Ångesten innan jobb

Jag åker nog med mamma hem till Ede på måndag då hon far hem. Hade egentligen tänkt dra till Stockholm, men min ekonomi gör det omöjligt för mig. Jag har nämnligen bara några hundra kronor kvar att leva på den här månaden. Hur det kommer sig vet jag inte, men efter att ha levt på Hannah i någon månad så var kännlsan att slänga fram sitt eget kort och betala för sig själv en enorm njutning. Tyvärr gick ju den då till en viss överdrift. Visade det sig nu. Men åker jag hem i några dagar så gör jag inte av med några pengar. Det finns nämnligen inget man riktigt kan göra hemma. Kanske åker jag med mamma till vår djurgård någon dag eller ligger i soffan och tittar på tv med pappa. Ta det lite lugnt.
Tyvärr har alla de vänner som kom hem för påsken redan återvänt till sina studentrum utspridda över norrland när jag kommer hem. Det hade ju varit kul att träffa dem, men förhoppningsvis kommer Mos och Kattis hit på valborg. De har väl förstått att man inte kan fira det på någon annan ort än Uppsala.

Ska snart iväg och jobba nu. Gruvar mig lika mycket som vanilgt. På något sätt har jag lyckats att få bara de jobbiga passen. Jag räknar ner varje minut när jag jobbar till att jag ska få sluta. Jag vet att jag borde söka nytt jobb, men man blir så lat när man har ett jobb som man klarar sig på. Även om man sitter med sån ångest att man nästan har ont i magen innan man beger sig av för att jobba. Kuken.