Ännu en helg har nu passerat fylld med fylla och fester. En skön upptäckt var att alla är lyckliga nu. Det känns toppen eftersom så många har varit nere så länge nu. Kosmos sprutade ur allas öron. Kärlek åt alla! Jag vet inte om det var för att jag var så exalterad över att allt var så bra nu som gjorde att alkoholen flödade i härligt stora mängder. Inte bara för min del, utan alla var på sina flaskor sin iglar.
På fredagen var vi i Floggan där Kaddes kompis hade en födelsedagsfest. Där fanns även Singstar. Ni vet Singstar? Det spelet där man ska sjunga en låt och får mer poäng ju mer man kan hålla tonen. Det är ett spel som jag vägrar delta i förrän några öl är avklarade. Det gick ju som sagt väldigt fort att dricka, så snart stod jag där med en mick i min hand. Den andra micken höll Hannah i. Det var väl egentligen redan förutbestämt hur den matchen mellan oss skulle sluta. Min underbara Hannah är otroligt bra på att sjunga. Ja... och jag då? Jag kan ju inte direkt säga att sjunga bra är en av mina starka egenskaper! Till råga på allt hade jag ju spenderat veckan som gått i min säng och hostat sönder min hals. Så där stod jag med alla tänkbara odds emot mig, men hey! Det är ju kul ändå! Låten satte igång och vi började sjunga (läs skråla från min sida!). Jag kämpade mig igenom hela låten, och när den var slut så var det väl ingen som kunde tro sina ögon! Jag, skrålhalsen-Julia, hade vunnit! Över Hannah! In your face! WOW!
Min lycka över att besegrat Hannah i Singstar höll i sig hela kvällen (och tja, jag kan ju säga att jag fortfarande letar nya tillfällen för att få berätta om min seger till vänner) och vi drog oss iväg mot ÖG efter att ha missat några bussar. På bussen vi slutligen hann med fördelades de kvarstående ölen ut. Vilket såklart egentligen inte hade behövts, men man dricker ju upp det man har. Så är det ju bara. Jag var även fullt upptagen med att knäppa kort på Viktoria och Rika. Inne på ÖG var det märkligt nog mer öl, dans och oändligt många rökpauser. Under en av alla pauser så dök fagre Adam upp. Han hade en underbart skön tröja(jacka?) på sig som jag stod och gosade med en hel del. Hur lycklig han var över det vet jag inte, men jag gillade det!
Så gav någon tecken på att vi skulle dra vidare. Snubblandes ifrån ÖG drog vi och med i sällskapet fanns nu även Linneas sista ragg innan hon lämnade oss för tyskland. Han var en rätt rolig kis. Så kom vi fram till Fredmans. Jag hann inte stå länge i kön innan vakten kom fram till mig: "Nä, du kommer inte in här! Du är ju alldeles för full!" Jag älskade honom för det. "Jaaaa! Det är jag verkligen! Hej då!". Tror inte jag hade orkat mig in på ett nytt ställe. Den roliga kisen kom inte heller in, han var tydligen också rätt yr. Vi gick och satte oss på andra sidan gatan och jag halade upp min telefon och ringde Simeon. Han och de andra var på väg hem och de skulle komma förbi och hämta upp mig. Så fort de kom så begav vi oss hemåt, och vad som hände med den roliga kisen har jag ingen aning om. Han kanske satt kvar där själv på gatan?
Jag var så trött och orkade inte riktigt gå, så i protest så la jag mig ner på marken som jag så många gånger innan har gjort. Simeon gick lite in i rollen som den-besvikne-pappan-som-hittar-sin-fulla-tonårsdotter-ute-på-äventyr. Han tog ett hårt grepp om min arm och sa åt mig på skarpen: "Kom nu Julia! Nu ska du hem!" Mina protester vägde föga och mina invändningar om hur skönt det faktiskt var på marken struntade han helt i! Ena handen höll han i sitt kloliknande grepp om min arm och den andra handen höll han en full Flexan. Han släppte inte min arm förrän vi stod utanför min port. Han gick inte hem till sig förrän han såg att jag satt på sängen i mitt stökiga rum. Jag vet inte alls när jag skulle kommit hem om det inte vore för honom. Tack Simeon!
Lördagen kom och jag låg i min säng de få lediga timmarna innan jag skulle iväg och jobba. Efter vad som kändes som oändligt många timmar på jobbet så satt jag på bussen på väg till Naima, Linas och de andra vackra flickornas inflyttningsfest. Jag gick lite vilse efter att jag hoppat av bussen och lyckades komma in i en mindre skog och gick och halkade omkring på den leriga marken där. När jag väl kom ut på en gata igen så var det bara att ringa på hjälp och fina Lina kom till min undsättning och hjälpte mig till festen. Temat för festen var att man skulle klä ut sig till en artist. Där fanns bland annat Lina som den bedårande Dolly Parton, Kristoffer som John Lennon och Abraham som snygge Jimi Hendrix. Själv kom jag tråkigt nog som Julia-som-kommit-direkt-från-jobbet. De fina flickorna bjöd en törstande Julia på massa vin.
Det var en mycket trevlig kväll, och jag fick höra igår att jag varit en av dem som ramlat in i en buske som står på deras gård. Själv hade jag inget minne från den incidenten, utan hoppas fortfarande på att de bara såg lite fel! Men.. ja... det skulle inte förvåna mig. Inte alls.
Förresten är det överreklamerat att ge blod! Haha!
På fredagen var vi i Floggan där Kaddes kompis hade en födelsedagsfest. Där fanns även Singstar. Ni vet Singstar? Det spelet där man ska sjunga en låt och får mer poäng ju mer man kan hålla tonen. Det är ett spel som jag vägrar delta i förrän några öl är avklarade. Det gick ju som sagt väldigt fort att dricka, så snart stod jag där med en mick i min hand. Den andra micken höll Hannah i. Det var väl egentligen redan förutbestämt hur den matchen mellan oss skulle sluta. Min underbara Hannah är otroligt bra på att sjunga. Ja... och jag då? Jag kan ju inte direkt säga att sjunga bra är en av mina starka egenskaper! Till råga på allt hade jag ju spenderat veckan som gått i min säng och hostat sönder min hals. Så där stod jag med alla tänkbara odds emot mig, men hey! Det är ju kul ändå! Låten satte igång och vi började sjunga (läs skråla från min sida!). Jag kämpade mig igenom hela låten, och när den var slut så var det väl ingen som kunde tro sina ögon! Jag, skrålhalsen-Julia, hade vunnit! Över Hannah! In your face! WOW!
Min lycka över att besegrat Hannah i Singstar höll i sig hela kvällen (och tja, jag kan ju säga att jag fortfarande letar nya tillfällen för att få berätta om min seger till vänner) och vi drog oss iväg mot ÖG efter att ha missat några bussar. På bussen vi slutligen hann med fördelades de kvarstående ölen ut. Vilket såklart egentligen inte hade behövts, men man dricker ju upp det man har. Så är det ju bara. Jag var även fullt upptagen med att knäppa kort på Viktoria och Rika. Inne på ÖG var det märkligt nog mer öl, dans och oändligt många rökpauser. Under en av alla pauser så dök fagre Adam upp. Han hade en underbart skön tröja(jacka?) på sig som jag stod och gosade med en hel del. Hur lycklig han var över det vet jag inte, men jag gillade det!
Så gav någon tecken på att vi skulle dra vidare. Snubblandes ifrån ÖG drog vi och med i sällskapet fanns nu även Linneas sista ragg innan hon lämnade oss för tyskland. Han var en rätt rolig kis. Så kom vi fram till Fredmans. Jag hann inte stå länge i kön innan vakten kom fram till mig: "Nä, du kommer inte in här! Du är ju alldeles för full!" Jag älskade honom för det. "Jaaaa! Det är jag verkligen! Hej då!". Tror inte jag hade orkat mig in på ett nytt ställe. Den roliga kisen kom inte heller in, han var tydligen också rätt yr. Vi gick och satte oss på andra sidan gatan och jag halade upp min telefon och ringde Simeon. Han och de andra var på väg hem och de skulle komma förbi och hämta upp mig. Så fort de kom så begav vi oss hemåt, och vad som hände med den roliga kisen har jag ingen aning om. Han kanske satt kvar där själv på gatan?
Jag var så trött och orkade inte riktigt gå, så i protest så la jag mig ner på marken som jag så många gånger innan har gjort. Simeon gick lite in i rollen som den-besvikne-pappan-som-hittar-sin-fulla-tonårsdotter-ute-på-äventyr. Han tog ett hårt grepp om min arm och sa åt mig på skarpen: "Kom nu Julia! Nu ska du hem!" Mina protester vägde föga och mina invändningar om hur skönt det faktiskt var på marken struntade han helt i! Ena handen höll han i sitt kloliknande grepp om min arm och den andra handen höll han en full Flexan. Han släppte inte min arm förrän vi stod utanför min port. Han gick inte hem till sig förrän han såg att jag satt på sängen i mitt stökiga rum. Jag vet inte alls när jag skulle kommit hem om det inte vore för honom. Tack Simeon!
Lördagen kom och jag låg i min säng de få lediga timmarna innan jag skulle iväg och jobba. Efter vad som kändes som oändligt många timmar på jobbet så satt jag på bussen på väg till Naima, Linas och de andra vackra flickornas inflyttningsfest. Jag gick lite vilse efter att jag hoppat av bussen och lyckades komma in i en mindre skog och gick och halkade omkring på den leriga marken där. När jag väl kom ut på en gata igen så var det bara att ringa på hjälp och fina Lina kom till min undsättning och hjälpte mig till festen. Temat för festen var att man skulle klä ut sig till en artist. Där fanns bland annat Lina som den bedårande Dolly Parton, Kristoffer som John Lennon och Abraham som snygge Jimi Hendrix. Själv kom jag tråkigt nog som Julia-som-kommit-direkt-från-jobbet. De fina flickorna bjöd en törstande Julia på massa vin.
Det var en mycket trevlig kväll, och jag fick höra igår att jag varit en av dem som ramlat in i en buske som står på deras gård. Själv hade jag inget minne från den incidenten, utan hoppas fortfarande på att de bara såg lite fel! Men.. ja... det skulle inte förvåna mig. Inte alls.
Förresten är det överreklamerat att ge blod! Haha!
1 kommentar:
singstar is the shit!
jag kan sjunga utan öl också, beroende på vilka som närvarar of course... =0P hehe. för sjunga kan jag inte!
men då jag slog helene en kväll räddade det min afton också! dels sjunger hon lite bättre än mig och så är det hon som har spelet med alla skivor och det är alltid hos henne vi sjunger, och hon brukar sjunga hemma själv ibland vilket innebär att hon redan KAN alla låtarna. så det var underbart att få slå henne! =0) även om det bara var med några futtiga poäng.
btw - tisdagen vecka 15 kommer lotta till uppsala! stannar till fredagen. snerikes på tisdagen och stockholms på torsdagen, som det ser ut nu =0)
Skicka en kommentar