I wish that we could give it a go, See if we could be something.

Jag har inte speciellt mycket för folk som enbart lever för sin stil. Som att det finns olika mallar tillhörande olika stilar. Att det enbart finns en väg att följa. Då man anpassar hela ens liv efter sin stil, då man inte tillåter en enda fläck. Allt och alla ska passa perfekt in i mallen!

Folk som inte kan gå till vissa ställen eller göra vissa saker för att det inte skulle passa in i deras perfekta tillvaro. Folk som väljer sin vänskapskrets efter sin stil. "Nej tack, dig kan jag inte ses tillsammans med. Vi matchar inte varandra över huvudtaget. Du faller inte in. Tack och hej!"

De som lätt ser ner på alla runt omkring som inte är som de själva. Att endast deras stil är den rätta!

Börjar ni förstå vad jag menar?

Jag hatar sånt!

Så.. Vad gör man då man upptäcker att man har några liknande tendenser? Vad fan händer då man till sin förskräckelse upptäcker att man har några liknande tankegångar?

Accepterar det och sätter igång för att göra något åt det hela? Så fort man insett det kan man väl sätta igång och ändra på sig?

Inte sant?

Eller?

Och när du badat mig så får du torka mig, och när torkat mig så ska jag i igen..!

Här är min vän Sadaf, hon är bara så himla söt att jag bara var tvungen att lägga upp den här bilden. Ja, ni förstår ju varför! :)

I'm your Venus, I'm your fire At your desire

Igår var dagen som jag hoppade ur trasorna, klev upp på podiet och satte igång och posa helt spritt språngande naken. Två timmar senare gick jag därifrån och hade tjänat runt 300 kronor.

Det var en rätt liten grupp på sex-sju som jag fick jobba med. Rätt bra för mig som var rookie. Men det var kul, riktigt kul faktiskt! I början var det lite konstigt för jag visste inte riktigt var jag skulle fästa blicken eller vilka poser som funkade, men Ylva läraren gav lite riktlinjer. Jag blev minsan så bekväm att jag ett tag var nära på att somna. Haha.

Vill man bli på bra humör räker det tydligen att åka upp till tornet och posa. Fick höra att jag var bra, rolig och välkommen tillbaka. Tydligen hade mitt hår blåst omkring lite ovanför mitt huvud vilket hade fått det att se ut som en gloria. Var ju inte så konstigt enligt mig, för alla vet väl vilken ängel jag är?!

Toppen var nog att jag fick höra av Ylva att jag såg ut som Venus. Jajjemensan, kurviga (hatar det ordet, vad sägs om småtjocka?) modeller är ju mer populära då tecknarna får mer att måla. Och ja, då passar ju jag utmärkt! Detta kommer jag göra igen. Helt klart!

Nakenfis Julie är redo att ta över världen!

Roligare än så blir det inte:

Så hade lillebror kommit för att hälsa på stora syster i staden där matställena envisas med att vara små: Lilla Asien, Lilla Huset, Little Italy och så vidare.
Samma dag som bror anlände så vankades det utgång. Det var Deniz födelsedag och det skulle firas med en överraskningsfest. Men innan vi drog iväg till Anna, där festen skulle hålla till, så kom Lina över till mig och Oliver för att käka och göra oss i ordning. Lina hade med sig en stor bag full av kläder som jag fick låna. Det steg ju mig helt åt huvudet. Här har jag gått med mina kläder, samma samma samma. Kläder att festa i har jag ju slutat köpt också eftersom jag inte gör sådant längre... typ.
Så där sprang jag omkring på mitt lilla rum och provade och provad. Allt var så fint, men vad passade jag bäst i? Det var bara till att prova lite mer. Joggade ut i köket för att se till att Lina och Oliver hade det bra, samt för att ta en klunk av Linas O'boy-glas. Reagerade lite över att Linas O'boy smakade lite stark, but hey, alla får blanda sin O'boy som de vill. För det kunde ju lika gärna vara mitt tuggummi som gjorde smaken lite konstig. Men då jag lite senare smakade igen, denna gång utan tuggummi, och fortfarande kunde konstatera att jag inte riktigt var van vid den smaken var jag tvungen att fråga om hon möjligen hade blandat ut den med något! Och sicken fuling, det hade hon minsann! Fast fuling och fuling, sedan blandade hon till små O'boyglas till mig och lillebror och då smakade allt så bra så!

Lite senare gav vi oss iväg till Annas korridor där festen för Deniz skulle hållas. Där hade hon förberett med tårta, ballonger, två brickor med små rosa jello shots, bål och såklart underbara gäster. Vi gömde oss i Annas rum för att kunna överraska Deniz när han kom. Det sjungs och hurrades för honom när han väl kom. Så blev det tårta och så skulle det skålas med jello shotsen. Problemet var bara att ingen viste hur de skulle få ut den rosa geggan. Den satt fast. Men festsugna glada människor, finner lätt sätt att få ut alkoholen. Och kanske var det inte så bra så här i efterhand. För fina flickor fick för sig att ha ett jello shots race. Hur det slutade? Jo att en fick dricka vatten i närmare en timme och att den andra spydde. Vackert.

Så blev det utgång. Oliver fick hjälp av Abraham att ta sig in. Och Abraham visade runt lillebror och presenterade runt honom. Sicken kille!
Det blev lite dans, någon öl, återseenden (dock inga obehagliga denna gång!!). Träffade Maria som var hemma på besök. Hade lämnat Danmark för en visit i fosterlandet. Jag hälsade henne välkommen hem genom att ha sönder hennes armband.

Sedan hemgång. Halkade oss förbi Orange där Hannah befann sig med mitt passerkort. Hämtade det och halkade oss vidare. Mellan V-dala och Svantes gick jag in i en mur och skrubbade mig på näsan, och halkade och landande på ryggen. Fick med mig Oliver i fallet, och när det sedan kom en kille för att hjälpa Oliver upp så blev jag sur på honom för att han inte hjälpte mig upp, så jag sprang iväg och gömde mig bakom några cyklar. Bra där Julia. Verkligen! Så var det bara ett stopp vid Johannesgrillen innan vi halkade oss hem!

Då Oliver hade slocknat höll jag mig vaken genom att ha en sms-konversation... på tyska! Dagen efter insåg jag att jag hade läst några mess fel. som till exempel läste jag: "Vem är du?" istället för "Var är du?" vilket gjorde mig upprörd. Efter en halvtimme plingade det till på min dörr och där befann sig den andra i sms-konversationen. Det var riktigt kul att se honom igen. Var ett tag sedan nu.

Runt en timme senare plingade Hannah på och la sig på soffan och slocknade. Så var alla samlade.
Dock fick lillebror en chock då han vaknade på morgonen för att upptäcka att det nu befann sig två nya personer i rummet som inte varit där när han hade somnat! Hihi.

Jäger en annan variant av hostmedicin? Kanske inte, men det lugnar min rethosta.

Rocky är min drog som jag lätt överdoserar!

Kärleken kommer, kärleken går...

Sadaf bjöd mig på en kopp te igår på 018. Jag surplade i mig mitt vaniljte (som mest smakade honung eftersom jag hade stått en mindre evighet och hällt i den flytande honungen i mitt te. Är det någon som vet om honung är bra för krassa halsar?!) och Sadaf åt en lasagne som för för starkt kryddad. Fick förklarat för mig att om hon hostade, betydde det att hon skrattade. Hon är också sjuk.

Efteråt drog vi och köpte lite godis för att sedan röra oss hemmåt till henne. Påvägen mötte vi en kompis till mig och hans vän. Vännen som var på väg att lägga sig inne i mitt rum för att sova (eller något) första gången jag träffade honom.
Vi stannade och snackade lite, Sadaff fick hälsa på grabbarna innan de var tvugna att skynda vidare. När vi kommit en bit utbrast lilla Sadaf: "VEM VAR DET DÄR?!" Jag såg nog lite frågande på henne. Vem snackade hon om nu? Men den där tonen på hennes röst lät det som att hon nyss träffat värsta hunken. "HAAAAN! Han som stod brevid mig! Vem ÄR DET?!" Happ. Det rådde då inte längre några tvivel om att hon menade min kompis kompis. Han som vägrade sluta snacka om London, där han då hade bott innan han flyttade till Uppsala, första gången jag träffade honom (ni börjar ana vilket första intryck han gjorde på mig va?).
Sadaf hade tydligen blivit blixtförälskad i denna långa grabb. Stått och tittat upp på honom för att varje gång han såg på henne blygt tittat åt ett annat håll. Sadaf. Min Sadaf.. Blyg! Herregud!
Resten av dagen tjatade hon om denna kille, och jag fick visa honom på facebook. Där blev hon lite kluven. Var det verkligen samma kille på korten som hon träffat för någon timme sedan? "Antingen gör han sig inte alls bra på kort, eller så.. sså såg han ut så där...!" Mummlade hon medan hon klickade fram mellan alla bilder. Det slutade med att hon konstaterade att han var nog inget för henne. så var det över. Kort men väldigt intensiv förälskelse där. Kom och gick på några timmar.
Hon är för underbar hon!

Senare på kvällen cyklade jag till Emelie. Där såg vi en film som jag inte riktigt vet vad jag tyckte om den.. Lite konstig, lite bra, lite lång. För att förhindra att jag skulle somna (visst, jag kan erkänna att jag slumrade till några gånger) så bjöd hon på kladdkaka och grädde. Det var så gott! Tyvärr reagerar inte min mage så bra på sånt utan gjorde mig jättefisig. Typiskt! Annars hade jag tryckt i mig hela kakan och slickat gräddskålen tills att det verkligen inte fanns en ända fäck grädde kvar. Typiskt!
Inne på hennes toa där jag roade mig med att läsa skvaller tidningar om opererade plastiga kändisar, så kom jag på att jag hade glömt tvätten i tvättstugan. Så det var bara att cykla hem. Väl framme vid tvättstugans dörr kunde jag inte komma in, för tydligen låser de jävlarna dörren på natten.

I Fönstret lyste det. Jag gick långsamt förbi. Persiennerna var nerdragna, så att jag såg bara skuggan från högarna av böcker. Det var inte skuggan jag ville se.

Det är bara minnen för livet, men Du tar allting för givet

Idag lyssnar jag på kent och sjunger med med samma innerliga djupa känslor som jag sjung med i samma texter under min mest intensiva kent-period då jag var 14-16 år. Detta är dagen då allt faller på plats och känns bra.

Vaknade klockan sju imorse av alarmet på mobilen, men förstod som vanligt inte vad det var som hände. När jag insåg att jag var tvungen att stiga upp lät jag mitt huvud dunsa tillbaka på huvudkudden. I mitt rum var det kallt och ute var det grått, regningt.. det vill säga förjävla trisst. Men upp kom jag, och iväg på min cykel trampade jag så det smuttsiga regnvattnet skvätte långt upp på mina mjukisbyxor. Det var sista gången på målarkursen som jag gått, och vi hade en trevlig modell där som vi ägnade timmar åt att avbilda. Lärarna bjöd på bullar och pepparkakor och berömde oss för vårt fina jobb. För ja, fan va vi är bra.
En tjej som gått kursen samtidigt som jag bytte nummer och planerar att åka till Wik på någon helgkurs för att måla mer. Utveckla vår sinne. Innan dess sa vi att vi skulle ta oss iväg till Slottet för att måla kroki de sista gångerna inna det slutar.

Så den riktigt stora nyheten är väl egentligen att jag ska vara modell nu! För att sattsa riktigt hårt så slår jag till på nakenmodell det första jag gör! Hur svårt kan det vara? Posera lite si och så. Ja, som ni nog förstod så är det inte till någon tidning med andra nakna små tuttfior som jag kommer att befinna mig, utan framför en grupp äldre som har intresse av att lära sig att teckna. Timmpenningen är inte dum heller: 150 kr/ timmen. Dock är det ju inte många timmar man står där och visar omvärlden vad gud(run) gav en, but hey, det är alltid något!

Så när sista lektionen var slut cyklade jag igenom regnet med ett stort leende på läpparna. Fnissande tänkte jag på om man kan skriva upp ´nakenmodell´i sitt CV mellan de två jobben jag hade innan: personligassistent och vikarie. Härliga tider!

Piss piss piss när man är så sjuk som jag!

Jobbigt när man inser att det inte är så synd om en som man går runt och tror. Jag sitter nu inne i mitt rum och fricker julmusten från igår som jag köpte för mina sista korvören. Läser några bloggar och irriterar mig på många. Inte många alls som fångar mitt intresse. Jag irriterar mig så mycket på många att under dagen kommer det säkert en lista på allt jag ogillar. Gamla mail och mess läser jag också och blir lika irriterad igen. Varför skriva saker som man tydligen inte menar? Jag blir så trött. Jag dricker mängder av te, med liter av honung i och inbillar mig själv om att min hals kommer att må jättebra av det.. men det ända som händer är att jag får springa tilla toan och läsa Rocky medan jag kissar. Det blir jag också irriterad över.
Dock blev jag lite glad då jag kom på att jag hade bokat en tvätt-tid (här ska det inte bli något mastodontstort tvättberg igen!). Jag letade fram all tänkbar tvätt jag kunde hitta, för man (dvs jag) hinner inte få så mycket smuttsigtvätt på mindre än en vecka, så jag tog kökshanddukarna i köket och dukarna. Fann till min lycka även en påse med jobbkläder som också fick åka in i tvättmaskinen. Så nu har jag inte ens en smutsig strumpa i mitt rum? Imponerande? Jo tack, jag vet!

Just de, en sista sak som jag blir så irriterad över är att iTunes envisas med att spela Håkan hela tiden. Jag är så less på honom, men har inte hjärta att ta bort honom helt från spellistan.. Så jag antar att jag får skylla mig själv.

Om ett tag ska jag träffa Sadaf som slitit sig från sin yngling för att kunna träffa mig.

Fast egentligen sitter de inte riktigt ihop..

Och sen så är han ingen riktig ynglig, men jag gillar att kalla honom det.

Bu-freaking-hu

Glömde att säga att mamma såklart ahade fixat tv-grejen på jul. När jag ringde helt förtvivlad till henne lugnade hon mig direkt och berättade att hon hade talat med Fia om att vi kunde komma till henne.

Jag tror sällan att folk är steget före mig.

taxi, dörrvakt, krossat glas, bergochdalbanan och lilla jag

Nu har jag tagit min tid och vila upp mig efter skräckjobbet som jag sa upp mig ifrån. Har försökt sova igen alla vakna nätter på jobbet, och på något sätt återfå min energi. Och energi har jag fått igen. I alla fall lite. Känner mig inte längre lika trött längre, och det är rätt fantastiskt. Även om det bara är en lite förändring så känns det. Verkligen.

Det har i och för sig varit några småjobbiga dagar nu. Min vapendragare Hannah (vi är ju de två lata bohemerna, remember?) och jag har fått det senaste dagarna att bli till en känslomässig berg-och-dalbana. Visserligen hade det varit jobbigt även om vi inte var med varandra, men tillsammans just dessa dagar blir vi en riktig röra. Nu är det ju så här att både Hannah och jag är sjuka och tycker väldigt synd om varandra. Det snoras, hostas, harklas, snyts, ojas och suckas. Båda her energinivå noll. För att göra detta lite mer känsloladdat så lägger vi till att både Hannah och jag har mens samtidigt. Så nu bland snorpapper och halstabletter två tjejer som snabbt kan pendla från jätteglada till snyftande vrak.

Jag ber Hannah att sluta smaska och hon tittar på mig och är nära på att börja gråta. Just ja. Vrak var det ja. Klart att du kan smaska Hannah. Senare på kvällen är det Hannah som stampar omkring i mitt rum och svär så ofta som ett mantra. Det är bara att låta henne vara. Man kan gripa in när hon börjar slita i sitt hår. Men annars är det bäst att hålla tyst, för ofta kan vad man än säger vändas i hennes känsliga skalle till något dåligt. Jag vet! För att jag är exakt likadan. Puh.

Det är fan inte lätt. Känslor hit och dit. Ett jävla påhitt det där med mens. Jag säger som min pappa skulle säga:

"Suck. Jag blir så trött Julia!"

"Om Berra går, då går jag med!"

Jag slogs just av en tanke. Eftersom mamma vägrat skaffa en sån där jävla tv-box så har ju vi inga kanaler hemma hos henne. Hur blir det på jul? Julen är ju endast ämnad för att stoppa i sig massa godsaker och softa framför tv:n! Jag struntar helt i Kalle, Karl-Bertil och all annan shit, men 'Kan du vissla Johanna?' är den sötaste filmen jag vet! Den missar jag aldrig. Den är nästan viktigare än knäcken! Hur, hur, hur kommer det bli i år?!

Fun Nice Life Youth Beautiful

Planer om Norge börjar kännas mer påtagliga nu. Får nästan en liten klump i magen av nervositet. Det blir inte en längre tid där, utan mer så att jag står mig ett tag.

Men vem är jag att börja planera då det är långt ifrån klart. Men nu ska jag dra. På riktigt. Jag kommer tillbaka, jag vet bara inte när.

Najs, bajs, life, beautiful, beautiful!

The White Stripes - Prickly Thorn (But Sweetly Worn)

Bara jag som tycker att White Stripes här påminner lite om Dungen och Garmarna?
Helt fantastiskt nytt album hur som helst av syskonparet!

Från sporttokig pojkflicka till hjältinna.

Jag ligger hemma sjuk i Carros lägenhet. Upptäckte till min förtjusning att hon hade 'Remember The Titans'. Oh vad är det jag upptäcker? Att det är ju Hayden Panettiere som är Coast Yoasts dotter. Lika söt då som nu.

Give me? Pleeease?

Tackvare Mos har jag nu uppdaterat min önskelista. Vad sägs huh?!

Kolla in hennes tips bluebox.

Final Fantasy VIII - Ballroom Dance Scene

Nostalgi.

Inspiration:

Vilka tyger! Jag vill bara ha och ha. Synd bara att min ekonomi dock bara sträcker sig till Ikea-tyger och inte dessa som man kan hitta på Svenskt Tenn AB och Marimekko.

Hard work work

De som känner mig vet att jag lätt får dåligt samvete över de mest simpla sakerna. Så nu har jag ju såklart funderat på om det var fel av mig att säga upp mig. De flesta minnen man har från allt präglas ju av något sorts ljust skimmer. Man kommer bara ihåg de bra sakerna. Så nu sitter jag och funderar på om det kanske bara var jag som överreagerade. Kanske var inte mitt jobb så farligt egentligen.

En jobbarkompis hörde av sig och underade hur det var med mig. Jag sa som jag kände och hon svarade:

"Du överreagerar absolut inte! Du gör helt rätt! Dessutom är hon värre än NÅGONSIN -om möjligt- så hon förtjänar inget hej då. Alla sjukskriver sig på löpande band nu. Ångestklumpen o tröttheten äter upp mig. (...)"

Exakt så som hon skrev det var ju så jag kände. Fruktansvärt hur man bara kände hur ångesten och tröttheten tog över mer och mer. Nu vet jag ju egentligen att jag har gjort helt rätt, men nu mår jag lite dåligt för min stackars arbetskompis som ska försöka härda ut året.. om hon orkar. Men det blir hon och jag och massa öl på vårat stammis hak Svantes den kvällen hon orkar.

Att säga upp mig var det bästa jag gjort på länge. kändes jätteskönt då en av cheferna ringde mig för att få veta hur det var med mig. Hon den enda som verkligen har gjort sitt bästa med att förstå och hjälpa oss i vår skitsits. Hon tyckte att jag skulle ta ett tag nu och vila upp mig. Jag blev så otroligt glad över att hon förstod så att jag var påväg att börja gråta. För nu ska jag vila upp mig lite. Jag är fortfarande sjukttrött. Skulle kunna sova dag ut och dag in. Har inte riktigt någon energi. Men det kommer väl. Ångestklumpen i min mage är i alla fall borta. Och det är en lättnad som är svår att beskriva!

Nu ska jag iväg och titta på en lägenhet som Hannah fann i tidningen igår. Ett första hand på en trea handlar det om.

Tänk om vi fick den...

Tänk om...

Your Life Miss Oh Julie:

Tänkte att jag skulle ta och berätta lite kort om helgen:
på fredag så samlades Hannah, Naima, Lisa, Tove och jag hemma hos mig. Fick även celebert besök av Deniz och Dylan (de två herrarna som sedan skulle komma att glömma en stor flaska Jäger i mitt lilla rum). Abraham och Kristoffer hade sin klubb Vigilante, på ÖG. Efter som det var värsta tänkbara vädret så lyxade vi till det och beställde en taxi. Jag hade lösa pengar och betalade taxin, vilket gjorde att alla mina pengar tog slut. Men lyxen med att stå på listan är att man inte behöver lägga ut massa pengar på inträde. Ja, man behöver ju heller inte stå i någon fånig kö och frysa fötterna av sig som de andra low-life-suckers. Men ut i den mindre snöstormen drog vi ju ändå då och då, bara för att kunna få stå och trängas under ett parasoll med de andra rökarna. Bland alla armbågar och rökmoln under parasollet hittade vi en lite liten gotländska. Hon berättade att på Gotland sa man inte milkshake, utan mjölk-ruske. Det tyckte vi var roligt.

Eftersom jag fixade taxin så blev jag bjuden på någon öl. Perfekt tyckte jag. När Tove sedan skulle köpa en öl så tog jag kommandot och skulle styra våra steg till den absolut bästa platsen i trängseln vid bardisken. När vi nästan var alldeles framme, var jag tvungen att tvärvända och schasa på de förbryllade vännerna mot andra sidan av bardisken. Jag hade som tur var nämligen upptäckt killen från i lördags stå bara några centimeter framför mig. Han hade jag absolut ingen lust att träffa. Istället fick Hannah träffa honom lite senare på kvällen. Stackars Hannah hade till en början inte den blekaste aning om vem killen framför henne var, då hon knappt hade lagt märke till honom i lördags. Men hon hälsade artigt ändå.

Resten av kvällen sprang jag emellan de två dansgolven med en ölflaska som var fylld med rödvin i min hand. En och annan rökpaus blev det också. Snyltade ouppfostrat på stackars Naima. När stället stängde blev det efterfest. Förbi en kiosk där Ida kunde köpa den obligatoriska folkölen. Vi svängde förbi mig och hämtade en vinbox, fortsatte i snön till Idas lilla studentrum. Innan vi gick in så la jag mig och gjorde en snöängel i den våta snön. Kanon idé av Julia som redan innan var förkyld.

Natten fortsatte med pepparkakor, sluttar av glödd, popcorn, bra musik och vin. Emilie och Kristoffer anlände till senare. Alltid lika fantastiska. Även om Kristoffer var lite för trött, men det var riktigt kul att försöka få honom att vakna! Heja!
Framåt småtimmarna blev det dags att dra sig hemåt. Någon måtta. Jag kom hem till rum där det redan låg två dekade tjejer. Tove på soffan, Hannah på madrassen. Jag slet av mig mina kläder, hann knappt under täcket innan jag hade satt igång att snarka.

Lördagen var mest ett ända stort illaluktande bakismoln. Hannah och jag låg i soffan hela dagen och såg på filmer. Den sämsta jag sett på mycket länge bland annat: 'The Break-up'. 'Livet Är En Schlager' var den sista vi såg och jag kunde såklart inte låta bli att gråta lite.
Efter det var det dags att dra till Inez som var hemma från Norge. Hon bjöd på pizza och fantastiskt goda drinkar. Freddy var där också. Så hon fick visa bilder och berätta om sin tripp till Frankrike som hon just kommit hem ifrån. Värst vad alla vänner är ute och far.
När vi alla skulle bege oss ner mot stan var Hannah trött och gick hem. Jag var också trött, men begav mig istället till Kristoffer. Vi drack vin, diskuterade Rocky, såg på 'Anders och Måns' och otroligt roliga klipp som detta och detta. Se dem ni med!!
Vid TVÅ gick vi iväg till Upplands där vi stod på listan eftersom Emelie och Jenny spelade där. Det visade sig ju senare att även Deniz spelade i källaren. Var en jättekul kväll. Massa massa dans. Massa rolig dans. Dans bland balklädda människor, tjejer i otroliga klänningar. Och där var jag i detta. Bruna skor med vita prickar på gjorde att jag stack ut lite. Som tur var hade jag Anna och Kristoffer att dansa med. VI dansade även på bänkar och bord nere i källaren. Fantastiskt!
Klockan fyra var det slut. Hade sällskap med Emelie och Kristoffer, som sa att det var ensak de båda kunde hålla med om. Och det var att jag var söt, tror jag att det var. Hehe. Lämnade dem på Johannesgrillen när jag sett till att de båda hade beställt något att käka. Halkade mig hem. Slet av mig kläderna och hann knappt under täcket innan jag satt igång och snarka.

Söndagen var väldigt lugn. På kvällen mötte jag upp Lina vid bussen och så gick vi till Abraham och Jenny som hade en lite överrasknings-hej-då-gather-round för Dylan som drog till Australien igår!

Som så då! Thats it!

We'll grow old together We'll grow old together And this love will never This old love will never die

Världens bästa Hannah och jag.

Jag och Lillebror:

zoom, kick, persuasion, tech, good night for you bad night for me

"really boring modern music, really boring modern girl
get me out of here, i’m drowning, i don’t like this modern world
anti-intellect and marketing, pretty, pretty, who needs talent
crying eyes, we’re so outnumbered, fight for the right to remain silent"

TENLIKE

WWW.BALCONYTV.DE

Tre bra saker med att Zingo går på tv nu:

1) Per Morberg är med

2) Han heter MOS

3) Det är en bra bakisfilm, den berör inte den bara är :)

Vaknade med ett konstigt humör idag. Lättretlig och irriterad. Muttrar och klagar på allt. Inte ens Hej Rymden kunde få mig på bättre humör. Kanske är jag inte riktigt van den effekt som det lätt blir på en efter två dagars festande. Men vilken helg det har varit. Ska berätta när jag blivit på lite bättre humör. Ska till Sadaf senare idag och då brukar man ju allt som oftast bli på bra humör!

Just det. En fantastisk nyhet: Nu har jag sagt upp mig från jobbet! Jag är som herr Winnerbäck sjunger: "Jag är arbetslös och meningslös, men jag lever glad ändå för jag har valt att för en tid få leva så".

Dykning ner bland hyllor eller folk.

Ni vet de där när man ser någon man verkligen inte vill träffa och vänder på en femtioöring och springer mot motsatt håll?

Det hände mig TVÅ gånger fredags!

Finns killar här i Uppsala jag gör mycket för att inte träffa igen.

Återkommer.

Without You Im Nothing:

Jag har världens bästa mamma och pappa som stöttar en i allt. Som aldrig slutar tro på en.
Det är värt att uppmärksammas!

Tack och hej!

Hur i helvete tänker de? Jag känner mig så otroligt besviken och ledsen. Mest av allt är jag nog egentligen arg och chockad! Orsaken till mitt utbrott är det mötet somjag hade med chefen nyss. Ett möte där jag verkligen berättade hur pass dåligt jag mår över att jobba där! att jag har ångest inför V A R J E arbetspass. Att vägen från bussen till min brukares lägenhet ger mig näst intill andnöd och en gigantisk knut i magen, eftersom jag vet inte hur förhållandet där är.. Hur natten kommer att utspela sig!

Jag har ringt nästintill gråtande till mamma och pappa efter att jag varit så nerbruten av jobbet, bara för att fråga om jag FÅR sluta. Men jag har inge gjort det bara av hänsyn till resterande personal som jag vet skulle ftt det otroligt mycket jobbigare då. Jag berättade allt det. Jag berättade om sommaren och hur jag och resten av personalen var i behov av en psykolog att snacka med, bara för att vi hade det så tufft. Jag bad inte ens om det, men tackade nästan gråtande ja till det när de erbjöd oss det. Men såg man skymten av någon att tala av sig med? Icke.

Det är inte bara vi i personalen som blir lidande, utan även vår omgivning. Så många har sagt åt mig att sluta och söka nytt jobb, men hur skulle jag kunna det då jag inte har den orken som behövs för det? Jag är helt slut. Jag orkar inte mer.

Tror ni att chefen sa något? Bara något litet för att underlätta vår arbetssituation? Någon som visade på att hon förstod vad jag menade? Någon som visade att hon brydde sig? Icke.

Jag skakar fortfarande i hela kroppen för att jag är så upprörd! Jag har har gett så otroligt mycket, offrat massor, mått dåligt så länge men hållt skenet uppe och gått till jobbet ändå. Men hon kunde inte bry sig mindre.

Jag blev nästan tårögd när jag satt och talade med henne om hur jag mådde, men det var som att tala till en vägg!

Jag förtjäner för fan inte att få sånna här jävla kassa jobb som bara struntar i sin personal GÅNG PÅ GÅNG! Detta är inte första gången! Varför jag inte bara slutar direkt är för att jag tror att situationer kan ändras och att det kommer att bli bättre. Att de högsta cheferna ändå menar vad de säger. Att de hör våra rop på hjälp! Men detta är fan i mej droppen. Detta blir min sista natt!

Så besviken. Att en människa kan höra på det jag säger utan att visa en min. MItt hopp på människor är nu dött! I alla fall för nu. Mina tankar om chefer och liknande är inte längre goda. Hon skiter totalt i mig. Och det känns jävligt tungt när jag verkligen gett så mycket. Till vilken nytta? Ett nerbrutet Jag? Thanks a lot!

The Soundtrack Of My Life:

Collide - White Rabbit

Att dricka en liter te alldeles innan man ska gå och lägga sig är kanske inte den bästa idé jag kläckt,

oavsett hur mysigt det är.

Återhämtningsdryck för ruttna bakismagar?

Jag må ha sagt att det bara skulle bli några glas vin i fredags.

Jag ljög.

Eller möjligen var jag lite mindre vetande.

Nu ljög jag igen.

Klart att jag fattade att det skulle bli mer än några glas vin. Blev TVÅ helkvällar denna helg. Pruttfull nätterna igenom och bakis och ömkande på dagarna som jag tillbringade på mitt jobb.

I min bakisdimma gick jag ner till Folkes för att köpa något som kunde få mig till liv igen. Där hittade jag ProViva Active. Jag har börjat dricka ProViva och inbillar mig själv att det hjälper min mage.
Hur som helst, det var den lilla texten på tetran som fångade mitt intresse: "Återhämtningsdryck" och "När du ansträngt dig". Visserligen var det nog tänkt till galningar som tränat musten ur sig, men jag ansåg att var det någon som hade ansträngt sig så var det jag! Jag menar, jag hade ju just lyckats att ta mig hem. Och klockan var halv ett. (Så just när man ska börja kunna ge blod är man tillbaka på tre månader igen. Så är det.)

Vet inte om drycken hjälpte. God var den i alla fall. Och jag kkänner mig nyttig som dricker något som inte smakar så gott. För alla vet väl att det som är nyttigt inte smakar gott!

Eller?

Ren och sann lycka är att komma hem prutt-trött och hungrig efter en hård dag på jobbet, och finna upptinad gulaschsoppa som jag hade tagit fram igår men glömt bort att käka. Riktigt god hemlagad mat till en bakistrött, frusen och less Julia. Ibland älskar jag verkligen mig själv!

Fy fan vad jag är bra!

Black Stacey

Sitter nu i mina stulna sjukhusbyxor i mitt rum och lyssnar på Saul Williams och Buck 65. Grym musik som lillebror presenterat mig för. Har just skickat en liten beställning till Kristoffer. Han ska få komma och käka min gulaschsoppa om ett tag här, så då får han ta med sig lite cola till fröken Julie. Kan ju erkänna att jag är lite bakis. Kom inte isäng förrän klockan sex imorse. Bra där, var nog hemma halv fem, men sedan satt jag och drygade mig på Qruiser trots att jag knappt kunde hålla mina ögon öppna.

Var på Snerkan igår och såg två fulla typer ragla omkring på en liten scen. TTA såklart. Om det inte vore för att deras musik är så grym skulle man lätt dissa dem direkt. Fanny hade nog inte blivit riktigt varnad för hur deras framträdande är, så hon var lite chockad när hon väl stod där i den svettiga publiken.

Mindre svettigt var det innan då vi var hos mig. Emilie och Fanny kom till mig. Det blev lite Idol i bakgrunden, drinkar med 80 %-ig vodka och tranbärsjuice. Emilie stod för musiken, men även av vandaliseringen av min toa. Henne kan man ju inte släppa ur sikte en sekund. Hehe.

Det var otroligt kul att gå ut med de två flicorna, man blir riktigt glad och lycklig av dem. Det bara spritter i kroppen!

Hur som helst, det var som en stor hemmafest på Snerkan. ALLA VAR DÄR! Hur kul som helst. Fick tillfälle att träffa många man inte sett på mycket mycket länge. Fantastisk kul kväll. Men nu blir det inge utgång på länge. Eller få se vad som händer ikväll. Ska höra av mig till älskade Hannah som återvänt från Skåneland och sköna Babak som också har vettet att befinna sig i Uppsala.. och inte i borås eller Gävle, eler var han nu brukar flänga runt. :)

Sockerpiller och gulasch(schumasch)soppa.

Oh Julie har just bokat en helkroppsmassage. Yr av "umma mig självs"-anda. Frågan är nog varför jag inte gör detta ofta? Alltså inte unnar mig själv saker, för det gör jag förjämnan: äta ute, en snygg sjal (för man kan aldrig ha för många sjalar!), dyrt "naturgodis" istället för gammalt lösgodis, kläder, smycken, Rocky böcker, ta bussen istället för att cykla eller gå, en dip till stripsen som kommer med hamburgaren, en 30 KRONORS cola att sippa på medan man bowlar, smärtsam vaxning, köpa nya snygga trosor istället för att masa sig till tvättstugan och boka tid, bio, godis eller saker till rummet. Ni vet. Men jag snackar om massage. Man är så himla snabb på att vara elak med sin kropp genom att förgifta den med alkohol och cigg. Det kostar sin del. Sedan för att strö på lite mer jävulskap så kan man frysa ner sin kropp, genom att ha på sig för lite kläder påväg till festligheter. Skrubba upp den genom att tro att MAN KAN cykla i onyktert tillstånd! Suck.

Ja, ni som inte vet, så är jag i bra period nu när det gäller min kropp. Jag tränar (om än lite för lite än vad jag vill), äter NÅGOLUNDA rätt men framför allt festar jag inte lika mycket längre. Cigg har jag laggt på hyllan också. Rensar kroppen lite. Detta är nog första gången min kropp inte har ett uns gift i kroppen på.. ÅR! Visserligen har jag rätt fri massa skit under min sjukhusvistelse (snart ett år sedan) men då var jag istället hög på alla mediciner som de proppade i mig. Eller jag var ju inte så sen med att säga JA! Var ju faktiskt snarare jag som maniskt tryckte på knappen vid min säng för att kalla in en sjuksyster för att få en spruta för att döva mina smärtor. "I HELVETE MED PILLER! ALVEDON! JÄVLA SOCKERPILLER!!! GE MIG EN SPRUTA NUUUUUU!" Nåväl.

Nu kanske jag framstår som helylle. Inte en droppe alkohol? Eller? Ikväll blir det nog något glas rödvin med Fanny. Jag fick nämnligen en biljett till Snerkan ikväll av Abraham och Kristoffer. TTA spelar, och det kommer att bli grymt. Lite extra grymt blir det då jag insåg för några minuter sedan att jag inte jobbar ikväll som jag hade ställt in mig på.
Några glas vin blir nog perfekt. Ingen svinfylla här inte.

Förmiddag: Sova, träna, städa (möjligen tvätta. Suck.)

Eftermiddag: Bjuda på Gulaschsoppa.

Kväll: Vin med Fanny. Sedan Snerkan.

Va säger ni om de va?! Huh?! :)


Förresten, hört de sötaste smeknamnen en flicka som jag kan få?

Ljuvliga Ljuvlia

Julia Schmulpaj.

Jesus! Dude!

Systeryster och fröken Julie var och bowlade idag. Jag vann. Hell yeah! Dock gick jag inte in i spelet fullt ut som herr Quintana!