Kom ganska nyss hem. Förväntade mig att finna Hannah Ligga och snarka i min säng så att jag kunde krypa ner hos henne. Men min säng var lika stökig som den hade varit när jag lämnade den, och ingen Hannah fanns där. Ett tungt bakslag. Prutt.
Lina övertalade mig att hänga med på en fest i gamla studentstaden, alltså inte så långt borta. Kristoffer tog vi med oss också. Trevliga människor, fantastisk musik och mjölkdrinkar med chokladlikör och den sista skvätten av den 80%-iga vodkan gjorde att det blev en väldigt bra kväll. Den där vodkan vet vad den gör. Redan efter ett glas var jag helt snurrig, men det stoppade mig inte.
Helt plötsligt kommer Babak, Johan och Linnea till samma fest! De kände någon annan där. Det var ju lite lustigt. De tre tillsammans med Kristoffer och mig bildade (vad jag såg som den mobbade gruppen) en egen liten fest i korridoren där vi sitter mellan de två pågående festerna. Folk runt omkring oss drog iväg till Snerkan eller BJ. Något vi vägrade och tillslut var det bara vi kvar.
Jag lånade Kristoffers mobil och ringde ett samtal, en halv timme senare drog jag mig iväg. När jag kom fram spelades det Allan Edwall och jag blev som lite lyckligt. Ja. Och nu är jag hemma då! Ensam.
Min mobil funkar ju inte att ringa med eller skicka iväg mess eftersom jag slarvat med betalningen av den hiskliga räkningen, så nu kan jag endast ta emot samtal. Vilket gör allt så svårt. Sitter till exempel nu och försöker genom telepatiskväg få mina vänner att höra av sig till mig. Min msn får vara på hela tiden.. den får bli som en gammal god telefonsvarare. Vill någon mig kan de ju antingen ringa på mobilen, eller försöka nå mig på msn. Svarar jag inte kan man ju lämna ett meddelande. Smart Julia! Fast jag hoppas ju mest på att folk ska ringa. Och eftersom jag inte kan ringa upp så är jag livrädd att inte HINNA svara när det väl ringer, så jag bär med mig mobilen överallt: i sängen, på toan och i köket.
Ska väl nämna att mamma var här igår och jag hade bakat chokladkakor. Det var trevligt, min mamma är den bästa! Älskar dig!
Nu ska jag fortsätta att med tankekraft få mina vänner att höra av sig! FÖR NU VILL JAG INTE HA MER AV MIN UTSÖKTA SÄLLSKAP LÄNGRE! HALLÅÅÅ? RING MIG; JAG ÄR ENSAM!
Lite som på en öde ö.
Suck.
lördag, februari 09, 2008
All things considered I feel quite alright today
Upplagd av Oh Julie. kl. 10:24
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar