One day I wasn't drunk and the sun was shining straight I went blind and run my fingers on his face

Jag är lite rädd för mig själv. Tror att jag är rätt fånig. Eller kanske att jag var det. Jag tror att jag börja skärpa mig igen nu och åter kommit på rätt spår. Men grejen är att det skrämmer mig. Det där med förhållanden alltså: finnas där, vara trogen, vara bra, förstå, finnas där och må bra av det. Jag borde nog bli satt i ett rum, smått hjärntvättad med fakta som kan vara bra att veta! Lite tips på vägen bara. Egentligen förstår jag ju inte alls vad förhållande är bra för.. så många som det bara, poff, tar slut för. Så sitter de där, lite olyckligare än innan. Fantastiskt! Eller?

Vet inte hur jag ska lära mig det. Kommer jag någonsin klara det utan att klanta mig det första jag gör? Jag tror att det bästa är att hålla mig ifrån allt sådant för att inte såra någon och inte fylla mitt eget huvud med ångest och förvirring. Sånt lyckas jag med så bra på andra håll, varför tvinga på sig själv mer?