"JULIA! Du kan inte vara den där kompisen som är elak och jävlig! Det sa du att du skulle vara, men då när du träffade honom sen så la du på super charmen och log världens leende! Och sen blev ni bästisar typ!"
Ja, saken var den att hon hade ett jobbigt ex, och jag sa att jag från och med nu skulle vara otrevlig mot honom så att han inte skulle vilja ha henne tillbaka eftersom hon ofta är med mig.. Jag tänkte att han kanske kunde se det så att han inte ville ha henne om han fick mig på köpet. Grejen är ju den, att jag tycker ju att det är en kul kille. (Jag gillar ju i och för sig alla som skrattar hjärtligt åt mina skämt!) Så när vi träffade på honom ute igår hade jag inte en tanke på att vara sur och bitter utan blev istället väldigt glad över att se honom. Sedan kom jag på mig själv och min kompis och jag drog in och dansade. Jag bad om ursäkt. Hon sa att det var lugnt, jag tror inte att hon på allvar trodde att jag kunde vara sur och arg. Alltid så jävla glad! Typiskt mig!
onsdag, juni 27, 2007
Upplagd av Oh Julie. kl. 21:48
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
haha, men man SKA vara glad =0) det är jag också nästan jämt! även om man ibland önskar att man kunde sluta dra på mungiporna i vissa stunder... hmm...
Skicka en kommentar