I guess you have to go right down before you understand just how, how low, how low a human being can go. Ooh, it's a mess alright, yes it's Mile End.

De flesta vet att jag har bott på ett stort antal ställen och i många olika konstelationer, men nu har jag nog hittat det värsta boendet av de alla!

Hipp som happ var jag tvungen att flytta ur fantastiska Hildur, och då ställde en snäll vän upp och sa att jag kunde bo i hans korridorsrum på kära gamla Rackarberget. Jag var glad att ha någonstans att bo, och att återigen bo på Rackarberget väckte ju bara fina minnen. Att jag skulle behöva dela dusch och toalett med fyra andra var verkligen inget problem för min del. Det är inte en stor del av mitt liv då jag faktiskt har haft privilegiet att ha en egen wc. Sagt och gjort så fick jag med hjälp av Hannah och Kristoffer mina saker till Josefs rum. Jag öppnade dörren (som för övrigt alltid står öppen då han har tappat bort nycklarna) och möttes av lukten av ett riktigt instängt pojkrum. Datorn stod på, disken stod staplad vid datorn, i fönstret och i bokhyllan, kläder låg slängda överallt. Sängen bara skrek "Ungkarl" det vill säga inget påslakan på täcket, ett lakan med små hål i och en ihopskrynklad prydnadskudde som huvudkudde. Jaja, tänkte jag. Jag är inte världens skötsammaste heller så det gjorde ju inget. Det var inte heller något jämfört de utrymmena som jag skulle dela med de andra! Om jag säger så här: jag drar mig för att duscha. Vattnet sjunker inte riktigt ner i avloppet eftersom ingen har nog gjort rent det på år! Andras hår som ligger som klasar runt om i duschen. Toaletten har nog aldrig blivit städad! Kissmärken samt bajssträck tillhör inte ovanligheten och längs väggarna samlas damm och annan skit. Det finns ingen tvål, men det hänger dock tre handdukar där. Det som gör mig misstänksam är att det är julmotiv på dem, och man kan alltid hoppas på att det bara hängt där i ett år snart.

Men sedan.. det värsta är ändå köket! Ni tror mig inte, ni tror att jag överdriver, men det är verkligen fruktansvärt. Jag har levt på knäckebröd och kaviar till frukost och middag (lunchen serveras på jobbet) eftersom jag inte vill ge mig ut i köket. Jag lovar att jag kommer att få någon smitta av att vistas där. I slasken har det börja att mögla och jag kan lova att det finns något sorts djurliv i köket. Jag har valt att kalla alla levande organismer för "Felix". Det känns lite gulligt och gör massaken lite trevligare.

Med tanken på min egen hälsa och saknaden av en varm tillagad måltid, har jag nu mutat två (möjligen tre) vänner att finnas vid min sida som moraliskt stöd. För jag måste ta i tu med detta. Bildbevis finns för att ni ska tro mig. Bilderna kommer sedan. Från jobbet har jag tagit med mig några plasthandskar, för jag tänker inte röra vid något som kan innebära smittrisk.

Önska mig lycka till, faller jag inte ihop av andnöd i köket så kommer förhoppningsvis "före" och "efter"-bilder.

"It smelt as if someone had died; the living-room was full of flies The kitchen sink was blocked,
the bathroom sink not there at all. Ooh, it's a mess alright, yes it's Mile End. And now we're living in the sky! I'd never thought I'd live so high, just like Heaven if it didn't look like Hell."