They tried to make me go to rehab I said no, no, no.

Jag blir inte klok på alla grabbar. Eller, egentligen är de kanske inte de som gör något. Snarare att det är jag som inte är riktigt klok. Jag virrar runt och yrar på. Förstår inte så mycket, men jag kör mest på ändå. Var kan man skaffa sig någon kunskap? Kanske skulle fråga ut mina killkompisar. De kanske vill berätta någon liten ledtråd. Fast om det nu är jag själv som gör mig smått galen, var ska jag vända mig då? Kanske till hon Lena som jag ska åka till den andra april för att få framställt ett riktigt horoskop av. Kanske hon kan svara på någon av alla de frågor som skvalpar runt i min hjärna. Jag har sällan skrivit så mycket i min lilla svarta bok som nu. Citaten jag brukade skriva ner där har minskat och alla mina förvirrade tankar tar nu mer och mer plats. Just typiskt att jag ska gå runt och vara så förvirrad nu när allt är så bra. Så bra på så många sätt. Livet är på ett sätt så enkelt just nu! De dagar jag inte jobbar kliver jag upp någorlunda tidigt, käkar och drar mig ner till bryggan vid ån. Sitter där i några timmar och sedan drar vi vidare till någon park där det klunkas öl och röker cigg. Ofta i mängder. Ska bli riktigt skönt att jobba i natt så att det inte blir någon fest!

Jag borde hålla mig lugn så att jag blir helt frisk, men jag är så fruktansvärt dålig på det. Blir jag inte frisk snart kan jag inte träna. Och så här äcklig som jag är nu har jag inte känt mig på flera år. Tycker att det är fruktansvärt. Vill bara komma igång och träna igen, men det lär inte bli så länge jag håller på så här. Kanske nästa vecka kan bli en lugn vecka? Lounge utan öl? Utan cigg? Sitta där och dricka saft och knapra morötter? Allt går ju bara man vill. Det vet ju jag med.

Glad men förvirrad. Det är nog så jag skulle beskriva mig just nu. Det kunde ju varit värre. Jag menar, det är inte ens dåligt nu.. det är bara lite.. våryra kanske?