Blivit lite dålig med att uppdatera, så här kommer en kortfattad resumé:

Midsommar blev otroligt bra. Allt krångel som vi hade haft med att finna en bil vi kunde åka med upp löste sig i sista sekund med att min moster lät oss låna hennes bil. Vi packade bilen full med alkohol, väskor och Hannah, Linnea, Tova och Maria. Och jag då. Tove och jag turades om att köra eftersom vi är de enda med körkort. Det tog oss evigheter att komma fram då resan kantades av kisspauser och en lååång paus i Tönnebro där vi blev irriterade på alla fåglar som flockades när vi satt ute och försökte avnjuta vår mat.

Senare på kvällen anlände Babak till Sundsvall, så jag åkte och hämtade upp han och min lillebror.

Dagen efter kom även Angelica och hennes brorsa Per. Finbesök fick vi även av vår allas Mos och Maja. Under dagtid underhöll vi oss med luftgevär (Tova och Babaks favorit tror jag. Tove slog rekord på rekord. Vilken tjej!), kanoter, bad, hästar (Linneas och Marias favorit!) och min egen goding: fyrhjulingen. Kvällarna bestod av den fylla som hör till en midsommar.

På midsommardagen åkte vi först till Lisa och Hans där vi satte igång förfesten tillsammans med dem och deras vänner. När de åkte direkt till Viskansparken åkte vi andra hem till Mos där några satt inne och kollade på fotboll med Folke och Hannah och jag satt ute på balkongen med Annalena och lärde oss röka pipa. Allt var helt fantastiskt med klockan tickade iväg, och så var även vi tvungen att dra oss vidare till den omtalade Viskansparken. Och ALLA var verkligen där! Många jag avsiktligen inte låssades att se, många jag ville träffa och några jag knappt kände igen. Men liten håla som det nu var betyder att jag kände igen 99% av alla som var där. Men trots det hade jag en väldigt rolig kväll. Lite rädd vissa stunder, men överlag en väldigt bra kväll. Slutklämmen var bäst då Hannah ballade ur och trodde att alla var ute efter henne för att: "döda henne och sälja henne som älgfärss" för att använda hennes egna ord. Sedan låg vi i ett dike fullt av gräs medan vi väntade på att få åka hem och Hannah kunde inte sluta fråga efter var "Kolfen" befann sig. Jag kunde inte alls förstå vem hon menade. Vad jag visste hade vi inte träffat på någon vid det namnet. Efter några minuter kom det fram, att hon menade Annalena och Folke som hon menade. Vad hon riktigt ville dem kom jag aldrig fram till.

Sometimes you don't know you've crossed a line until you're already on the other side.

Filmtips: Feast of Love

Har just sett den filmen och sitter med röda ögon. Självklart grät jag lite på slutet. Känslig som jag är. Det är en jättefin film som handlar några vänner och deras kärlek. Morgan Freeman är som alltid bra då han spelar en visare äldre snäll gubbe, något som jag hoppas att han är i riktiga livet också.

Mitt favorit par i filmen var Chloé och Oscar som blev så förälskade i varandra första gången de såg varandra. De visste att de var de enda för varandra. Vi visste att de var de rätta för varandra.

Jag kommer att se den fler gånger. Den var så fin. Den kommer nog stanna kvar ett tag hos mig.

Harry Stevenson: God is either dead, or he despises us.

Bradley Thomas: You don't really believe that.

Harry Stevenson: Maybe. I saw the most remarkable thing just now. I wandered into the stadium, I thought I was alone... but down on the 50 yard line there was a couple. They were making love. I watched for longer then I should have. I was envious... and then I felt sorry for them. There's so much they don't know; heartbreak they can't even imagine.

Bradley Thomas: [sighs] Well, even if they knew, it wouldn't change anything.

Harry Stevenson: How so?

Bradley Thomas: Chloe knew what was going to happen to Oscar.

Harry Stevenson: She knew?

Bradley Thomas: She did. She went to some psychic lady, predicted the whole thing.

Harry Stevenson: She believe her?

Bradley Thomas: Yes, Harry, she did. She didn't run away, she didn't crawl into a hole. She found them a house. She threw away her birth control and married him. God doesn't hate us, Harry. If he did, he wouldn't have made our hearts so brave.

Do you want to be the big spoon or the little spoon?

Kvällen och natten igår blev som en repris från sommaren 2006 för Hannahs och min del. Jag tror att det kanske är så att varannan sommar ska vara så. I love it!

Det blev en Hannah och Julia kväll igår då alla andra bangade på utgång. Det gjorde inte så mycket för vi kunde gott underhålla varandra. Vi tog av mitt nu enorma barskåp, så det blev skumpa, sprit och olika goda likörer. Glada i hågen drog vi oss sedan till ett ganska folkfyllt Snerkan där vi direkt gick fram till baren och beställde oss en varsin sommrig drink av världens roligaste bartender. Han är nu våran nya favorit och vi kommer inte att låta någon annan ta våra beställningar än han. Sedan minglade vi runt lite och snackade sedan med "Hannahs" vakt. Så från och med nu kanske han kommer att komma ihåg mig också.. det är ju annars så att ALLA vakter alltid kommer ihåg Hannah medan jag är helt ny för dem gång på gång, trots att jag alltid är i Hannahs sällskap. Ja, förutom vakterna på Orange som tydligen har frågat efter mig två gånger då Hannah har gått dit nu utan mig. Bara för att jag kanske möjligen var lite överförfriskad en gång och inte ens hann fram till dörren in innan de sa åt oss att vi inte fick komma in. Att vi sedan försökte en halvtimme senare gör nog att jag fastnade i deras minne. För orsaken till att vi inte fick komma in var just jag. För då efter det andra nekandet vinglade jag mig hem medan då Hannah och Johanna kom in utan problem. Hmpf.

Hur som helst. Igår efter minglandet och ett besök på de äckliga bajamajorna så gick vi åter till vår bartender och beställde en ännu godare sommardrink som han trixade fram åt oss. Bland de andra törstiga studenterna fann vi då fyra killar, var av en av dem var klädd som tomtefar. Det visade sig att de killarna var hur roliga som helst och vi fick den stora äran att sitta och hänga med dem. En av dem envisades med att knäppa mängder med bilder som jag nog lyckades att undvika rätt bra, medan Hannah däremot nog finns på hälften av de bilderna!
Sedan blev det massa dans på Snerkans otroligt dåliga dansgolv. Jag har ju en ovana att vägra dansa till musik som jag inte finner bra, och låt mig säga att det var mycket av det där. Men för att inte dra ner stämningen så dansade jag glatt på med våra nyfunna vänner. Då snerkan stängde var ju efterfest som var på tapetten. Självklart hos mig då. En av killarna försvann, jag gick iväg igenom hela Uppsala för att finna en öppen affär som vi kunde köpa cigg medan Hannah vallade hem de två andra killarna och Theo som hade dykt upp.

När killen som jag var ute med på ciggjakt med och jag äntligen kom till vårat kök så var Hannah, tomtefar och de andra i fullgång med att släcka deras törst med vin och lite likörer. Hannah och jag tog och möblerade om på rutin som vi alltid gör då efterfest vankas. Öppnade fönstret så att man kunde sitta där och röka istället för att behöva gå ner. Så blev det några snäpp värre fylla, massa hångel, allsång, jag blev kallad mystisk, jag blev tagen för att vara gay och kär i Hannah, en däckad tomtefar i min säng, diskussioner samt nästan sex på en av köksbänkarna. Till slut gav Theo och killen som jag hade varit på ciggjakt med upp, men innan de gick så fick han skriva upp sitt nummer eftersom jag tyckte att han var så rolig och tänkte att man kunde ju hänga mer med honom/dem i sommar. Han var lite besviken då han hade räknat med att han skulle få ha sex med antingen Hannah eller mig. Jag sa att han kunde ta Hannah, fast att det var bäst att inte ha sex för då går det en aning lättare att umgås igen. Han höll med.
Så tomtfar och den sista killen fick ligga och skeda i soffan medan jag hade Hannah i min lilla 90´s säng.

Det var hysteriskt roligt att det blev lite burleska lekar i vårat gamla kök igen! Jag kände mig stolt som hade tackat nej till fyllesex som tenderar att vara rätt kasst. För det är detta som är Planen. Planen som Linnea och jag kom på för några månader sedan. Den går ut gå att gå ut och sedan efterfesta med stora killgäng men utan att någon gör något med dem. För då går det som sagt lättare att ses igen. Så vi har planer på att bli kompisar eller i alla fall bekanta med massa killar denna sommar, för att sedan ta dem och göra dem till våra. Moahahaha!

Idag låg jag och sov på fina Freddys soffa och nu är jag hos Lina och ska käka middag med henne och Isabelle. Trevligt värre. Hehe.

Åter i älskade Uppsala:

Jag sitter i Linas lilla men överfulla rum medan hon gör ett försök till att packa samt städa undan innan hon åker hem i en månad. Lina står mitt i det kaosartade rummet och talar med sin syster i mobil.

"Hej. Var är mina nya troser som jag köpte?"

Jag kan inte låta bli att skratta då hon ringer sin syster som befinner sig 80 mil bort. Skulle det inte vara fantastiskt med en syster med en så bra koll? För ja, Lina fann dem direkt efter telefonsamtalet.

Då och då tar hon en kort paus från det hon håller på med, och böjer sig fram över bordet där jag sitter med datorn, och hetsäter jordgubbar så att hon mår illa. Sedan återgår hon till att ta upp plagg efter plagg och luktar på dem för att avgöra om de ska direkt i resväskan, garderoben eller tvättmaskinen. I de flesta fall grimagerar hon och konstaterar direkt att de ska ingen annanstans än till tvätten. Det är fint att veta att det finns fler som är lika bra som jag med det där som kallas "framförhållning". Något man sällan har då man är väldigt impulsiv. Den enda gången jag verkligen kan säga att jag har framförhållning är när det vankas en fest. Då kan jag börja planera i veckor innan. Men alla är vi olika.

Ikväll ska vi på Snerkan. Men jag kommer inte in i mitt rum förrän Hannah har slutat att jobba eftersom jag har låst in mina nycklar på mitt rum. Bra där Julia. En strålande idé. Men jag sitter så bra här och och är musik-hitler vid Linas dator. Det ät mest lite nostalgi i form av Håkan och Kent som spelas. Något som kan vara bra i måttliga mängder! Endast!

Wax on, wax off.

Igår när jag hade gått av båten gick jag och träffade Kattis. Vi satt på en uteservering med en kanna isté och försökte vara sommriga, vilket var lite svårt då varje gång solen gick i moln blev det iskallt. Vi beslöt oss istället för att gå och köpa saker till tacos som Cricke hade önskat sig till middag.
Det blev så klart gott, och vi alla åt för mycket vilket vi alltid gör när det är tacos. Det känns som att jag kan stå mig i dagar fortfarande, fast ge mig några timmar på tåget och jag kommer inte säga samma sak då.

När Kattis hade gått hm för att sova tog Cricke och jag tag i mina ben som skulle vaxas. Mitt i all vaxning kom jag på att vi skulle göra en gemensam spellista (eftersom våra musiksmaker inte alltid går så bra ihop så beslutade vi oss för att välja lika många låtar var.) Medan jag sysselsatt mig med det så gjorde Cricke iordning en varsin isfruktdrink som han är så beroende av just nu.
Vi fortsatte med vaxningen medan vi sörplade på vora goda sommriga fruktdrinkar. Så kom jag med det strålande förslaget att vi kunde ju alltid hälla i lite av min vodka jag hade med mig. Sagt och gjort. Efter lite mer sörplande kom jag med en ännu bättre idé att vi kunde ju testa att hälla i av den 60%-iga jordgubbs..vodka..liknande flaska som jag också hade med mig från Tyskland. Resultatet av det är att jag kan säga att det kommer att bli en mycket bra midsommar med de flaskorna!

Nu är Cricke på jobbet, hoppas att det går bra för honom där! Och här sitter jag och fördriver tiden medan jag väntar på att åka till tåget. På mitt ben finns nu två sår efter att jag igår beslöt mig för att vaxa lite själv medan Cricke var på toaletten. Nu i efterhand kan jag tycka att jag kanske skulle helt ha överlåtit det till mannen i huset! Aj!

Ååååhhh!

Hur underbart är det inte!?

Åååh!

Hä hä hä.

Åh, hade glömt hur rolig den var.

Lite kortfattat:

Jag har inte tid att sitta här och skriva så länge så jag får fatta mig lite kortfattat:

* Madde och jag såg en snygg TYSK kille! En stor sensation med tanke på att.. ja.. det händer inte så ofta att man faktiskt ser snygga tyskar. (Visserligen vet vi ju inte om han var tysk, men vi såg han i Tyskland i alla fall.)

* Det finns en kille här som är en ganska exakt blandning mellan Denniz och Aziz. Sedan är han även lik Luka från ER!

* Det finns även en man som liknar Dr. Greene!

* Jag får ta hand om nya anställda och lära upp dem.

* Det har nått mitt öra att tack vare mig har skett en rätt stor förändring. Ska kolla upp fakta innan jag berättar mer om det.

* Jag är lite rädd, eller snarare nervös inför midsommardagen då vi ska till Viskansparken.

* Jag har det jätteroligt här på båten.

* Jag har köpt EN TILL flarra med någon jordgubbsliknande vodka som luktar jordgubbskräm och har en alkoholhalt på 60%. Sweet!

Cry baby cry...

Det är tydligen något med mig och serier som går innan jag ska gå ombord på båten för att jobba. Varje gång (liksom nu) jag är hemma hos Cricke och softar under mina lediga timmar, så ligger jag mestadels av tiden i hans sköna soffa och zappar på hans tv. Och varje gång, jag skämtar inte, är det något avsnitt av någon serie som gör att jag tillslut sitter och snyftar. Förra gånger var det ER då Dr. Mark Greene slutade på akuten på grund av hans tumör. Visserligen slår inget de snyftningarna de som blev när jag såg avsnittet där han för sista gången någonsin är med i. Då stor grät jag.

Men idag var det varken ER eller Greys Anatomy. Idag var det Tillbaka till Aidensfield. Ni vet. Den där "tant-serien" som går på förmiddagarna på tv4. Ja, det har gått så långt att jag faktiskt gillar den. Och idag, hände något jag aldrig trodde var möjligt Och som vanligt var det Nick Drake som fick stå för den känslosamma musiken. Jag tror i och för sig att de som skapat serien har två skivor att välja mellan när de ska lägga in musik i den serien. För varannan låt är JÄMT Nick Drake. Men idag.. passade det verkligen. Fan!

Så kan jag ju såklart inte låta bli att länka till denna bit ur ER. Som ni bara bör se om ni noga följt serien.

Sedan kan vi ju tala om hur passande det är att faktiskt gilla Tillbaka till Aidensfield.

Julia goes India

Man skulle kunna tro att jag nu befinner mig på en annan båt med en annan besättning och chefer. Denna resa har varit helt fantastiskt roligt och allt går jättebra. De chefer som tidigare skrek på mig tills jag var nära gråten ler nu mot mig och klappar mig på axeln och berömmer mig. De låter mig ta hand om en ny tjej, och är som de var mot mig mot henne. Jag antar att det bara är att acceptera att det är en fas som man som ny ska behöva ta sig igenom. Eftersom de var på mig om allt möjligt så har jag lärt mig. Jag är alltid på g och är mycket mer effektiv nu än förra resan. Så det känns väldigt väldigt bra.

Jag ska nog följa min moders råd om att redigera om vissa inlägg sedan tidigare där jag valde att kalla mina chefer för vissa.. opassande saker. Om inte annat för att de SKULLE kunna hitta de inläggen. Som mamma påpekade.

Sedan behöver jag aldrig mera fundera ut ett alias om jag skulle hamna i onåd. Så som Karen (i Will&Grace) har sitt alias "Anastasia Beaverhausen", som kommer då jag kunna gå under "India Odmark". Ja, för så heter jag nu tydligen hos de som tvättar våra uniformer i Tyskland. Hur de fick "Julia" till "India" vet jag inte, men jag gillar det. Är det någon som tvivlar, så står det nu mitt nya alias i ALLA mina uniformskläder. Så för att inte släppa Will&Grace helt så väljer jag att citera Jack:

"So let me get this homo?"

Men jo. India. Sweet.

Cause this is thriller, thriller night

I fredags: tog jag Hannahs raggs cykel och trampade mig fram tio meter innan jag höll och skrapade upp mina armar och ben. Det kan ha varit alkoholen som gjorde mig oduglig till cykelförare. Det kan ha varit Hannahs dumma raggs cykel.

Jag kom hem. Började skriva ett hatiskt sms som jag tur nog aldrig hann få iväg.

I söndags: skickade jag iväg ett mess till någon som tydligen inte vill vara med mig.

I dag: ringde en kille som jag måste langa fram nyheten att jag inte vill vara med honom.

Nu: fruktdrinkar och skräckis hos min allra älskade Cricke.

I it's possible I have gone too far when it comes to you...

Say now, say now, could it be
When it comes to you and me
What is left for me to do
Now it's all just up to you
Maybe that was all your plan
And I'm just part of something else
So what is left for me to do

Now that's all just up to you

I sommar är det vi som åker på road-tripp. Pass på!

Det känns dags att ge en mer rättvis uppdatering om de sista dagarna ombord på båten. Visst gick jag och var nära gråten några tillfällen igen, men de sista passen var väldigt roliga. Fick beröm. Inte bara en gång utan ett otal många gånger. Till och med av den sura kukhuvudet till chef. Varje gång någon sa något bra till mig log jag världens största leende och tackade så mycket. Så idag när jag gick av kändes inte alls livet så hemskt längre. Tackade till och med ja till att jobba hela nästa resa, vilket innebär tyvärr att jag inte kan närvara på Martins student. Något jag har sett fram emot (tillsammans med Kattis och Moa) sedan min egen brors student. Det har liksom blivit en tradition för oss tre att gå på studenter och dricka upp de vin som bjuds och sedan vingla oss iväg bort från andras (eller egen) släkt.

Hur som helst. Går ombord på tisdag igen. Men då är det bara sex dagar jag ska vara ute och inte nio som denna gång.

Mer? Jag har gått ner över 10 kilo. Sweet.

Mer? Det blir lounge på fredag eftermiddag. Kom om du vill. En tillställning för.. eh.. mig. Eller för mina vänner. Beror på hur man ser det. Fast vem vet hur många som behagar att komma när jag bett på mina bara knän. Kanske blir det bara Petter och jag. Eller bara jag med tanke på hur länge Fanny trodde att Petter var en fantasifigur eftersom varje gång jag sa att han skulle komma, dök han inte upp.

Men den som lever få si,
sa anne-Mari.

DAME YOU SALAZAR!!!