Räddande ängeln Lina kom och hjälpte mig med rummet och nu är det helt klart. Nu ska jag åka och lämna in nycklarna, sedan drar jag till Kristoffer och Emilie på Emmabodafestivalen! Woohoo!

Istället för att flyttstäda:

Jag bryter snart ihop i mitt rum, men blev lite uppmuntrad när jag hittade en hög med papper från Praktisk Svenska A kursen jag gick här i Uppsala. Det var några delkurser som jag fann otroligt tråkiga och roade mig med annat i stället.
Hittade en bild som jag hade ritat av två jättedeppiga personer och en dialog som gick:

"- I see a read door and I want to paint it black.
- Svart?
_ Mm, jag ska lägga mig på golvet och dö!
- Golv dödar dåligt.
- Mm. Toalettskåpet är tomt.
_ Testat med ljus?
_ Men lägg av!
- Jag vet."

Så roligt tyckte jag att livet var när jag läste grammatik. Fast den mer mystiska textraderna som jag hade skrivit var ändå:

"Det är bara det ursprungliga.

Liv?

Det finns en hel del som komplicerar, som har stor betydelse. Tror att det är många som reagerar på det."

Bruce och jag vi är goda vänner, fastän lite olika..

Det är lika otroligt fint väder idag som det var igår. Jättevarmt ute och inte ett moln på himlen. Och vad ska jag göra? Jo jag ska ta mig ner till min svala hytt och sova några timmar. Alla planer jag hade för dagen får jag skjuta upp någon dag, och istället för att sola ska jag lindra den svidande känslan som jag har i mina ögon. Jag hade ju kunnat sola ute på deck idag igen, men det är inte längre en lockande tanke då jag brände mig sönder och samman igår. Jag tror fortfarande att somrarna är som förr då jag inte behövde smörja in mig med sololja utan bara inväntade min solbränna. Det funkar inte riktigt så längre har jag smärtsamt upptäckt. Fast jag får väl skylla mig själv. Satt ute i 2,5 timme på deck och njöt av solen och vinden som svalkade. Två och en halv timme utan skydd. Min hud smärtar otroligt idag.

Jag blir så trött!

Men jag ska nog träna efter att jag har sovit. Madde och jag tränade igår och jag kunde knappt slita blicken ifrån spegeln. Svetten bara rann på oss båda (fast nu struntade jag ju helt i Madde eftersom jag var så fascinerad av min egna svett). Jag har aldrig varit med om liknande. Känslan om att jag var bäst i världen fyllde hela min blekfeta (senare kräftröda) kropp. Det var nästan lite Bruce Willis från Die Hard filmerna.. Det var bara lite blod som saknades. Tja. Jag var ännu mer svettig än vad Brucan var.

En kulen natt natt natt, min båt jag styrde...

Har jag sagt att jag älskar mitt jobb? Om inte så säger jag det nu!

Jag älskar mitt jobb!

Denna resa har jag jobbat med något som kallas "rottjänst" som innebär att jag är stationerad vid Informationen där jag hjälper dem med vad som kan tänka sig att behövas. Behöver de inte min hjälp där så minglar jag omkring på båten och hjälper andra. Saken blir inte sämre av att jag får känna mig viktig då jag få gå omkring med en telefon i skärpet så att Informationen kan få tag i mig när de behöver min hjälp. Det är hur roligt som helst. Jag får chans att hinna snacka med gästerna också, istället för att bara stressa förbi dem. Roligt att kunna få ta eget ansvar och initiativ

På kvällarna slutar jag klockan tio och kan ägna några timmar åt kortspel eller andra aktiviteter med de andra otroligt härliga medarbetarna. För att lyxa till det kan man antingen njuta av den ibland goda nattmaten (igår var det färska räkor och ikväll är det glass) eller så kan man göra något eget. För någon dag sedan gjorde jag en lyxig fruktsallad som vi mummsade i oss.

På dagarna är jag ledig mellan ett till fem, vilket ger mig en bra chans att strosa omkring i Kiel eller Göteborg. Fast idag ska jag träna i det fräscha gymmet och sedan avnjuta en sallad och en bra bok på Sundeck. Bättra på brännan lite medan jag förtjust njuter av den vackra utsikten.

Hade ett samtal med min chef igår, ett samtal som hon skulle ha med alla som var nya för sommaren. Hon frågade mig hur allt gick och hur jag trivdes och jag svarade att det bara blev bättre och bättre. Så tog hon upp min första resa som skulle kunna beskriva som "ett rent helvete", och hon sa att hon blev arg bara hon tänkte på hur de hade varit emot mig. Sedan berömde hon mig massor bara för att jag kom tillbaka resan efter.. trots att jag hade haft det så otroligt tufft!

Jag är så dålig på att packa. Rummet är bara halvfärdigt, och jag åker sju imorgon.

Åh jag blir så trött.

Lördagen:

I lördags smakade jag rosévin för första gången. Det var älskade Elins förslag att vi skulle dricka det. Första sippen smakade bakfylla (som jag hade orsakat genom utgången på fredagen i Uppsala) men nästa klunk insåg jag hur gott det var. Det blir det jag får fortsätta med resten av sommaren tror jag.

Det var otroligt roligt att återse Elin. Det var alldeles för länge sedan vi senast sågs, så det var verkligen en kväll jag hade längtat efter!
Eftersom vi båda hade en rätt smal ekonomi så beslutade vi att vi skulle dra till Lemon bar då vi ville dansa men slippa inträde. Elin hade förvarnat mig att musiken skulle vara kass, men som hon sa: att så länge man hade druckit tillräckligt skulle vi inte bry oss. Men riktigt HUR dålig musiken skulle vara hade jag inte förstått. Det blev några gånger som vi gick ut och rökte för att undslippa musiken.

Under en av våra rökpauser lämnade en kille sina vänner och kom fram till oss. Han hade en smårutitig röt-vit skjorta på sig, som jag mest tyckte liknade en köksgardin. Det enda som saknades var lite virkad spets. Men jag sa inget. Jag sa överhuvudtaget inte mycket till honom då det var väldigt tydligt att det var Elin han ville ha. Han kunde inte veta att Elin tyckte samma sak. Jag slängde mer in lite ironiska kommentarer och avbröt honom på olika ställen för att gissa var hans historier var påväg. Det blev bara för mycket då han envisades med att vi skulle känna på, vad han påstod, sina svällande bisepc. Då spände jag min degiga arm och sa åt honom att jag hade minsann tränat på gym två gånger och att jag hade otroliga muskler. Han kände faktiskt på min spända arma och såg föga imponerad ut. Sedan återgick han till att be oss känna på hans. Jag vägrade.

Lite senare på kvällen skulle han köpa oss något att dricka. Så kommer han med två öl.. och ett glas med cider. Elin frågade häpet om det var vatten, som även jag trodde först. Hon hade nämligen varit påväg och ge honom en smäll. Men cider. Jag blev förnärmad. Såg jag ut som en cider-tjej? Jag HATAR cider! Äckliga äckliga sockerdricka! Jag beslöt mig för att smita iväg till toaletten och sitta på toa och grimasera i mig den där.
När jag kom tillbaka spelades faktiskt en låt jag kunde tänka mig att dansa till och jag lämnade dem ännu en gång och sprang in på dansgolvet. Eftersom jag inte hade någon att dansa med gjorde jag misstaget att ta vanan från Uppsala till Stockholm. Jag frågade två tjejer om jag fick dansa med dem. De ignorerade mig totalt. Stockholm ÄR INTE Uppsala, där folk är trevliga! Jag hoppade vidare och hittade en kille som jag istället började att dansa med. Han var väldigt stel och hur tråkig som helst. När låten var slut tackade jag för mig och trängde mig tillbaka till Elin och Herr-Köksgardin.

När Elin hade dumpat honom och vi istället roade oss på dansgolvet hittade hon istället en annan kille. Han fick genast mitt godkännande. Han hade även en vän. Och ni vet hur det blir. Om en kompis börjar sacka med en kille och han har en kompis.. Ja, då ska göra de två överblivna vännerna finna varandra. Och det gjorde vi. Han sa att han hatade musiken och han blev direkt den bästa killen på stället. så vi roade oss istället med att fuldansa och hade en fin dans med en glasbit som jag fann på det klibbiga dansgolvet. Vi höll oss med de killarna resten av kvällen och de var riktigt roliga. Killen jag hade dansat med var väldigt rolig då han hängde direkt med på alla konstigheter jag hade för mig.
Men så kom slutet på kvällen och Elin och jag tog oss ut i den svalkande luften och lämnade våra nyblivna vänner kvar, bara för att möta en annan kille påväg till tunnelbanan som ville ha efterfest med oss. Men inte hemma hos honom eftersom att hans flickvän sov där. Pucko!

Hur som helst var det en väldigt bra kväll. Vilket snart måste göras om!

Thanks Elin!

Så är den här igen..

Jag vaknade imorse klockan sex med EN mening i mitt huvud:

"Jag har inte kontroll över mitt liv!"

Då blev jag klarvaken och fick en klump i magen som fortfarande inte riktigt har försvunnit. Jag är så bra på att tränga undan tills att de inte går längre och jag går runt och är ständigt orolig och trött. Nu börjar det bli så igen. Men om någon timme kommer jag inte tänka mer på det, då det vankas fest i kväll.

Jävla kontroll hela tiden!

Sedan gillar jag inte att de flyttat in en tjej som ska bo i rummet bredvid mitt i en månad. För hon och hennes vän är hela tiden i köket. köket är nämligen underförstått mitt och Familjens!

Det bästa jag kan tänka på nu är att jag ska få åka och träffa älskade Elin imorgon. Jag längtar så mycket att klumpen i magen nästan helt försvinner!

Familjens nattliga utflykt.

I onsdags var Linnea och jag Sam och Frodo igen.

"I can't carry the ring, but I can carry you Mr Frodo"

Sa Linnea och jag hoppade upp på hennes rygg. Hon vacklade några steg innan vi båda föll tillmarken. Hon skrapade näsan och jag fick en bula och blåmärke på mitt högra knä.

Det blev lite mer än bara några öl i parken som vi hade tänkt först. Det blev visserligen några öl i parken, men vi drog oss ganska snart tillbaka till vårat kök där det blev vårat nya favoritspel "Crazy Tärning". En lek som innehåller likörer, sprit, öl och vin. En lek som kan göra vem som helst lite vinglig om fötterna. Och det blev vi. Mer än vad vi trodde.
Och låt mig berätta en liten incident då en av Familjemedlemmarna, som annars även går under namnet "Prutten", blev nekad till vad hon själv kallade: "the lowest place in Uppsala".

Och ja.

Mr Frodo blev lite besviken på Sam som tydligen inte kunde stå vid sitt ord och bära Mr Frodo. Frodo blev ju bara buren några fjuttiga steg!

Hur hade det sett ut som film?

Summertime and the livin is easy Fish are jumpin and the cotton is fine Oh your daddys rich and your ma is goodlookin So hush little baby,dont you cry

Jag har inte rört en fena när det gäller någon form av flyttstädning idag. Där emot har jag läst ut "Luftslottet Som Sprängdes" och börjat på "Bitterfittan" istället. Jag är oduschad och där med rätt ofräsch. Mitt rum skulle min mamma beskriva som "ett bombnedslag". Jag har upptäckt att jag verkligen inte har Jens Lekman eller Håkan Hellström som favoriter alls längre. Lite trist. Egentligen har jag väl slutat gilla dem för några år sedan, men kom fram till det ordentligt idag då jag lyssnade på några slumpvis valda skivor ur min samling. Jag har förätit mig på pasta idag, men får snart sällskap av Tove och Linnea som vill käka plättar och lyssna på Abba. Jag kan godta de två första förslagen. Abba gillar jag inte alls. Förutom en låt. Som jag till och med har på min mp3-spelare. Som jag inte berättat för någon. Förrän nu. Hur som helst ska jag bjuda mina vänner på några olika likörer som jag köpte i Kiel på sista resan. Sedan blir det även några sommriga dinkar innan vi drar oss iväg till Orvars ikväll. Jag älskar sommaren!

Flytta kan jag ju göra en annan dag.

Många dagar kvar.

Och bara ett problem:

Var ska jag flytta?

Sitter i mitt stökiga rum i Uppsala nu och funderar. De närmsta dagarna kommer jag att få ägna mig åt att börja packa inför flytten som kommer att äga rum i slutet på denna månad. Men så var det ju bara ett litet problem där då. Jag har absolut ingen aning om var jag ska ta vägen! Jag hade ju tänkt att Linnea skulle ha fått en lägenhet vid det här laget som vi alla kunde flytta in i, men det blev inte riktigt så. Så hon kommer att hamna i samma sitts som jag befinner mig i nu. Vi har sagt att vi får ha ett rullande schema som gäller vilka vänner vi kan sova hos olika nätter. Men var jag ska ställa alla mina saker har jag ingen aning om. Mycket kan jag stuva ner i källaren och be vänner i korridoren öppna åt mig när jag funnit någon sorts bostad.

Sedan är jag inte heller säker på att jag ska vara kvar i Uppsala. Detta vore ett perfekt tillfälle att flytta närmare mitt jobb, eller bara ta tag i saker och göra något helt annat. Men det är ju svårt eftersom jag verkligen gillar Uppsala så mycket. Har funderat på att flytta tillbaka till Stockholm också, och då vill jag ju såklart enbart bo i Sundbyberg!

Så.. en lägenhet nu.

Bitte!

Jo just det:

En tjej som jag träffade för första gången igår sa att jag hade ett otroligt underbart leende.

Hon är min nya bästa vän!

Jag har väl berättat hur svag jag är för smicker?

Sjöfolket går i land..

Så har fröken Ödmark varit på sin första personalfest! Vi blev ett rätt stort gäng från båten igår när vi träffades.
Jag hade åkt hem till Madde innan, och där blev jag bjuden på två öl och tre shots. Annars så tåliga Julia tänkte att det var väl inget, och samma tänkte hennes givmilda vän. Men se det var det! Vi stod och vajade då vi väntade på spårvagnen, och hade för länge sedan börjat att tala i osammanhängande meningar. Som tur var han vi nyktra till lite innan vi anlände till baren (25 kronor för en öl!!!! Fantastiskt!) så vi däckade inte efter en öl på stället som tur var.

Jag kan stolt berätta att jag inte däckade, att jag inte var inblandad i allt förmycket drama, att jag inte gjorde av med för mycket pengar eller att jag inte gjorde någon "walk of shame" när jag drog mig hemåt imorse.
Andra däremot har en hel del att ta i tu med i dag. Jag skulle inte vilja vara i deras kläder idag. Alls.

Förutom Madde hängde jag mest med Malin igår kväll. Sicken tjej. Hur rolig som helst! Fast tja, de flesta är riktigt roliga av dem som var med. Ett riktigt gott gäng med andra ord.

Inget spektakulärt hände väl igår som behövs rapporteras om, jag medan, de är ju inte riktigt samma kaliber i dem som i mina vänner i Uppsala som verkligen kan det där med att festa. Hehe.

Det är blod överallt!!

Det här är ett väldigt roligt jobb jag har. Jag får chans att träffa massor av nya människor, testa nya saker och se världen. Nåja, i alla fall Kiel.

Men.

Det är helt klart ett farligt jobb. Och nu talar jag inte om det faktum att man väldigt lätt blir sjuk när man är ombord då luften mest bara går runt runt. Jag talar om att det på många sätt är en utsatt miljö.

Förra "vakten" blev det ett stort slagsmål och det var flera av de som jobbade ombord som åkte på en hel del stryk. Och igår, gjorde en kompis sig riktigt riktigt illa!

Hon hade gått upp för att ta bort vatten som av någon konstig anledning fanns på golvet vid en av de tunga branddörrarna som alltid står öppna för att underlätta för gästerna att ta sig fram mellan hyttkorridorerna
Vi tror nu att det gick till som så att vår fina lilla vän skulle ta bort vattnet men halkade och råkade "få med sig" en av de otroligt tunga dörrarna.. och tyvärr fanns hennes fingertoppar emellan Nu befinner hons sig ensam på ett sjukhus i Tyskland. Vi var många som var upprörda att de hade skickat iväg henne ensam med helikoptern som hade kommit för att hämta henne. Hade det varit jag, hade jag varit helt förstörd! Ensam, skadad i ett land där man inte kan språket så bra. Utan familj. Utan vänner. Fy fan!

En annan tjej och jag fick gå upp för att städa undan där hon hade gjort sig illa. Blod på golvet och blod mellan dörrarna efter hennes fingrar. Inte alls en trevlig syn!
Det var väldigt svårt att fortsätta att ta emot gäster med ett leende när vi bara hade vår vän i tankarna. Jag hoppas verkligen att det går bra för henne. Stackars lilla vän som är ensam och skadad i ett näst intill främmande land!

Bär ner mig till sjön...

Eftersom Linnea så kort och fint sammanfattade vad min blogg handlar om: mina vänner (alias Familjen) så tänkte jag att det var väl kanske dags att skriva vad vi har haft för oss.

Det första vi gjorde när jag hade återvänt till Uppsala var att vid halv tolv tiden på kvällen åka och naken-nattbada. Man kan ju tro att det skulle vara en lätt skött sak då ingen vettig människa ger sig ut och badar vid den tiden. Allra helst inte i Uppsala där badplatserna verkligen är begränsade! Men så var alltså inte fallet.

Det börjar bra med att Hannah och Linnea som båda två är uppvuxna (med några sidospå på andra orter) i Uppsala, inte riktigt kunde dra sig till minnes EXAKT var badplatserna låg. Efter att ha förbrukat lite extra bensin genom att åka fram och tillbaka så hittade vi tillslut den första badplatsen. Smått överexalterade tog vi med oss våra handdukar och gick mot vattnet. Vi stannade efter några meter och såg förskräckta på varandra. Badplatsen var belägrad av ett stort ungdomsgäng. Att då hoppa ur kläderna och kasta sig i vattnet var då inte att tänka på.
Smått besviken återvände vi till bilen för att leta reda på nästa badplats som skulle ligga i närheten.

När vi närmade oss badplatsens parkering kunde vi glädjande konstatera att det inte fanns en enda bil på parkeringen. Några meter längre fram insåg vi varför. Det var en lång bom som stängde av hela infarten. Det visade sig att parkeringen OCH badplatsen bara var öppen mellan åtta och tio. Det är kul det där med privatisering. En kort stund funderade vi på att planka oss in på området, men då det fanns hus alldeles intill (där vi förmodade att beslutstagarna bakom privatiseringen bodde) så avstod vi.

Stämningen hade sjunkit avsevärt då vi åter gick tillbaka till bilen. Det blev Linneas förslag om en tredje badplats som fick oss att åka ytligare närmare en mil. Vi parkerade bilen och först då berättade Linnea att för att faktiskt komma till vattnet skulle vi behöva gå en kilometer i en kohage. Hannah och jag muttrade lite, medan Linnea påpekade att lite motion faktiskt aldrig var fel.
Stigen genom hagen gick till mestadels smärtfritt förutom att vi alla tre var nära att kliva i en hög med kobajs och att Linnea råkade kliva i kiss.

Men så kom vi fram i alla fall. Bara för att konstatera att runt tjugo meter från stranden låg en båt och guppade. Stackarna som säkert hade planerat en romantiskafton med levande ljus och allt fick nog sig allt en upplevelse då det kom tre tjejer till samma avskillda strand som de, och som dessutom klädde av sig spritt språngande nakna och började att vada ut i vattnet. Tysta var de inte heller. Flickorna alltså. Det vill säga oss!

Badplatser där det är långgrunt är perfekt i vissa lägen: då det är en barnfamilj som besöker den, eller för badkrukor som får det lite varmare om sina fötter om de beslutar sig för att faktiskt doppa tårna.
För oss var det inte så lyckat. Vi gick och gick och gick längre ut i vattnet utan att det tycktes som att det kändes som att det blev djupare. Vattnet gick oss inte högre än till vaderna. Om det skulle fortsätta i samma takt skulle vi kunna gå förbi båten utan att vattnet kommit högra än till början av rumpan. Men vi kämpade på!
Så.. hör vi röster och ser hur ett par med en hund närmar sig stranden. Vi alla tre känner den fåniga panikkänslan sprida sig i våra kroppar. Vi hade inte tänkt att visa någon våra (läs min) blekfeta kropp. Så vi gör några tappra försök att springa längre ut i vattnet. Självklart stiger inte vattnet speciellt mycket, och vi får helt enkelt ge upp. De kommer att se oss oavsett hur mycket vi kämpar eller inte. Det spelar förresten ingen roll. Paret i båten har sett oss hela tiden, och det är människor som vi förmodligen aldrig kommer att träffa igen. Det är ju faktiskt så att jag klär av mig framför folk som jag vanligtvis träffar flera gånger. Som krokimodell då alltså.

Men till slut har vi vatten som täcker våra små rumpor och vi kan slänga oss i vattnet och ta några stelfrusna simmtag. Sedan är vi klara. Vi är resan kalla och börjar bli trötta och få vända om och börja om igen på den långa vattenvandringen.
När vi sätter oss i bilen är humöret på topp. Linnea är lite bitter över att just hos skulle behöva kliva i kiss, medan Hannah och jag bara skrattar gott. Vi åker hem och lägger oss för att sedan vakna upp nästa dag för att sjunga och fira Hannah som fyller 22 år. Grattis!

Veckans Tips (kanske årets):

Gå in på myspace och lyssna på The Magic Bling! De levererar fantastisk soul/pop som man bara kan sitta och lyssna på timme efter timme.

Sedan söker de ju en trummis, så kan du hantera de där små pinnarna: hör av dig till dem! De är några av Uppsalas bästa tjejer.

Lyssna nu här!

Fler bilder från midsommar:

En suddig bild från midsommardagen.:

Hannah, jag, Maria, Moa och två stycken som jag inte har den blekaste aning om vilka de är.