From my womb to my tombI guess I'll always be a child
Well some people try and treat me like a man
Yeah some people try and treat me like a man
Weel I guess they just don't understand
Well some people try and treat me like a man
They think I know shit
But that's just it
I'm a child
Har massa papper omkring mig som jag borde kolla igenom till tentan på torsdag. Det är tråkigt. Sitta och lyssna på Devendra Banhart är roligare. Jag vill bara att det ska bli sommar så vi kan sitta ute och dricka vin i parker och lyssna på bra musik. Bra musik som unge herr Banhart! Han är en typisk sån som man fastnar för direkt. Kommer ihåg första gången jag hörde honom. Då jag bodde kvar i Sundsvall och fördrev dagarna med att jobba på fritidsgården i kyrkan mittemot min lägenhet. Det var ett kasst jobb, men jag fick spela den musik jag ville. Och så högt jag ville. Så var jag hemma en kväll, helt slut efter att ha hjälpt puckade ungar att måla eller göra pyssel. Låg antingen och lyssnade på radio eller zappade på tv. Och där var han! Stilla. Lyssna. Lyssna mer. Intensivt. Låten är slut. Man hopapr upp. Vem fan var det där? Och varför har jag aldrig hört detta förut? Så var det bara att spåra upp den. Så blev man kär. Samma sak med unge herr Lekman. Där stod jag och diskade i pappas kök en sommadag. Ensam hemma och spelade radion högt högt högt. Så plötsligt när jag ska diska en sked kommer en av Jens låtar och där står jag blixtstilla. Man vågar knappt att röra sig eller att andas, då kanske man mister koncentrationen. Där var det kärlek igen. Jag älskar när man faller för en artist/grupp efter att bara ha hört några sekunder av en låt. Kärlek direkt. I love.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar