En liten historia:

Det här är Julia. Hon är en glad tjej.

Men så en dag så får hon oväntat besök av elaka herr Svamp.

Herr Svamp är en riktig otäcking som sprider klåda och frustration hos dem han besöker.

Men tillslut får Julia nog. Hon är inte längre glad, utan jättearg!
Hon bestämmer sig för att göra något åt saken.

Hon går i väg till Apoteket. Där köper hon jättestarka mediciner
som herr Svamp inte kan stå emot.

När herr Svamp får se kuren Julia har i sin hand blir han jätterädd.Julia struntar i om han är rädd. Julia har fått nog! Med dunderkuren från Apoteket tar hon död på elaka herr Svamp och räddar hela världen också när hon ändå är på gång!

Slut!

KAIZERS IKVÄLL!

Ikväll är det äntligen Kaizers på Debaser Medis. Stackars Hannah ligger hemma och är sjuk, så det blir bara brorsan, hans kompis och jag ikväll. Brorsan gick just iväg ner på stan, vilket är rätt skönt då jag äntligen får en chans att röja upp i detta råtthål. Har inte kunnat börja att städa förrän nu, för just då vi hade vaknat ringde min (nu fungerande mobil). Det var vår "bror" Jonas som nu tydligen bodde i Uppsala igen. Någon minut senare var Jonas yrvädret här och berättade om allt drama drama han har varit med om de senaste tio månaderna. Det han har gjort under några månader är tillräckligt med dramatik som skulle kunna täcke någon annans hela liv. Jag tror inte att han klarar av ett lugnt och något sansat liv!

Min mobil har ju inte fungerat på närmare en månad nu på grund av en obetald räkning. Och jag har börjat att vänja mig och gilla läget med att inte ha en fungerande mobil. Att kunna lämna den hemma och bestämma träffar med vänner på det gamla goda sättet: "Okej, vi träffas vid Åhlens klockan två!". För har jag inte en mobil så tvingas vännerna och omgivningen att ta hänsyn till detta och komma i tid. Annars är andra väldigt bra på att komma sent, något jag tycker är så respektlöst!

Men nu fungerar det alltså igen, och jag går direkt tillbaka till mitt gamla mönster då jag i tid och otid bevakar min mobil för att se om jag fått något nytt meddelande eller ett missat samtal. Det känns inte så roligt alls faktiskt! Jag menar, ni vet när man glömmer sin mobil hemma under en dag. Det är blandade känslor som blandas i ens kropp: lite ångest, stress och dylikt. Det slipper man ju då man inte har en mobil som funkar.
Självklart är det ibland otroligt jobbigt att inte ha en mobil. Men det är nästan så.. att det är jobbigare att ha en som funkar!

Vilken bloggtyp är du?

Dagboksbloggare

Din blogg är din offentliga dagbok. Du skriver om tentor, mensvärk, godissug, barnuppfostran, tandläkarbesök, ångest, spindelfobi och relationsproblem. Du skiter fullständigt i huruvida dina inlägg innehåller korrekt grammatik, kommatering och tangentbordsmissar. Din blogg är ändå bara till för vardaglig ventilering och att ingen läser den bekommer dig inte det allra minsta.

Hehe, stämmer ju rätt bra det där. Du kan göra testet på:

http://www.testriffic.com/test/psilotripitaka/9057/Vilken-bloggtyp--r-du-

Starving in the Belly Starving in the Belly Starving in the Belly of a whale

Jaha, så nu sitter man här med bakismage med ett vattenglas i handen. För det blev ju tydligen utgång igår!

Jag kom hem från Karin (efter en mycket god middag!) vid sju tiden för att finna en uppklädd Hannah och ett fint städat rum. Men det var ju inte för min skull som hon hade gjort sig det besväret, utan Anja var i staden och skulle komma. Fina lilla Anja som annars pluggar i Lund.
Men det blev bara ännu mer finfrämmande då Linnea och Tove anlände. Jag trodde att vi alla skulle gå till min favorit Svante's, men tydligen var det inte pubba vi skulle göra: vi skulle till Kalmars klubb 'Boom goes the dynamite'. Det blev väldigt jobbigt för mig där ett tag då jag hade ställt in mig på att vara riktigt loungeklädd och nu var tvungen att leta fram något lite mer "klubb". Men eftersom jag inte riktigt gillar att klä upp mig så blev det en väldigt enkel outfit. Hade jag haft en jävla modeblogg hade jag lagt upp bilder på mig och kvällens val. Men detta är inte en modeblogg. Fan ta dem!

Efter att jag hade förstått att det var riktigt utgång som gällde så satte jag tillsammans med de andra att klunka öl samt ett surt ekologiskt rött vin.
På Kalmars var det var det Discodarling som spelade. Emelie och Jenny var så fina och spelade bra musik. Nere berättade Kristoffer var det någon från Nöjesguiden som spelade. Men efter som det inte var Carl Reinholdtzon Belfrage som spelade så gav jag inte det så mycket uppmärksamhet.
Ibörjan stod jag mest och snackade med Abraham och Kristoffer medan jag stod och blängde på allt folk. Jag hatar folk, ni vet de va? Älskar individer men avskyr folk! massan! Ibland funderar jag på om jag har en mild grad av torgskräck. en det kanske bara är främlingsfientlighet.

Genom Abraham och Kristoffer träffade jag en kille som jag under hela kvällensgång kallade för Johnny. han hette tydligen något annat. Jag tror det var något på J, men jag ansåg att Johnny var lätt och bra att komma ihåg. Vi dansade här och där och sprang ut och rökte. Väldigt bra med en rökare ibland massan av "icke-rökare"!
I trappen när vi var påväg ut och röka var det någon som klappade till mig på axel och överröstade musiken med ett: "HEJ!". Men jag fortsatte att gå. Man vet ju aldrig vem det var. Var det någon jag kände får han väl komma och hälsa igen tänkte jag och inte göra ett bakhåll och hoppa på mig när jag vänt ryggen till. Men jag valde som sagt att inte vända mig om för att se vem det var eftersom det finns så många man helst inte vill träffa!
Vänner droppade av en efter en medan jag hade sällskap av Johnny. Han var väldigt rolig.. trots att han snackade om "the good old days" och moderaterna.. Fast nu när jag tänker efter så var det nog jag som snackade om de goda gamla dagarna i ett försök om att pika honom för hans ålder.Nu låter det kanske som att han var väldigt gammal, men han var bara 26. Men det var ett försök till att vara lite elak. Elak humor är alltid den bästa!
Så blev det dags att dra sig hemmåt och jag fick finsällskap i form av Kristoffer och Emilie. När vi skildes åt vid rondellen och jag hade kommit till min port fortsatte jag att gå. Mitt och Hannahs rum var ockuperat så jag gjorde det första bästa jag i min fyllskalle kunde komma på: att gå och knacka på ett visst fönster. Det gav inget resultat, men det stoppade mig ju inte. Jag hade en intensiv diskussion med två starka motståndare i mitt huvud då jag upptäckte att dörren in i trapphuset var öppet. Det slutade såklart med att jag gick och ringde på herr S's dörr. Det är alltid att den mest ologiska motståndaren i huvudet som vinner då man fått lite alkohol i sig. Fast nu tycker jag att det inte var så farligt. För det var ju riktigt roligt att få se hans nyvakna min.

Jag är nyss hemkommen och ska strax städa ordning på rummet innan lillebror kommer, men först ska jag ta på mig glasögonen och gå ut och röka en cigg. Eller vem försöker jag lura? Jag kommer att somna som en stock när jag väl kommer in igen!

Jag har förövrigt en whiskyröst som skulle kunna liknas vid tom Waits nu. Det är väl hett, eller?!

I could get a straight job, I've done it before. I never minded working hard, it is who I'm working for.

"Vad har det för mönster?" frågade Hannah skeptiskt när jag stolt visade upp halsbandet som jag gjorde på den internationella kvinnodagen i Göteborg.

"Vadå mönster? Jag är ingen mönstermänniska! Jag lever inte med eller efter mönster. Jag tar allt huller som nuller som det kommer jag. Det blir bäst då. Precis som det här halsbandet." svarade jag.

Jag ät åter tillbaka i Uppsala och håller på att visa Hannah de nya sakerna som från och med nu hör hemma i vårt rum. Det är halsbandet, en liten skinnväska och en otroligt vacker gammal tröja som jag lånade med mig av mamma utan att be om tillåtelse.
Mitt liv består av ett ordnat kaos. Se bara på min säng just nu: den är full av min packning. Smutsiga kläder blandas med rena och saker är överallt. Men jag har full koll på allt, och jag tänker sakta men säkert sortera och lägga det på sina "riktiga" platser inom sin tid. Jag har inget emot att det är som det är just för nu.
Jag har märkt att folk kan ha det lite svårt med att jag lever mitt liv som det kommer. Särskilt äldre. Farmor hade tydligen ringt gråtande till mamma efter mitt besök hon henne.

"Hur ska det gå nu för Julia?" hade hon undrat bland annat.

Mamma försökte lugna henne med att säga att jag har ju jobb och allt nu. Jag kan inte förstå vad det finns att oroa sig för! Men farmor var inte ensam om de känslorna. En äldre kvinna på den andra krokin idag undrade ungefär samma sak. Jag vet inte riktigt vad jag ska svara, eftersom jag inte ser några som helst problem med det hela. Allt löser sig ju. Det gör det jämt. Det är nästan så att jag blir lite rädd när man tänker på hur allt alltid löser sig, och hur man får hur allt det man vill ha.

Jag kom just hem ifrån den andra omgången av kroki idag. Jag stod för min vanliga trygga grupp. Tidigare idag stod jag på Wik och för första gången som dubbelmodell. Det vill säga att det stod en annan modell med mig uppe på podiet och trängdes. Jag var väldigt nervös först måste jag säga. Inte bara att stå med någon annan, utan att det också var en man. Men självklart släppte all nervositet direkt när vi väl satte igång. Jag har tidigare målat av honom, så jag var ju bekant med honom och han är otroligt proffsig och påhittig när det gäller att komma på olika ställningar. Det var väldigt roligt, men samtidigt så otroligt tröttsamt. Med lite sömn och timmars poserande med varma fläktar gjorde tillslut att jag hade väldigt svårt att hålla mina ögon öppna. Så jag kan ju garantera att det blir en tidig kväll för mig.
Jag blir alltid så full i skratt då man blickar ut över salen och ser alla koncentrerade ansikten som liknar mer ett guppande hav då de tittar ner på sitt papper, sedan på mig. På pappret. på Mig. På pappret. På mig. Ja, ni förstår.

Ibland funderar jag om folk som står modell för kroki tror att de kommer att gilla att själv rita kroki, som ni vet folk som tror att de vill bli massörer bara för att de älskar att få massage. Det är bara en tanke.

Tillsist ska jag bara påminna om det är någon om sitter där och är orolig för min livssituation: Var inte det. Jag älskar hur jag har det. Det är bara bra. Blir det på något sätt fel eller helt annorlunda än vad jag tänkt.. så kan jag ju alltid skriva om det här. Eller hur?! Jag är ute efter upplevelser. Helst såklart bra, men händer det något jävligt så är det ju bara att acceptera. Då kan det ju bara bli bättre. Okej?

Pantertanter på stan!

Jag hade glömt att det är den stora grand finale av melodifestivalen ikväll. Ett hatat jippo från min sida som förpestar allt för många veckor. Detta gör kanske att det inte är lika mycket folk ute för tydligen finner jag att jag ofta är själv om att avsky den tillställningen.

Hur som helst ska jag in till stan ikväll och dricka öl med Angelica. Tar lift med Oliver då han ändå ska till Per. Det känns som det var evigheter sedan jag smakade öl. Om man inte räknar med den klunken Oliver bjöd på för någon dag sedan.

Angelica var glad över att få göra något som fick henne att framstå mindre tantig vilket hon gjorde då hon kunde rabbla hela helgens tvschema. Tant tyckte hon att jag var då jag sa att jag satt och broderade. Jag har sysslat med hantverk hela dagen så nu är jag helt slut i mina händer.

Nu återstår det bara att leta fram lite mer pengar, så att jag kan köpa några glas av den gyllene dryck!

Ha det så kul ikväll, och vänner i Uppsala:
Jag åker tillbaka imorgon kväll! Syns snart!

För då skall jag spela så fingrarna kräks..

Jag har tagit mig upp till 'medium' nu på Guitar Hero. Men tydligen var det inget att hurra för, för när jag kom hem från pappa imorse och slog upp dörren till mammas hus kom lillasyster springande och mötte mig i hallen.

"Mamma rockar fett på Guitar Hero! Hon har fått över 100 000 poäng!" Berättade hon exalterat.

Jag såg tvivlande på henne när hon drog med mig in i tv-rummet där jag fann mamma så med den svartröda plast gitarren och gunga i takt till musiken.

"Hon kör på 'hard' nu!" Sa Sanna stolt.

Och vilken hejare hon var.
Tydligen så hjälper det inte att vara en gammal van tv-spelare eller att man tidigare spelat gitarr eller bas.. alla är nybörjare ändå. "Nya kontroller att lära sig ändå" sa brorsans kompis.
MEN, pass på! Har man spelat fiol, då är det bara att hoppa in i spelet. Tydligen. För mamma var verkligen grym. Nu antar jag att det kommer att bli ännu mer fullt framför tv:n.

Jag håller i alla fall med min syster: morsan rockar fett!

You're a nut! You're crazy in the coconut!

Ibland tror jag att jag på riktigt är smågalen. Jag vågar väldigt sällan tänka dåliga tankar om andra när jag befinner mig i ett sällskap. För tänk om någon av dem omkring mig kan höra mina tankar?
Så står jag i en klunga av människor av muttrar i mitt huvud över att det är något jag stör mig på hos någon, kommer jag plötsligt på mig, och försöker släta över mina bittra tankar med liknande: "Jaja, men han kanske inte har det så lätt. Det är nog mer synd om honom." Fast jag egentligen inte tycker så. Det är bara en försvarsmekanism som jag måste utföra så att om det finns någon som kan höra tankar inte kan säga annat än att jag är en fin person. Att jag gör detta kan få mig full i skratt titt som tätt. För att det är väl klart att ingen kan höra mina tankar. Men ändå. Jag kan inte sluta att försvara den personen jag just dissat i mitt huvud.
Alla mindre trevligare tankar får jag helt enkelt ta med mig hem och tills jag är ensam. Då kan jag sitta och fundera hur mycket jag vill utan att censurera mig! För ingen kan väl ändå höra mina tankar genom väggen!

Eller?

Måste bara passa på att tipsa om gruppen Emigrate. Ett tyskt metalband som Rammsteins gitarrist Richard Kruspe startat. De är mitt Soundtrack Of My Life for now.

No Country for Old Men

Var och såg No Country for Old Men på bio igår med Angelica. Det var en väldigt bra film som ni bör ses. Någon sorts av recension av den blir det inte. angelica och jag kom fram till att en sådan kunde inte ges, men den skulle få en 10/10 för minnesvärd.
Istället får ni se trailern.

Min brors vän frågade efter filmen "om jag tyckte att vapnet var häftigt?". Det var så mycket annat jag tänkte på, så även om vapnet han menade var.. annorlunda, tänkte jag mer på allt annat.

Se den!

I can't take my eyes off of you

Petra & Kim

Detta blir det sista av Spung, jag lovar.

Klicka på bilden för att se den större.

Kim:

I brist på mina egna nya bilder...

...lägger jag in mina vänners nya.

Lina och jag.

We can go shopping in the supermarket but we don’t play guitars We shop more than other people, we don’t play guitars Can you play guitar?

Vad förenar alla syskon? Vilken aktivitet är det som för alla de olika individerna samman? Vad kan syskon möjligen sysselsätta sig med utan att bråk uppstår?

Vet du?

Svaret är såklart Guitar Hero 2.

Lillasyster Sanna och jag beslöt oss för att testa på det spelat. hon hade aldrig testat det, och jag hade bara gjort ett kort försök under någon dimmig fylla i Flogsta.
Sagt och gjort. Jag fick offra det sista avsnittet av 'Percys tårar' ("Det är ingen kamin!") för att vi skulle kunna börja spelet.
Vi tryckte på alla knappar man skulle, och så började spelet. Bara att något var ju fel, för hur vi än gjorde så lät det väldigt illa och våran spelare gav alltid upp bara en liten bit in i låten. Vi tillkallade hjälp, i form av lillebror Oliver, så att han kunde berätta för oss vad vi gjorde för fel. Tydligen en hel del. Ni kanske inte trodde att det gick att göra så mycket fel under det spelet.. Men se där. Ni hade fel.
Den svarta lilla plast gitarren skickades runt mellan oss tre då vi turades om att spela. Sanna och jag på den lättaste nivån, medan lillebror lätt klarade av den näst svåraste. Jag hade väldiga problem med att komma igång med det usla spelat i början. Jag svor och stampade i golvet och sökte tröst hos datorn istället några gånger.. men så helt plötsligt släppte det och jag blev grym! (Och med grym menar jag nu att jag någolunda lätt klarar av den simplaste enklaste nivån!)

Elin kommer hit om någon timme och jag kommer garanterat att föreslå att vi ska spela det spelet. För förhoppningsvis har hon aldrig spelat det och om så är fallet, kommer jag att framstå som en expert. Ja, så länge hon inte ser att jag väljer den första nivån. Puuh.

Till Lina:

Förlåt att jag ger dig så mycket tid att plugga.

Hoppas att du kan ta emot denna bild och förlåta mig.

Hehe.

NÄMNDE JAG ATT JAG FICK JOBBET?!

Ja, det gjorde jag.. Men förstår ni?

JAG KOMMER ATT BÖRJA JOBBA PÅ SJÖN!!!

WOOOOOOOOOOOOOO!

Mellanlandning i sthlm

Jag sitter just nu på Stockholms Central där jag fått stannat till då jag är påväg hem. Åkte i från Göteborg kvart i tio, tre timmar något senare är jag här. Mitt tåg som ska föra mig vidare går om cirka 40 minuter så nu fördriver jag tiden med att sitta vid en dataskärm här då.

Har varit helt utan internet under min vistelse där nere, och det tär på en. Särskillt när man ska försöka att få tagt i tågbiljetter. Särskillt när man ska försöka få tag i Bra Tradera biljetter. Som tur är har jag världens bästa lillebror som fick ta mina hysteriska telefonsamtal och var så snäll att fixa bra biljetter.
Det blev inte "en kronas biljetter" denna gång, men hela vägen gick i alla fall på mindre än 200 spänn! Duktiga han!

Jag har fått jobbet som jag åkte ner för att söka. Så nästa månad börjar jag jobba på sjön! Så otroligt skönt att de inte väntade en vecka med att ringa som de sa efter intervjun att de skulle göra. Jag behövde bara vänta tills andra dagen innan de ringde och lugnade mig med att berätta att jag hade fått jobbet. Det var ju tur det, eftersom jag hade helt ställt in mig på att få det! Vet inte alls vad jag hade gjort annars!

Jag är lika pank som vanligt, men lika glad för det är jag. Har som vanligt övertra(cka)sserat mitt visakort. Men min underbara mamma satte över 300 spänn som jag kunde lägga på mat och resor inom Göteborg. Fantastiska vänner har jag också som har bjudit mig på både det ena och andra. Det är hur snällt som helst. Jag försöker att visa hur tacksam jag är, men det blir lite svårt när jag har så otroligt svårt med att ta emot "hjälp".

Nu drar jag alltså vidare norröver, men vi hörs snart!

Glöm inte Kaizers den 27:e!!

Mina Euro Shoper snorpapper börjar att samlas på hög här nu. Jag har aldrig haft en förkylning som får mig att nysa så här mycket. Som vanligt så gör jag allt som händer mig till något roligt. Nu har jag fullt upp med att testa på att nya på olika sätt och utveckla "nya" nysningar. Det är rätt underhållande! Underhållande tror jag dock inte att mina kommande medresenärer skulle beskriva min förkylning.

Jag har en bad-allt-day idag, så inga av alla kläder jag river fram ur garderoben passar bra, och mitt hår vägrar ligga som det ska. Som tur är är det otroligt fint väder ute så det blir ett par stora glasögon när jag tar steget ut idag, och då kan jag gömma mig bra under dem.

Jag jobbar förövrigt mycket på att sluta säga/skriva "man" istället för "jag". Tex:
"Man trivs så bra i solen" "JAG trivs så bra i solen". Fick höra att det är typiskt kvinnor att säga "man" iställer för "jag". Det hade jag ingen aning om, så nu ska jag sluta upp med de fånigheterna!

"Om jag var en rik tjej, trallalaala.."

Har Traderas sida öppen hela tiden för att hänga med hur aktionerna går för morgondagens biljetter från Stockholm till Göteborg. Samtidigt springer jag omkring och vänder ut och in på varje väska och alla fickor jag kan hitta. Är på jakt efter lite pengar.. med betoning på "lite". Jag har hittat en krona nu och behöver kanske fyra, fem till för att ha råd med en liten tetra med krossade tomater. Skulle jag få ihop pengar till en sån kan jag göra tomat och vitlökssoppa. Det vill säga att jag slänger ner krossade tomaterna i en kastrull tillsammans med några vitlöksklyftor. Billigt och bra. Bra enligt ViktVäktarna också! Blir inte Points för den middagen inte. Men som sagt, jag är fyra, fem kronor ifrån den middagen.

Kanske kan det ses konstigt om jag nu har det så svårt att lyckas att få ihop några ynka kronor, nu sitter och ska beställa en tågresa? Den briljanta lösningen är att jag tänkte att min mamma skulle få betala min resa. Det vet hon inte om än. Jag bör nog ringa och meddela det snart. Men det kommer ju inte bli några stora summor eftersom jag riktar in mig på en resa för under 20-lappen! Ha!

Nä, nu har jag spillt lite för lång tid här framför datorn.. Det finns fler väskor, kassar, påsar, jackor och skumma vrår där det kan finnan någon krona!

Stackars lilla mamma:

Oliver säger: (11.22.55)
hahaha föresten! xD
mamma ringde till mej och var lite orolig i helgen och tänkte: "ojoj hoppas han inte druckit mycket och slagit sej" eller nått sånt, men ja svarade inte så hon ringde till dej, och du hade tydligen varit helt väck xD

Oh Julie. säger: (11.23.10)
HAHAHAHA!