lika (o)skickligt på att uppskatta tid som henne, fast tvärt om. Jag är nämnligen en mäkta tidspessimist. Jag tror alltid att saker och ting ska ta längre tid än vad de egentligen gör, vilket alltid resulterar i att jag är runt en halvtimme tidig när jag ska göra något. Jag är aldrig (eller väldigt sällan) sen. Är jag sen finns det en riktig ursäkt. Folk som kommer sent stör jag mig otroligt mycket på. Att inte komma till den tid man sagt. Strunta i det och komma fem-tio minuter sent. Tyvärr får jag svälja ilskan gång på gång då jag ständigt omger mig med vänner som är optimister när det gäller tid. Vad ska man göra? Hytte med fingret gång på gång och skälla ut dem varje gång de är sena? Knappast. Istället för att bli sur på de som kommer försent blir jag istället irriterad på mig själv. Att jag ska lägga sån vikt i att passa tider. Försöker att intala mig att det gör ju faktiskt inte så mycket att de är lite sena, det är lugnt. Men det går inte heller riktigt. Jag hamnar någonstarns mitt emellan.
Men nu är jag som sagt hemma och ska försöka att hinna umgås så mycket jag kan med mina vänner och familj. Kanske blir det också någon natt-tur med bilen med Mos till mittpunkten? Det brukar vi ju kunna fördriva tiden med. Här i obyggden.
tisdag, april 10, 2007
Home again..
Upplagd av Oh Julie. kl. 00:13
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
haha.. jag är också tidsoptimist, men inte faen kommer jag för sent för det! typiskt svenskt. kom i tid eller kom inte alls. fattar inte varför folk kommer för sent på föreläsningar. det är ju inte så att de går för sin egen skull, eller så.. eller? eller!?
Nä du! Jag fattar inte heler. Inte alls :(
Skicka en kommentar