Livet är en fest Håll med om det, folk och fä Och om livet är pest Fyllan värmer bäst

Att jag mer och mer sällan har tillgång till dator syns ju här på bloggen. Så, vad har jag gjort sedan sist? Jag har jobbat massor. Att jobba är inte helt fel då man är ute och går vårpromenader och stannar och röker där solen lyser som starkast. Sedan att komma en timme sent till jobbet är inte uppskattat. Men så kan det gå. Jag hade roligt den natten innan (vilket nog var en liten orsak till min sena ankommst. Det var två inflyttningsfester den kvällen. Vi tog början hos Andreas som har flyttat till ett otroligt snyggt rum. Han trivs att bo där, och jag trivs att hälsa på där. Andreas stod helt klart för den bra musiken den kvällen! För hela natten! Det var trevligt där, men fina människor. Sedan cyklade vi vidare till Floggan där Flexan höll sin inflyttningsfest. När vi just stigit in i deras vardagsrum möts vi av en väldigt full ung man som ramlar fram och sedan stupar ner på golvet. Och där blir han liggandes i någon timme innan han förflyttar sig till soffan och däckar återigen där.
Ute på deras balkong utkämpades poesi-battle. En kille (som förövrigt såg ut som en rödhårig Moneybrother!) och jag. I och för sig var det en ganska kort kamp, men det viktigaste här är att det var jag som vann. Han var ganska kass. Förlåt, men det var han! Jag kan ju bara säga att det var min kväll den kvällen. Någon timme senare upptäckte jag att några snubbar satt och spela tv-spel. Jag vet inte vilket det var, men ett spel i samma stil som Tekken. Jag fick överta en av doserna av en kille med rutig skjorta. Nu var det killen med glasögonen som skulle tävla. Första omgången vann han. Av förklarliga skäl. Jag hade aldrig innan spelat Xbox som vi nu spelade. Men så fort jag hade vant mig så vann jag over and over and over and over again. Totalt utklassad. Jag fick till och med en liten hejarklack. Killen med den rutiga skojrtan satt nu och hejade på. Vem skulle inte gjort det då de såg en sån begåvning som jag? Pah!
Sedan inne på Flexans rum började det att spelas 'Livet är en fest' och jag tror det var då han så fint sa att vi fick hoppa sönder hans säng, då han själv studsade omkring som en galning på den. Sagt och gjort. En hel hög av människor studsade också sedan omkring i hans säng och sjung med för fulla muggar till låten. Jag tänkte så pass klart att jag fick upp mobilen och filmade alltihopa. Så klart. Tyvärr upptäckte jag dagen efter att kvaliteten på filmen inte blev den bästa. Konstigt.
Sedan bar det av mot Norrlands med Hannah, Lilla Jonas och hans kompis. Mötte upp några klasskompisar där. Trevligt. Sedan gick vi och smygdrack av den sprit som underbara PQ och Apan hade gett oss tidigare under kvällen. När klockan närmade sig fyra tog vi och begav oss hem. När jag dunsade i säng och insåg att jag skulle upp om 1,5 timme så var det nog mitt undermedvetna som gjorde att jag inte ställde klockan. Mitt undermedvetna behövde sömn. Och sömn blev det.