Julia det lilla egot.

Så är lillasysters födelsedag och lillebrors student avklarade. Jag var så trött igårkväll att jag inte ens orkade lägga massa enegri för att fixa fram skjuss till oss. Ja, när man är hemma i obyggden kan man inte ta cykeln ner till stan. Inte ens bussen. Busstider är här nästintill ickeexisterande! Några tåg går under dagen, men chansen att något av de skulle passa in i ens planer är stört omöjligt.

Istället stannade Mos, Kattis och jag hemma. Fick tid för att bara umgås, vilket inte riktigt hanns med när de kom och hälsade på mig i Uppsala. Kvällen avslutades med Harry Potter, eftersom jag redan sett den några gånger kröp jag under bordet och somnade. Halv två när filmen var klar åkte Mos och Kattis hem och jag fick ta hand om en nu nästan panikslagen lillasyster. Inte tänkte jag på att sesnaste Harry Potter kunde upplevas som hemsk. Men nu var det tydligen så. Hon vägrade sova själv. Hon bönade och bad att jag skulle sova i hennes rum. Det var ett perfekt tillfälle om jag ville vara "den bästa storasystern", men nu var det de sista jag ville. Av någon konstig anledning, men jag kanske kan skylla på att jag var trött. Jag blev så galen på min rädda lillasyster att jag trodde att jag skulle bita hål i min läpp i ett försök att inte skrika. Det slutade med att hon fick ta med sig täcke och kudde och sova med mig på tredje våningen. Innan hon somnade snyftade hon att det här var den värsta födelsedagen i henne liv. Det högg till i mitt hjärta för jag vet ju verkligen hur det känns. Mitt dåliga samvete fanns på plats som en klump i min mage direkt, och jag försökte väl säga något tröstande, men hon snyftade bara till och somnade. Får väl kanske se till att göra denna dag lite bättre... Och eh, den börjar jag med att strunta i hennes ridtävling för att ligga ute och sola. Julia, schyssta syrran!