The Soundtrack Of My Life:

Emil Jensen - Hör dåligt fattar trögt (Live)

Death On Wednesday

Igår när jag var påväg för att möta upp Cricke som hade slutat jobba hände en liten sak. Jag klarade mig nämligen ur en dödsfälla (förklätt till ett övergångställe) med livet ur behåll. Väl på andra sidan gatan var jag lite chockad, vilket man nog är då man just klarat sig ur en en jobbig knipa fortfarande vid liv. Jag fyllde mina lungor med luft och tänkte att livet är rätt gött att leva. Och den första låten som kom i mitt huvud efter den nära döden upplevelsen jag hade då jag skulle ta mig över vägen var: "Hare Krishna Hare Krishna Krishna Krishna Hare Hare Hare Ram " Ni vet den. Vad säger det om mig egentligen? Att dolt i mig är jag en liten lakan-klädd Hare Krishna tok? Jag såg döden (nästan, hoppas att ni förstår att jag som vanligt har en tendens att förstora upp saker!) och det första jag kommer att tänka på är den sången. Det här bådar inte gott. Kanske dags att lägga sig på en soffa hos en psykolog Eller jag vet inte. Men rädd blir jag!

Morgonstund har guld i mun...

Kan en dag börja bättre än att käre Cricke ringer och fråga om jag vill ha en ansiktsbehandling imorgon på hans skola? OM jag vill. Klart att jag vill! Vem skulle tacka nej till något sådant? Efter förra ansiktsbehandlingen kunde jag inte få nog av att känna på min då fantastiska hy.

Vilken fredag det kommer att bli!

Untz! Untz! Untz!

The Soundtrack Of My Life:

Kings Of Leon - Sex On Fire

Det är mest jag oh grabbarna i Kings Of Leon på dagarna

Det lustiga med att jobba till sjöss är ju att man kan få vara ledig lite längre perioder. Jag är i en sån period nu. Gick av båten i måndags och går på igen på söndag. Woo! Ledighet! Fan va skönt! Eller? Hur jävla roligt tror ni att jag har det då jag inte har en krona att roa mig för? Det värsta är att det redan är minus på mitt konto utan att jag har en aning om hur det blev så. Annars är det ju min backup. Jag vill nämligen minnas att jag hade 40 kronor kvar på mitt konto, och att jag skulle handla för 39 kronor och sedan övertrassera (övrtrakasera) mitt konto på en hundring. Men när det väl skulle ske så gick det inte, då var de sista korvörena redan veck. Ingen aning om var de tog vägen.
Varje dag ringer jag och kollar mitt saldo för att höra om jag möjligen ligger på plus igen, men kärringen i luren påpekar att ständigt att jag fortfarande ligger minus. Jag har inte råd att köpa mat ens. Så jag får leva på Cricke som den fästing han sa att jag var för någon vecka sedan. Han får tillbaka allt på fredag. Men fredag är så långt borta!

But hey, jag har ju hur mycket som helst att göra fast jag är så prutt-pank. Först är det ju 'Days Of Our Lilfe' sen är det ju 'Top Model 6' och massa andra crap-serier emellan

Men som min mamma brukar säga så ska man inte ha det så roligt hela tiden. Jag kanske behöver gå runt här i Crickes lägenhet och fisa för mig själv bara för att ladda upp inför fredagen då det inte bara blir till att sätta sprätt pengarna på diverse strunt saker utan även utgång med självaste Cricke. Untz! Untz! Untz!

Monsters in the dark Blood lost feel the mark Contrast no sedate Love lost losing faith

Man skulle nog kunna säga att Cricke och jag tog vår vänskap några steg längre igårkväll i hans nedsläckta lägenhet. Ingen av oss hade väl kunna tro att vi skulle bli så uppspelta på en vanlig måndagskväll. Men nu blev det så.

Vi satt alltså i hans otroligt sköna soffa (där jag allt för ofta spenderar min lediga tid zappandes på tv:n) med varsin speldosa i våra händer. Spelet var 'ObsCure' ett spel som alla vana nerds skulle himla med ögonen åt. Men vi är inte så vana. Vi älskar skräckfilmer och gillar läskiga tv-dataspel men inget av det hjälper när även båda två har oförsvarbart lätt för att gripas av panik! Igår skrek vi oss hesa samtidigt som vi hoppade i soffan och kastade oss ner på golvet samtidigt som vi gjorde vårt bästa för att hålla våra rollfigurer vid liv. Det var det värsta jag har varit med om. Det var till och med värre när min bror gav mig 50 konor om jag vågade spela några minuter in i 'Silent Hill'. Då var jag i alla fall ensam med min panik, men nu satt Cricke bredvid mig och bidrog till att den ökade! Att ingen av grannarna runt om i byggnaden knackade på vår dörr och kollade hur det stog till, när vi skrek så fruktansvärt av skräck, är nästan lite.. oroväckande.

That's life, that's what all the people say.

"Men snälla Julia" sa min kompis ragg med en riktig hopplös stämma när jag spelade Vive La Fetes "Noir Desir" på förfesten i onsdags då låten hade spelats över fyra minuter. Då jag tycker att den blir några steg extra cool men det fantastiska skriket. Han tyckte att det var det värsta han hade hört. Jag struntade i det. Daniela och jag älskade den låten.

Daniela fortsatte spela Vive La Fete- En härligt småsnuskig låt fylld med stönande. Då spelade jag The Tough Alliances "Now That's What I Call Indulgence" som jag finner otroligt mycket bättre än The Embassys "Some Indulgence". Föredrar en låt men "manligt" stönande än att höra någon tjej.

Sedan var det ju igång. Från stön på låtar till snusk i "Jag har aldrig". Jag anser att Daniela och jag vann eftersom vi blev fullast (vi har aldrig aldrig). Vissa fick en drama-fylla med mycket gråt, andra som jag blev bäst i världen. Jag stutsade omkring på dansgolvet och dansade mig svettig och sprang och tröstade en vän om vart annat. Slutade återigen med att det blev bugg på dansgolvet. Jag kan inte uttrycka hur mycket jag egentligen hatar den dansen, men på fyllan tycks jag älska den och känner mig grym. Fånigt värre!

Annars älskar jag ju efterfester men dissade i onsdagsnatt en men tankarna på dagen efter då det var jobb igen. Är ju inte längre 21 år och åker direkt från efterfester till jobb. Det var tider det.
Beslöt mig istället för att ta sällskap på vägen med min nya vän lära känna honom lite mer. Dock slutade det med att jag sov över hos honom istället för hos Cricke. Det var ju inte riktigt så jag hade tänkt det när jag tyckte att vi skulle knyta vårt kontaktband. But that's life...

Eh.. jo så atte..

Jag tog just en paus ifrån att desperat försöka finna någon sorts outfit för kvällen, det kan bli vdigt svårt. Tänk er själv att bo i en liten resväska. Det är inte mycket kläder man får plats i där. speciellt inte kläder för utekvällar. Inte för att jag brukar klä upp mig till tänderna men ändå.

just som jag satt frustandes och rev upp kläder ur väskan så skickade Mos en bild på oss två. Jag blev väldigt uppmuntrad av den, för hur jag än kommer att se ut ikväll.. så kan det bara inte bli värre än det där lilla träskmonstret!

Mer vin!

The Soundtrack Of My Life:

Vive La Fete - Noir Desir

Strax blir det fest med Daniela och då hör såklart denna låt till!

Rödvinsläppar åt folkt!

The Soundtrack Of My Life:

White Rabbits - While We Go Dancing

Oh when I noticed for Josh Hartnett I prayed for 40 nights

Kan. Inte. Låta. Bli. Att. Lägga. Upp. Dessa. Bilder!

Fann en skvallertidning i min hytt. Och nu är jag lite kär. Det går ju inte att förneka att killen är het het het. Nu ska jag byta ut "alla-som-slutar-på-itch" mot mer ouppnårliga män! (om man nu kan säga så. Och många kanske inte förstod, men vissa.. gjorde det!)

Jag bor på denna jorden, jag lever, jag finns till Jag super, sjunger, äter när jag vill

Ni vet när man får en låt på hjärnan som man bara inte kan få ur huvudet? Den cirkulerar runt runt och man börjar sjunga på den utan att man ens tänker på det. Ofta är det ju inte hela texten man sjunger, utan mer bara en rad eller fras.
Nu när jag var hemma hos mamma berättade jag om en teori som jag nyligen hade kommit upp med:

Detta slog mig veckan innan då jag hade varit ombord på båten och jobbat i buffén med bland annat Carro. Vi gick båda runt med en varsin låt på hjärnan. Hon hade bara hört sin låt en gång innan och hon avskydde den för den var alldeles för smörig för hennes smak, men ändå satt den kvar. Eller närmare bestämt fem ord.

"I want to go home"

De var det enda hon kunde minnas ur den låten. Jag tyckte att det var väldigt passande att de just var den frasen då hon lite tidigare hade berättat att hon var så sjukt trött på att jobba och bara ville hem.

Börjar ni se var jag är påväg med denna än så länge poänglösa historien?

Det var då jag kom på att det: de fraser som fastnar i vårt huvud är vårt undermedvetna (eller rätt medvetande) som talar. Carro var trött och ville bara hem. Frasen hon sjung på kunde inte uttrycka det bättre. Allt blev sedan glasklart då jag tänkte till på vad jag sjung på. Bakis och fest-fet gick jag nämligen runt och sjung på Fred Åkerströms låt 'Vissångarvisa' och raderna som kom ur mig var:

"Mens jag går runt med svullbuk och rapar upp en sång
Om Spanien, Belfast, Grekland och Vietnam"

Kan det stämma mer?!

Annat var det på min tid...

Jag har ju jobbat här så pass länge och kommit mig upp, så nu är jag en av dem som har kontakter här på båten. Igår nyttjade jag en av mina kontakter och fick låna en dvd-spelare att ta med ner till min hytt. Vilken vardagslyx. Där låg jag och käkade godis (såklart! Mens! Wtf!) och såg på flera avsnitt av 'Six Feet Under'. En av de bästa serier någonsin!

Men.

Sen, när jag hade tittat klart så slog jag över till de vanliga kanalerna så att jag skulle ha något strunt att titta på när jag bytte om och borstade tänderna. Och gissa om jag fick något strunt att titta på! Det var nämligen den nya gräsliga versionen av 'Snacka Om Nyheter' med fruktansvärda Kajsa Ingemarsson. Jag vill minnas att jag gillade den tidigare 'Snacka Om Nyheter' då det var Stellan Sundahl som var programledare. Men nu... Nu är det bara en otroligt dålig light-version av blandningen mellan 'Parlamentet' och 'Extra Extra'. Och vad gör Ingemarsson där? Hon är ju inte rolig någonstans!

(Henne gillar vi förresten även inte sedan den dagen hon klev in i en butik där min kompis jobbade och jag var och hälsade på. Fröken Ingemarsson hade nämligen väldiga attitydproblem och var väldigt snorkig och massivt otrevlig. Som sagt, inte rolig någonstans!)

Så, jag kommer aldrig i hela mitt liv kolla på det där programmet igen! Hur kan någon kanal någonsin låtit sig luras att sända det?!

Ja, jag är i chock!!

Hellre bostadslös än att jag betalar deras semester!

Det är kanske inte många som har undgått nyheten att jag är bostadslös och varit det ett tag nu.

(Nu talar vi inte bostadslös som i att jag sitter på storgatan och tigger slantar för att sedan få sova under några väl funna kartonger. Jag är lite som Snusmumriken som kör sitt eviga vandrande. Jag sover hos vänner. Cricke kallade mig för en fästing, något jag tyckte var förfärligt elakt och nu förnekar han att han någonsin kallat mig det.)

Jag letar alltså efter lägenheter. Mängder av dem. Fast ändå inte då jag är rätt kräsen med var jag vill bo. De lägenheter jag söker i Uppsala ska vara ganska centrala. I alla fall samma avstånd från stan som Rackarberget är. Så chansen att jag skulle bosätta mig i Stenhagen (igen) eller liknande är lika med noll. I Göteborg är jag också ganska kräsen, men inte alls i samma utsträckning.

Imorse hade jag fått ett mail angående en av lägenhetsannonserna som jag hade svarat på. För det första var hela mailet jävligt snorkigt och stank översittare om det, men droppen var ändå:

"Efter de första 6 månader om allt är som det ska så finns det möjligheter till att hyran sänks."

Herregud! Då undrar man ju bara hur mycket de har lagt på hyran egentligen? Hur mycket finns det att dra av för dem? Kommer de sitta på Mallis och surpla paraplydrinkar för alla extra pengar som någon stackars människa betalar till dem i hyra?! Jävla idioter! Hoppas de inte får någon hyresgäst innan de sänkt hyran några tusen.

Jag blir så trött!

Det är något som inte stämmer här...

Your friends have voted on your strengths and weaknesses:

STRENGTHS:
most generous
best travel companion
craziest

WEAKNESSES:
smartest
best dinner companion

Jag fick just ett mail från Facebook om att mina vänner hade röstat på mina positiva och negativa egenskaper. Det var ju bra läsning i början, men sen. Vafan! Jag kan väl hålla med om att jag inte är smartast, men kom igen! Och sen då, skulle jag vara dåligt middagssällskap?! Herregud! Vad menas med detta? Kan någon ge sig själv tillkänna!?

Nu får det räcka ansiktsboken!

La la laaa I bleed my self dry...

Allt löste sig för mig trots att jag satt och grät mestadels av torsdagskvällen. Egentligen var det ju ingen stor sak, så jag skyller de mesta av det känsloutbrottet på det faktum att jag snart skulle ha mens. (Jag älskar att vara kvinna. Jag älskar mensen. Jag skyller allt på den! Det bästa är ju att man kan skylla på den fast att man inte har den just för tillfället också. Javisst. Vi har ju pre-mens. Tiden innan. Jag hade en pre-mens period som höll i sig i två veckor nu denna gång. Jag åt allt som kom i min väg och mumlade mellan tungorna: "Jag ska snart ha mens. Min kropp behöver det här!". Sedan har vi ju efterarbetet också, efter mensen. Då kan man , jag, ju vara helt slut. Det är ursäkternas paradis. Kanske skulle testat den när jag åkte fast för fortkörning?)

Hur som helst. Pappa ringde när jag satt gråtandes framför datorn och utbrast titt som tätt: "Jag ooooooorkar bara inge meeer!" Jag lugnade mig och gjorde mitt bästa för att föra ett normalt samtal, men då pappa började fråga om hur det gick med sökandes av biljetterna (eftersom det var det som var det jobbiga. Jag hittade inga billiga biljetter till Göteborg.) då satte jag igång och börja gråta igen. I luren blev det först tyst innan jag hörde pappa lite obekvämt säga att jag inte skulle gråta mer. "Jag g-g-g-gråååååter hu-hu-hu-huuur mycket jag viiiiill" Blev mitt svar. Pappa kunde inte trösta. Heller inte mamma. Det var bara att acceptera att biljetterna inte gick på under en hundring som jag i vanliga fall kan nosa fram.

Nu är jag på båten och har det soft. Denna resa jobbar jag i mässen (för er som inte såg Rederiet som små, så är mässen där allt båtfolk äter sin mat.) så jag slutar halv åtta på kvällarna. Vilket då gör att jag får en helkväll ledig. Jag kan gå på bio, hänga med resten av the crew eller göra som igår: Jag gick ner till butiken och köpte massa godis och gick till min hytt och la mig framför tv:n. Självklart tryckte jag i mig allt nästan som jag hade köpt, började må illa och somnade av godis-koma klockan nio. Precis vad jag behövde.

Obs: tjejerna på bilden har inget med texten att göra.

Lillasyster Sanna:

"Pappa ringde. Han ville att jag skulle kolla om jag hade låst mopeden eftersom knarkarna är igång ikväll!"

Mamma och Fia börjar funderar var knarkarna har börjat sitt rövartåg denna gången. Jag kan inte hålla mig utan utbrister:

"Alltså, gud va gulligt!"

Alla tystnar och tittar frågande på mig.

"Ja, men alltså" börjar jag och fortsätter:

"Det här är ju verkligen landet! Obygden! Det är inte att det är några knarkare, vilka som helst som är pågång och stjäl, utan här är det knarkARNA. I Bestämd artikel. Haha. Här vet alla allt om alla! Så gulligt. Jasså dom! Knarkarna!"

Jag blir så less. Och ledsen. Jag kommer se ut som ett mongo imorgon. Jag blir så trött! Mest hatar jag bara SJ.

De va då ett jävla tjat!

Ett tjat på att jag ska skriva något. Jag kan inte förstå varför då denna blogg är blott en fis.

Men visst:

Jag sitter nu för andra timmen och söker mig igenom varje tänkbar sida där jag tidigare gånger lyckats att hitta biljetter till hyggliga priser, men i dag finns inget. Befinner mig hemma hos mamma och imorgon klockan fyra börjar jag att jobba. Hade jag börjat klockan fem så hade jag haft en biljett för 400 kr mindre. Men så är alltså inte fallet. Saken hör ju till att jag inte ens HAR 400 kronor! Jag börjar få lite panik nu eftersm biljetterna verkar försvinna väldigt snabbt och jag har inte komit på någon lösning. Jag har redan hunnit brista igråt en gång och det blir nog några fler gånger innan kvällen är slut.

Jag har fått två erbjudande om "lägenheter". Det är mer två olika rum på 17 kvm med en liten hyra på 1607 kr i månaden. Men vad sägs om detta som står med:

"Detta rum kan passa dig som är väg att flytta hemifrån! Enkelrum utan dusch som är utrustat med kylskåp och kokplatta (ingen diskbänk). Toalett med WC och handfat. Duschmöjlighet finns i området."

"Duschmöjlighet finns i området" - Vad menas med det egentligen? Det finns en sunkig liten dusch 500 meter bort i källaren i ett annat hus? I Eriksberg ligger det också, inte nära någon av mina vänner och ingen kommer orka sig att ta sig bort till mig. Prutt.

Hur ska jag göra?

Med allt?

Biljett?

Bostad?

De?

I Uppsala? Eller Göteborg?

Dags för att gråta lite igen då kanske!