You're a nut! You're crazy in the coconut!

Ibland tror jag att jag på riktigt är smågalen. Jag vågar väldigt sällan tänka dåliga tankar om andra när jag befinner mig i ett sällskap. För tänk om någon av dem omkring mig kan höra mina tankar?
Så står jag i en klunga av människor av muttrar i mitt huvud över att det är något jag stör mig på hos någon, kommer jag plötsligt på mig, och försöker släta över mina bittra tankar med liknande: "Jaja, men han kanske inte har det så lätt. Det är nog mer synd om honom." Fast jag egentligen inte tycker så. Det är bara en försvarsmekanism som jag måste utföra så att om det finns någon som kan höra tankar inte kan säga annat än att jag är en fin person. Att jag gör detta kan få mig full i skratt titt som tätt. För att det är väl klart att ingen kan höra mina tankar. Men ändå. Jag kan inte sluta att försvara den personen jag just dissat i mitt huvud.
Alla mindre trevligare tankar får jag helt enkelt ta med mig hem och tills jag är ensam. Då kan jag sitta och fundera hur mycket jag vill utan att censurera mig! För ingen kan väl ändå höra mina tankar genom väggen!

Eller?

Måste bara passa på att tipsa om gruppen Emigrate. Ett tyskt metalband som Rammsteins gitarrist Richard Kruspe startat. De är mitt Soundtrack Of My Life for now.