Kaizers Orchestra - Evig Pint

Första låten jag någonsin jag hörde av Kaizers, lyssna och njut!

Älskade Kaizers, välkomna tillbaka!

Kaizers Orchestra kommer till Stockholm och Debaser Medis den 27:e mars! Otrolig lycka! Sitter och lyssnar in deras senaste album nu och kan inte vänta tills biljetterna är fixade!

S.P.U.N.G. 2.0 - Slutscenen (SPOILER)

G U D så jag grät! Gråter fortfarande varje gång jag ser det avsnittet. Fyy!

"På små rosa moln.."

Här sitter jag en fredags förmiddag och är helt groggy efter att ha kravlat mig upp med oändliga smärtor vid fem tiden imorse för att stoppa i mig en 1 grams alvedon som jag har kvar sedan sjukhusperioden. Klädde sedan på mig och tog mig ut till köket för att läsa Harry Potter tills tabletten skulle börja verka och för att jag inte skulle väcka Hannah då jag vände mig hela tiden i sängen.
En timme senare gick jag i en dimma tillbaka till sängen där jag la mig ner och somnade direkt. Jag hade tänkt att följa med Hannah och simma vid halv nio, men det fanns ju inte en chans i världen för det nu. Jag låg där i sängen som en klubbad säl. Jag menar, jag känner mig fortfarande helt däckad!

Trots att Svenska folket nyss fick lön så är jag fortfarande lika sjukligt pank. Har inte ens en aning om hur jag ska lyckas att betala min mobilräkning som just denna månad passade på att bli den största någonsin.. typiskt!
Men allt löser sig!

På tisdag åker jag ner till Göteborg för att sedan på onsdag gå på intervjun för jobbet på båten. Ska bo hos fina Cricke och även passa på att hälsa på Kattis och PQ!

Kommer väl mer uppdateringar snart igen nu när bloggen börjat funka igen!
See ya!

Fuck this shit!

Okej. Någonstans i huset (min gissning är våningen ovanför) pågår vad jag antog en förfest, men nu börjar jag frukta att det är en hemma fest! Eftersom det är torsdag idag så är det ju stocken som gäller här i Uppsala. Ett ställe där vi inte sätter våra fötter.. men det finns andra.. som gör det!

Det är en sak om folk har fest och spelar fånigt hög musik OM den är bra. Men detta.. herregud! Man FÅR INTE spela dålig musik högt! Det måste gå emot någon sorts grundlag eller dylikt.
För att slippa höra deras kassa musikval så spelar jag högra musik än vanligt inne hos Hannah och mig. Var inne hos Johanna idag och hämtade över massor av ny musik. Variation är ju bra, tänkte jag efter att ha spelat Alla Edwall konstant i tre-fyra dagar nu! Men han var ju så underbar!

Mer uppdatering här på bloggen kommer. Jag menar, vad har hänt med alla bilder? Jag som älskar att dissa bloggar utan bilder. Och nu är jag en av dem!
Sedan ska jag väl skriva om Arvids besök, full-Hannah som låg i buskarna, att jag ska vara med i P3 (blev uppringd av dem!). Men allt det där tar vi sen! För just nu säger jag som Per Morberg:

– Jag skiter i det totalt, jag skiter i det. Jag skiter i alltihop!

Fantastiska vänner, fantastisk lunch!

Jag har tillfrisknat nu! Befinner mig inte längre själv inom låsta dörrar, för nu kan jag bete mig bland människor igen. Jag snäser, suckar och morrar inte åt mina vänner längre. Tror att det var lördagen som gjorde det. Att jag stannade hemma istället för att gå på vad de kallar "Den största festen i Uppsala i år". Nä, jag hasade mig ner till Folkes istället och hyrde en film som jag redan sett ett flertal gånger, bara för att jag behövde något som jag redan hade sett. Inga överraskningar till mitt då sjuka sinne.

På söndagen studsade jag ur sängen bara för att finna att det nu var Hannah som mådde kasst! jag kom på den utomordentliga idén att vi skulle bjuda på en god söndagslunch. Linnea, Fanny och Johanna var inbjudna och Hannah, Lina och jag stod för käket.
Jag bakade grahamsbullar, Hannah gjorde en delikat soppa och Lina gjorde den godaste morotstårtan vi någonsin hade ätit. Det var otroligt trevligt. Även om det som var mest uppskattat var lyxvaran osten! Vi hade inte behövt bjuda på något annat eftersom alla blev som galna så fort som vi ställde fram osten. Hela osten som vi hade köpt till de nybakade brödet tog slut samma dag. Hehe.

Nästa söndag blir det lunch igen. Men då hos lina. Fantastiskt!

Kom ska vi tycka om varandra...

När han har lyft sin arm för att klia sig i ansiktet och sedan åter lägger den över min rygg känns det som att den passar bäst där. Den hör hemma där, och jag kurar ihop mig i hans famn och önskar att jag kunde ligga kvar där jämt.

Misfits - Hybrid Moments

Nu börjas det:

Man börjar undra hur liten världen är då man sitter och skriver med en kille (i en annan stad) som man aldrig träffat, och så skriver han följande:

23.42 2008-02-16 skrev ----:
Cooolt!! Min tjejkompis här säger att hon målat av dig när du varit krokimodell. Hon sa att du verkar jättetrevlig =)

23.50 2008-02-16 skrev OhJulie:
Jasså? När?

23.51 2008-02-16 skrev ----:
För typ 3 veckor sen på SLU... Landskapsarkitekter...

Haha! Ofan! Det var faktiskt.. lite konstigt!

Runt omkring mig är det fest. I rummet mittemot sjunger ett gäng grabbar kareoke. Det låter förfärligt, men det får mig att le litegranna. Annars sitter jag mest bara och surar. Det är rätt trist att vara själv, även om jag är så oförskämd nu att jag inte passar in bland sällskap!

London Live får gå på tv:n. Klaxson spelar, men de är väl de enda bra just ikväll. Funderar på att g er till Folkes och hyra någon film.

Bläh! Jag har så tråkigt!

Jag har en intervju den 5:e mars! Det vill säga att jag klarade telefonintervjun med glans och mina referenser gjorde sitt jobb bra! Ni förstår väl att detta innebär ett steg närmare mitt nya liv till sjöss! Jag är så otroligt exalterad! AAAAHHH!

Jag var nyss ute och rökte (mentol, jag är ju sjuk!). Stod ute i en tjocktröja och solglasögon som jag bar fr första gången detta år. Det är så otroligt underbart väder ute! Solen gör att alla ens bekymmer och problem bara smälter och rinner av en. Det är otroligt!
Roligt det där med solglasögon, de kändes nu konstigt att ha på sig dem eftersom man är så ovan. Men ge mig bara några fler av dessa dagar och jag kommer känna mig naken utan dem!

Jag är fortfarande sjuk och groggy, men jag mår mycket bra!!

Igår fick jag mig världen ego-bost när jag stod modell. Komplimangerna haglade. "Du ser fantastisk ut!" "Tycker du själv att du ser underbar ut!?" "Jag har sagt det innan, men du ser ut som venus! Som de gamla gudinnorna!" "Du borde hitta en konstnär som kan få måla av dig. De kommer att bli otroliga bilder!" Osv.

Well, thanks!

Var förresten på VV ikväll. Trots festande och pizzor så hade jag gått ner över tre kilon och fick mig en guldstjärna.

Duktiga jag!

Mer jobb!

Förstår inte varför jag ska behöva ringa runt och söka jobb. Jag ringer INTE dem, DE ringer mig!

Ja, de ringde nyss från dagis-jobbet. Jag får jobba tre dagar nästa vecka, det är ju perfekt! Sedan sitter jag och väntar på att de ska ringa från jobbet på båten. Det var tydligen lite förseningar, men de skulle höra av sig SENAST den 22:a. Ring mig nu! Jag har otroliga referenser!

Nu ska jag nog försöka klura ut hur mycket points det kommer att bli för lunchen jag ska göra. Till maten blir det några avsnitt av "Six Feet Under". Denna dags ska helt ägnas åt att tillfriskna! För eh.. nämnde jag att jag var sjuk!? UH!

Sjuka sjuka jag.

"Han låg på soffan och var bakis och klagade jättemycket. Han var precis som du är när du är sjuk!"

Jag nickade. Jag förstod precis i vilket tillstånd han måste vara som Hannah hade beskrivit. Det är nämligen så att jag har fått höra att jag blir som en kille när jag blir sjuk. Klagar väldigt mycket och tror att jag är dödssjuk. Nu är jag så där sjuk igen. Trodde bara att jag hade rökt lite för mycket (eftersom en sa att "Julia, du röker ju mycket!" - och fastän jag inte gjort det på länge satte jag igång och bolma i massor. Ni vet när det är någon som säger att man är jätterolig, då får man världens press på sig och kämpar frenetiskt för att vara hur rolig som helst..) men nu har jag förstått att jag är sjuk. Kunde först inte förstå alls hur det kom sig.. Jag har inte gått med för tunna kläder, och ingen har fler sjalar och halsdukar på sig mer än mig. Inte har jag varit ute och festat speciellt mycket heller.. men så kom jag ju på det.
Jag har ju faktiskt omgivit mig av febriga, hostande, nysande barn i över två veckor. Kan väl lugnt säga att alla bitar föll på plats där.
Mamma ringde igår och sa att jag måste sova. Som att hon hade behövt att försöka övertala mig! Redan innan nio låg jag däckad på min soffa. Vaknade upp just då Grabben i graven bredvid höll på att ta slut, och jag blev sur över att jag missat Michael Nyqvist. Typiskt. Men då var det ju bara att kravla sig över soffan och ner i sängen.

Åh, du ljuva sömn!

Jason Mraz - Geek in the Pink

Oh Jason, vad vore världen utan dig?!

All things considered I feel quite alright today

Kom ganska nyss hem. Förväntade mig att finna Hannah Ligga och snarka i min säng så att jag kunde krypa ner hos henne. Men min säng var lika stökig som den hade varit när jag lämnade den, och ingen Hannah fanns där. Ett tungt bakslag. Prutt.

Lina övertalade mig att hänga med på en fest i gamla studentstaden, alltså inte så långt borta. Kristoffer tog vi med oss också. Trevliga människor, fantastisk musik och mjölkdrinkar med chokladlikör och den sista skvätten av den 80%-iga vodkan gjorde att det blev en väldigt bra kväll. Den där vodkan vet vad den gör. Redan efter ett glas var jag helt snurrig, men det stoppade mig inte.
Helt plötsligt kommer Babak, Johan och Linnea till samma fest! De kände någon annan där. Det var ju lite lustigt. De tre tillsammans med Kristoffer och mig bildade (vad jag såg som den mobbade gruppen) en egen liten fest i korridoren där vi sitter mellan de två pågående festerna. Folk runt omkring oss drog iväg till Snerkan eller BJ. Något vi vägrade och tillslut var det bara vi kvar.
Jag lånade Kristoffers mobil och ringde ett samtal, en halv timme senare drog jag mig iväg. När jag kom fram spelades det Allan Edwall och jag blev som lite lyckligt. Ja. Och nu är jag hemma då! Ensam.

Min mobil funkar ju inte att ringa med eller skicka iväg mess eftersom jag slarvat med betalningen av den hiskliga räkningen, så nu kan jag endast ta emot samtal. Vilket gör allt så svårt. Sitter till exempel nu och försöker genom telepatiskväg få mina vänner att höra av sig till mig. Min msn får vara på hela tiden.. den får bli som en gammal god telefonsvarare. Vill någon mig kan de ju antingen ringa på mobilen, eller försöka nå mig på msn. Svarar jag inte kan man ju lämna ett meddelande. Smart Julia! Fast jag hoppas ju mest på att folk ska ringa. Och eftersom jag inte kan ringa upp så är jag livrädd att inte HINNA svara när det väl ringer, så jag bär med mig mobilen överallt: i sängen, på toan och i köket.

Ska väl nämna att mamma var här igår och jag hade bakat chokladkakor. Det var trevligt, min mamma är den bästa! Älskar dig!

Nu ska jag fortsätta att med tankekraft få mina vänner att höra av sig! FÖR NU VILL JAG INTE HA MER AV MIN UTSÖKTA SÄLLSKAP LÄNGRE! HALLÅÅÅ? RING MIG; JAG ÄR ENSAM!

Lite som på en öde ö.

Suck.

Jag har av någon märklig anledning börjat föredra mitt enkla sällskap istället för att beblanda mig med mina vänner. Kanske är det för att jag alltid är så trött efter jobbet och inte orkar hitta på något, men jag vet inte. Känns som att jag mer bara är inne i en paus, i en lite bubbla där jag inte orkar med mer än mig själv.

Träffade i och för sig Karin idag, och det var jättekul. En billig fika på norrlands (te eller kaffe för en femma!) och sedan en promenad hem.

Mer orkar jag inte direkt. Skickade iväg ett mess idag om en förfrågan om vi skulle ses, men nu orkar jag inte och ångrar mig att jag skickade iväg det. Men alla har väl rätt att ändra sig?!

Jag har fortfarande inte hört något om jobbet till sjöss och börjar bli nervös. Har ju som sagt verkligen räknat med att få komma med där, och vet inte alls vad jag ska göra annars!

Nu ska jag kanske städa undan lite och titta på någon film i min ensamhet. Kanske fixa till lite på bloggen. Ta bort lite länkar som inte längre hör hemma här. Har inga planer för helgen och det känns underbart! Det blir verkligen ingen utgång. Mer kvalitetstid med mig själv kanske? Den är ju rätt ovanlig!

Relationer relaschmoner

I will not pretend
I will not put on a smile
I will not say I'm all right for you
When all I wanted was to be good
To do everything in truth
To do everything in truth

Ack du livslånga relation.
Sa jag alltid behöva ta första steget?

Har jag på något sätt vuxit om honom?

Helgen:

Jag har flyttat igen och sitter nu i mitt rum som är ett totalt kaos efter som jag satte igång och möblera om innan jag fått in alla mina kläder i garderoben. Ska trycka in en till säng i mitt rum också, för Hannah kan ju inte sova på soffan.

I fredags var det inflyttningsfest hos Linnea och Fanny. Helt fantastiskt av dem med tanke på att de hade bott i lägenheten i fyra timmar! Men det är en jättefin lägenhet. Jag gick igång direkt och märkte efter ett tag att jag var en aning före alla andra så jag satte igång och dricka vatten en stund för att sedan återuppta det hela.
Självklart var jag en av de sista som lämnade festen i en taxi vid tre tiden.. kanske. Jag åkte med till Floggan och sov hos Karin. Hon måste ha den mest skönaste extra sängen jag sovit i! Jag somnade direkt. fast det hade nog egentligen inte något med sängen att göra!

Runt halv åtta vaknade jag av min tjutande mobil och såg att jag hade fått ett mess av S. "Är tillbaka! Du har inte lust att ses?" och det hade jag ju. Några mess skickade fram och tillbaka senare och fortfarande fulla Julia klev upp på skakiga ben och tog bussen till Hydromacken där han stod och väntade. Eftersom mitt rum var belägrat av andra tog vi sikte mot min fina väns tomma rum. Där stannade vi hela lördagen och gick inte hemåt förrän elva tiden på kvällen.
Nu har han snart träffat hela min umgängeskrets, och jag som hade tänkt att hålla honom hemlig. Ibland blir det inte som man har tänkt sig.
Söndagen bestod bara av att flytta och måla Linas nya rum. Det såg för hemskt ut i början när vi målat lite, men nu så här efter kan jag bara konstatera att resultatet blev fantastiskt!

Vid halv tolv på söndagskvällen drog jag mig hem till S för att sova hos honom. Sex timmar senare hade jag ännu inte somnat eftersom vi låg och snackade och lyssnade på massor av musik. Jag såg hur klockan tickade sig närmare och närmare tills att jag skulle upp för att jobba. Så tillslut blev det mindre än en timmes sömn innan jag tog mig iväg till dagiset. Det blev en jättejobbig dag. Inte nog med att jag var väldigt trött hann jag inte äta så mycket, barnen grät konstant och skrek i mina öron. Som om det inte vore nog råkade en unge ge min näsa ett rejält slag med en fånig plastlåda! Så där satt jag med två gråtande barn i famnen och gjorde mitt bästa för att inte stämma in i deras hysteriska gråt! Resterande timmar på jobbet gick jag efter det runt med en ihärdig huvudvärk. Då var jag inte så nöjd över att jag inte hade sovit. Jag ville bara hem. Nu är jag hemma och vill bara ut!