Åter i älskade Uppsala:

Jag sitter i Linas lilla men överfulla rum medan hon gör ett försök till att packa samt städa undan innan hon åker hem i en månad. Lina står mitt i det kaosartade rummet och talar med sin syster i mobil.

"Hej. Var är mina nya troser som jag köpte?"

Jag kan inte låta bli att skratta då hon ringer sin syster som befinner sig 80 mil bort. Skulle det inte vara fantastiskt med en syster med en så bra koll? För ja, Lina fann dem direkt efter telefonsamtalet.

Då och då tar hon en kort paus från det hon håller på med, och böjer sig fram över bordet där jag sitter med datorn, och hetsäter jordgubbar så att hon mår illa. Sedan återgår hon till att ta upp plagg efter plagg och luktar på dem för att avgöra om de ska direkt i resväskan, garderoben eller tvättmaskinen. I de flesta fall grimagerar hon och konstaterar direkt att de ska ingen annanstans än till tvätten. Det är fint att veta att det finns fler som är lika bra som jag med det där som kallas "framförhållning". Något man sällan har då man är väldigt impulsiv. Den enda gången jag verkligen kan säga att jag har framförhållning är när det vankas en fest. Då kan jag börja planera i veckor innan. Men alla är vi olika.

Ikväll ska vi på Snerkan. Men jag kommer inte in i mitt rum förrän Hannah har slutat att jobba eftersom jag har låst in mina nycklar på mitt rum. Bra där Julia. En strålande idé. Men jag sitter så bra här och och är musik-hitler vid Linas dator. Det ät mest lite nostalgi i form av Håkan och Kent som spelas. Något som kan vara bra i måttliga mängder! Endast!