söndag, december 10, 2006

Das is super über kalas!

Flickorna för kvällen:

I vårat kök finns det inte längre några spår efter någon brand. De enda som vet att det faktiskt ägde rum en brand där i torsdags är Linnea, Hannah, Naima och jag. Eftersom vi senare skulle till stockholms så släckte vi elden som vilket brat som helst skulle ha gjort: vi lät släcka den flammande elden med... skumpa. Eller rättare sagt Linnea som snabbt reagerade. Min idé var att slå på elden med ica's ketchupflaska som stod på bordet. Bra där Julie. Champangen förresten hade redan innan orsakat pust av lättnad. Ja det var förstås efter alla skrik. Ska jag ta den lilla anekdoten från början? Jo. Det var Linnea som firade. Hon har kommit in på utbildningen i Tyskland, och hade i torsdags köpt en flaska skumpa att fira med. Men det är ju det där med att öppna en sån. Är man inte van kan det sluta lite hur som helst. Jag menar, man hör ju så ofta hur många som dör av en Champagnekork! En kork! Tyvärr var inte Linnea en av de bästa på det där. I sina försök att få upp korken förde hon flaskan förbi våra skräckslagna ansikten, i sin kamp. Jag vet inte hur mycket hon tänkte på att vi svävade i livsfara (tänk om korken drog iväg mot någon av oss) men det tänkte vi absolut på. Elin, Hannah, Naima och jag skrek och böjde oss med händerna framför ansiktet. Gud låt oss inte dö denna decemberkväll. Låt oss verkligen inte dö av en champagnekork. Men så hördes "POFFFF":et och korken for iväg mot taket för att sedan dimpa ner bredvid mig. Så. Faran var över. Vi kunde alla pusta ut.
Hur som helst. Det här med att behöva gå ut på sthlm's är ju ingen höjdare, men vad gör man då man vill gå ut en torsdag och dansa? Då är det ju bara sthlm's (stocken) som har öppet. Pubar finns det ju massor av. MEN, man kan gå ut där och ändå ha det trevligt. Som jag hade i torsdags. Hemligheten är att ha ett fullt paket cigg och se till att få i sig mängder med alkohol i sin kropp. Då blir allt trevligt. Jag gjorde mitt bästa. Tequila på tequila. Det funkar finfint!
Sedan är det ju det där med att träffa gamla ragg ute. "Julia! Ser du vem som står där borta? Ditt gamla ragg. Han med det raka håret." Tack Hannah. Jo jag såg honom. Hur ska man bete sig? Hälsa, inte hälsa? Snacka, inte snacka? Jag valde att daska till honom på rumpan när jag gick förbi honom på dansgolvet. Han vände sig om och jag vinkade. Jag fick en gladvinkning tillbaka. Så hade man klarat dilemmat denna gång.
Innan vi drog oss hemåt blev det gratisdrinkar. Jag tog en 'Vargtass' som vanligt. Bara för att det är kul. Jag mumlade något om att det var så mycket lingonsylt, och fick höra tillbaka att jag inte skulle klaga när jag fick den gratis. Jag bad aldrig om att få den gratis. Jag var beredd att betala. Snubbar. Suck.

Bjuder på en sunkbild:

2 kommentarer:

Anonym sa...

hehe, låter som en härlig kväll =0)
skönt att ingen råkade ut för korken. det hade ju känts lite... hmm... pinsamt tragiskt. eller kanke tragiskt pinsamt? (om någon faktiskt dött eller blivit allvarligt skadad av den)...

Oh Julie. sa...

Haha, precis vad jag tycker Lotta! :)

 
Allmänt bloggar