Om...

...gårdagen. Det blev inte lika soft som jag hade tänkt, och sånt är ju alltid lika kul. Vissa blev så klart mycket mer fulla än andra, och sånt är ju alltid lika kul. Sedan blev det massivt hångel på efterfesten, och sånt är ju alltid lika kul. Dessvärre var vi bara fyra så det blev inte så stor variation bland hångelkandidaterna och ingen sprit hade vi. Vad är det för efterfest? Äh, det funkade för den gången. Kanske var det för att vi om och om igen fick se kanske världens perfektaste bröst?!

Jag måste bara säga att det är så skönt att komma hem till någon som inte heller har det kliniskt hos sig! Tack som fan för kallsingar utspridda över golvet, papper överallt och en "vanlig toa". Tack som fan.

"- Vill du veta hur de presenterade dig innan vi hade hälsat?
- Ja!
- Där är Julia, vår roliga kompis."

Wee! Jag är den roliga kompisen! fast jag kände ju direkt prestationsångesten komma krypandes. Jag var ju verkligen tvungen nu att visa fram fötterna. Gjorde mitt bästa för att leva upp till min nya titel, och visst skrattades det.. men inte lika mycket som när Hannah gång på gång kastade iväg sin cykel. Bättre komik kan inte hittas på natten.