En död krukväxt mer eller mindre

Igår så traskade Hannah och jag över till Kristoffer och hämtade hans gamla dator som jag nu har fått övertagit. Han påpekade om och om igen att den inte är speciellt bra, men det gör inte mig något. För den kan inte vara sämre än den jag redan hade. Sen ska bara min kusin få kolla till den och hjälpa mig lite, så fram tills dess är jag utan internet. Det gör inte mig så mycket. Det blir mer att läsa på alla bloggar när man inte kollar dem varje dag. Som nu. Sitter i en av datasalarna på SVC och fnissar tyst för mig själv till allt underbart som folk har skrivit. Överlycklig att Linnea börjat blogga nu också om sina öventyr i Berlin.

Förresten.. jag färgade mitt hår i går. Mörkare. Det är nästan svart just nu och luktar så där nyfärgathår som håret gör ibörjan. Jag skulle vilja gå runt och sniffa på det hela dagarna, men nu är det också förkort för att jag ska lyckas få en tuss får under min näsa. Vi har ju nämnligen klippt det också! Med en vanlig pappersax, något som frisörerna brukar rysa av när jag glatt berättar det för dem. Ofta mummlar de i samma vevea om att jag måste ta bättre hand om mitt hår. "Inpackningar! Det är vad du behöver. Ditt hår är torrt!" Jaja, jag tar hand om det jättemycket ibland. Ja, och ibland får det mindre kärlek. Antingen eller ungefär. Som min blommor. Antingen är jag jätte duktig och vattnar dem med jämna mellan rum så som man ska göra, eller.. eller så blir de utsatta för extrema torrperioder så de inte får en enda droppe vatten (skulle väl möjligen vara om någon skulle råka spilla öl eller vin över blommorna som de skulle få i sig vätska!). Sedan när jag såg hur mina stackars blommor håller på att torka ut, så var jag alltid där med mängder av vatten. Fick sedan höra att man ska aldrig dränka en blomma med vatten (som jag brukade göra) då den varit utan vatten länge. Det klarar den tydligen inte. Det är så lite man vet. Det är så lite man bryr sig om. På rikigt.