Cheesecake och viktnedgång... HUR GÅR DET IHOP?!

Förra resan fick jag höra något fantastiskt: att vi tjejer sväller lite om magen när vi är ombord (åh tack gudrun, jag trodde att det var den gudomligt goda cheesecake som så ofta finns till fikat). Detta skulle alltså kroppen göra för att skydda livmodern och annat dylika kvinnliga inre organ. Kanon tyckte jag och skyllde allt på det när mitt nyttiga liv inte gick åt det håll jag hade önskat.

Sista lediga dagen innan jag gick på detta pass mulade Kristina och jag i oss onyttigheter, och sa som så många gånger förr: "Att IMORGON börjar vi det nyttiga nya livet...igen!". Vi hade triathlon: Chips och dipp, popcorn och choklad. Och så vi tryckte i oss! Man måste ju passa på sista dagen i friheten liksom. Men det som skiljer sig denna gång från gångerna innan är att vi faktiskt höll vårt ord. Dagen efter ställde vi undan skålarna med alla onyttigheter som otroligt nog blev kvar från kvällen innan. Väl ombord på båten har vi svettats i gymmet och räknat points vid maten. Och vi båda har gått ner ca fyra kilo. Det som sticker lite i ögat på mig att Kristina toalt struntar i mina protester då hon närmar sig fika bordet, och tar för sig av det goda fikat (eller käkar lite choklad nu och då) och ändå går ner i vikt! Här sliter jag som ett djur, och har inte stoppat i mig en enda gosak. Hon glider fram med smak av choklad i munnen och tappar ändå samma vikt som jag. Hur går det till?!

Imorgon åker hon och jag till Polen. Jag är lite rädd för den resan eftersom hon har varnat mig för maten. Låt oss säga att det är inte mat lämpad för någon som har riktat in sig på en smalare och nyttigare livsstil! Eftersom vi ska bo hos hennes släktingar vet jag inte hur man på ett artigt säga att man inte vill ha så mycket mat. Jag frågade Kristina om vi inte kunde köpa egen mat och laga ibland, men tydligen var köket en helig plats. Så då stryker vi det!