If you've got the money I think it would be funny oh ohoh

Folk snackar om finanskris och att det är så svårt att få jobb i dessa tider -pff säger jag, här blir jag erbjuden fastanställning utan att ens söka om det! Det blir som man tänker: "Jag ringer inte jobben, de ringer mig!" är ett utav mina motton!

Egentligen var ju tanken att Tove, Jenny och jag skulle dra oss till Göteborg nu. Igår ringde en kille med ett fantastiskt lägenhetserbjudande så det svider lite att inte kunna ta del av den lägenheten men men nu kommer jag istället få lite fasta rutiner och pengar på kontot varje månad. Penga-delen är ju något jag uppskattar då jag fick mig en finfin lön på 1500 att leva på den här månaden. Visst har jag levt över min budget, men man måste ju leva också. Sedan har jag ju övergett mitt "True Blood"-marathon och nu övergått till att sträckse ""Lyxfällan", så jag tror att jag kommer att vara grym på ekonomi i vår!

Gjorde ett besök på "Macken" idag där alla mina flyttlådor finns förtillfället för att leta reda på de pengar som jag hade tänkt att spara genom att gömma undan dem för mig själv, och därav glömma bort dem. Tyvärr har jag ju ärvt även denna egenskap av min mor: jag kommer ICKE ihåg var jag gömt undan saker! Mamma har lyckats gömma undan julklappar så bra att hon inte återfunnit dem förrän till påsk. Lyckligtvis fann jag mina pengar, fast det tog en bra stund.
Jag stod där vid berget av kartonger, kliade mig i huvudet och mumlade högt för mig själv: "Om jag var jag.. vilket jag är.. VAR skulle jag då tycka att det var ett smart ställe att gömma undan pengar? Jag, Julia, skulle... ha lagt dom.. HÄR!! Nähä.. Åh, jag heter Julia, nu gömmer jag undan mina pengar... här? Nähä!" Jag hann faktiskt gå igenom alla kartonger innan jag fann min sedelbunt. Så nu hinner jag betala av två småskulder till vänner innan lönen dimper ner på onsdag. Eller imorgon natt om man vill det så!

På tal om det här att inte minnas var man lagt saker.. mitt nyckelkort är borta. Detta gör det lite svårt för mig att röra mig fritt till och från mitt tillfälliga rum. Lämnar jag rummet måste jag tänka att det kan ta några timmar innan jag kommer tillbaka igen. Jag är alltså nu helt beroende av att folk öppnar ytterdörren då jag står och hänger utanför, samt att det ska finnas en vänlig själ i korridoren som hör mina desperata knackningar! Än så länge (upptäckte att det var borta i eftermiddag) har det gått bra. Min önskan är nu att kortet bara lyckats försvinna någonstans i mitt rum och inte olyckligt fallit ut i världen utanför dessa fyra väggar. Den som lever få si, sa Anne-Mari..