Världens bästa Emilie:

emilie säger:

jaa har saknat dig så mycket!
men du är ju som en stjärna på himlen
man kanske inte alltid ser den men man vet alltid att den finns där

...

Snart kommer hon hem. Vi alla längtar otroligt mycket!

Hej Domstol!

Hej Domstol! var världens radioprogram. Lyssnar på klipp från dem nu och stänger ute den sunkiga korridoren.

Funderar på att köpa lite godis och fortsätta kolla på fantastiskt roliga "Black Books".

Clean up before she comes Clean up before she comes Clean up before she comes Clean up before she comes Clean up before she comes..

Jag orkar inte! Kom precis innanför dörrarna till Josefs korridor efter en helg i Göteborg och en natt i Hildur. Det första jag möts av är cirka tio soppåsar vid ytterdörren. Några kliv längre in till köket möts jag ungefär av samma syn som innan Hannah och jag röjde upp! Hur kan de låta köket förfalla så hårt på så kort tid? Skäms de inte? Ska jag orka städa undan igen för att kunna klara av att laga till mat, eller kommer jag återigen få livnära mig på knäckebröd och kaviar?

I "skräckens"-tema:

Kristina och jag har en förkärlek till skräckfilimer. "Helgen v. 48" kommer därför att gå i skräckens tecken. Imorgon kväll kommer vi (förhoppningsvis) att sitta skräckslagna till denna:



Denna ser vi på fredag:



Dessvärre var det längesedan jag blev riktigt rädd. (Spoiler-varning!) Men något som ger mig sjukt mycket obehag är när det är ungar som ligger bakom allt våld. Som i:



(Började bra, men hon det handlar om var så blåst att det för mig förstörde hela filmen!)

Eller:

If you've got the money I think it would be funny oh ohoh

Folk snackar om finanskris och att det är så svårt att få jobb i dessa tider -pff säger jag, här blir jag erbjuden fastanställning utan att ens söka om det! Det blir som man tänker: "Jag ringer inte jobben, de ringer mig!" är ett utav mina motton!

Egentligen var ju tanken att Tove, Jenny och jag skulle dra oss till Göteborg nu. Igår ringde en kille med ett fantastiskt lägenhetserbjudande så det svider lite att inte kunna ta del av den lägenheten men men nu kommer jag istället få lite fasta rutiner och pengar på kontot varje månad. Penga-delen är ju något jag uppskattar då jag fick mig en finfin lön på 1500 att leva på den här månaden. Visst har jag levt över min budget, men man måste ju leva också. Sedan har jag ju övergett mitt "True Blood"-marathon och nu övergått till att sträckse ""Lyxfällan", så jag tror att jag kommer att vara grym på ekonomi i vår!

Gjorde ett besök på "Macken" idag där alla mina flyttlådor finns förtillfället för att leta reda på de pengar som jag hade tänkt att spara genom att gömma undan dem för mig själv, och därav glömma bort dem. Tyvärr har jag ju ärvt även denna egenskap av min mor: jag kommer ICKE ihåg var jag gömt undan saker! Mamma har lyckats gömma undan julklappar så bra att hon inte återfunnit dem förrän till påsk. Lyckligtvis fann jag mina pengar, fast det tog en bra stund.
Jag stod där vid berget av kartonger, kliade mig i huvudet och mumlade högt för mig själv: "Om jag var jag.. vilket jag är.. VAR skulle jag då tycka att det var ett smart ställe att gömma undan pengar? Jag, Julia, skulle... ha lagt dom.. HÄR!! Nähä.. Åh, jag heter Julia, nu gömmer jag undan mina pengar... här? Nähä!" Jag hann faktiskt gå igenom alla kartonger innan jag fann min sedelbunt. Så nu hinner jag betala av två småskulder till vänner innan lönen dimper ner på onsdag. Eller imorgon natt om man vill det så!

På tal om det här att inte minnas var man lagt saker.. mitt nyckelkort är borta. Detta gör det lite svårt för mig att röra mig fritt till och från mitt tillfälliga rum. Lämnar jag rummet måste jag tänka att det kan ta några timmar innan jag kommer tillbaka igen. Jag är alltså nu helt beroende av att folk öppnar ytterdörren då jag står och hänger utanför, samt att det ska finnas en vänlig själ i korridoren som hör mina desperata knackningar! Än så länge (upptäckte att det var borta i eftermiddag) har det gått bra. Min önskan är nu att kortet bara lyckats försvinna någonstans i mitt rum och inte olyckligt fallit ut i världen utanför dessa fyra väggar. Den som lever få si, sa Anne-Mari..

I'm just a peeping tom On my own for far too long Problems with the booze Nothing left to lose

AAAHH! Herregud! En naken man i fönstret mittemot! Jag måste lugna mig lite bara så ska jag berätta..

Puuh..

Bor man på Rackarberget kan man ha väldigt bra insyn till sina grannar i huset mittemot. Särskilt om solen ligger på och lyser upp deras rum. Eller på kvällen då de tänder sina lampor. Att spionera på andra tillhör vanligen inte min vardag, men Josefs skrivbord och dator är ställt vid fönstret, så det jag ser när jag lyfter blicken från skärmen är.. 48 fönster. Ofta händer det inte så mycket, men ibland ser jag mer än jag vill se. Som nu.

Det är ju inte direkt överdrivet sexigt att se en naken karl. Tyvärr. Satt just och talade med Freddy i telefon då denna exhibitionistiske man uppenbarade sig. Jag skrek till och höll på att tappa telefonen. Man kan ju lugnt säga att jag blev chockad! Men eftersom jag är så bra på att hantera stress så gjorde jag det enda rätta i den situationen: jag sträckte mig efter kikaren som står på Josefs skrivbord och lokaliserade showroom´s-fönstret igen. Där vankade Herr Man runt med lille snoppen dinglandes. Det är ju för roligt. Han vankade fram till fönstret och lät Lill Herman värmas i solskenet

Så vad kan vi då berätta om Herr Man av det vi sett: sover naken, gillar ansat, håller sig i form, gillar att ta en dusch på morgonkvisten för att sedan drapera allt i ett par vita boxer och ett par slappa mjukisbyxor! Han satte sig sedan vid datorn, mycket möjigt vid Facebook och knappade in på sin status:

"vaknade ensam.... jävlar va tjejerna drar fort nuförtiden!"

(detta såg jag inte, utan kan endast gissa mig till)


För övrigt var Stöde med idag i "Mammas Nya Kille"!

How come we only ask ourselves the really big questions when something bad happens?

Ovan är en trailer på den fantastiska filmen I heart Huckabees, en av mina favoritfilmer. Stämningen igenom hela filmen är.. skön. Behaglig. Jag gillar den verkligen.

Nu undrar jag, skämtar de med oss eller var det verkligen så här på inspelningen:





Om detta är på riktigt, är de ändå grymma som gjorde att filmen blev så underbar som den blev!

Äh, jag ligger här och tänker ut hur vi skall få vår korridor på fötter bäst Jag vill att allt skall bli som vanligt ändå är det de jag fruktar mest

Jag tror att jag har startat något. Igår hörde jag hur någon dammsög korridoren, och nyss när jag besökte toaletten var det synligt att någon hade gjort ett tappert försök till att städa den med. Det märktes mest på den blå rengöringen som toalettstolen var besprutade med. Dessvärre luktade det dålig axe, men ändå.. "Nu är det väl revolution på gång!"

Tänk att få vara med och starta något sånt här..

Från koja till slott:

Före:

Jag är ledsen att all skit inte syns på bilderna. "En bild säger mer än 1000 ord" stämmer inte i det här fallet!

Förutom all småskit som låg överallt var det massa fasttorkad skit- Tänk er en blöt efterfest med intorkad sprit och smuts.

1. En skitig pastaslev. 2. Ett smutsigt lock (ovanför locket, på väggen, fanns halva innehållet från en ketchupflaska. Det såg ut som det hade begåtts ett styckmord. Hannah täljde bort allt med en kniv. Täljde!!) 3. En ballongvisp. Dessa köksredskap kan man i andra kök finna i kökslådorna. Detta kök skulle vara "lite speciell och alternativt!

Tanterna i "Rent Hus", särskilt hon som har råkoll på alla bakterier hade nog pinkat i brallan av extas om hon hade fått gå lös här och samlat prover till sina odlingar.

Att gå in i bara strumporna var inte att tänka på! Skor på!

Nej, spisen är av den bruna sorten! Lite 70-tal.

Så närmar vi oss dit där jag tror att "Felix" kan ha sin bostad..

Vad tror ni om detta?

Här simmar nog "Felix"/"Felixarna" omkring och levde det goda livet innan Hannah och jag drog på oss plasthandskarna och spottade oss i näven!

1. En tom (som tur va) mjölkkartong som gick ut i oktober. 2. Under kökslådorna så fann Hannah en kniv. När hon böjde sig ner för att ta fram den märkte hon att den inte gick att rubba. Den var så fastgrodd i skit att den satt stenhårt fast. Snälla säg att ni förstår att jag inte stod ut!!

Åtta soppåsar, en mängd kartonger och en möglig kökshandduk kan man finna vid sin ytterdörr!

Efter:

Tack världens bästa Hannah för hjälpen med något jag aldrig skulle klarat själv!

Följ min blogg med bloglovin

I guess you have to go right down before you understand just how, how low, how low a human being can go. Ooh, it's a mess alright, yes it's Mile End.

De flesta vet att jag har bott på ett stort antal ställen och i många olika konstelationer, men nu har jag nog hittat det värsta boendet av de alla!

Hipp som happ var jag tvungen att flytta ur fantastiska Hildur, och då ställde en snäll vän upp och sa att jag kunde bo i hans korridorsrum på kära gamla Rackarberget. Jag var glad att ha någonstans att bo, och att återigen bo på Rackarberget väckte ju bara fina minnen. Att jag skulle behöva dela dusch och toalett med fyra andra var verkligen inget problem för min del. Det är inte en stor del av mitt liv då jag faktiskt har haft privilegiet att ha en egen wc. Sagt och gjort så fick jag med hjälp av Hannah och Kristoffer mina saker till Josefs rum. Jag öppnade dörren (som för övrigt alltid står öppen då han har tappat bort nycklarna) och möttes av lukten av ett riktigt instängt pojkrum. Datorn stod på, disken stod staplad vid datorn, i fönstret och i bokhyllan, kläder låg slängda överallt. Sängen bara skrek "Ungkarl" det vill säga inget påslakan på täcket, ett lakan med små hål i och en ihopskrynklad prydnadskudde som huvudkudde. Jaja, tänkte jag. Jag är inte världens skötsammaste heller så det gjorde ju inget. Det var inte heller något jämfört de utrymmena som jag skulle dela med de andra! Om jag säger så här: jag drar mig för att duscha. Vattnet sjunker inte riktigt ner i avloppet eftersom ingen har nog gjort rent det på år! Andras hår som ligger som klasar runt om i duschen. Toaletten har nog aldrig blivit städad! Kissmärken samt bajssträck tillhör inte ovanligheten och längs väggarna samlas damm och annan skit. Det finns ingen tvål, men det hänger dock tre handdukar där. Det som gör mig misstänksam är att det är julmotiv på dem, och man kan alltid hoppas på att det bara hängt där i ett år snart.

Men sedan.. det värsta är ändå köket! Ni tror mig inte, ni tror att jag överdriver, men det är verkligen fruktansvärt. Jag har levt på knäckebröd och kaviar till frukost och middag (lunchen serveras på jobbet) eftersom jag inte vill ge mig ut i köket. Jag lovar att jag kommer att få någon smitta av att vistas där. I slasken har det börja att mögla och jag kan lova att det finns något sorts djurliv i köket. Jag har valt att kalla alla levande organismer för "Felix". Det känns lite gulligt och gör massaken lite trevligare.

Med tanken på min egen hälsa och saknaden av en varm tillagad måltid, har jag nu mutat två (möjligen tre) vänner att finnas vid min sida som moraliskt stöd. För jag måste ta i tu med detta. Bildbevis finns för att ni ska tro mig. Bilderna kommer sedan. Från jobbet har jag tagit med mig några plasthandskar, för jag tänker inte röra vid något som kan innebära smittrisk.

Önska mig lycka till, faller jag inte ihop av andnöd i köket så kommer förhoppningsvis "före" och "efter"-bilder.

"It smelt as if someone had died; the living-room was full of flies The kitchen sink was blocked,
the bathroom sink not there at all. Ooh, it's a mess alright, yes it's Mile End. And now we're living in the sky! I'd never thought I'd live so high, just like Heaven if it didn't look like Hell."

Black Books:

"WHAT!!! WHAT IS THAT MEAN?! THE WHAT?!
...
If you live in a council flat... beside the river...but are not... blind....WHAT!!!!
what is you're mother's madens name? what's what's her first name? I JUST KNEW HER AS MA!! Ma that will have to do... Posebly decesed...!"

Det där med deklaration, skatter och dylikt kan vara sjukt jobbigt för en själv men väldigt underhållande för andra. Jag blev tipsade om den här serien för många år sedan, bättre sent än aldrig, jag återupptäckte den igår. Den är otroligt rolig. Kolla här själva. 0.20 minuter in i klippet kommer det jag citerat ifrån. Hade velat ha en riktig video, men den tjänsten var ur funktion. Men se så.. Kolla nu. Det kommer att liva upp din dag!

The Soundtrack Of My Life:

Malcolm Middleton - A Brighter Beat

(När hösten kommer finns det en man jag lyssnar lite extra på: Malcolm.)

The Soundtrack Of My Life:

Mike Snow - Animal

Javäl..

Igår när jag skulle lägga mig såg jag "Lilla Huset På Prärien" och upptäckte till min förskräckelse att äckelungen Lauras klänning påminnde starkt om min nyinköpta superfina skjorta. Hennes var inte lika vackert grön som min utan diarre-brun. Ett-noll till mig!

Jag är på båten igen och har avklarat en tur och har två kvar. Mycket har ändrats på de 1,5 år som jag har jobbat här. Satt just och läste igenom några inlägg där jag hade kallat cheferna för "kukhuvuden" tills att min mamma rådde mig att ta bort de om de mot all förmodan skulle hitta just den sidan. Nu skulle jag kunna höja mina chefer till skyarna eftersom de är så bra! Igår fick jag till exempel stå i spritkassan, så lägg till 'Bartender' i mitt cv nu med.

Min framtid är lika ovis som vanligt, men vad gör väl det? Man är väl inte bohem för inget?

Men jag vet, jag vet. Ni vill veta mina planer.

Den sista oktober flyttar jag ur Fantastiska Hildur, och kanske ihop med två karlslokar i ett rum på vad..? 12 kvm. Wooha!

Jag har hittat en utbildning som låter helt fantastisk och som riktar in sig på liknande områden som Socionom. Socionom vill jag verkligen inte bli, så då verklar denna nya utbildning otroligt passande. Det enda felet är att den är lagd i rövhålet Sundsvall. Flytta tillbaka? But no!

Hardcore

Julie goes something like "im Brad, and fuck you!"

Ops, I did it again..

Innan vi åker till Tyskland måste jag bara lägga upp på vad jag senast idag gjort sönder på denna båt. Innan har jag varit känd som hon som har sönder dammsugare, men nu har jag gått steget längre! Mamma, kommer du ihåg handfatet på Lindberga... Det var OCKSÅ en olyckshändelse!

"De här är fan som en flygbiljett!"

Jag sitter på tåget nu påväg till Stockholm. Snett bakom mig sitter två killar som har åkt fast i en biljettkontroll, och om ni bara kunde höra dem. De blandar ursäkter och anklagelser mot kontrollanten. De gör försök på försök att slippa undan bötern på 800 spänn som de nu har fått. Jag sitter och kämpar för att hålla mig för skratt, för en av killarna hävdar att han är oskyldig och att detta är otroligt orättvist! Han vill ha numret till hennes chef för att ringa och berätta hur orättvistbehandlad han har blivit. Den andra muttrar nu att tågresan blev som en flygbiljett, men försöker ändå resonera med henne. Det är bara för mycket! De två är i alla fall över 20 år, och vet att man ska betala. Plankar man kan man få ta den smällen! Hur som helst är jag i Uppsala om fyra timmar. Första gången på över två månader! Ikväll blir det bodyshots och utgång på Snerkan. Laddad till max!

På havets vågadevågadevåg...

Det blir väldigt lite skrivet denna sommar har jag insett. Det beror på att jag har fullt upp hela tiden! När jag jobbar fyller jag min lediga tid med att svettas i gymmet, gå på stan eller sola. När jag går av båten har jag rest runt mycket. Berlin och teba i Polen. Det var väldigt trevlig. Soligt och varmt och vi bodde nära en sjukt lång strand där vi låg och stekte hela dagarna. Jag var dum nog att ta Kristinas råd gällande solande: bränn dig en fin bränna. Efter tre dagar köpte jag lite sololja med solskyddsfaktor efter att ha problem att sova för mitt skin ömmade så!

Nu har jag bara en resa kvar för den här gången, och på tisdag sätter Cricke och jag oss på ett tåg upp till Stockholm för att gå på ett möte. Vi hoppas självklart på att vi ska få det bästa utav det, och får vi som vi vill så har vi resten av hösten planerad! Håll tummarna för oss!

Att jag äntligen ska få återvända till Uppsala efter två månaders resande känns helt fantastiskt! Jag blir nästan tårögd av att tänk att jag snart snart snart ska få åter se alla igen och bo hemma i älskade Hildur. Dessvärre måste jag flytta ut ur mitt fantastiska rum den sista oktober, men som jag skrev: håll tummarna för oss för mötet på tisdag så fixar sig det med bostad för mig!

Cheesecake och viktnedgång... HUR GÅR DET IHOP?!

Förra resan fick jag höra något fantastiskt: att vi tjejer sväller lite om magen när vi är ombord (åh tack gudrun, jag trodde att det var den gudomligt goda cheesecake som så ofta finns till fikat). Detta skulle alltså kroppen göra för att skydda livmodern och annat dylika kvinnliga inre organ. Kanon tyckte jag och skyllde allt på det när mitt nyttiga liv inte gick åt det håll jag hade önskat.

Sista lediga dagen innan jag gick på detta pass mulade Kristina och jag i oss onyttigheter, och sa som så många gånger förr: "Att IMORGON börjar vi det nyttiga nya livet...igen!". Vi hade triathlon: Chips och dipp, popcorn och choklad. Och så vi tryckte i oss! Man måste ju passa på sista dagen i friheten liksom. Men det som skiljer sig denna gång från gångerna innan är att vi faktiskt höll vårt ord. Dagen efter ställde vi undan skålarna med alla onyttigheter som otroligt nog blev kvar från kvällen innan. Väl ombord på båten har vi svettats i gymmet och räknat points vid maten. Och vi båda har gått ner ca fyra kilo. Det som sticker lite i ögat på mig att Kristina toalt struntar i mina protester då hon närmar sig fika bordet, och tar för sig av det goda fikat (eller käkar lite choklad nu och då) och ändå går ner i vikt! Här sliter jag som ett djur, och har inte stoppat i mig en enda gosak. Hon glider fram med smak av choklad i munnen och tappar ändå samma vikt som jag. Hur går det till?!

Imorgon åker hon och jag till Polen. Jag är lite rädd för den resan eftersom hon har varnat mig för maten. Låt oss säga att det är inte mat lämpad för någon som har riktat in sig på en smalare och nyttigare livsstil! Eftersom vi ska bo hos hennes släktingar vet jag inte hur man på ett artigt säga att man inte vill ha så mycket mat. Jag frågade Kristina om vi inte kunde köpa egen mat och laga ibland, men tydligen var köket en helig plats. Så då stryker vi det!

If you got the money I think it would be funny..

Så går jag och städar mina hytter medan jag lyssnar musik (för högt enligt några chefer) och så kommer jag till en av mina hytter. Där upptäcker jag att de vänliga själarna har lämnat en 50-lapp i dricks! Gissa vems dag som blev toppen på ett kick?!

I'm having such a gay day

Cricke och jag påväg hem ifrån Kajskjul8 där vi upplevt drama drama, glas i min fot och svettig dans dans dans. Har förövrigt träffat de roligaste och bästa (förutom bästa Cricke) killarna i Göteborg! Åh va kul vi haft! Nattens fråga lyder: Varför slutar det alltid med att jag dansar bugg här? (Denna gång flög JAG som en vante!)

Cricke har inte koll på alla drinkar..

"I want a sherry, or a bloody virgin..." någon mer än jag som reagerar på hans andra drinkval? För det var väl en drink du försökte komma fram till?!

Summertime.

Efter:

Städat och mycket mer tråkigt men med fina Kristina på sängen.

Före:

Jag har en tendens att stöka till..

Första dagen (igen) på resten av mitt (nyttiga)liv(?!)

Just nu håller min båt på att vända vid Göteborgshamn för att komma till rätta så att vi kan lasta av alla passagerare. Jag är schemalagd en till resa, men har bett om att få jobba en extra. Varför? Jag har ändå inte råd att åka hem till Uppsala, och det är inte många kvar hemma. Istället hade jag tänkt att ha kvalitéstid med mina vänner här i Göteborg. Men nu visade det sig att: Crickes föräldrar kommer så han blir ju upptagen, Kristina åker med sin man till Kolmården och Daniela drar till Stockholm. Just den helgen jag bestämmer mig för att stanna här. Typiskt. NU ligger mitt hopp på att Freddy ska låta mig att övertala henne att hon ska komma hit istället över helgen, och sedan har jag ju Madde och hennes underbara lilla flicka Emilia.

Jag har börjat mitt nya liv igår. Det gick jättebra i början. Jag svettades i gymmet i en timme innan jag kravlade mig tillbaka till min hytt. Svårare blev det på kvällen då äntligen Kristina slutade samtidigt som jag. Vi hade storartade planer på en bra film och fruktsallad. Det blev en skitfilm som gick på femman och inte alls några nyttigheter. Kristina gjorde ordning en jättefin ostbricka, och jag sprättade räkor och käkade vitt bröd till det. För att avsluta kvällen tog Kristina fram lite choklad och jag hasade mig två meter bort från tv:n till fikabordet och tog mig en bit cheasecake. Så var den träningen helt i onödan. Kanske jag orkar träna en timme idag. I vårat gym finns nu en sån maskin som man ställer sig på, trycker på några knappar, och så börjar den vibrera hysteriskt. Vet ni vilken jag menar? Jag har absolut ingen aning om vad den gör för bra, det fanns en bruksanvisning intill maskinen men den hade jag inte tid att läsa då jag tjöt av skratt då varje bit av min kropp darrade. Man kan säga som så: att är man inte speciellt tränad så är det MYCKET som skakar!

NU ska jag ner och städa lite tror jag minsan!

I need some sleep. I can’t go on like this. I try counting sheep, But there’s one I always miss.

Igår när jag hade anlänt i Stockholm efter min resa i Berlin upptäckte jag att jag hade glömt två stora saker:

1. Det var otrolig sommarhetta när vi lämnade Sverige, och den fanns kvar. Efter en vecka i en mulet Berlin kom denna kvävande värme som en chock för mig när jag svettandes försökte ta mig fram med min gigantiska väska hängande på axeln. Det var ett år sedan sist jag behövde tampas med sådan knockande hög temperatur, och under det året hade jag tydligen helt glömt hur man klär sig. Jag vet fortfarande inte riktigt hur jag ska bete mig nu när jag snart måste ut ifrån Crickes lägenhet för att ta mig till båten!

2. På sommaren har folk semester. Stora familjer har semester. Det händer att stora familjer med många skrikande barn tar billigt tåg. Stora familjer som omringar en stackars svettig och trött Julie påvägen mellan Stockholm och Göteborg. Trots alla mina försök med de mest fantasifulla sovställningarna på mitt hårda säte så lät de sommarlovs-exalterade ungarna mig aldrig riktigt somna. Jag sov inte riktigt, men jag var heller inte vaken. I fem timmar satt jag i min vagn och längtade efter Cricke och hans något mer svala lägenhet.

När vi kom hem till Cricke så lagade vi kanske den godaste köttfärssåsens någonsin. Efter två enorma portioner (för min del) och en jobbig matkoma avslutades kvällen med lite Ben&Jerry's-glass. Som om onyttigheter är något jag besöker efter min vecka i Berlin!

Detta inlägg får avslutas med ett fint citat mellan Sara och Emilio:

Emilio: Jag slarvar alltid med maten när jag är på semester!
Sara: JAG MED! Jag har nog gått upp åtta kilo sedan jag flyttade hit till Berlin!
Emilio: Eehh.. Jag menade att jag glömmer bort att äta..

Tack Sara för att att vi fick hänga med och hos dig!

Tack älskade finaste Cricke för husrum. Du är bäst, vi ses snart igen!

Skavsta nu, snart Berlin!

Nu drar vi, sitter på ett varmt plan. So long!

Till havs..!

Då kör vi igen då. Andra sommaren. I Göteborg är det skitväder och jag har gjort mitt bästa för att glömma att det är midsommar. Jag har i alla fall det schemat jag vill ha, och mina fina vänner är ombord. Så, detta är mitt hem nu halva sommar. So long!

That's why I don't do sushi:

"FnitterApa säger:
är jenny ett mellan namn kanske?
FnitterApa säger:
kanske e henes riktiga namn moby jenny dick"

Sadaf efter att ha hämtat sig från chocken att Jenny satte rekord då hon hade käkat 35 (!) bitar sushi. Sadafs eget rekord låg dock bara på 12 bitar plus att hon nästan spydde. Och på tal om att spy: det gjorde nämnligen Tove OCH Lina i sina tappra försök att tävla mot Jenny om sushirekordet!

Wake up it's a beautiful morning

Alla vet att jag är en tidspessimist: jag avskyr att stressa och är hellre en halvtimme tidig än en halvminut sen. Till det mesta (även om det trubbats av lite då mina vänner är helt tvärt om). När jag ska resa blir jag ännu mer nojig. Men imorse hände något. Det måste vara för att jag fick alldeles för få timmars sömn innan mobilen så brutalt väckte mig med den menlösa melodin. Jag måste verkligen byta väckningssignal så snart som möjligt till The Drums - Let's Go Surfing. Jag inbillar mig att genom att vakna till den låten kommer jag alltid att vara på strålande humör när jag hoppar ur min varma säng.

Hur som helst, insåg jag lite försent att klockan höll på att ticka iväg och det var inte alls lång tid kvar tills att mitt tåg till Göteborg skulle gå. När jag pustande kom till busshållplatsen dog jag lite på insidan då jag upptäckte att jag hade missat bussen med tio (!) minuter. Halftspringade och med en snabbt dunkande puls tog jag mig till den andra bussens hållplats med mina tunga väskor. Där möttes jag av samma besked. Den bussen gick samma tid, och att vänta på nästa buss som skulle komma om 20 minuter så skulle jag missa tåget.
Det var bara att vända om och ta mig tillbaka till Hildur där jag antog att alla fortfarande skulle ligga och sova eftersom klockan bara var sex på morgonen. Jag ringde Lina som svarade med sömndrucken röst. Jag frågade om jag fick låna hennes cykel ner till stationen, och det var klart att jag fick. så när jag flämtande kom till Hildur så ökade min panik då det inte stod någon fin turkos cykel. Helvete! Lina hade varit så nyvaken att hon helt hade glömt bort att hennes cykel inte befanns sig på vår stig. Det var bara att slita av mig väskorna och kasta ner dem på stigen för att ge mig lite andrum när jag sprang upp till Hildur. Som tur var fann jag Jenny vaken och hon lånade gärna ut sin cykel till mig. Och jag lovar er, att så fort som jag tog mig till tågstationen har ingen någonsin gjort. Särskilt inte med två gigantisk tunga väskor på varsin axen. Väl på tåget skakade jag nog ända till Stockholm av min stressiga start på morgonen. Det är därför jag ALLTID är ute i god tid. Jag fungerar inte bra med stress och förseningar!

Lyssna nu på The Drums!

The Soundtrack Of My Life:

Mando Diao - Gloria



Mando Diao - High Heels

Mando Diao kom in i mitt liv med dunder och brak i gymnasiet med deras första skiva! De var grymma och jag älskade deras platta. När den andra skivan kom var jag väldigt förväntansfull, men tyckte inte tt den höll måttet därför gick den tredje och fjärde skivan helt förbi mig. Hörde någon låt med dem på radion men jag tyckte aldrig att det lät tillräckligt bra för att kolla upp deras nya skivor. Och nu har de kommit med deras bästa skiva! 'Give Me Fire' är många gånger bättre än deras första skiva, det vill säga en hel del! Ta och lyssna på dessa två låtar och håll sedan baa med mig!

Hoppet om nya BRA skivor är det sista som överger en!

The sun is shining I have everything A driver's licence, a car and a song to sing Sing sing sing