Ögonblink

Spenderade natten på sjukhuset i natt. Inget fel på mig, utan på min brukare som jag jobbar med. Hon la sig för att sova vid elva och där på en stol bredvid hennes säng satt då jag vaken hela natten. Upptäckte hur mycket enklare det är att hålla sig vaken genom att sitta på en obekväm stol än att ligga i en skön soffa som jag gör annars då jag jobbar natt.

Men vid 04.00 tiden klarade jag inte av den hårda stolen utan tog en handduk (filt?) och la mig på golvet istället. Timmarna fick jag att gå genom att läsa en bra bok, samt att varje timme gå och fråga en av nattsköterskorna om jag fick deras tillåtelse att träda in i Personalrummet för att fylla på min mugg med hett vatten och ta en påse med varmchoklad. Nu så här klockan halv nio undrar jag om jag kanske drack några koppar för mycket av den där chokladen. Känner mig lite konstig i magen.. eller så är det bara all trötthet. Snodde i allafall med mig några påsar hem, så nu kan jag bjuda upp fina pojkar på Ögonblink istället för te. Hö hö.

I samma byggnade som min brukare låg i hade jag redan besökt några timmar innan jag började mitt jobbpass. Två trappor under min brukares avdelning ligger nämnligen fina herr D! Kristoffer, Naima och jag var och hälsade på honom igår. Eller, "hälsade på" är väl att ta i då han inte var vaken. Han andades inte ens själv utan var kopplad till en respirator. Det lilla knyttet var täckt av slangar och bandage och det kändes helt overkligt att se honom så. Jag fick en sprängade huvudvärk efter vi hade besökt honom. Det blev lite för mycket att se honom och alla hans släktingar och samtidigt försöka hålla en lugn mask. I tisdags talade Göken (hon som ställde mitt Personliga Horoskop) och jag om hur känslig jag var och hur mycket jag tog in.. men ibland känns det nästan som att jag är fånigt känslig. Ibland skulle det vara bra att kunna stänga av och bara ta in lagomt mycket!